Så fina bilder du tagit på fjärilarna! Jag har också en julstjärna som nu börjar vakna till liv. Den står i norrläge i kruka, jag tänkte se om den vill vara med ett år till. Ha en fin helg. Kram
Herreguuuu vilka underbara bilder:-) Vilken skärpa! Kul att se att julstjärnorna är nåt helt annat på Madeira än vad de är här. De finns ju bara runt jul här i Sverige och jag har då aldrig lyckats att få dem överleva ens till jul. De trivs nog betydligt bättre på sydligare breddgrader.
TACK! Här växer de överallt ...och kan bli stora som träd. Jag hade också julstjärnor på den tiden då vi bodde på Åland, men liksom du så lyckades jag aldrig riktigt bra. De trivs bäst söderut i Europa.
Men Karin! Vilka fantastiska bevingade bilder du bjuder på. Har suttit här och bara njutit ... Minns mina besök på Madeira och de blommande julstjärnorna. En del stora som träd. Jag har faktiskt en julstjärna kvar sedan julen som fortfarande blommar. Får se om jag gör ett försök och sparar den till nästa jul.
TACK! De är så vackra fjärilarna...De flesta julstjärnor här är som stora träd. De klipper ner dem, de blir grövre och kommer igen och blommar, blommar. Försök att spara den till julen, mitt i allt så lyckas det. Min mamma fick dem att blomma om, minns jag. Ställde dem lite mörkt ett tag, bakom en gardin någonstans minns jag också.
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid. Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske! Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
"Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt. Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera, ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det kanske finns en liten gnutta kvar av.) För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men den här gången gick vi bet. Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är, tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund på huvudet. -"Det stä...
När jag i Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om. Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Kommentarer
Den såg mig inte, var helt koncentrerad på blomman. Den här gången var det lätt, men för det mesta är det inte det helt rätt
Tack! Det är en tistelfjäril.
Kram
Trevlig fredag!
Den tog ingen notis om mig, men jag om den! Tack!
Tack! Här fladdrar de runt öronen på oss dagligen. Borboleta som fjäril heter på portugisiska. Lycka till med dina fjärilar!
Önskar en fin fredag!
Kram
Tack! Julstjärnorna slutar egentligen inte blomma men de blommar olika på olika höjder. Nu tar de fart här nere i stan igen. Önskar dig detsamma!
Kram
Tack! Den var så tjänstvillig så det var inget som helst problem att fånga den på bild.
Kramar tillbaka till dig!
Tack!
Du har inte funderat på att plantera den någonstans i Skogsgläntan? De kan ju bli bamsestora och vackra. Ha en fin helg du med! Kram
Fiiiint!
Kramar!
TACK!
Här växer de överallt ...och kan bli stora som träd.
Jag hade också julstjärnor på den tiden då vi bodde på Åland, men liksom du så lyckades jag aldrig riktigt bra. De trivs bäst söderut i Europa.
Kram
TACK! De är så vackra fjärilarna...De flesta julstjärnor här är som stora träd. De klipper ner dem, de blir grövre och kommer igen och blommar, blommar.
Försök att spara den till julen, mitt i allt så lyckas det. Min mamma fick dem att blomma om, minns jag. Ställde dem lite mörkt ett tag, bakom en gardin någonstans minns jag också.
Kram