Äventyret framtiden

Jag städar!  I och för sig är det inte särskilt förtrollande i sig men ibland kan det bli förtrollande i alla fall beroende på var man städar och vad man hittar när man städar. Ja, ni har rätt som vanligt, jag är i bildarkivet och viftar på med dammvippan. Mitt i allt så hittade jag vackra bevingade varelser som jag gärna delar med mig av till er som tittar in här.  Givetvis så finns det trollsländor även här på Madeira men idag är det trollsländor som jag har fotat på min första ö i havet, Åland, där mina rötter har grävt ner sig för all evinnerlig tid, som jag visar.  En ängstrollslända hade satt sig ner på en av golfklubborna som jag använde till stöd för ärter och bönor i trädgårdslandet. Där satt den länge och väl och kanske drömde om hole in one eller den kanske lyssnade på golfklubbans stilla klagan om att inte vara på rätt bana här i livet. Vad vet jag? Jag njöt i alla fall av att se den sitta där.  En annan stor ängstrollslända, troligen honan, satte sig ner på skaftet till m

Helt färdigt blir det säkert aldrig. Många av oss vet hur det är detta med att äga en lägenhet, ett hus etc. Det blir aldrig färdigt; alltid hittar man på något som ska förändras men så här långt är vi nöjda med terrassen och räknar den till avslutad vad gäller renoverandet. Ni som har läst de tidigare inläggen om terrassen här/del 1 och här/del 2 vet redan hur den ser ut i stort sett. Det jag inte har klargjort ( i första hand för egen del) är innertaket under det lilla taket utanför entrédörren samt hängrännan/stuprännan.  Här är fortfarande de vackra gamla fönstren kvar, vilka jag återkommer till i ett annat inlägg senare  Före På håll såg det riktigt bra ut, även på bilderna som Idealista lade ut på nätet när lägenheten lades ut till försäljning men när man väl var på plats och på väg in genom dörren så såg man hur ofärdigt allting var under det lilla taket där lampan/lyktan hänger. För min del  var det rätt märkligt med tanke på att förra ägaren M. hade bott i lägenheten i ca 20

Måndag på min blogg betyder veteranbilar och det gäller just nu och ett litet tag till. Uffe och jag, var den sista helgen i juli till Jardim Quinta da Magnôlia här i Funchal. Där hade Veteranbilsföreningen ställt ut ett trettiotal sköna pärlor. Jag har redan visat rätt många av pärlorna och om ni är intresserade så finns länkar till inläggen längst ner i inlägget av idag.  -------------------------- Idag börjar jag med en   Citroën Torpedo från   år 1923                     En glänsande röd fransos ( bakom bilen hölls ett möte av något slag)  Den uppmärksamme ser att bilen saknar portugisisk registrering. Den köptes av Cesário Rodríguez år 2006 i Frankrike då han bodde där just då. Där påbörjades restaureringsarbeten för att återställa bilen i sitt ursprungliga skick. Han fortsatte med det jobbet när han kom hem till Madeira igen med bilen i bagaget i januari 2017. Här märkte han att han behövde göra om allt från början, så bilen demonterades ned skruv för skruv (tala om entusiaster)

Uppriktigt sagt så är det svårt att ta fram bilder som är förklarande nog och i rätt ordning i det här avseendet. Hantverkarna gjorde ju så gott som allting samtidigt, de var både ute och inne, rev, slet och lade in nytt. Vi anlitade ett företag där de kunde ha drygt tio personer här samtidigt vilka gjorde olika saker utgående från vars och ens specialitet och hantverksskicklighet.   I början tog de bort alla gamla klinkers ute på terrassen och i trappan, ett skeende som vi inte hade möjlighet att vara med om och bevittna men vår mäklare höll oss underrättade om framfarten varje dag. Samtidigt togs alla järnräcken bort och fördes till en smed som heter Rui och som blästrade dem samt målade om dem. Nya räcken där lastpallarna hade stått blev också beställda samt räcken till båda sidor av trappan. Grinden längst ner i trapphuset, tog de med samtidigt för att blästra och måla om.  Samtidigt så byttes alla fönster i lägenheten ut, blomlådan togs bort, man förstärkte där det behövdes osv os

Lite märkligt kändes det att terrassen som var en av de viktigaste önskemålen för oss redan innan, då vi började söka lägenhet här, var den som var så stor orsak till att grannen under oss hade haft det så jobbigt under flera års tid. Att hitta en lägenhet så nära centrum och med terrass är ingen lätt match här i Funchal. Vi anser att vi hade turen på vår sida som fick det vi ville ha och till ett bra pris som passade vår plånbok perfekt.     Så här såg det ut när den förra ägaren hade tömt sin lägenhet och sin terrass efter att köpet hade gått igenom ett par dagar innan.  När vi kom hit första och andra gången var terrassen fullbelamrad av utemöbler, parasoll och blomkrukor i parti och minut. Det var svårt att ta sig fram; ett märkligt kryssande bland saker handlade det om innan vi nådde dörren in till lägenheten.  Här är det kutym att man får se lägenheten man är intresserad av endast två gånger innan man tar beslut om man vill köpa eller inte köpa. En mycket märklig företeelse tyck