Äventyret framtiden

En blå måndag och då inte alls Blåmåndagen  . Den som är intresserad av blåmåndagen kan läsa mera om den genom att klicka på länken.  För min del blir det en blå måndag för att jag har "plockat" blommor i arkivet och för att de alla är blå.  Afrikas blå lilja är först på plan, så gott som året-om-blommande på den här ön, men allra ivrigast är den under sommaren.    Det är inte bara vi människor som gillar agapanthusen, Afrikas blå lilja, det finns bevingade små varelser som gärna gör besök    Här finns det också scilla. Madeira-scillan är ljuvligt vacker Fröställningarna är läckra men bara som ögonfröjd. Ätas ska de absolut inte om man vill fortsätta vandra utan magont på den här jorden.    Vad sägs om lite lavendeldoft?          Ibland får man se en Kapaster i det fria. Det latinska namnet är mycket vackert: Felicia amelloides Madeiras stolthet heter den vackra blomman. På portugisiska Massaroco,  på latin: Echium candicans L.f     På lite närmare håll.... Hortensia finns de

Bloggvännen BP är förvaltaren som håller i tömmarna😉 för dagens tema, Skyltsöndag. Här får vi som deltar "skylta" efter eget huvud och ta ut de kreativa svängarna efter bästa förmåga, bara vi håller oss till skyltar förstås.Tack för detta BP ! Min skyltsöndag av idag ser ut som följer: Madeiras president Miguel Albuquerques residens innehar en så vacker häst som den här ovan. Lika vacker som en dalahäst? Eller kanske t.o.m vackrare? Det låter jag vara osagt men skyltar gör den hur som helst på sitt sätt och drar uppmärksamheten till sig.  Idag visar jag en samling av skyltar som jag har tagit redan tidigare. Sista gången gillt alltså, sen finns inte de här fotona längre i bildarkivet. Jodå, jag har städat igen och den röda tråden är som ni säkert förstår redan: hästar. Till vänster i bild är vi fortfarande på Quinta Vigia, presidentens bostad, där ett rör ut från taket ståtar med en häst.  Ingen vimpel men en prydnad som jag bestämmer mig för att är en skylt.  Fotot här ov

Dagarna går som tåget! 😊 Nu är det dags att Hoppa på tåget; det är lördag igen!  Välkommen med som läsare och som skrivare! Det finns rum för flera resenärer, kom gärna med på resan. Läs mera om detta i Instruktionen och meddela om du vill vara med, antingen till Tove eller till mig i kommentarsfältet så ordnar det sig.  Idag har jag som  är lokförare under mars, valt ordet  Post  att filosofera/skriva om.  Jag har som vanligt tittat på foton som jag har tagit under åren som har gått som en liten hjälp på vägen. I Uppsala hittade jag det här tåget den 1 december-14 . Vad har nu det med post att göra tänker kanske någon av er? Jodå, det finns en anknytning till tåg vad gäller ordet post och det är  Järnvägspos t. Järnvägspost är post som transporteras via järnväg rätt och slätt. Den första järnvägspostförbindelsen fanns mellan Liverpool och Manchester i Storbritannien. Så finns det ju vattenposter också. Här går man ofta förbi sådana var än man är eller vandrar på den här ön. Jag tog

      Vi var till nationalparken Florestal das Queimadas en dag för ett tag sedan och tittade på havet.    Ord är överflödiga, så känns det.   Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Var jag har fått ordet märkunderlig ifrån vet jag inte, det har hängt med så länge jag kan minnas och jag använder det gärna. Men ingen i min barndomsfamilj/släkt sade det någonsin. Hur som helst så har jag fångat upp det någon gång av någon och idag blir det foton och lite annat som fyller min blogg. Jag har en tydlig benägenhet att samla på mig märkunderliga foton.  Hur det här motivet egentligen hänger ihop minns jag inte med säkerhet, men jag vet att det finns ett brinnande blockljus i bakgrunden som återspeglar ett konstnärligt julbetonat glas i förgrunden som i sin tur står på en kopparkastrull med lock.     Nostalgibetonat blir det.      En liten pojkhand har plockat en liten bellis/tusensköna och lagt den i vattenkannan     som helt tydligt med tanke på vattnets färg också har blivit fylld av smutsiga stenar.      Det hörde till att göra vattenkanna-soppa när mormor var barnvakt.    När liten själv kom på besök till oss så bar det nästan alltid av till "kojan" som sto