Äventyret framtiden

 Anna i Portugal sätter mig på prov idag med sin lucköppning som vill att jag ska skriva ner tre saker som jag är nöjd med i livet. Jisses Amalia, det är inte lätt, detta. Det finns så mycket jag är nöjd med men jag får väl tänka till lite, ta bort den allra självklaraste prioriteringen som handlar om familjen. Den är högst upp på "nöjd med i livet" -pyramiden. Den är min styrka, min största kärlek. Familjen står över allting. Jag är nöjd med att jag har varit en av tre stiftande personer som bildade föreningen Vårt Hjärta r.f. . En verklig hjärtesak för min del, som i sig kräver en hel bok för att jag ska kunna ge allt detta full rättvisa. Naturligtvis så tillkom flera personer efter stiftandet, en styrelse och medlemmar, flera hundra. Man kan inte göra sådana saker ensam, det krävs så mycket mera än så men några behövde ta det första steget, varav jag var en av dem, med påbackning av de andra som var med i en liten självutnämnd arbetsgrupp. Varför undrar säkert någon. Min

så sades det när jag var ett barn bland barnen på Köpmansgatan i Mariehamn. Ge mig en femma så stannar jag hemma, fortsatte versen.  Nå, det där är nästan som att häda i det här sammanhanget. Idag tänds ljusen i många luciakronor i Norden. Här har man inte alls den fina traditionen men givetvis så tänker vi som kommer norrifrån på Luciadagen med andakt. Det är ju så fint att lyssna på luciasången, se alla vitklädda ljusbärare och få in den rätta julstämningen. Ängeln som ska ges bort till jul har levt sitt eget lilla liv under skapelsens gång. Hon består av mycket papper, lite tyg, lite garn, lite ståltråd och massor av fjädrar. Lim och tråd har jag också använt förstås. Hon är en riktig returängel . "Man tager vad man haver". Jag har tagit vara på och fixat till det på något sätt. Från början tänkte jag mig henne mera färggrann men så blev det inte. Hon ser nästan ut som en Lucia men det får hon göra har jag bestämt. Hon är unik. Nästa ängel kommer att se helt annorlunda ut

I måndags, när vi gick förbi Stadshuset så tittade vi in för att se om de hade fått alla krubbor på plats. Det är det 16-de året som Miljödepartementet här bjuder in förskolor, skolor och andra liknande institutioner att göra en krubba av återvunnet material och givetvis så ville vi se vad som är på gång i år. De var mycket riktigt på gång med att ställa ut men långt ifrån klara...       Här köar de tre vise männen på att få besöka krubban 😉💜 När vi gick förbi igår, fredag, så hade de vise männen fått aduience och ängeln på taket hade hittat rätt i livet.I måndags låg den på golvet och såg lite villrådig ut. Nu är allt i sin ordning och så kommer det att vara ända fram till den 8 januari- 23.   I Annas ( i Portugal) lucka av idag kan man läsa "Testa äta något nytt"    Gunnel är inne på samma linje ungefär men med Festernas fest, (Nobelfesten) och då uppstår förstås helt naturligt frågan för min egen del att vad ska jag testa som jag inte har ätit tidigare, som är helt nyt

Finland och en av oss i familjen som inte är jag!  Vilket betyder att jag inte tänker plocka skräp i minst tio minuter enligt den mycket goda uppmaningen som Annas kalenderlucka av idag har lagt fram. Jag ska istället tända ljus för det självständiga Finland och för den självständige. Någonting gott blir det till kaffet på eftermiddagen och så någonting önskvärt till middag. Ungefär så.   Men för övrigt så böjer jag mig ofta ner och plockar upp skräp som ligger rätt så ymnigt utspritt överallt i den här människobyn. För trots att det finns sopkärl att lägga sina sopor i så slängs det väldigt mycket på marken. "Latmaskar ", säger jag och så böjer sig tant Eklund ner och plockar upp det latmaskarna inte orkar ta hand om själva. Jag är ju pensionär jag och har tid att plocka skräp. Ibland undsläpper jag mig ordet skitstövlar också men då är jag på ett sånt humör 😉😈 Gunnels lucka då? Mycket intressant läsning som i dag handlar om bröd och om tolv närvarobröd för att förkort

Nå, det är väl förstås att ta i lite väl detta med jakten på senap, men lite jakt fick vi idka innan det nappade och vi nu har en burk Colmans senapspulver i vår ägo. Härligt! Först och främst ska vi använda senapspulvret till att griljera skinkan med. En burk Koti-senap är också på väg med flyg åt det här hållet från Finland. Julen är räddad. 😊 Igår berättade jag om att vi skulle gå till vänner högre upp i stan för att hämta senapspulvret och några foton fastnade under vår vandring dit.  På vägen som bar uppåt i stan, mycket brant uppåt på vissa ställen, så där brant så det känns som att man måste gå starkt framåtlutad för att inte ramla bakåt ibland, så såg vi, på håll, det här underbara torra trädet som blommade så vackert av bougainvillea. Tala om att hjälpas åt. Där den ena har dukat under tar den andra över och förskönar tillvaron. Växtstöd när det är som allra vackrast.   När vi så småningom kunde gå upprätta igen, varken med lutning framåt eller bakåt, så kände vi oss välko

I en veckas tid, ungefär, har vatten runnit ut från "underjorden" på övergångsstället där gränden börjar. Vi har sett det och vi har undrat. Det har varit "gubbar" här och fixat och så har de farit iväg igen och vattnet har sipprat på... Idag blev det än värre... Vi såg att en av grannarna i direkt boendeanknytning till läckan pratade med  mestre på RIM, vi såg att han ringde ett samtal och efter några timmar kom det "gubbar" hit igen och plötsligt så var det en stor hög uppgrävd på övergångsstället, vattnet stod som en fontän ( tyvärr blev det ingen bild, jag kokade middag då men Uffe berättade) .  Så mörknade det och alla for hem och alla här på gränden är utan vatten. Ingen har sagt någonting åt oss. Vi kunde bara konstatera att det inte kom något vatten längre.  Nå, vi klarar oss. Vi har vatten i vattenkannan på terrassen för toabesök, vi har vatten att dricka i flaskor i kylskåpet och tack och lov för att luftfuktigheten är hög. Till och med det kan v

Vi har det bra vi! När vi sitter ute på vår terrass så har vi den stora vackra julstjärnan nedanför oss, mot havet till, den som grannen håller oss med. Det är där fina katten Fina bor tillsammans med sin hund och sin husse. Matte och papegojan dog tidigare här i höstas, sorgligt nog.  Julstjärnan  blir bara rödare och vackrare för varje dag som går. Som alla förstår så behöver vi inte köpa någon julstjärna själva till julen, vi har full utsyn inifrån på den stora fina skönheten och på utsidan ännu mera utsikt över allt det vackra.     Julstjärnan är stor som ni kan se... Vi är inte ensamma om att njuta av den. Den har besökare varje dag flera gånger om. Ett par vackra monarch -fjärilar, maskulin och feminin, håller till i den från morgon till kväll när solen lyser med få undantag. Vi har märkt att julstjärnan har blivit deras, för kommer det en tredje monarch dit så jagas den ögonblickligen bort.  De är så vackra så man kan gå i bitar och julstjärnan tycks vara väldigt omtyckt. Julstj