Äventyret framtiden

Det är ett tag sedan jag uppdaterade er om ankungarna. Vi har gått förbi dem med jämna mellanrum, checkat läget och sett att allting är precis som det ska vara. De växer och de mår bra. Idag tog jag kameran med för att visa i bild att allt är bra med de små, som inte alls är små längre...    De gula ankorna har blivit vita och de spräckliga har blivit mörkare...    Även om de inte är små längre så trivs de bäst med att vara nära varandra när det ska sovas... Fast ett par av syskonen var på vift i dammen; den ena höll sig med egen dusch i stort sett hela stunden vi var där. " Bestyret" som vi har kallat den eftersom den alltid har varit aningen vildare än de andra fyra  tog sig vatten över huvudet då vi såg den...  Självklart så räknar vi in dem så vi säkert vet att allt är i sin ordning    Så där ser den ut när den har doppat sig färdigt     Det såg lite tungt och jobbigt ut, men förmodligen var den bara jättetrött och ville sova     En ann sträckte på sig...    ....steg upp

Idag visste jag inte alls vad jag skulle skriva om här på bloggen. Inte av den anledningen att det inte finns material, utan problemet är av helt annat slag. Jag blev som åsnan mellan hötapparna för att jag har för många hötappar att välja emellan och så blev det som det blev. Jag sökte upp en helt ny hötapp istället och låter de gamla ligga där de ligger. Jag tar er med på vår vandring från  "vårt hål" i väggen, ca 2 km hemifrån oss.  Jag har skrivit om Sopronto redan tidigare HÄR Det är jag som har skrivit Sopronto ( betyder Andrum) över dörren som inte har någon skylt utan endast reklam för en hel del annat. Det syns att det är en liten livsmedelsaffär om man vet om att det är det. Men det är lättgjort att gå förbi. Lokalbefolkningen hittar dit och vi är ju lokalbefolkning vi också nu så självklart hittar vi dit 😊😊.  Att de kanske inte tycker att vi är det ännu är en annan femma men de börjar känna igen oss och ser glada ut när jag stiger innanför dörren och säger godmo

 Vi gick förbi och råkade titta upp. Sen brast vi ut i skratt.  (Någon, två trappor upp och med liten balkong, har humor)  "Vaffor gör de på detta viset"? Det är första gången vi har sett att man längs en gränd har ställt ut vattendunkar vid varje grind.  Det här är i slutet av gränden, det fanns flera flaskor där. Förslag på varför? Jag har inget säkert svar men det kan ju vara roligt att spåna lite...      Alla sätt är bra förutom de dåliga. Det gäller att ha fantasi och att ta vara på                         Blompinnen är av det stadigare slaget     En annan fason på samma tema (återvinning)        Paus i musicerandet. Instrumenten vilar ...     Dom med fötter vilar de också.      Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

    Så var det dags igen att ta fram några rosor ur arkivet innan det blir alltför trångt där för rosorna.      Jag ger en  ros för varje dag den inkommande veckan till var och en som vill plocka     den/dem, varsågoda!      " Observe this dew-drenched rose of Tyrian gardens     A rose today, but you will ask in vain     Tomorrow what it is; and yesterday     It was the dust, the sunshine, and the rains".      " Observera denna daggdränkta ros av tyrianska trädgårdar     En ros idag, men du kommer att fråga förgäves     I morgon vad det är; och igår     Det var dammet, solskenet och regnet".     Christina Rosetti         "If seeds in the black earth can turn into such beautiful roses,      what might not the heart of man become in its      long journey toward the stars?    "Om frön i den svarta jorden kan förvandlas till så vackra rosor,      vad kan inte människans hjärta bli i sin      långa resa mot stjärnorna?     G.K. Chesterton         " True fr

Så kom vi oss äntligen iväg till Fotografiska museét i Funchal efter många års planer på att vi skulle göra det. Nu har vi varit där och det kommer att bli flera besök, lita på det.  Museét ligger centralt men ändå lite grann på sidan om på ett märkligt sätt. Vi har gått förbi otaliga gånger, kikat in på gården och den vackra vyn som man ser just då. Där i dörröppningen har vi stått och gluttat in. Och inåt är hitåt i bild. Trappan är inne på gården, krukorna detsamma... Gamla stolar på rad möter en längs den ena väggen i pation, den stensatta gården när man kommer in från Rua da Carreira, en av Funchals äldsta affärsgator.     Men det  man verkligen lägger märke till är den magnifika huvudtrappan i trä som leder upp till ateljén I Vicentés fotoateljé, som för övrigt är den äldsta fotoateljén i Portugal, har fyra generationer fotografer av samma familj verkat alltifrån 1865 till slutet av 1970-talet, alla med förnamnet Vicente. Här finns bevarat ett viktigt dokument för framtiden, i fo