Inlägg

En rysk spion?

Bild
Vi har varg på Åland just nu. En varg som troligen är på väg österut igen, därifrån den kom över isarna för några veckor sedan. Vi brukar inte ha varg här alls men för kanske trettio-fyrtio år sedan minns jag att man hade sett varg en vinter när isarna låg tjocka och det var lätt att ta sig hit och hälsa på. Fast ingen trodde på dem som hade sett vargen... De här sötnosarna sade inte ett ljud alls Nu har man tagit bild på den här vargen,  när den vandrade över Vargsundet. Givetvis så sökte den sig dit, mera lämpligt ställe rent namnmässigt kunde den ju inte ha hittat Den kanske också passade på att gå en sväng till  Ulfsby och Ulversö? Jag tror att den har varit lite överallt och rekognoserat läget En varg kan röra sig 40 km per dag, så Åland är som en fjärt i rymden att springa över, även om det blir lite kors och tvärs i jakten på en vargflicka. Och en sådan finns ju inte här, har jag förstått.  Den här låtsades som om vi var luft Nej, Åland är inget ställ

En bedårande liten barnrumpa....

Bild
    fångade min blick redan när jag gick på trottoaren mitt emot, på andra sidan gatan.     Tanken flög genast genom mitt huvud att skulptören som har gjort den statyn är skicklig.     En stund senare hade vi gått över gatan vid grönt ljus och så stod vi där vid kvinnan     som lyfte upp det lilla barnet mot mannen högre upp.     I nästa ögonblick stod jag plötsligt på barrikaderna!     " - Varför lyfter hon upp barnet så där? "     Jag kände mig nästan arg.     " - Vad är det hon lär barnet? "     "  -Så underdånig får man väl inte vara en man? "     "  -Vad vill skulptören säga egentligen? "    Jag visste förstås att statyn visade en annan tid då livet såg så ut för de flesta kvinnor...    men ändå!  Jag skrattade åt mig själv.     Statyn och dess mästare hade fångat en iakttagare med hull och hår. Vi var på väg, vi hade ett mål för dagen, så vi skyndade vidare men jag visste att jag skulle komma tillbaka igen. Jag var

Glad Påsk!

Bild
"Ägget"/ " The egg" En lite annorlunda påskhälsning blir det från min sida i år. Istället för blommor och blad så blir det ett par bilar! Jag är förtjust i gamla bilar (Uffe med)  och när vi var till Malaga passade vi på att gå på Bilmuseum ! En hel dag ägnade vi åt gamla bilar, kläder och lite till. Ett underbart museum och som ni förstår så har jag tagit många bilder som jag kommer att visa lite nu och då Ägg-bilen heter egentligen Fuldamobil och är av årsmodell 1955.Namnet kommer från Fulda. Bilmärket föddes där 1951 och levde så länge som till 1969.  Titta bara på detaljerna! Baklyktan är väl för härlig? Gångjärnen!    Jag kan tänka mig att tuffa på i det här charmiga lilla Ägget.  Backe upp och backe ner.    Trycker jag gasen i botten kan jag komma upp i 80 km hastighet.    På den tiden det begav sig så fanns det rätt många som ägde en "Ägget". Fyra personer    fick plats och man kunde även göra den bäddbar. En liten h

"Äggstra"

Bild
    När Uffe och jag gick ner till El Palo- playan en dag, tog vi en liten genväg via     en av gränderna som förde oss dit lite snabbare.     Det var inte alls strandväder (vinter ) men att vara vid havet är alltid fint     och vi hade gjort en ny bekantskap ett par dagar     tidigare som vi ville bekanta oss mera med.     Men mera om den nya bekantskapen  i ett senare inlägg.      Som ni förstår stannade vi till för att betrakta de äggskalsdekorerade penningträden/      paradisträden. Crassula ovata på latin.      Varför man lägger äggskal i dem vet jag inte men trevligt såg det ut.      Eftersom det här var i februari så förstod vi att det inte handlade om påsken alls      utan om någon annan tradition       Det var bara i El Palo vi såg pennningträd dekorerade med äggskal på det här sättet.       Ingenstans i Malaga och längre västerut i städerna längs Solkusten eller högre upp i bergen.,       dit vi också tog oss, såg vi tillstymmelsen till detta.    

Med kappsäcken full

Bild
-"Jag borde ha konfiskerat din kappsäck ! ", sa´ Uffe när  han fick se garnmängderna jag hade släpat med mig på flyget till Spanien. ( + ett par trästickor ) Men det fattar ju alla att ska man få något gjort så måste man göra det. Och mängden var densamma när vi reste hem, bara omvandlad till nästan färdiga hantverk. "Made in Spain" (av skärgårdsull och norskt dito) Desto mera visar jag inte just nu. Först ska det bli fullständigt klart, lite till ska stickas ännu  och sedan ska det hängas.  Men när det blir dags för utställning i midsommartid, så blir det bilder och berättelser lite pö om pö. Kanske blir det något "smakprov" innan. Det är förstås en hel del annat som också är under tillverkning Lite hemligt ska det vara innan det blir vernissage (datum senare) Utsikten från vår balkong på fjärde våningen i förorten El Palo. Vi har varit i Malaga-trakten ett tag, i första hand för att rehabilitera Uffe men givetvis så har jag oc

Frisyrfunderingar

Bild
Så här brukar det se ut   I landet under vårt köksfönster växer det murgröna, vintergrön och vacker..... Så här ser det ut!        Eller rättare sagt så har det sett ut så under flera år, men när snön försvann härom dagen så    såg det annorlunda ut. (Det som göms i snö kommer upp i tö )    En snaggad murgröna är vad vi har i år.!    Någon har friserat den medan vi var i Spanien ett tag!     -"Bra" sa´Uffe, "den behövde tuktas! "    Och så är det, absolut.    Nu vet jag vad jag ska göra så snart det finns möjlighet att göra något    åt det hela.    Jag ska fortsätta tuktandet, ett arbete  jag har tänkt göra  under några vårar redan    men aldrig fått gjort. Det har alltid kommit något annat "viktigare" emellan.    När hösten har varit här så har murgrönan varit så himla vacker så jag har skjutit upp det    planerade jobbet till nästa vår och så där har det fortgått ett antal år.    Nu har jag fått hjälp på traven så att säg

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var