Äventyret framtiden

Idag börjar jag med att visa en karta, eller en del av en karta över Madeira. Vi bor i högra hörnet längs ner, nämligen i Funchal. Tillsammans med goda grannarna Elsiebritth och René, som har en bil i motsats mot vad vi har nu för tiden, så åkte vi iväg på motorvägen via tunnlar i stort sett ända fram till Ribeira Brava och sedan vidare genom Ponta do Sol, Arco da Calheta, Estreito da Calheta, Paul do Mar för att slutligen komma fram till Ponta do Pargo.   Det är inte alltför längesedan vi, Uffe och jag, var där men då på helt andra äventyr, då vi vandrade levada Pedrigal  del 1 , del 2 och del 3 , tillsammans med vännerna E och P.  Det är samma levada men jag har skrivit tre olika inlägg om den. Det är bara att klicka på länkarna för att läsa mera om den vandringen om det finns intresse. Men det var då, nu var det nu och en dagsutflykt som gällde.        Ponta do Pargo är den västligaste punkten på Madeira.      Ponta betyder udde och pargo är en fiskart, som man fiskade här förr, ka

Det låter kanske lite kryptiskt det där med siesta men det är inte desto märkvärdigare än så att vi hade glömt bort att det var siesta mellan kl. 13 och 15 på Sopronto, vårt lilla hål i väggen, en bit upp i sluttningen ovanför oss. Vi har ca 2 km dit och vi kom dit en kvart före tre. Vi gick inte hem igen utan tog några små rundor i den närmaste periferin där runt omkring.  Det är inte jag som är sned, det ser ut så här när man kommer till Sopronto som vid detta tillfälle var stängt för siesta. Bakom dörren till vänster finns köttdisken och lite  annat, dörren rakt fram leder in i resten av affären som är sprängfylld av matvaror från golv till tak. Här får man parera och ge sig tid att stanna upp för "trafikstockningarna" mellan hyllor och frysdiskar, lådor med frukt och grönsaker, kunder och personal. Stämningen är fin och här pratar de endast portugisiska. T.om kunderna gör det, för de flesta som kommer dit är folk som bor runt knuten, långt borta från turiststråken. Som ni

Idag avslutar jag mitt eget lilla tema om veteranbilarna som Uffe och jag såg på den fina utställningen den sista helgen i juli i år i Jardim Quinta Magnôlia. Under flera måndagar har jag visat er, som är intresserade, de fina, välskötta, vackra "pärlorna" som Veteranbilsföreningen här på Madeira ställde ut. De gör det säkert nästa år igen, då kanske med någon "ny" veteran med i gänget men det får vi se då. Nu är nu och året är 2022.  ************************************************************************** Veteranbil nr 33    Berliet Vil från år 1931 Ägaren heter Francisco Galhanas. Bilen är unik. Den köptes i Frankrike för flera år sedan, (ett dussintals läste jag någonstans) och den är märkt som mycket sällsynt.  Ägaren tog kontakt med Berliet Foundation som trodde att just den här modellen inte fanns längre men som det visade sig att det gör och det på Madeira.  Kännetecknet för det unika är att kabinen på baksidan är rundad, till skillnad från de andra,  som v

Bloggvännen BP är förvaltare av dagens tema.  Bloggvännen LillaSyster står för den mycket fina tanken att vi alla som deltar i temat idag tänder ett ljus för att hedra allas vår Ama som inte finns här på jorden med oss längre efter en längre tids kamp av sjukdom. Du är saknad Ama, vila i frid!  Tack för alla fina inlägg du har delat med dig genom åren!                                                           Ett ljus för Ama ❤ Mina tankar finns också hos Anders, Amas livskamrat och allra käraste som nu har djup sorg. Jag använder mig av Geddfish´s fina ord,  "ljus och kärlek" till dig Anders. Stort tack för allt du har förmedlat till oss andra som har funnits på sidan om och sett hur du har kämpat för att Ama skulle ha det så bra som det bara var möjligt under hennes sista tid i livet. Du har varit enastående i din kärlek till din Ama! Jag tänder ett ljus även för dig! Det finns en kärlek över alla gränser, hoppas de orden kan ge dig styrka!  Två ljus tillsammans, ett för