Äventyret framtiden

 Så stegade vi vidare.. efter att ha lämnat trädtomaterna bakom oss och mina suktande suckar. De var ju inte våra , trädtomaterna, de var någon annans.  Trädtomatägarna hade också trevliga täppor att sukta efter. Undrar förstås varför de har omgärdat dem med nätstaket? Harar, getter eller får? Kanske alla av de tre nämnda?  Människor? Nej, vi slapp inte så långt som till landet ens. Ett högre stängsel stängde oss tvåbenta utanför helt och hållet.  Det fanns även en intressant succulent på andra sidan stängslet.  Nämligen en Aeonium canariense, en fetbladsväxt som hör till busktaklökssläktet.  En ny liten "upptäckt" för vår del. Eventuellt kan det vara en trädtaklök.    Denna lilla skönhet är vanlig här på ön.  Montbretian är en irisväxt som har invandrat från Sydafrika.  Det latinska namnet är: Montbretia crocosmiiflora Lemoine.  Den syns ofta på levadakanterna och ännu längre upp längs serpentinvägarna mot högplatån Så kom vi äntligen fram till denna ljuva skönhet.  Vi stann

   Vi vandrade vidare.     Om ni har missat att läsa i ntroduktionen och  del 1  kan ni bara klicka på länkarna.  Skylten är nyligen uppsatt konstaterade vi som kom från Curral Romeiros-Montehållet. Troligen är det för bussresenärerna man har lagt upp den. I november fanns den inte där i det gröna.  Många olika sorter av akacia blommar längs levadan med början redan tidigare under våren. Då är det som att vandra i en honungsburk, men det här året har det regnat ovanligt mycket och då blir levadorna inte särskilt trevliga att gå längs. Stigarna blir slippriga, ras händer lätt mm så vi beslöt att i år hoppar vi ända fram till maj innan vi går "persilje"-levadan.     Vid det här laget hade jag plockat ganska mycket persilja redan...    Den var stor och kraftig. Och är väldigt smaklig.  Det fanns rikligt av den lila mjölktisteln ( Galactites tomentosus) längs hela vägen, från början till slut.     På vissa ställen hade  Afrikas blåa lilja börjat att slå ut sina knoppar.     Så m

Så där gott folk, nu tar jag er med på vår lilla lätta levadavandring som vi gjorde den 11 maj.  Jag brukar kalla den till " persilje-levadan"  för att det ofta växer vildsådd persilja där längs kanterna. Fröna kommer ursprungligen från något trädgårdsland på höjderna men har spridit sig till levadastigens kanter med vindens hjälp och plantorna blir bara flera för varje år som går.  Givetvis så hade jag en påse med i ryggsäcken för att ta hem lite persilja. (Jodå Karin o Tjechov , jag lovar sköta om det där med geväret på väggen ) 😊 Persiljan kommer på bild i ett senare inlägg.  Till att börja med hoppade vi själva på buss nr 29 från stan, som sedan segade sig uppåt längs de branta vägarna, mot Curral Romeiros. En fin tur bara det i sig. Vi sålde som känt våra bilar redan ifjol och har bestämt oss för att klara oss utan bil i fortsättningen.  På Madeira är kommunikationerna väldigt bra på flera olika sätt och buss åker vi gärna. Det kostar exakt 1,25 € för en person enkel r

Snart tänker jag ta er med på en "snäll" levadavandring.  En vandring som jag kommer att dela upp i flera inlägg. Hur många det blir vet jag inte ännu, två eller tre.  Det finns mycket att visa och berätta om en sådan vandring, vad som finns längs vägen osv. så därför blir det flera inlägg även om det handlar om en enda liten vandring på ca 5 km den här gången.  Vi får förstås lite motion medan vi vandrar men för vår del handlar det mera om att upptäcka omvärlden/miljön och allt som växer där. Vi tar det med ro, tar allt i vår egen takt och helst utan stress. Så trivs vi allra bäst. Dessutom, när man går samma levada nu och då, så känner man igen sig på ett särskilt sätt, blir bekant med både växter, djur och övrig omgivning. Man ser förändringarna från årstid till årstid.  Många av er som har följt mig genom åren vet vad en levada är, men för den oinvigda kan det vara bra att veta lite mera. Det här inlägget är långt men hoppas ni orkar läsa det ändå.  Bildtext:  Så här kan