Äventyret framtiden

    Blickarna drogs genast till den här byggnaden i Malaga när vi var där i februari i år.     Det går ju inte att undvika ett så glatt och stort blickfång     Det drar en till sig utan tvekan...         När solen glimtade till mellan molnen så smälte de glada färgerna in i skuggan som    föll mot marken på andra sidan    Det fina i det hela är att man får gå in och titta hur det ser ut från den sidan också    Mot inträde förstås    Daniel Buren, som är född år 1938 i Boulogne-Billancourt i Paris är "pappa" till verket.    Han kallar sitt verk Incubado på spanska,  Incubated på engelska.   Den fascinerande glaskuben som är hem för all slags konst är en modern byggnad   och strukturen har en yta på över 6 300 m2.   Allt som allt är utrymmet uppdelat på tre rum där varje avdelning är   ca. 1 665 m2 och det är i dessa tre rum den permanenta konstsamlingen ställs ut.   De tillfälliga utställningarna har sina dedikerade utrymmen på en mindre yta som mäter

ur  mitt bildarkiv ? Första gången jag såg dem prunka i oerhörd mängd och mångfald var på Madeira. (2007) Jag bara måste stanna till och titta på dem, känna på dem och också dofta på dem, fastän doften är rätt anspråkslös, ja nästan obefintlig. De finns överallt där. Det är så otroligt vackert med denna slösande blomprakt som väller ner över murar, terasser och pergolor. Bild från Madeira Tidigare om åren kunde man se enorma blomtak som sträckte sig över de s.k. barrancos, (flodbäddar), som leder vattnet ner från bergen igenom Funchal, ut mot havet. Nu ser man inte mycket av dessa blomtak längre. Efter den stora katastrofen, med jordskred och stora vattenmassor ( över 40 personer dog) år 2010, har man byggt om för säkerhetens skull och bougainvillean har fått stryka på foten. Men den kanske tar sig igen. Förhoppningsvis, för vackrare syn kan man inte tänka sig. Mot en husvägg i Gamla stan i Rethymnon på Kreta vajade denna kvist av och an "Boggeville&quo

   Så är det dags igen med en gnutta vintageskönhet och elegans    Idag hoppar jag lite hit och dit när det gäller årtal    Damen i soffan får man inte göra sällskap, sittande i alla fall.    Tidlöst vacker eller hur?        Vad ska jag berätta om den här märkliga bilen från 1914?    Särskilt vacker som så är den kanske inte men spännande och speciell.    Det här är prototypen som designades av Barron Ackroyd,    en Royal Force pilot, som dog i en luftstrid mot the Flying Circus och the Red baron    (säga vad man vill men att blogga gör en allmänbildad, mitt i allt så har jag läst massor    om den Röda baronen och saker som jag inte kände till tidigare)    Bilen blev kallad "El Pampero" eftersom Argentina var mycket på modet/inne just den här tiden.          Att dekorera med hjul kan man också göra. Om man har så här snygga hjul i alla fall. Så sken solen in genom ett av de höga vackra fönstren och  dressen glittrade till lite ext

                       Jag förvånar mig själv nu och då med att ta bilder som kanske inte så många skulle            ta när de är utomlands på en semesterresa.            "Vad ser du för vackert i den där? " (bild ovan) frågade Uffe            och tittade förundrat på mig            när vi var på Kreta senaste höst.             Det är svårt att förklara vad det är jag ser men på något sätt            så känner jag av livet som levs, har levts och en folksjäl som lyser igenom.            " Den är ju inte ens hel, krukan på taket" fortsatte min make.            " Nej, men någon har lagt en flat sten på den av någon anledning, den används            till något?"            Sedan ser jag stenarna som travats på varandra i husknuten,            ser händer som lagt dem på plats...                                    Givetvis funderar jag ju själv ibland....                         Varför tog jag en bild av det här huset?                     

        på gården går livet sin gilla gång.         Våren är senare i år än den har varit under ett antal år i rad, men säkra tecken         på förändring åt rätt håll syns mera dag för dag.         Blomningen är inte yvig precis, men krokusarna börjar sticka upp sina vackra huvuden         på södra sidan av huset.         Och bina är inte sena gäster. Nu måste allt tas tillvara ....                           Filip är här i stort sett hela tiden, vaktandes någon av sina hönor                           när de äter. Igår fick vi veta av grannarna att det åtminstone finns                           en tupp till i byn. ( Förmodligen är det Filips avkomma, som han                           jagade bort härifrån i höstas) . Vi börjar bli "fasansfullt" rika i byn                           på fasaner. Klockan fem, just i den allra tidigaste gryningen tutar han                           till så åtminstone jag vaknar till, svänger mig på sida och lägger kudden