Äventyret framtiden

Bloggvännen BP är förvaltare av dagens tema.  Bloggvännen LillaSyster står för den mycket fina tanken att vi alla som deltar i temat idag tänder ett ljus för att hedra allas vår Ama som inte finns här på jorden med oss längre efter en längre tids kamp av sjukdom. Du är saknad Ama, vila i frid!  Tack för alla fina inlägg du har delat med dig genom åren!                                                           Ett ljus för Ama ❤ Mina tankar finns också hos Anders, Amas livskamrat och allra käraste som nu har djup sorg. Jag använder mig av Geddfish´s fina ord,  "ljus och kärlek" till dig Anders. Stort tack för allt du har förmedlat till oss andra som har funnits på sidan om och sett hur du har kämpat för att Ama skulle ha det så bra som det bara var möjligt under hennes sista tid i livet. Du har varit enastående i din kärlek till din Ama! Jag tänder ett ljus även för dig! Det finns en kärlek över alla gränser, hoppas de orden kan ge dig styrka!  Två ljus tillsammans, ett för

...när man inte kan ett språk ordentligt. Då kan det bli precis hur som helst, vad som helst och när som helst.  Goda grannen ovanför vår lägenhet, söta Z., kom med blommor till oss senaste söndag. Dels fick vi den vackra buketten med kungsprotea och så ett litet cederträ i kruka. Z och A. hade varit till marknaden i Santo da Serra och samtidigt köpte de den fina gåvan åt oss. Sen blir det som det blir när Z och jag kommer igång. Vi pratar som vanligt fastän vi inte kan prata eller med andra ord, jag använder de portugisiska ord jag kan och hon pratar enbart portugisiska. Med hjälp av våra kroppsrörelser, gester etc, så får vi till det på något sätt.  Jag frågade förstås om jag kunde plantera det lilla cederträdet i vår blombänk på vår gemensamma lilla gårdsplätt men nao, nao, nao...vase, vase blev svaret. Nej, nej, nej, trädet ska växa i en liten kruka.  Inlevelsefullt berättade Z om något som jag tyckte lät som paumdesch. Jag smakade på ordet, sade det högt  flera gånger för att se o

När vi går ut och vandrar har vi alltid ett par flaskor med oss i ryggsäckarna men egentligen så skulle vi inte behöva ha dem när vi vandrar här i stan gata upp och gata ner.     Det finns nämligen dricksvattenposter lite här och där längs gatorna.     Vattnet är utmärkt gott och bra samt kontrollerat av kommunen.      Den här damen hittade vi dock i en trädgård och den fungerar mera som en springbrunn... Det  händer att vi fyller på våra flaskor i de små "oaserna " beroende på hur långt vi har vandrat och hur vädret är. Ibland är det skönt att bara väta ansiktet och händerna för att känna sig lite fräschare   Dessutom är de ofta väldigt vackra att bara se på, så vi stannar till för att njuta av åsynen många gånger  istället för att dricka vatten. De riktigt gamla vattenoaserna har ofta handmålat kakel i sin närhet....     På något sätt så har vi redan blivit hemmablinda; vi ser inte allt det vackra längre på samma sätt som när vi var här som turister.  Nu när vi bofasta här

Det är måndag, vi har gått över till normaltid/vintertid, många firar halloween etc men här är det veteranbilar som gäller. Nästa måndag visar jag de allra sista 10-20- och 30tals bilarna jag har "på lager" och som jag tog bild av den sista helgen i juli i år då Uffe och jag besökte veteranbilsföreningens fina utställning i Jardim Quinta Magnôlia här i Funchal.  _________________ Veteranbil nr 30 En väldigt vacker Nash från 1930 som kom till Portugal den 20 december 1930. Om jag har förstått det hela rätt så hette den första ägaren Clara da Câmara Vieira de Castro här på Madeira. Senare såldes bilen till den nuvarande ägaren Miguel Santa Clara, som fixade bilen i ett toppenskick.  Ursprungligen var registreringsnumret M-1183 men som ni kan se är det ändrat till MA-15-91 Nash Motors var en oberoende nordamerikanskt fabrik som grundades år 1916 och som upplöstes år 1945 genom en sammanslagning med Hudson Motor Car Company, American Motors Corporation (AMC)  ____________ Veteran

Jag (vi) firar inte Halloween annat än att det någon gång kan hända att jag dekorerar med vackra pumpor. Det kanske jag gör i år också, beroende på om jag hittar de där goda vackra pumporna. Pumpasoppa är gott!  Men visst har det hänt, tack vare barnbarnen, att mormor har tagit ut svängarna lite extra. Vad gör man inte för dem ? Eller kanske mera rättare sagt, de plockade fram lekfullheten ur mig; jag blev det där barnet på nytt som jag egentligen alltid har varit, fortfarande är och som jag trivs med att vara.  Nu är barnbarnen långt borta, både vuxna och inte vuxna men jag minns roliga stunder i halloweentider tillsammans med dem. Så roligt vi hade, så fina minnen vi har av de där dagarna, småhyssen, skratten, godisätandet, nagelförlängningarna, bakandet och spökandet.        Jag tror att jag ska köpa några pumpor i alla fall och dekorera med på terrassen.     Sen kan vi ju äta upp dem, Uffe och jag. Egentligen så behövs det inte så mycket mera än att vi går ut och vandrar lite grann