Äventyret framtiden

senaste fredag ,den 17 mars-23, tillsammans med en väninna Jag visste att det var en ny utställning på gång i Quinta Jardim Magnôlia och vi ville gärna besöka den taggad av den förra utställningen som jag skrev om tidigare HÄR. Som sagt så konst är konst och all skönhet sitter i betraktarens ögon. Jag sökte skönheten och fann den men inte i konstnärsskapet utan mera i materialet som användes. Att det handlade om återbrukskonst insåg vi genast och för det mesta gillar jag sådan; jag har ägnat mig åt sådan själv och gör det fortfarande. Tar vara på och skapar av det tillvaratagna.  Först trodde jag att det var ett lapptäckeliknande någonting...men det var helt enkelt dukar som madeirensiska kvinnor har broderat. Intressant med hantverk av första klass, de kan och kunde nämligen brodera på denna ö.           Det är hantverk och inte maskinbroderade dukar från Kina, det är så äkta vara det kan vara.                         Så blev jag ändå så där som jag inte vill vara alls. Jag blev kriti

Vi gick förbi elskåpen till två lägenheter en bit ifrån oss, lite längre upp  i sluttningen. Elverket här på Madeira läser av förbrukningen. Det som är fyllt av klorofyll av något slag (jag vet inte själv vad det är för växtlighet, ogräs skulle jag kalla det) använder sig säkert av grön el, eller vad tror ni?😉 Grannen håller sig med vatten- och vindkrafts-el, som de flesta av oss på ön gör. Ja, som vi alla gör när det kommer till kritan. Men men...det finns som sagt åtminstone ett undantag. Jag har aldrig någonsin sett ett så klorofyllfyllt elskåp tidigare och vi har gått förbi där tidigare. Då var det inte så grönt som det var i söndags. Här växer det så det knakar när det en gång har fått rotfäste. Växtligheten trivs med andra ord.... Tack alla ni som har gissat på groddar av olika slag! Det kunde ju vara en bra idé för folket här att använda sina elskåp med genomskinliga plastlock till att grodda mungbönor, kikärter och dylikt i. Två flugor i en och samma smäll. Ett litet fint växt

   Två foton som jag tog senaste söndag...  Kan ni gissa vad det är?  Imorgon kommer svaret . Nej, det är ingen tävling, inget pris utdelas annat än applåder för den som kommer först med de rätta svaren! Eller närmast.... Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

En blå måndag och då inte alls Blåmåndagen  . Den som är intresserad av blåmåndagen kan läsa mera om den genom att klicka på länken.  För min del blir det en blå måndag för att jag har "plockat" blommor i arkivet och för att de alla är blå.  Afrikas blå lilja är först på plan, så gott som året-om-blommande på den här ön, men allra ivrigast är den under sommaren.    Det är inte bara vi människor som gillar agapanthusen, Afrikas blå lilja, det finns bevingade små varelser som gärna gör besök    Här finns det också scilla. Madeira-scillan är ljuvligt vacker Fröställningarna är läckra men bara som ögonfröjd. Ätas ska de absolut inte om man vill fortsätta vandra utan magont på den här jorden.    Vad sägs om lite lavendeldoft?          Ibland får man se en Kapaster i det fria. Det latinska namnet är mycket vackert: Felicia amelloides Madeiras stolthet heter den vackra blomman. På portugisiska Massaroco,  på latin: Echium candicans L.f     På lite närmare håll.... Hortensia finns de

Bloggvännen BP är förvaltaren som håller i tömmarna😉 för dagens tema, Skyltsöndag. Här får vi som deltar "skylta" efter eget huvud och ta ut de kreativa svängarna efter bästa förmåga, bara vi håller oss till skyltar förstås.Tack för detta BP ! Min skyltsöndag av idag ser ut som följer: Madeiras president Miguel Albuquerques residens innehar en så vacker häst som den här ovan. Lika vacker som en dalahäst? Eller kanske t.o.m vackrare? Det låter jag vara osagt men skyltar gör den hur som helst på sitt sätt och drar uppmärksamheten till sig.  Idag visar jag en samling av skyltar som jag har tagit redan tidigare. Sista gången gillt alltså, sen finns inte de här fotona längre i bildarkivet. Jodå, jag har städat igen och den röda tråden är som ni säkert förstår redan: hästar. Till vänster i bild är vi fortfarande på Quinta Vigia, presidentens bostad, där ett rör ut från taket ståtar med en häst.  Ingen vimpel men en prydnad som jag bestämmer mig för att är en skylt.  Fotot här ov