Äventyret framtiden

Marken låg vit längs skogsvägen där vi vandrade     För vår del blir det mycket skogsliv under hösten.     Varje dag med få undantag går vår motionsrunda över stock och sten i skogarna runt     omkring oss.     Numera med en svampkorg eller två i händerna     Det blev så obekvämt att fylla min anorakhuva med all svamp vi hittade.     Just nu handlar det allra mest om att plocka höstkantareller     eller trattisar som de kallas i folkmun. Tusen och åter tusentals droppar gnistrade i gräset...     Ungefär här stod jag öga mot öga med en vacker älgtjur....     En syn för gudar!     Synd nog hann jag inte få en bild på skogens konung.     Han var stor och vacker, fastän lätt på foten och snabb som vinden när han svängde om     och försvann åt andra hållet.     Uffe hann inte ens se honom         Några fingersvampar lyser upp här och där bland barr och mossa    Blodriskor har det funnits gott om i höst och vi har plockat många riktigt fina exemplar    De

Här om dagen, då jag var till stan i ett ärende, passade jag på att besöka en av våra större matvaruaffärer för att fylla på äppelförrådet här hemma. Nu finns det gott om åländska äppel i de flesta affärer och vi äter mera än gärna de närodlade godsakerna. Vid äppellådorna stod också många andra som var ute i samma ärende som jag. En av kunderna, en kvinna i den yngre medelåldern, irriterade oss andra en del. Hennes kundkorg var i vägen hela tiden. Vi andra fick kryssa och tränga oss förbi den och så fortsatte det Vart än hon gick i den stora affären lämnade hon sin kundkorg på hjul mitt i stråket så att säga. Till allmän irritation. Bilden lånad från Internet. Jag har målat barnets ansikte En sådan kundvagn är det jag beskriver Det var som om korgen föll ur händerna på henne på ett demonstrativt sätt. Känslan att hon gjorde så med flit var högst påtaglig. Hon stötte till någon av oss hela tiden... Hon tog plats på ett kännbart sätt och kändes störande och respek

Paulas rubrik för den här veckan är 2037 Det här blir sannerligen ingen lätt match var min första tanke. Men alltid hittar man ju på något i alla fall, var nästa Mitt bidrag till temat blir kanske en lite annorlunda kalender med  kattbilder från Kreta Kalendern består av flera olika kalendrar med utgång från den Gregorianska för just år 2037.    När vi skriver år 2037 här hos oss så .....     infaller år 1486     ԹՎ ՌՆՁԶ  enligt den Armeniska kalendern              I den  Kinesiska kalendern skriver man samma år, år 4733 – 4734              丙辰 – 丁巳                           och i den Etiopiska kalendern år 2029 – 2030    Judiska kalendern skriver  år 5797 – 5798 Så här ser det ut enligt:                          Hindukalendern - Vikram Samvat 2092 – 2093 - Shaka Samvat 1959 – 1960 - Kali Yuga 5138 – 5139    Den Iranska kalendern står för år 1415-1416 och Den  Islamiska kalendern  visar år 1459

i den grekiska maten redan i fjol då vi var till Rhodos Den är enkel på ett särskilt sätt och är ofta tillredd av råvaror från närmiljön. Örter som basilika, lavendel, timjan, oregano och myntor växer det överallt och steget för dessa  in i det grekiska köket är inte långt alls En vanlig syn utanför många hem, örter och blommor i krukor Grekernas kärlek till mat går det inte att ta miste på och deras kulinariska tradition är långt över 4000 år gammal De äkta råvarorna står högt i kurs och på de flesta tavernornas menyer står de traditionella namnen på rätterna som de erbjuder. De är stolta över sin mat. Den bästa pizzan på planeten finns på Kreta. Dåligt självförtroende lider kretensarna absolut inte av. Nej, vi testade inte pizzan. Där turisterna finns, märker man förstås att den västerländska (snabb)maten också finns med på menyerna, (hamburgare, pizzor och mammas köttbullar)  men söker man sig lite längre bort från turiststråken så hittar man de ställen där gre

Det ska det absolut inte bli.  Nej, jag hör inte till dem som gärna visar bilder på mig själv Helt rätt! Flera har förundrats över mitt "märkliga" beteende att inte visa upp mig själv De vill ju bara se hur jag ser ut, få ett ansikte på vem det är som bloggar Givetvis, det förstår jag Det finns redan bilder av mig själv på bloggen, men jag erkänner att det är rätt länge sedan och vem orkar bläddra bakåt i tiden? Inte jag i alla fall,  så jag gjorde slag i saken och försökte få till några selfies på mig själv när vi var på Kreta Det tog två dagar..... Inte hela dagar förstås utan två korta stunder Men ack och ve. Dels har jag ingen selfiepinne, dels har jag ingen liten kamera. Uffe min allra käraste, har bara en vänsterhand till sitt förfogande för tillfället. (p.g.a. stroken) Han kan ta bilder med sin lilla kamera men då måste han hålla kameran upp och ner för att kunna ta bilder. Det finns nämligen inte kameror för enhänta, vänsterhänta Sen kom jag på