Coisa /sak

Ibland är jag helt uttömd på idéer om vad  jag ska skriva om här på bloggen. Bloggtorka brukar man kalla det. Det händer inte ofta men igår hände det även om jag har hur många uppslag som helst att skriva om men de kräver tid, mycket mera tid än vad jag känner att jag orkar med just nu. Så jag gjorde som jag brukar göra. Jag lade handen bakom mig där jag stod med ryggen mot bokhyllan och första bästa bok och ord gällde..

Boken heter A fada Oriana, en gullig liten sedelärande bok om det goda och det onda. Boken handlar om feér/älvor men sist och slutligen så handlar den om oss människor som kan vara både goda och onda. A fada Oriana är en av de böcker som jag läser i nu och då när andan faller på.

Det är viktigt att hålla igång hjärnkontoret för att inte glömma bort portugisiskan.  Jag kan tänka mig att bli grannbarnens sagotant också, läsa sagan för dem längre fram..

En vän som har varit i Portugal från och till i över trettio års tid tittade in i min bok och blev förskräckt över alla orden i den.

"Den är för svår" var hennes spontana reaktion, "du måste börja läsa någonting mycket enklare. Den där skulle inte jag klara av ! Köp kärleksnoveller! Angelique eller så.."

Jag måste skratta. Jag har fått lära mig mycket svårare texter med Melissa. Sist och slutligen handlar det mest om att lära sig ord och ännu mera ord och att få dem att fastna, helst för evigt. 

Jag och enkla kärleksnoveller, hjärta och smärta, har aldrig gått ihop. Jag läste om Marie Curie på den tiden då mina väninnor läste om kärlek. Det är inte aktuellt nu heller för min del, så att säga, men jag förstår givetvis att det handlar om att lära sig portugisiska på ett lättsamt sätt. Naturligtvis gillar jag att läsa om kärlek, tokig skulle jag väl vara annars men då ska det vara på ett lite djupare plan.  Nå, nu kom jag ifrån ämnet....

Ordet i boken jag landade med mitt finger på var coisa, vilket betyder sak.  

Nästa steg var att hitta saker/coisas i bildarkivet och visst hittade jag. Wilhelms älgar! Oj, så vi lekte med dem när han var en liten knodd. För tillfället är han en ung sommarlovs-sjöman , han är på Åland och seglar med Albanus.  

Men på den tiden var det fina plastdjur som gällde. Vi kröp överallt, både högt och lågt och försökte låta som älgar gör. Inte särskilt vackert alls men vad gör man inte när man är tillsammans med ett av sina barnbarn. Man älg-råååmar, frustar, svänger med hornen, stampar med klövarna så mossan i skogen flyger vida omkring! 

Nästa sak jag hittade i arkivet är en betydligt yngre bild. Den tog jag i mars i år när vi med grannen E och våra vänner K och P från Island var till Santana på andra sidan ön. 

'

Adega do Compadre är en restaurang som gjorde reklam för sig på ett vinfat. Det betyder rätt och slätt Kompanjonernas vingård..(kompisarnas, kamraternas...) Adega betyder vingård. 

Sen har jag en oskriven regel som jag följer. Så många bokstäver ordet består av, i det här fallet fem, så blir det foton. Alltså fem foton...

Jag började med fada=älva/fe, jag slutar med en ängel, däremellan blev det älgar och en vintunna. Tänk vad ett finger kan ställa till det 😉Det sista fotot här idag tog jag i Uppsala för några år sedan. Timothy, äldsta barnbarnet fyllde år och jag var dit och gratulerade. I fönstret hängde denna fina ängel, inte skapad av mig utan av en konsthantverkare i Sverige någonstans. 

Ha en fin dag alla!

                                                        Karin Eklund, Funchal; Madeira