Äventyret framtiden

Det är ju bara att konstatera att det här med att städa i arkivet aldrig tycks ha en ände. Jag märkte att jag har mängder av foton som jag inte har använt mig av/visat än och bl.a. djuren i vårt tidigare liv på Skoltomten/Pettas i Geta på Åland fyller en stor del av arkivet, ibland så det rent av bågnar av dem i vissa fack.  Nu ska jag åtgärda den saken har jag tänkt. Därför blir det nu och då ett inlägg som handlar om "våra" ständiga gäster under den tiden det begav sig. Det blir lite nostalgitouch över det hela samtidigt.  Idag visar jag skogsmården eller mården som den också kallas. På latin heter den Martes martes. Vi såg den inte ofta för den är ett nattligt rovdjur som rör sig mycket snabbt, ja som vinden men ibland hände det att vi också fick se den under dagtid. Bland annat den 21 augusti 2012 , så fotona i dagens inlägg är över tio år gamla vid det här laget.   Som jag redan skrev här ovan är det inte vanligt att få se skogsmården i dagsljus. Vi hade lagt märke till

Doppa redan? Var tog tiden vägen? Det här är den utsikt vi kommer att ha idag från våra vänners ställe i Tabua. Idag är det julafton och vi far till Tabua för att fira julen med våra goda vänner E o P. Vi har knytkalas där vi står för skinkan, sillsallad, rödbetssallad, gravad  och kallrökt lax, medan våra vänner står för sillinläggningar, Janssons, prinskorv, köttbullar (kyckling) och lite till samt ris a´la Malta. Vi är helt övertygade om att vi kommer att bli mätta. Jag personligen hoppas på att vi överlever så för att vara på den säkra sidan så blir det fisksidan som kommer att gälla för  min del. Önskemålet var att det skulle bli en svensk jul i år och det blir det. Vanligtvis så äter vi gärna asiatisk mat när vi träffas.  Men innan dess så ska ett samtal göras, inte enbart på grund av att  Annas lucka uppmanar till att göra det : Ring en vän och önska God Jul! ; det fanns redan med i planeringen för den här dagen, men nu är jag ju mera taggad än tidigare. 😊 Den som äger den här

 Apropå leendets dag igår så var det inte enbart vi människor som log 😉Våra sparkossor hade rätt så roligt de också. Faktum är att det inte alls var meningen att det skulle bli så där men under skeendets gång med inslagning av julklappar och liknande så sköt jag kossorna åt sidan på skänken där de vanligtvis är helt ensamma. Den lilla tomtestegen har någon redan fått men under tiden den hängde här hos oss så var den till förnöjelse. Vi är lättroade i den här familjen, lita på det. Leendet ligger inte långt inne.   ********* Annas lucka för dagen : Skriv ner drömmar för nästa år Ser du stjärnan i de blå? Allt du önskar kan du få, om ditt hjärta har begärt vad du har kärt De åländska stjärnorna hänger i vår taklampa över vårt matbord. Drömmar är inte detsamma som nyårslöften så det känns bättre att tänka det jag vill göra som enbart önskemål. Sen kan de bli verklighet i bästa fall. Vad finns det på min drömlista?  Egentligen inte särskilt mycket för egen del, jag lever i min dröm just n

Det är dags för veckorevyn igen och jag gör som alltid, visar den första/ de första fotona för dagen under veckan som har gått. Det som tillkommer är två julkalenders-lucköppningar längre ner i inlägget och mina egna funderingar om dem.  Lördag den 10 december-22  Från terrassen såg jag att Christian Radich gick ut ur hamnen. Desto mera än så här hann jag inte få av skönheten innan den försvann bakom grannens husknut. Märkligt eller hur? Att man kan försvinna bakom en husknut när man är ett segelfartyg 😉 Nästan som vilken science fiction-film som helst. Vill ni se en bättre bild på fartyget så klicka på länken där det också finns en del intressant fakta att läsa.  *************** Söndag den 11 december- 22     Vår afrikanska lilja slår ut lite mera för varje dag, trots regn och ruskväder.  *********************     Måndag den 12 december-22 Innan vi gick till Uffes ögonläkare kom en liten gullig vält förbi oss i luften. Sen kom regnet och vi tog en taxi. Vi tog apostlahästarna hemåt

  Annas lucka uppmanar till att " Ge mat till någon (människa el djur )" Här i stan sitter det ganska många tiggare ibland, men faktum är att jag går förbi de flesta av dem utan att ge dem en slant.  De slantarna går tyvärr till droger i de flesta fall. Därför är det fint att det finns organisationer typ Matbanken som står i affärerna med  färdiga påsar som kunder av egen fri vilja kan ta emot för att lägga varor i och som man sedan betalar i kassan. Sen för man påsen med innehåll till en för ändamålet avsedd kundvagn , under överinseende av någon från hjälporganisationen.  Förutom det så har man också möjlighet att plussa till en eller fem euro på summan som man ska betala i kassan, vilka sedan i sin tur går till en organisation som ser till att slantarna går till förnödenheter för dem som är i verkligt behov av dem.  Vi betalar en slant varje gång när dessa kampanjer är igång och vi fyller också en påse med varor nu och då. Vi hjälper gärna till under ordnade former. Även

 Anna i Portugal sätter mig på prov idag med sin lucköppning som vill att jag ska skriva ner tre saker som jag är nöjd med i livet. Jisses Amalia, det är inte lätt, detta. Det finns så mycket jag är nöjd med men jag får väl tänka till lite, ta bort den allra självklaraste prioriteringen som handlar om familjen. Den är högst upp på "nöjd med i livet" -pyramiden. Den är min styrka, min största kärlek. Familjen står över allting. Jag är nöjd med att jag har varit en av tre stiftande personer som bildade föreningen Vårt Hjärta r.f. . En verklig hjärtesak för min del, som i sig kräver en hel bok för att jag ska kunna ge allt detta full rättvisa. Naturligtvis så tillkom flera personer efter stiftandet, en styrelse och medlemmar, flera hundra. Man kan inte göra sådana saker ensam, det krävs så mycket mera än så men några behövde ta det första steget, varav jag var en av dem, med påbackning av de andra som var med i en liten självutnämnd arbetsgrupp. Varför undrar säkert någon. Min

så sades det när jag var ett barn bland barnen på Köpmansgatan i Mariehamn. Ge mig en femma så stannar jag hemma, fortsatte versen.  Nå, det där är nästan som att häda i det här sammanhanget. Idag tänds ljusen i många luciakronor i Norden. Här har man inte alls den fina traditionen men givetvis så tänker vi som kommer norrifrån på Luciadagen med andakt. Det är ju så fint att lyssna på luciasången, se alla vitklädda ljusbärare och få in den rätta julstämningen. Ängeln som ska ges bort till jul har levt sitt eget lilla liv under skapelsens gång. Hon består av mycket papper, lite tyg, lite garn, lite ståltråd och massor av fjädrar. Lim och tråd har jag också använt förstås. Hon är en riktig returängel . "Man tager vad man haver". Jag har tagit vara på och fixat till det på något sätt. Från början tänkte jag mig henne mera färggrann men så blev det inte. Hon ser nästan ut som en Lucia men det får hon göra har jag bestämt. Hon är unik. Nästa ängel kommer att se helt annorlunda ut