Äventyret framtiden

"Vi kan väl gå till Jardim Quinta Magnôlia när vi ändå är i närheten?", tyckte Uffe för ett antal dagar sedan då vi var på gång i ett helt annat ärende. "Givetvis " blev mitt svar och så gick vi dit bara för att vara och för att strosa runt i den fina trädgården som är tillgänglig för alla och envar som vill ha en skön stund lite på sidan om trots att staden pulserar direkt utanför grindarna.                      Vi hann inte ta många steg innan vi möttes av den här musen.                      "Nej men titta" utbrast jag. "Så kul!"                     Sen hörde vi en röst bakom oss som sade att vi skulle besöka utställningen                     i huvudbyggnaden om vi var intresserade.                      Portvakten hade sett min spontana reaktion och förstod att det var konstintresserade                      människor på plats.                      Bra var det för annars hade vi förmodligen missat den fina konstutställningen.                    

Det är inget ovanligt alls för min del att jag ger mig själv kontraorder och gör helt om när jag har planerat att göra någonting speciellt. Så också idag. Jag har mycket att berätta och visa foton på, bl.a. en konstutställning som vi oförhappandes råkade titta in på men också "Före och efter" samt lite till som har hänt i vår vardag.  Medan jag förbereder de inläggen, vilket jag inser att jag måste göra om inläggen ska bli hyfsat bra, så visar jag foton  från sommaren som har gått och som ser avslappnat sköna ut. Jag har samlat på mig några sådana och hittade dem när jag städade fotoarkivet förra veckan. Så håll till godo 😊  Längs strandpromenaden från Camara de Lobos mot Funchal hade ett par bara lagt sig ner för att vila. Där låg de. Gångare gick tätt förbi dem  åt båda hållen utan att de tog någon som helst notis av dem, av oss.      Kanske det var en kompis till dem som låg lite längre bort från dem längs strandpromenaden?    När solen skiner är livet skönt om man är en

När måndagen är här är det också dags för veteranbilar inne på min blogg. Åtminstone ett tag till eller så länge "lagret" räcker. Det blev rätt många sköna pärlor "fångade" då Uffe och jag var till Jardim Quinta da Magnôlia den sista helgen i juli i år och tittade på veteranbilsföreningens utställning.  Längst ner i inlägget har jag länkat till de tidigare inläggen. Titta in där om det finns intresse att läsa mera om bilarna som är tillverkade under de första trettio åren på nittonhundratalet.  ____________ Veteranbil nr 20    För min del var det första gången jag fick se en Amilcar- CGSS i "levande livet" och inte bara på film Den lyste verkligen upp i sin blåturkosa färg bland de andra bilarna.  Bilen är från år 1927. Den franska samlaren Jean-Claude Caillon sålde den till sin madeiranske vän Ricardo Veloza under Pedras Dél Rei-rallyt i Algarve år 1999, där bilen deltog i rallyt.      Veloza fick hit sin bil och påbörjade genast restaureringen i sitt gar

Jag städar!  I och för sig är det inte särskilt förtrollande i sig men ibland kan det bli förtrollande i alla fall beroende på var man städar och vad man hittar när man städar. Ja, ni har rätt som vanligt, jag är i bildarkivet och viftar på med dammvippan. Mitt i allt så hittade jag vackra bevingade varelser som jag gärna delar med mig av till er som tittar in här.  Givetvis så finns det trollsländor även här på Madeira men idag är det trollsländor som jag har fotat på min första ö i havet, Åland, där mina rötter har grävt ner sig för all evinnerlig tid, som jag visar.  En ängstrollslända hade satt sig ner på en av golfklubborna som jag använde till stöd för ärter och bönor i trädgårdslandet. Där satt den länge och väl och kanske drömde om hole in one eller den kanske lyssnade på golfklubbans stilla klagan om att inte vara på rätt bana här i livet. Vad vet jag? Jag njöt i alla fall av att se den sitta där.  En annan stor ängstrollslända, troligen honan, satte sig ner på skaftet till m

Helt färdigt blir det säkert aldrig. Många av oss vet hur det är detta med att äga en lägenhet, ett hus etc. Det blir aldrig färdigt; alltid hittar man på något som ska förändras men så här långt är vi nöjda med terrassen och räknar den till avslutad vad gäller renoverandet. Ni som har läst de tidigare inläggen om terrassen här/del 1 och här/del 2 vet redan hur den ser ut i stort sett. Det jag inte har klargjort ( i första hand för egen del) är innertaket under det lilla taket utanför entrédörren samt hängrännan/stuprännan.  Här är fortfarande de vackra gamla fönstren kvar, vilka jag återkommer till i ett annat inlägg senare  Före På håll såg det riktigt bra ut, även på bilderna som Idealista lade ut på nätet när lägenheten lades ut till försäljning men när man väl var på plats och på väg in genom dörren så såg man hur ofärdigt allting var under det lilla taket där lampan/lyktan hänger. För min del  var det rätt märkligt med tanke på att förra ägaren M. hade bott i lägenheten i ca 20