Äventyret framtiden

   Jag har förstås besökt Mariehamns museum redan ett antal gånger, men likväl är det    nästan alltid som att göra det på nytt. Det finns så mycket att upptäcka i staden Mariehamn    under 1920-talet.    Mycket har ändrat och nästan till oigenkännlighet, mycket har försvunnit sedan den tiden.    Givetvis, så är det alltid. Tiden talar sitt språk över allt.    Det ska nästan alltid hända något för att det ska hända något...    Ni kanske förstår vad jag menar.    I alla fall så blev en grupp pensionärer i M:hamn medvetna om värdet av sina byggnadsskatter    när man började med omfattande rivningar av gamla hus under 1960-talet och kulmen    kom när det anrika Societetshuset fick ge plats åt Självstyrelsens parlament    och ämbetsverk år 1975. Av det gamla Mariehamn fanns nästan ingenting kvar...    Tiden gick men i december 1987 fick man ändan ur vagnen och en grupp som kallar sig    Nybyggarne påbörjade arbetet med att åskådliggöra hur staden mellan Västerhamn

Så var det åter dags för mitt eget lilla veckotema.... Jag tar klivet in på bilmuséet i Malaga igen och hoppas förstås att någon av er som brukar läsa min blogg också kommer med för att beundra alla vackra bilar och kläder  Idag blir det USA som blir först med att visa upp  en väldigt vacker Studebaker från 1931. ( 8 cyl. 80 hp, 4100 cc, Model FD Commander") Det här är en typisk amerikansk bil som man kan se i många Chicago- gansterfilmer. Det händer sällan att jag ser en sådan film, kruka som jag är när det gäller gangsterfasoner, mord och pina. De är ju inte snälla precis de där film-killarna i de snygga bilarna. Och om jag mot förmodan skulle se en film av det slaget så sitter jag helst med en kudde till hands så jag kan gömma mig bakom den när det hettar till på filmduken. Uffe har aldrig förstått det här, för" Morden i Midsummer" klarar jag av att se, konstigt nog, men visst hittar jag på annat när det drar ihop sig till själva mordet. Då m

Så tänkte jag igår och sådde alla gamla frön som har sparats i några år utan att komma i jord. Jag har skjutit upp det till nästa år och till nästa år och nu blev det tydligen rätt nästa år, i år. Nu ligger alla frön om varandra i fyrklöverlandet, nedmyllade och bevattnade. Och jag har en fullständigt tom frölåda inför kommande tider. Rent bord! Jag samlar förstås egna frön i ganska stora mängder men nu är allt utrensat och nya friska vindar väntar inför kommande tider. En viss spänning känner jag också, för tänk om alla frön jag sådde i går gror och kommer upp?! Risken är förstås minimal, frön har sina bäst före datum. Nå, den som lever får se.    I övrigt så blommar allting på en och samma gång p.g.a. den brådskande sommaren som vi har haft.    Nu har vi vanligt juniväder, precis så där som det brukar vara.    Kallt, blåsigt och mulet.    På sätt och vis så är det bra med en liten andhämtning för allt i naturen,    också för oss människor.    Maj månads väder va

    Idag fortsätter jag att berätta om mitt besök på Märket. Del 1 kan ni läsa här.     Som en hägring kunde man se svenska Understen   på andra sidan faret .     Också den fyrplatsen har sin historia och är någon intresserad av att läsa mera,     så bara klicka på namnet så kan ni läsa vad som står i Wikipedia.     När Håkan L,  som var med på färden, berättade     om Understen så hörde jag lite från sidan om att  han ofta nämnde hon i just det     sammanhanget, så jag undrade om en fyr var kvinnlig, precis som fartyg är det,     men det var inte så.     Han pratade om Marianne Brus, som var Sveriges enda kvinnliga fyrmästare     och det var hon som var den sista fyrmästaren på Understen     där hon också var född och uppvuxen.     Sedan blir det som det blir. Plötsligt funderade alla på om fyrar är kvinnliga eller manliga     Efter lite kringelikrokar igen, det är inte bara landsgränsen på Märket som är sådan,     så kom vi på att fyrar är manliga.    Vi tog o

Igår gick en av mina önskedrömmar i uppfyllelse. Jag har närt en dröm, länge och väl, att få besöka Märket. Nu har jag varit dit! Tillsammans med åtta andra personer fick jag möjlighet att besöka fyrlandet/ skäret som ligger i Södra Kvarken ( norra delen av Ålands hav), mitt på gränsen mellan Finland och Sverige. Det är den smalaste delen av havet mellan Åland och Sverige. Här på skäret/kobben drog man gränsen mellan länderna år 1809 Där den röda ringen finns, där ligger Märket. Så jag var faktiskt  till Sverige igår flera gånger om. Ingen tullgranskning gjordes eller så, jag bara steg över gränsen och så steg jag tillbaka igen...Ungefär så gick det till.     Med den här båten åkte vi från Eckerö i full fart ( den går 37 knop) så det bara stänkte om det.     Därav saltstänket. Jag satte mig aldrig i kajutan utan stod kvar ute på däck hela vägen ut.     Jag ville uppleva havet, det hav som jag har längtat till och efter så länge. Vi har ju

Eller om det är för mig man ska be bönen? Det är frågan det 😅 I fjol blev vi utan bönor helt och hållet, trots att jag påtade ner två stora påsar med brytbönor i landet och en stor påse bondbönor. Vi älskar bönor i det här huset och utan bönor i frysen ...nej, så kan vi  ju inte ha det. Tack vare att vi  hade en stor bönskörd året innan så "klarade" vi vintern i alla fall men i april åt vi upp de allra sista egenodlade bönorna anno 2016. Jaha, tänker kanske någon;  men vart tog bönsådden år 2017 vägen då? Jo, rakt ner i Big-Anns mage. Det räcker inte med att hon använder nygrävda ytor i trädgårdslandet och i häcken till spa-avdelningar; ligger det dessutom goda frön och bönor i "badvattnet" så slinker de ner som ingenting. Inte en enda liten böna lämnade hon kvar åt oss!  Likadant gick det med zucchinifröna...de var goda de också men jag sådde om några frön av dem i växthuset och lade senare ut plantor  med alla möjliga och omöjliga säkerhetsan