Inlägg

Veteran nr ett

Bild
Både Uffe och jag tänkte på Farmor Anka när vi såg den här T-Forden.  Att hon inte hade en T-Ford är förstås en annan femma men vår första tanke var så, i alla fall.  Hennes bil var av ett helt annat märke.  Farmor Anka var en föregångare...😉  Jaha , var är ni nu då och tittar på en sådan skönhet ? undrar kanske någon av er.  Vi var till Magnôlia Gardens senaste lördag och tittade på gamla godingar och jag kommer att visa en eller två av dem ett tag framöver under måndagar.                                          Visst är den härlig eller hur?                      Jag lyckades inte få så många bilder från tillställningen folkfria,                      alltid hänger det någon med på bild.                      De flesta var karlar men det fanns kvinnor också förstås,                      alla med ett litet leende på läpparna.                      Nördar är nördar, så är det bara                      Det var märkligt nog inte så många som besökte den fina gratis-utställningen          

När jag trodde att solen var månen

Bild
i går kväll vid niotiden och jag högt för mig själv sade "Att är månen så högt på himlen redan?".  I nästa stund visste jag förstås att jag var helt vilse i "pannkakan".  Det är ju inte ens fullmåne just nu.  Det var solen som var på väg ner... Mellan husen visade den sig. En utsikt som förmodligen försvinner så småningom när de nya lägenhetshusen på andra sidan gränden är på plats.  Jag har inte redigerat bilderna alls, utan låter dem vara som de är, med eltrådar och Saharadamm i luften. På några minuter försvinner solen så det gäller att vara aktivt med i skeendet . Det lustiga är egentligen att solen aldrig går ner, det är jorden som roterar runt solen men vi tycker förstås att det ser ut som om solen går ner.  På jorden går solen ned i väster. Från en annan planet eller himlakropp går den ner i något annat väderstreck.      Det går undan. Solen försvinner snabbt bakom en av topparna i väster Saharadammet har legat över oss redan i snart en vecka och när vi städa

Afrikas blå lilja

Bild
Det var Afrikas blå lilja , som var huvudorsaken till att vi gjorde vår vandring längs levada dos Tornos från  Curral dos Romeiros  senaste torsdag. Vi har aldrig gått där tidigare under den här årstiden så nu var det dags att se hur det var ställt med den vackra blå liljan, som också finns i vitt här på ön i förvildat tillstånd. Vi har ju tidigare sett att det finns mängder av plantor av dem längs levadan men aldrig sett dem i full blomning, bara några enstaka exempel.      Det finns ingen möjlighet att ge allt det vi fick se den rättvisa det förtjänar.      Vandringen blev en euforisk upplevelse.      Aldrig någonsin tidigare har jag sett så många Afrikas blå stjärna samtidigt.     Överallt, överallt och överallt igen fanns den.     Den första biten av vandringen var inte den bit som var den mest blommande.     Man märkte bra att det inte hade regnat särskilt mycket just på det avsnittet, marken var torr      och grässlänterna var bruna.      Känslan av att uppleva en torr somma

En liten rapport från ankdammen

Bild
Det är ett tag sedan jag uppdaterade er om ankungarna. Vi har gått förbi dem med jämna mellanrum, checkat läget och sett att allting är precis som det ska vara. De växer och de mår bra. Idag tog jag kameran med för att visa i bild att allt är bra med de små, som inte alls är små längre...    De gula ankorna har blivit vita och de spräckliga har blivit mörkare...    Även om de inte är små längre så trivs de bäst med att vara nära varandra när det ska sovas... Fast ett par av syskonen var på vift i dammen; den ena höll sig med egen dusch i stort sett hela stunden vi var där. " Bestyret" som vi har kallat den eftersom den alltid har varit aningen vildare än de andra fyra  tog sig vatten över huvudet då vi såg den...  Självklart så räknar vi in dem så vi säkert vet att allt är i sin ordning    Så där ser den ut när den har doppat sig färdigt     Det såg lite tungt och jobbigt ut, men förmodligen var den bara jättetrött och ville sova     En ann sträckte på sig...    ....steg upp

Sopronto/Andrum

Bild
Idag visste jag inte alls vad jag skulle skriva om här på bloggen. Inte av den anledningen att det inte finns material, utan problemet är av helt annat slag. Jag blev som åsnan mellan hötapparna för att jag har för många hötappar att välja emellan och så blev det som det blev. Jag sökte upp en helt ny hötapp istället och låter de gamla ligga där de ligger. Jag tar er med på vår vandring från  "vårt hål" i väggen, ca 2 km hemifrån oss.  Jag har skrivit om Sopronto redan tidigare HÄR Det är jag som har skrivit Sopronto ( betyder Andrum) över dörren som inte har någon skylt utan endast reklam för en hel del annat. Det syns att det är en liten livsmedelsaffär om man vet om att det är det. Men det är lättgjort att gå förbi. Lokalbefolkningen hittar dit och vi är ju lokalbefolkning vi också nu så självklart hittar vi dit 😊😊.  Att de kanske inte tycker att vi är det ännu är en annan femma men de börjar känna igen oss och ser glada ut när jag stiger innanför dörren och säger godmo