Äventyret framtiden

      Vi var till nationalparken Florestal das Queimadas en dag för ett tag sedan och tittade på havet.    Ord är överflödiga, så känns det.   Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Var jag har fått ordet märkunderlig ifrån vet jag inte, det har hängt med så länge jag kan minnas och jag använder det gärna. Men ingen i min barndomsfamilj/släkt sade det någonsin. Hur som helst så har jag fångat upp det någon gång av någon och idag blir det foton och lite annat som fyller min blogg. Jag har en tydlig benägenhet att samla på mig märkunderliga foton.  Hur det här motivet egentligen hänger ihop minns jag inte med säkerhet, men jag vet att det finns ett brinnande blockljus i bakgrunden som återspeglar ett konstnärligt julbetonat glas i förgrunden som i sin tur står på en kopparkastrull med lock.     Nostalgibetonat blir det.      En liten pojkhand har plockat en liten bellis/tusensköna och lagt den i vattenkannan     som helt tydligt med tanke på vattnets färg också har blivit fylld av smutsiga stenar.      Det hörde till att göra vattenkanna-soppa när mormor var barnvakt.    När liten själv kom på besök till oss så bar det nästan alltid av till "kojan" som sto

hos oss kan se ut så här. Jag ror och sen ror Uffe, medan jag fixar frukost åt oss.Vi skämtar om att han drar iväg till Porto Santo och jag hamnar någonstans på vägen, möjligen vid Desertas om jag ens kommer så långt. I rena siffror så drar jag 100 årtag på Kettlerns högsta motstånd, han 3-400 årtag,också på högsta motstånd. Ca 25 tag i minuten ...det är ju självklart att han kommer mycket längre än vad jag gör. Men jag är nöjd med mina hundra årtag varje morgon på fyra minuter. De känns bra i min kropp och ibland drar tankarna mig bakåt i tiden då jag som liten flicka fick vara med min pappa och ro ut nät. Roligast var det förstås att ta upp näten. Jag minns fortfarande hur nätkobbarna såg ut och hur det lät när de förankrades bland strandstenarna i Färjsundet på Åland. Jag minns ännu var de största abborrarna gick på och fastnade. Ibland funderar vi förstås på om grannarna under oss undrar vad vi har för oss, för givetvis måste det höras genom betonggolvet att något är på gång i arla

  Bloggvännen BP håller i förvaltandet och tömmarna för skyltsöndagstemat ! Som vanligt får man ta ut sina  svängar så gott man vill och kan. Jag är inte sen att hänga på !  Idag blir det muralmålningar för min del. De är otroligt skickliga på den här ön att få till konstverk lite överallt och ingenstans. Då förstås i rent reklamsyfte med olika skyltar.  Den översta skylten till vänster, av kvinnan, finns i Gamla stan längs rua Santa Maria.  Vad hon gör reklam för listade jag inte ut.  Men å andra sidan så är hon så fin att bara hon i sig är en snygg skylt eller hur?  De två andra är skyltar till The Prince Albert, en pub och ett matställe längre västerut i stan.  Det fanns en muralmålning till men den smög jag in i bloggen den 8 mars på Kvinnodagen.  Ibland går vi till grannstaden Camara de Lobos och där har de blivit väldigt duktiga på att fixa till stan. Den var lite ruggig tidigare men har fått ett rejält ansiktslyft på senare tid.  Det tycker nog Charlie Chaplin också kan jag t

Tåget avgår idag igen!😊🚃🚃  Välkommen med som läsare och som skrivare! Idag har jag som lokförare under mars valt ordet Glas att filosofera/skriva om.  Tågresenärerna som brukar vara  med på resan har jag länkat till längst ner i inlägget.  Den här månaden sitter lokförarkompanjonen Tove med i en av vagnarna men i april byter vi om, hon tar över vid spakarna i loket och jag sätter mig ner i vagnarna någonstans.  Men nu kör vi...tuff tuff ...Hoppa på tåget! 🚃🚃🚃🚃 Swarovski-glaståg. Jag är väldigt förtjust i glas.  Att skriva om glas borde inte vara svårt alls men mångfalden gör det både lätt och svårt samtidigt. Åsnan mellan hötapparna- syndromet uppstår men någonstans ska det börjas.  Tillverkningen av glas är flera tusen år gammal, vilket i sig gör glaset än mer spännande.  Personligen är jag fascinerad av glasblåsning och har åtskilliga gånger stått på sidan om och sett  på hur en glasklump har blivit till någonting fantastiskt.  Det är som att fånga formen i ett andetag, så s

Vi lever i en blomstrande tillvaro här och även om vi har vinter vi också så är den förstås inte alls som vintrarna hemma i Norden.  Just nu har jag förstått att ni alla som bor högre upp i Europa mera eller mindre har is- och snörosor att lägga era blickar på.  Så "får jag lämna några blommor ett par rosor i er vård.?"....(Nils Ferlin)   Sonen och dottern fyller år i mars, sonen senaste söndag och dottern idag. De rosor jag överräcker åt dem idag får ni alla ta del av. Firar gör de med sina respektive familjer i Sverige, där de bor och givetvis digitalt med oss också.  Vi gratulerar och vi hurrar, hipp hipp hurraaa!  Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

 för alla kvinnor...                    idag på Internationella Kvinnodagen                    men också för alla män!  Jag är praktiskt lagd och jag glömmer titt som tätt bort att det  även finns en högtidsdag för män, en  Internationell mansdag , alltid den 19 november varje år ,  så jag passar på att uppmärksamma både kvinnor och män idag !  Copyright:Karin Eklund, Funchal, Madeira