Äventyret framtiden

I en veckas tid, ungefär, har vatten runnit ut från "underjorden" på övergångsstället där gränden börjar. Vi har sett det och vi har undrat. Det har varit "gubbar" här och fixat och så har de farit iväg igen och vattnet har sipprat på... Idag blev det än värre... Vi såg att en av grannarna i direkt boendeanknytning till läckan pratade med  mestre på RIM, vi såg att han ringde ett samtal och efter några timmar kom det "gubbar" hit igen och plötsligt så var det en stor hög uppgrävd på övergångsstället, vattnet stod som en fontän ( tyvärr blev det ingen bild, jag kokade middag då men Uffe berättade) .  Så mörknade det och alla for hem och alla här på gränden är utan vatten. Ingen har sagt någonting åt oss. Vi kunde bara konstatera att det inte kom något vatten längre.  Nå, vi klarar oss. Vi har vatten i vattenkannan på terrassen för toabesök, vi har vatten att dricka i flaskor i kylskåpet och tack och lov för att luftfuktigheten är hög. Till och med det kan v

Vi har det bra vi! När vi sitter ute på vår terrass så har vi den stora vackra julstjärnan nedanför oss, mot havet till, den som grannen håller oss med. Det är där fina katten Fina bor tillsammans med sin hund och sin husse. Matte och papegojan dog tidigare här i höstas, sorgligt nog.  Julstjärnan  blir bara rödare och vackrare för varje dag som går. Som alla förstår så behöver vi inte köpa någon julstjärna själva till julen, vi har full utsyn inifrån på den stora fina skönheten och på utsidan ännu mera utsikt över allt det vackra.     Julstjärnan är stor som ni kan se... Vi är inte ensamma om att njuta av den. Den har besökare varje dag flera gånger om. Ett par vackra monarch -fjärilar, maskulin och feminin, håller till i den från morgon till kväll när solen lyser med få undantag. Vi har märkt att julstjärnan har blivit deras, för kommer det en tredje monarch dit så jagas den ögonblickligen bort.  De är så vackra så man kan gå i bitar och julstjärnan tycks vara väldigt omtyckt. Julstj

Idag börjar jag med att visa en karta, eller en del av en karta över Madeira. Vi bor i högra hörnet längs ner, nämligen i Funchal. Tillsammans med goda grannarna Elsiebritth och René, som har en bil i motsats mot vad vi har nu för tiden, så åkte vi iväg på motorvägen via tunnlar i stort sett ända fram till Ribeira Brava och sedan vidare genom Ponta do Sol, Arco da Calheta, Estreito da Calheta, Paul do Mar för att slutligen komma fram till Ponta do Pargo.   Det är inte alltför längesedan vi, Uffe och jag, var där men då på helt andra äventyr, då vi vandrade levada Pedrigal  del 1 , del 2 och del 3 , tillsammans med vännerna E och P.  Det är samma levada men jag har skrivit tre olika inlägg om den. Det är bara att klicka på länkarna för att läsa mera om den vandringen om det finns intresse. Men det var då, nu var det nu och en dagsutflykt som gällde.        Ponta do Pargo är den västligaste punkten på Madeira.      Ponta betyder udde och pargo är en fiskart, som man fiskade här förr, ka

Det låter kanske lite kryptiskt det där med siesta men det är inte desto märkvärdigare än så att vi hade glömt bort att det var siesta mellan kl. 13 och 15 på Sopronto, vårt lilla hål i väggen, en bit upp i sluttningen ovanför oss. Vi har ca 2 km dit och vi kom dit en kvart före tre. Vi gick inte hem igen utan tog några små rundor i den närmaste periferin där runt omkring.  Det är inte jag som är sned, det ser ut så här när man kommer till Sopronto som vid detta tillfälle var stängt för siesta. Bakom dörren till vänster finns köttdisken och lite  annat, dörren rakt fram leder in i resten av affären som är sprängfylld av matvaror från golv till tak. Här får man parera och ge sig tid att stanna upp för "trafikstockningarna" mellan hyllor och frysdiskar, lådor med frukt och grönsaker, kunder och personal. Stämningen är fin och här pratar de endast portugisiska. T.om kunderna gör det, för de flesta som kommer dit är folk som bor runt knuten, långt borta från turiststråken. Som ni