Äventyret framtiden

Hej hopp, nu ska vi vandra vidare längs levadan igen! Hoppas att ni vill följa med idag igen! Hoppas också att helgen har varit bra för er allas del! Vi gick precis över en bilväg i del nr 3 och jag bar med mig en liten blomma,  plockad och överlämnad av Uffe, när jag lämnade vandringen senaste gång.  Blomman har ett så vackert namn som Rose evening primrose på engelska,  Oenothera rosea på latin och på svenska dunört.  Den ingår i nattljussläktet och familjen dunörtsväxter.  Familjen är bamsestor och innehåller ca 200 olika arter i hela världen.  I det här skedet av vår vandring växlade vädret om till soligt igen  efter att ha varit lite disigt och dimmigt.  Vi kände oss som glada vandrare En hel sluttning lystes upp av gula vackra blommor 😊  Synd att jag inte tog bild av sluttningen utan bara av ett enda exemplar  Cytisus striatus, portugisisk ginst, Portuguese broom.  Men ingen fara, jag gör det nästa gång.  Ginsten är invasiv så den försvinner nog inte i första hand.     Det var

 Så stegade vi vidare.. efter att ha lämnat trädtomaterna bakom oss och mina suktande suckar. De var ju inte våra , trädtomaterna, de var någon annans.  Trädtomatägarna hade också trevliga täppor att sukta efter. Undrar förstås varför de har omgärdat dem med nätstaket? Harar, getter eller får? Kanske alla av de tre nämnda?  Människor? Nej, vi slapp inte så långt som till landet ens. Ett högre stängsel stängde oss tvåbenta utanför helt och hållet.  Det fanns även en intressant succulent på andra sidan stängslet.  Nämligen en Aeonium canariense, en fetbladsväxt som hör till busktaklökssläktet.  En ny liten "upptäckt" för vår del. Eventuellt kan det vara en trädtaklök.    Denna lilla skönhet är vanlig här på ön.  Montbretian är en irisväxt som har invandrat från Sydafrika.  Det latinska namnet är: Montbretia crocosmiiflora Lemoine.  Den syns ofta på levadakanterna och ännu längre upp längs serpentinvägarna mot högplatån Så kom vi äntligen fram till denna ljuva skönhet.  Vi stann

   Vi vandrade vidare.     Om ni har missat att läsa i ntroduktionen och  del 1  kan ni bara klicka på länkarna.  Skylten är nyligen uppsatt konstaterade vi som kom från Curral Romeiros-Montehållet. Troligen är det för bussresenärerna man har lagt upp den. I november fanns den inte där i det gröna.  Många olika sorter av akacia blommar längs levadan med början redan tidigare under våren. Då är det som att vandra i en honungsburk, men det här året har det regnat ovanligt mycket och då blir levadorna inte särskilt trevliga att gå längs. Stigarna blir slippriga, ras händer lätt mm så vi beslöt att i år hoppar vi ända fram till maj innan vi går "persilje"-levadan.     Vid det här laget hade jag plockat ganska mycket persilja redan...    Den var stor och kraftig. Och är väldigt smaklig.  Det fanns rikligt av den lila mjölktisteln ( Galactites tomentosus) längs hela vägen, från början till slut.     På vissa ställen hade  Afrikas blåa lilja börjat att slå ut sina knoppar.     Så m

Så där gott folk, nu tar jag er med på vår lilla lätta levadavandring som vi gjorde den 11 maj.  Jag brukar kalla den till " persilje-levadan"  för att det ofta växer vildsådd persilja där längs kanterna. Fröna kommer ursprungligen från något trädgårdsland på höjderna men har spridit sig till levadastigens kanter med vindens hjälp och plantorna blir bara flera för varje år som går.  Givetvis så hade jag en påse med i ryggsäcken för att ta hem lite persilja. (Jodå Karin o Tjechov , jag lovar sköta om det där med geväret på väggen ) 😊 Persiljan kommer på bild i ett senare inlägg.  Till att börja med hoppade vi själva på buss nr 29 från stan, som sedan segade sig uppåt längs de branta vägarna, mot Curral Romeiros. En fin tur bara det i sig. Vi sålde som känt våra bilar redan ifjol och har bestämt oss för att klara oss utan bil i fortsättningen.  På Madeira är kommunikationerna väldigt bra på flera olika sätt och buss åker vi gärna. Det kostar exakt 1,25 € för en person enkel r