Äventyret framtiden

Det är rörelse från morgon och till kväll, sen blir det stopp, både i kropp och knopp😉    Jag har tagit mig an mitt två årsprojekt, Nakenhäcken .    Förmodligen blir häcken ett treårs projekt men må    så vara, huvudsaken är att jag får det som jag vill.    Jag återkommer till häcken igen....var så säker.    Det ena ger det andra, bland ogräsen växer det nässlor, som jag har plockat till vårens första soppa    Krutsoppa! Jag känner (kanske det är inbillning) att jag blir stark som en häst och pigg som en    mört när jag intar de allra första primörerna som naturen bjuder. Nässlor, kirskål, kajp....    Ett livgivande elixir, så känns det för min del.      Några vårlökar har också tagit plats i Nakenhäcken...     När jag stod där med rumpan upp mot trafikanterna som körde förbi, så tittade jag på     trädgårdslandet nu och då och såg vad som behövde göras.     Nu har jag samlat ihop de frösådda ( av fåglarna) stockrosorna som har vuxit lite överallt     och

Så får jag nog kalla vår trädgård. Den är inte bara bohemisk och vild. Den följer inte några som helst lagar; i alla fall inte de som jag själv har stipulerat. I höstas grävde jag upp vitlökslandet, så som jag själv tyckte, minutiöst. Jag  sållade så gott som jorden för att få bort eventuella små vitlöksklyftor och lökar. - "För härefter ska vi köpa vitlöken !, utropades inne vid matbordet. Uffe nickade bifall. Så kom vintern och bara för någon vecka sedan försvann snön Vitlökssoldater uppradade framför salvian,  som ser väldigt död ut... Undra på att jag nästan föll omkull när jag tittade på fjolårets vitlöksland, där det skulle vara tomt på allt vad vitlök heter.  Där stod ett helt gäng uppnosiga soldater, gröna och fina och dessutom med riktigt stora lökar under. Redan! Vad har de gjort under vintern? Smidit ränker? Och var kommer de ifrån med tanke på mitt idoga bortplockande av vad jag tyckte, varje liten lök. -"Här ska det inte köpas vitlök!" ropar

Ballot är ett franskt bilmärke . Årsmodell 1928  ( 6 cyl. 11 hp, 2000 cc , Modell 2 LT ,  kallad "Convertible Body" ) Mr Ernst Ballot är bilfabrikantens namn. .... Det är dags igen för veckans tema, mitt eget tema med gamla bilar, kläder och liknande. Alla föremål fotograferade jag under vårt besök i Malagas bilmuseum i slutet av februari i år. Från en väldigt vacker bil till några lite mindre vackra hattar..    Hattarna som är rätt vilda i sin utformning är yngre än vad Ballotbilen är...    Förmodligen har Silva Bruschini som har skapat dem fått betala en liten hacka för att få    ställa ut dem i muséet, för att göra reklam för sitt konstnärsskap    Finns det intresse hos någon av er som läser mitt inlägg, att beställa en liknande skapelse    så gissar jag att det går hur bra som helst om man tar kontakt med www. silvabruschini. it    Annars är det säkert inte så svårt att leta fram någon av barnens eller barnbarnens leksaker och

   Där satt de, de tretton kvinnorna på sina trädgårdsstolar i Centre Pompidou i Malaga.  Tre stolar    var lediga så jag tänkte spontant att jag sätter mig ner på en av dem    och så kan vi betrakta varandra på närmare håll.    Jag blir en i sällskapet! Kanske de plötsligt får liv och intressanta diskussioner uppstår?    Men de kändes inte särskilt tillmötesgående, pappersdockorna,    de höll sig på sin piedestal,    klädda i silke, sammet, bomull, kapock....kanske något mer.    Jag har alltid fascinerats av papier maché    och sysslar själv med sådant  lite nu och då när andan faller på.    Det var här jag mötte Eva; Eva Aeppli. Det är hon som har skapat konstverket Grupp 13.    Eva Aeppli föddes i Zolingen, Schweiz år 1925 och dog i Honfleur i Frankrike år 2015.            Det finns hur mycket som helst att skriva och berätta om Eva, men jag visar det verk som fanns i     Centre Pompidou och låter den som är intresserad att googla vidare på Eva Aeppli iställe

    Blickarna drogs genast till den här byggnaden i Malaga när vi var där i februari i år.     Det går ju inte att undvika ett så glatt och stort blickfång     Det drar en till sig utan tvekan...         När solen glimtade till mellan molnen så smälte de glada färgerna in i skuggan som    föll mot marken på andra sidan    Det fina i det hela är att man får gå in och titta hur det ser ut från den sidan också    Mot inträde förstås    Daniel Buren, som är född år 1938 i Boulogne-Billancourt i Paris är "pappa" till verket.    Han kallar sitt verk Incubado på spanska,  Incubated på engelska.   Den fascinerande glaskuben som är hem för all slags konst är en modern byggnad   och strukturen har en yta på över 6 300 m2.   Allt som allt är utrymmet uppdelat på tre rum där varje avdelning är   ca. 1 665 m2 och det är i dessa tre rum den permanenta konstsamlingen ställs ut.   De tillfälliga utställningarna har sina dedikerade utrymmen på en mindre yta som mäter