Äventyret framtiden

   Det fladdrade till i en tyllgardin. Varför tog jag  inte bild när jag tänkte ta den?  Vi gick förbi ett par dagar tidigare, och jag sade : "nästa gång ska jag ta bild av den vackra porten". Så vacker var den i sin gröna patinerade skrud. "Jag är inte lika stor ruckelromantiker som du är" sade Uffe och så vandrade vi hemåt.  Vi såg  en "illegal" soptipp på andra sidan porten till huset som en gång var, när vi gick förbi ett par dagar senare igen. Den vackra porten kunde väl ha fått stå där den stod?   Vi gick förbi ett hav av hortensior. Så vackert, så vackert. Tur att jag tog bild av dem för nu är de borttagna efter att Blomsterfestivalen har avslutats för det här året.     Vi gick förbi och de levde allihopa ännu ( 30.5-22) .     Ha en fin onsdag alla!      Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Vi är märkligt nog inte några cafémänniskor trots att vi själva hade café i många år. Kanske just därför?Vi trivdes som fiskar i vattnet när vi själva var caféinnehavare men nu blir det sällan att vi gör ett cafébesök överhuvudtaget. Men i fredags slog vi oss ner för en stunds förlustelse i Café Santa Catarina med utsikt över hamnen, havet och lite till. Vädret var småmulet men skönt och varmt... Vi hade våra vägar till Catarinaparken för att Uffe hade läst att en sällsynt fågel för den här ön, en bronsibis , hade mellanlandat där. Det var vårt mål att få se den, men vi hade inte lyckan med oss.  Fanns den där någonstans så gömde den sig väl p.g.a av alla parkarbetare som gick omkring med trimmers och förde oljud (el-oljud, så inte av värsta sorten). Lite otur hade även de två parkarbetare som hade fått punka på sin skottkärra, när de reparerade en av gångarna. Här gäller hantverket. De ringde förmodligen till någon kollega som skulle komma till dem som en räddande ängel så arbetet sku

Den här råkar jag veta att heter Bela Portuguesa/Portugisisk skönhet     Jag upptäckte att jag har så många rosor i mitt bildarkiv.      Rosor som blommar här året om.      Fantastiskt eller hur?      Så nu delar jag med mig några av dem och hoppas att de förgyller den      inkommande veckan för er alla som tittar in här. Den här ovanstående rosen ser jag från mitt köksfönster varje dag.  Min granne Z. odlar den.  Ni ser nog liksom jag att ohyran är svår.  Också den ros som vi har i vår lilla täppa är anfäktad och anammad  som kapten Haddock säger.  Ett otyg man får dras med om man inte vill använda gift.  Jag försöker mota bort eländet med diskmedel och bikarbonat  blandat i vatten och till viss del hjälper det.  Men man måste ligga på, så att säga.  Har någon ett bra miljövänligt tips annars? Tas emot med största tacksamhet.      Den här rosen växer ymnigt och glatt i ett grannkvarter till oss.      Jag vill gärna ha en likadan som klänger på räcket runt vår terrass.     Också hos en

    Vi gjorde en liten avstickare mot ankdammen igår . Men det var sovtid 💤, så vi gick. Sussa sött!  På vägen tillbaka tog vi vägen förbi de små igen och nu var det verkligen full fart. Det är faktiskt ingen lätt match att fånga de små livliga på bild. Än simmar de hit, än dit  med små snabba rörelser. Helt tydligt var det att ankmamman ville ha dem till ett lugnare ställe, bort från springbrunnarna som båda var igång. Pappan låg uppe vid det lilla huset och sov. Det tar på att vara småbarnsförälder     Så där ja, nu har hon dem äntligen på ett och samma ställe där vattnet är lite grundare.     Men ett av syskonen är ett litet bestyr... Den lilla från igår som klättrade på stenar och undersökte rostiga krokar drog iväg på egna äventyr igen bort från syskonflocken. Hej världen, här kommer jag!  Upp på stenen skulle den förstås där mamman stod. Det finns tydligen mycket gott att plocka i sig bland de gula blommorna som har fallit ner från träden runtomkring     Plask! Så där ja, nu var

Jardim municipal, Stadsparken  i Funchal, eller rättare sagt vi gick förbi, vi går för det mesta tillsammans.  Jag ska ta er med in i parken på ett mera ingående sätt en annan gång,  nu gick vi bara förbi och sneddade lite grann igenom på väg mot andra mål.                                    Statyn i dammen är så charmig eller hur?   - "Karin, ser du myskankan där uppe vid kanten?" undrade Uffe.  "Det ser ut som om den just har värpt och har ett ägg under sig". Naturligtvis så rusade Karin till med kameran i högsta hugg,  lämnandes den vackra dubbla vallmon hon just hade fotograferat.  Det Uffe tyckte att såg ut som ett ägg, vilket jag också såg det som  innan jag sög in "ägget" med kamerans hjälp,  visade sig vara några före detta ägg ,  mjuka gulliga och sådana där som får igång en viss kvinna på ett alldeles speciellt sätt.  Hon blir som smör på en het sten, hon smälter och börjar nästan tala som i tungor.   Mamma Anka var trött och sov sött men två av

Det blev alltså en del till, nummer 5 Jag är tidsoptimist och tror alltid att jag ska hinna med allting på en och samma gång men så blev det inte alls när det gällde vår levada-vandring denna gång.  Det finns så mycket jag vill berätta om och visa er och då får det ta tid helt enkelt.  Och tid är egentligen det enda vi har eller hur? Så snart vi hade passerat den lilla vägtunneln ( del 4) så såg vi denna protea som jag tror heter " Waterlily",Leudadendron Strobilinum.  Proteasläktet är stort och det är lätt att ta fel på de olika sorterna som är  mycket lika varandra så jag säger tror den här gången  men jag  känner mig nästan 99 procent säker på att det är en sådan. Ursprunget är afrikanskt.     Till vänster i bild finns en privatträdgård med hus som vi har sett att  man har fixat upp ordentligt under de senaste åren.  Tidigare var den inte alls lika omskött som den är nu. Det är en fröjd att se när något förnyas och förbättras.  Grannen direkt efter det stället heter/hett