Äventyret framtiden

Vi lever i en blomstrande tillvaro här och även om vi har vinter vi också så är den förstås inte alls som vintrarna hemma i Norden.  Just nu har jag förstått att ni alla som bor högre upp i Europa mera eller mindre har is- och snörosor att lägga era blickar på.  Så "får jag lämna några blommor ett par rosor i er vård.?"....(Nils Ferlin)   Sonen och dottern fyller år i mars, sonen senaste söndag och dottern idag. De rosor jag överräcker åt dem idag får ni alla ta del av. Firar gör de med sina respektive familjer i Sverige, där de bor och givetvis digitalt med oss också.  Vi gratulerar och vi hurrar, hipp hipp hurraaa!  Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

 för alla kvinnor...                    idag på Internationella Kvinnodagen                    men också för alla män!  Jag är praktiskt lagd och jag glömmer titt som tätt bort att det  även finns en högtidsdag för män, en  Internationell mansdag , alltid den 19 november varje år ,  så jag passar på att uppmärksamma både kvinnor och män idag !  Copyright:Karin Eklund, Funchal, Madeira         

så passar det bra att sätta sig ner vid datorn för att  "städa" i bildarkivet.  Näten ligger gömda under snön   Jag hittade vintern! Årstiden som jag verkligen tycker mycket om, även om den numera finns i  minnenas kvarter, men som jag så behändigt kan plocka fram när jag vill.  Vi såg spåren, då vi gick till isvidderna för att vittja våra nät som vi hade lagt ut för att hålla oss med färsk fisk. "En stor bock ", sade Uffe. Någon dag senare såg vi ett par andra spår som liksom dansade sig fram tillsammans med de större spåren i nysnön. De var mindre, mera feminina. De  hade nyss gått samma väg som vi var på väg för att vandra.  Vår "kärlekshistoria" med Tajger och hans Elin började där, i slutet av november anno 2009. Tajger en dag i mars-10 Vi matade skogens djur hemma på Skoltomten från höst till vår, ända tills de själva lät bli att besöka oss när det åter fanns tillräckligt med mat i naturen. Vi såg vi dem på ett annat sätt men då mera på håll.  De had

    Bloggvännen BP förvaltar skyltsöndagarna här i bloggosfären.      Personligen har jag varit bekväm, ja, jag har inte behövt anstränga mig så att säga.      Skyltarna har rullat nästan ända fram till oss den senaste tiden.     I grannhuset i slutet av gränden har bilar med möbler varit på besök. Någon flyttar in....      ...någon flyttar ut. Sånt händer titt och tätt i ett bolag med 17 lägenheter.  Det rör på sig så att säga Att bo på Madeira är ett dyrt kapitel i dagens läge,  där priserna har stigit med ca 30% det allra senaste året.  Givetvis söker hyrestagare andra lägenheter om de kan få tag på en  till bättre pris än den de bor i.  När hyran stiger med 350 € från en månad till en annan kan man hålla sig för skratt.  Det är väldigt mycket pengar för t.ex en barnfamilj.  Den familj som flyttade ut hade betalat 1000 € per månad.  Följande familj som flyttade in fick betala 1350 € för samma lägenhet.  Som ett exempel bara.... Till RIM-arbetsplats mitt emot oss, transporteras både

Vårmånaden mars är här och det betyder att jag, Karin, är lokförare fyra lördagar framöver i "Hoppa på tåget"-temat som jag drar tillsammans med Tove , som nu i sin tur får umgås med alla andra resenärer i tågvagnarna. Målet för dagen är ordet kamouflage.  Jag gjorde som jag brukar göra. Jag tog en bok ur bokhyllan, lade den bakom ryggen, bläddrade, lade ett finger någonstans i den, stannade upp och tittade efter. Mitt pekfinger hade hittat ordet kamouflage . På det sättet blir det mera spännande för min egen del också att vara med i den här lekfulla tågresan som går ut på ett givet ord varje avgång alla lördagar året om. Den s.k. slumpen avgjorde dagens ord. Det första jag tänkte på var kameleonten ;  den är ju känd för sina färgförändringar och kan dölja sig på ett kick beroende på omgivningen, i all synnerhet när den blir rädd men också av andra orsaker. Jag har aldrig sett en levande kameleont, ja, inte ens en död men däremot så har jag rätt ofta närkontakt med madeiraöd

En liten söt pojke ... sitter och ser sig omkring.  De stolpdekorationer som jag har samlat ihop till det här inlägget hittade jag i bildarkivet  när jag var där med "dammvippan" för någon dag sedan.  Vi bodde i El Palo , en stadsdel öster om Malaga , i början av år 2018.  Människorna där tycker tydligen väldigt mycket om att dekorera sina grindstolpar och det på sitt särskilda sätt.  Varsågoda gott folk och häng med på en stolprunda! De tre aporna är välkända symboler överallt i världen. I El Palo fungerar de också som en stolpdekoration tillsammans med en vacker kruka och ett par amforor.  Mannen på en stolpe fick mig spontant att tänka på Che Guevara. Kanske det endast är en sjöman som tittar ut över Medelhavet längs  strandpromenaden mot Malaga och inte alls den populärkulturella ikon  som Che Guevara blev för många socialistiska och antiimperialistiska rörelser  på den tiden detta begav sig.   Hur som helst så skulle jag inte vilja ha ett huvud  på våra grindstolpar. U

   Jag behöver inte särskilt mycket för att pigga upp sig själv.     En stor bukett med persilja i en vas kan göra min dag.    Tanken från början var att jag skulle odla persilja själv när vi flyttade hit,    men så trängde jag undan den.     Varför skulle jag det, när det finns människor som gör det för sin överlevnads skull?    1,30 € för denna stora bukett!     Inköpt i "vårt hål i väggen" där vi handlar nästan allting direkt från odlaren.     Det blir inte mycket i handen för odlaren när affären har tagit sin del och skatteverket sitt.    Jag tröstar mig med att odlaren förmodligen har stora ytor av persilja och stora mängder att sälja.    Att det är mängden som gör det. Här handlar det om kvantitet och kvalitet samtidigt.    För persiljan är jättefin.    Hemma på Åland skulle buketten här har räckt till minst tre eller fyra buketter    som hade kostat mera per styck där än vad den stora buketten här kostar.          Månen låg på rygg, då jag tog bild av den förra veckan