Äventyret framtiden

Senaste söndag gick Uffe och jag till Quinta Magnôlia här i Funchal bara för att vara och för att njuta av allt som finns att njuta av i den vackra trädgården dit man har fri entré.  Det är en skön oas för alla och envar att besöka men i all synnerhet ser man det egna folket där.  Många barnfamiljer är på plats när det är söndag.     När vi kom dit var restaurangen bokad för en familjefest så vi smög oss förbi....     I bakgrunden syns barnens lekplats     På sin höjd var det den här sötnosen som lade märke till oss, om den ens orkade .      Den var med på kalaset förstås     Quinta betyder gård och innan det här ljuvliga stället är vad det är av idag,      så tillhörde stället ( i början av 1800 talet) den amerikanske konsuln och vinköpmannen      John Howard March.      I början av 1900-talet togs den över av dr Herbert Watney, läkare på St. Georgesjukhuset i London.     Hans son i sin tur sålde anläggningen år 1931 till den då grundade British Country Club.      Quintan blev naturli

    Jag har en mapp i bildarkivet som jag kallar "detaljer".      I den här stan går man förbi mängder av detaljer varje dag     Detaljerna är av olika storlek och utförande men den gemensamma nämnaren      för dem jag visar upp idag är att de är av gjutjärn och troligen gjutna i sand på fastlandet (Portugal)     Det allra sista är jag inte helt säker på men nästan helt säker..     ja, hur jag nu fick till det där men jag tror att ni förstår hur jag menar ;) . 98 % ungefär.                 Är de inte vackra? Jag kan inte se mig mätt på alla de olika mönster balkongräckena har..   Det rosa huset är nyrenoverat i gammal stil helt enligt hur det var och såg ut tidigare. På vissa gator i stan har man ställt sådana krav på dem som äger bostäderna. Modernt får det vara förstås men det ska se ut som tidigare i stort.  Klokt och bra i mitt tycke. Men sekiner krävs givetvis...     Ett väldigt snyggt räcke...återbrukat (blästrat och ommålat)    Längs gatan bredvid det nyrenoverade huse

Jodå, de lever alla fem (på bilden är två av dem ute på vift i dammen) och är riktigt duktiga på att förse sig själva med mat. Vad de nu hittar där bland stenarna? Något gott och smaskigt är det i alla fall, det syns tydligt.      Ibland får man tääänja på sig lite extra för att nå dit man vill... Det är roligt att se att de fem har klarat sig så bra. De är stora "tonåringar " nu i jämförelse med de andra som har hackat sig fram ur sina ägg. Det har nämligen kommit några nya små ankungar till ankdammen. I fredags när vi gick förbi fanns där plötsligt fem små nya ankungar som for på som små skott . Stora som tändstickaskar, paddlade de på med sina fötter, men då hade jag inte kameran med så vi gick dit igen på lördagen då vi ändå hade vägarna förbi. Dessvärre var de bara tre kvar av de fem på lördagen. Två fanns inte längre.Vi såg en av dem flyta i dammen, den hade dukat under, förmodligen för att den inte fått tillräckligt med föda i sig eller någonting annat. Naturens villko

Under några dagar har det franska krigsfartyget Monge legat i Funchals hamn.  Bilden ovan är inte jag upphovet till utan fotografen heter Mike Wilkinson. Under sen eftermiddag/tidig kväll på onsdag gick hon ut, till en början med hjälp av bogserbåt innan hon gick för helt egen maskin/maskiner. Uj så stor hon är och vilka "trattar" hon har. Om ni vill veta mera om vad hon egentligen håller på med så klicka på länken Monge . Det finns hur mycket som helst att läsa om Monge och hennes "syskon", som tycks vara ubåtar.      Ca en timme senare såg vi henne stäva västerut .... Det är märkligt med sådana här ting på de stora haven. De är fascinerande men också skrämmande. Det bästa vore ju om de inte alls skulle behövas men så enkel är inte livsekvationen. ( Tusans Putin och alla andra likasinnade skitstövlar. Anamma och anfäkta som en viss kapten Haddock säger.)   På katthotellet brydde de sig inte det minsta om Monge. De var helt utslagna, de mjuka pälsklingarna, nattsud

Jag blir glad över att se små gester i vardagen, gester som inte har så stor vardagsverkan men som visar att det finns en  respekt för en konstnär och hans tankar om det som har skapats. Lite gulligt är det . Gulligare än de ölflaskor som statyn också brukar tilldelas       Do outro Lado do Oceano heter verket, vilket i ungefärliga ordalag betyder Över havet.      Celso Caires från Funchal är konstnären som "planterade" sitt konstverk vid Avenida do Mar år     2005. Ett mycket iögonfallande konstverk. Man kan inte undgå att se det.      Det kanske inte dräller av konstnärer i ordets rätta bemärkelse men det finns många likväl som står     där mitt i allt längs de vägar man väljer att vandra för dagen.     Hamnen i Funchal är åtråvärd för flera av dem. Så tappade konstnären något på marken, böjde sig ner och jag fick till en bild av skapelsen. Riktigt snygg i mina ögon. Där satt han och rytmiserade på sin didgeridoo/ trätrumpet .  Jag stannade till en sekund eller så, kände at

  Jag skrev tidigare om att vi försöker handla så lokalt som bara är möjligt men ibland är det inte det. Möjligt. Vissa varor kommer hit från andra ställen, t.ex. nästan alla mjölkprodukter.  Någon gång kan man få tag på färsk getost här men det händer inte ofta.  Vill man ha ost så får man räkna med att den kommer från andra europeiska länder.  Vi vill ha ost med mycket smak och då vi köper ost så kan det bli röd emmental eller gruyere om de sorterna överhuvudtaget går att få tag på, men allra helst köper vi ost som är tillverkad av azoriska mjölkprodukter på Azorerna. Azorerna  är autonomt precis som Madeira är och hör till Portugal.  Vi tycks ha bespetsat oss på autonomi ;) men så kommer vi från Åland också.  Till vår stora glädje öppnades en liten butik med azoriska produkter här under våren och dit har vi gått och handlat någon gång nu och då, då vi vill ha goda smakrika ostar.  Queijaria da Avó heter den lilla boden.  På svenska blir det farmors ostbutik/alternativt mormors ostbu

Idag har jag mycket på gång och tar en liten paus från bloggandet, om än en väldigt kort paus, för på söndag syns vi här igen om ni vill. Tills dess önskar jag er alla en trevlig helg!  Bilden från Madeira är lånad men passar bra att visa en dag som denna då Portugal firar sin nationaldag , givetvis så firar man där här också. Madeira är självstyrt men hör till Portugal.  Allt gott till Er alla!  Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira