Äventyret framtiden

Jag fortsätter att berätta om vår vandring som började i byn Pedregal i Ponta do Pargo. Det här landskapet var annorlunda, öppnare och mera "kulligt". Visst leder de flesta levador genom kuperade terränger men det här var snudd på lite "danskt"...lite "dynigt" om jag får göra en lite fåfäng jämförelse.  Jag fick en känsla av Danmark helt plötsligt och flög iväg i mina minnens vinklar och vrår till Lejre utanför Roskilde med järnåldersgravar etc.   Att höjdskillnaderna var av ett helt annat slag är en annan femma med tanke på Danmark ;) och här finns inte en endaste liten järnåldersgrav. Hjärnan spelar en lite spratt ibland  Den första delen av vandringen finns att läsa HÄR       I fråga om växtlighet blev vi inte mycket överraskade.      Det såg nästan ut så som här ovan, hela levadan igenom,      men jag tycker att det var en skön,vacker och lummig grönska som omgav oss.      Örnbräken, vinrankor, björnbär, gräs av olika slag, hortensia, Afrikas blå och v

Tillsammans med vännerna E. o P. drog vi iväg på en levadavandring den 5 augusti, som började i byn Pedregal i Ponta do Pargo. Ponta do Pargo ligger på den västra delen av Madeira.  Vi bor i Funchal och med den staden som jämförelse så kan ni ser hur långt borta Ponta do Pargo ligger från oss. För att komma dit tog vi bussen till Ponta do Sol, med bussbyte i Ribeira Brava innan vi steg av där vi hade kommit överens om det med E. o P., som väntade med sin bil, som i sin tur tog oss till Ponta do Pargo och levadans början i byn Pedregal.  Nu låter det här väldigt enkelt, vilket det också är när allt fungerar som det ska men det gör det inte alltid. Bussen/bussarna behagade ta lite andra rutter än vad som stod på turlistan så vi var mycket väntade när vi väl kom till Ponta do Sol, nästan en halvtimme senare än vad turlistan berättade.  Det är bäst att ta till det långa tålamodet när man ska ut på reseäventyr här. Vi tycker det är kul eller har fått vänja oss vid det eftersom vi har val

Så är det måndag igen gott folk och det betyder att jag visar vackra veteranbilar som vi såg då vi gick på en jättetrevlig utställning i Jardim da Quinta Magnôlia för ett par veckor sedan. Jag har visat några godbitar tidigare, både här och här.  Veteran nummer fyra är en Austin Seven från 1931.   Klickar ni på länken får ni mängder av intressanta fakta om Austin 7.  Det är ingen vits att jag återger det som redan har skrivits av kunnigt folk eller hur? Jag älskar att se på bilarna, så mycket mera behövs inte för min egen del :) men visst läser  jag allt jag kan om de här läckra bilarna. Somt fastnar, somt försvinner... ______________ Veteran nummer fem En MG J2  från 1932. Vilken bil! Jag blev euforisk och varvade runt den som ett honungsbi, suckade och stönade. I och för sig så vet jag att bin inte suckar och stönar, de surrar men ändå... Samma sak gäller här, klicka på länken så får ni läsa jättemycket mera om den fartfyllda skönheten. _____________________ Veteran nummer sex