Äventyret framtiden

Uffe checkar in på hotellet med den stora mäktiga ljuspunkten hängande rakt ovanför disken    Det är förunderligt det här med tiden.    Det händer så mycket i vardagen och plötsligt har det gått några veckor,    sedan vi var på Kreta.  Allt har förbleknat på ett märkligt sätt    och jag förstår inte att det bara är tre veckor sedan vi var där.    Det känns som evigheter    Jag "tog tag i " bilderna därifrån igen, igår kväll och tänker visa er lite grann    vad vi såg från vår balkong på andra våningen.  När vi bokade vår lägenhet visste vi inte alls    var den skulle vara, huvudsaken var att vi hade tak över huvudet. Ungefär    Vi hade tur! Vi hamnade på sätt och vis på första parkett    På kvällarna underhölls hotellgästerna på olika sätt.    Ibland var det sång och instrumentspel, ibland grekiska/kretensiska danser    Vi fick erbjudande om att också betala biljett till evenemangen, med middag, drink osv    tillika som programmen pågick men varför betala

Jag har bara vaga minnen av pappersdockor, vilket vi kallade dem. Min familj bodde i huset i förgrunden. Vi bodde på övre våningen. Först på den västra sidan och efter min sexårsdag på den östra sidan. Jag lekte ofta i trapphuset i ljuset som strilade in  från de båda vackra fönsterna med rutor i rutorna.  Fyra rutor i en ruta. Jag räknade dem många gånger... Ett av mina minnen är när jag sitter på avsatsen mellan låga och höga trappan i trapphuset, just där de båda fönsterna mot norr spred sitt ljus. Jag var ensam där och lekte med dockorna Jag hade långtråkigt, trots sysselsättningen. Jag minns känslan än. Stålbandet på en trappkant glipade lite grann och var en bra fastsättare för pappersfötter, så dockorna kunde stå upprätta medan jag klädde på dem. Efter ett antal vikningar och fastsättningar så ramlade fötterna av. Sakta men säkert blev dockorna kortare och kortare efter varje amputation. Pappersklippdocka funnen på nätet Ett annat minne är rullen med pres

Marken låg vit längs skogsvägen där vi vandrade     För vår del blir det mycket skogsliv under hösten.     Varje dag med få undantag går vår motionsrunda över stock och sten i skogarna runt     omkring oss.     Numera med en svampkorg eller två i händerna     Det blev så obekvämt att fylla min anorakhuva med all svamp vi hittade.     Just nu handlar det allra mest om att plocka höstkantareller     eller trattisar som de kallas i folkmun. Tusen och åter tusentals droppar gnistrade i gräset...     Ungefär här stod jag öga mot öga med en vacker älgtjur....     En syn för gudar!     Synd nog hann jag inte få en bild på skogens konung.     Han var stor och vacker, fastän lätt på foten och snabb som vinden när han svängde om     och försvann åt andra hållet.     Uffe hann inte ens se honom         Några fingersvampar lyser upp här och där bland barr och mossa    Blodriskor har det funnits gott om i höst och vi har plockat många riktigt fina exemplar    De

Här om dagen, då jag var till stan i ett ärende, passade jag på att besöka en av våra större matvaruaffärer för att fylla på äppelförrådet här hemma. Nu finns det gott om åländska äppel i de flesta affärer och vi äter mera än gärna de närodlade godsakerna. Vid äppellådorna stod också många andra som var ute i samma ärende som jag. En av kunderna, en kvinna i den yngre medelåldern, irriterade oss andra en del. Hennes kundkorg var i vägen hela tiden. Vi andra fick kryssa och tränga oss förbi den och så fortsatte det Vart än hon gick i den stora affären lämnade hon sin kundkorg på hjul mitt i stråket så att säga. Till allmän irritation. Bilden lånad från Internet. Jag har målat barnets ansikte En sådan kundvagn är det jag beskriver Det var som om korgen föll ur händerna på henne på ett demonstrativt sätt. Känslan att hon gjorde så med flit var högst påtaglig. Hon stötte till någon av oss hela tiden... Hon tog plats på ett kännbart sätt och kändes störande och respek

Paulas rubrik för den här veckan är 2037 Det här blir sannerligen ingen lätt match var min första tanke. Men alltid hittar man ju på något i alla fall, var nästa Mitt bidrag till temat blir kanske en lite annorlunda kalender med  kattbilder från Kreta Kalendern består av flera olika kalendrar med utgång från den Gregorianska för just år 2037.    När vi skriver år 2037 här hos oss så .....     infaller år 1486     ԹՎ ՌՆՁԶ  enligt den Armeniska kalendern              I den  Kinesiska kalendern skriver man samma år, år 4733 – 4734              丙辰 – 丁巳                           och i den Etiopiska kalendern år 2029 – 2030    Judiska kalendern skriver  år 5797 – 5798 Så här ser det ut enligt:                          Hindukalendern - Vikram Samvat 2092 – 2093 - Shaka Samvat 1959 – 1960 - Kali Yuga 5138 – 5139    Den Iranska kalendern står för år 1415-1416 och Den  Islamiska kalendern  visar år 1459