Äventyret framtiden

Det har hänt att vi har tagit bussen någonstans så där bara utan desto  större mening och tanke bakom.  Målet brukar vara att gå på upptäcktsfärd på ställen där vi inte har varit tidigare.  En dag hamnade vi på en gränd i St. Rita-stadsdelen,  riktigt var vet vi inte för det var inte särskilt viktigt alls att veta det .  Alla vägar bär till Rom här så det är bara att traska på  tills man känner igen sig på något sätt.  Busshållplatser finns det överallt också så om man skulle tappa bort sig  tillfälligt så är det bara att hoppa på en av stadsbussarna. Förr eller senare har man fått ordning på sin eventuella vilsenhet.  En gemensam nämnare hade alla hus längs gränden som ändade i en trappa längs en ravin. Alla hus hade grindar och grindstolpar och tycktes försöka glänsa över sig själva och grannarna med sina stolp-dekorationer. Det var riktigt roligt att vandra där. Örnarna här ovan höll ögonen på varandra... Det är ingen ovanlighet här i stan eller överhuvudtaget på Madeira att man får

                    Idag blir det lite "dittan och dattan".  Ni i Norden ser knappast några fjärilar ännu, men här ser vi dem dagligen.  Att denna art av gräsfjäril ( jag har inte det exakta namnet) fångade mitt öga och blev fotad,  var först och främst för att den var "handikappad" eller " sårad i krig".  Någon tycks ha ätit en liten bit av den till frukost?  Spontant tänker jag på en ödla utan att veta.  Men fladdrade gjorde fjärilen i alla fall.  Den sög nektar ur en Boldo-chine/Dog bane,  med det långa latinska namnet Plectranthus ornatus Codd. Familj Laminaceae Det är en prydnads- och medicinalväxt.  Ursprungligen kommer växten från Etiopien o Tanzania.  Enligt etnofarmakologiska rekommendationer kan man använda denna växt för att behandla matsmältningbesvär eller som antibotikum för behandling av hudinfektioner.  Tänk om naturen är så vis att fjärilen känner till detta av ren och skär intuition?     Orsaken till att jag misstänkte att en ödla hade va

Där står det, det gamla drakblodsträdet till synes överlevandes sig självt.  Hur det har lyckats med det är en gåta när man ser hur det har kämpat sig förbi och igenom en smal passage  mellan husvägg och bergvägg och sedan rest sig upp mot alla odds, strävandes mot ljuset. Det är nog väldigt längesedan trädet tittade upp bakom stenen för första gången. "Klorna" på den gamla draken håller det kvar på plats.  Luftrötter har bildats som hjälper till att stötta.  Andäktigt står jag där bredvid och låter mig imponeras stort.  Vilken kraft, vilken livskraft och så tänker jag plötsligt på Ukraina. I dagar som dessa, går det inte att låta bli.  Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

 När jag vaknar tidigt om morgnarna så sätter jag mig ner här vid datorn och "städar" i bildarkivet. Tar bort en del, sorterar för att få en viss ordning på foto-livet. Idag blir det ett litet potpurri på foton jag tog under hösten, fotominnen som får "flamma upp" en stund, som har en liten historia bakom sig eller kanske t. om. en riktigt lång sådan. Här och där i Funchal kan man få se den här typen av väggdekorationer. Kanske det har varit ett fönster bakom någon gång ? Jag vet inte  men vackert är det så givetvis fastnar en sådan skönhet på kameralinsen.                                           Två olika ljussättningar på samma foto.  Någon med skaparsinnet i behåll har gjort detta enkla men fyndiga konstverk. Jag såg det när vi var till Naturhistoriska muséet en dag under hösten.  Bland alla gamla uppstoppade fåglar och fiskar, som jag upplevde som smått oinspirerande, kanske för att jag hade sett dem redan tidigare, kanske för att jag själv var på just det hum

Bloggvännen BP håller i trådarna för temat som rullar på sedan länge, länge... Ett roligt tema för den som gillar skyltar av varierande slag och där man kan vara flexibel och lite hur som helst bara man håller sig till skyltar. Tack för det BP!  Jag börjar med att visa två handmålade kakel i ett gammalt fönster i Gamla stan. En liten handskriven skylt finns ovanför där det står Door nr 2.  Jag tror att jag fångade en fotograf på bild också? 😉 En liten tuktuk drog förbi här i knutarna... Madeira Medicalcenters fina skylt. Det finns flera varianter av skyltar vad gäller Medicalcenter men det var den här som fastnade på kameralinsen. Vi var där då Uffe behövde få hjälp med sitt öga och hjälpen var god från början till slut. Proffsigt ställe. För en vecka sedan på söndagen såg vi att polisen var här hos grannen (p.g.a. dödsfall). Plötsligt så kom polisens bärgningsbil och förde bort polisbilen som hade givit upp andan.  Den var stendöd, gick inte att rubba annat än med specialfordon.

Tzatziki, det vet väl i stort sett alla människor vad det är? Om inte så kan jag berätta att det är den traditionella såsen från Grekland som man kan få serverad som förrätt och som tillbehör till grillade rätter. I vårt hushåll använder vi mycket tzatziki, inte enbart som en smaksättare utan också som ett pålägg på vårt frukostbröd (istället för smör), som en god extra klick på soppan etc. Vi har mera eller mindre blivit tzatziki-beroende. Det hör till att ha tzatziki hemma helt enkelt.  Sen är det ju som det är, ett eget recept har vuxit fram under årens lopp och det ska jag dela med mig av i bild och förklaring så gott det går i detta inlägg. Anna i Portugal (Ourique) har varit här på Madeira i två veckors tid och vi har ätit middag och lunch tillsammans några gånger.  Anna och Roger, Annas man, blev väldigt förtjusta i min tzatziki så jag lovade att dela med mig av receptet men passar på att slå minst två, kanske flera, flugor i en smäll och delar med mig åt alla som är intresserad

 Ja, vad händer en helt vanlig vardag här hemma hos oss?  Antagligen inte någonting mera revolutionerande än hemma hos oss alla dödliga kan jag tänka mig.  Att luftfuktigheten är hög har vi lärt oss att leva med. I morse var den 90 %, just nu i skrivande stund kl. 18 är den 65 %. Utomhus. Inomhus då? Just nu  65 %. Efter tvätt + torkning så lägger vi inte det nytvättade in i skåpet med en gång utan en eftertorkning går av stapeln. För säkerhets skull. Avfuktaren i höger kant på fotot får ta det sista fuktiga ur handdukarna/kläderna innan det är dags för skåpförvaring. Att få mögel i kläderna vill vi ju inte vara med om.  Avfuktaren som är på hjul har fått namnet Fido. Den rullar vi från rum till rum under dagarna. Ibland är Fido instängd i sovrummet där alla skåp och lådor är öppna, sen får Fido ta hand om resten av lägenheten. Tömning sker vid behov. Vattenmängden som samlas upp under ett dygn är ca 6 liter. Men det blir väl dyrt? säger någon. Allt är relativt. Vi tycker att det är my