Inlägg

Väjningsplikt, full stopp och Nu

Bild
    Jag har redan tidigare knystat lite grann om att jag inte kan delta i Veckans rubrik under september     med riktig ordning, vilket innebär en rubrik per vecka. Nu slår jag alla tre återstående flugor     i en och samma smäll vad gäller september.     Det är Tove som är rubrikmakerska den här månaden.     I Helsingfors har alla väjningsplikt när spårvagnarna kommer....( nu råkar det stå Kirurgen     på spårvagnen jag tog bild av. Med en liten glimt i ögat så är det nog där man kan hamna     om man inte tar det här med väjningsplikt på djupaste allvar)     Utanför Svenska Teatern blev det  fullt stopp när vi körde förbi. Till vänster     kunde vi inte ta vägen så det var bara att vänta på grönt ljus.     Här förelåg också en slags väjningsplikt    De här herrarna lärde mig allt om väjningsplikt och om stopp när jag tog körkort för många år    sedan.  (40 år sedan)    Trafiksinspektör Lillie till vänster och bilskolelärare Jahrén poserade snällt när de

Skördetider

Bild
Det hör väl nästan till att skriva den rubriken varje höst Den här hösten har vi inte lika mycket att skörda som tidigare år men likväl blir det en hel del.     Dill fick vi rikligt av och allt är infruset i lagom stora portioner     Persiljan är också skördad och doserad i lagom stora askar i frysen. Bara att ta till när behovet     uppkommer längre fram under höst och vinter     Särskilt mycket kantareller har vi inte hittat den här sommaren och hösten, men     det gör inte mycket. Frysen är fylld, vi klarar oss utmärkt på svampfronten     Vi äter så många olika slags svampar. Karl-Johan hör till de absoluta svampfavoriterna och     ifjol fanns den svampen överallt. Vi har många olika sorters svamp, bara att ta till     när ilet kommer över en. Och det gör det ofta och gärna. Vi gillar svamp.  Lingon har vi mera än tillräckligt av nu, men jag vet att det troligen blir några liter till när vi  tar oss ut i skogarna. Det går inte att gå förbi de röda tuvorn

Ordet är fritt / vägmärken

Bild
Tove har givit oss veckorubriker för september och för min del så ska jag försöka hänga med efter bästa förmåga och tid. Jag vet redan nu att jag inte deltar i temat varje vecka under hösten Det finns annat som kommer att kräva min person till hundra procent Annat som jag behöver och måste prioritera allra först Ordet är fritt är den första rubriken Här kunde jag få till ett långt inlägg om att så är det ju egentligen inte. Ordet är inte fritt för alla. Det blir vi vittne till varje dag, via tidningar, radio, tv och Internet Vi får höra om åsiktsförtryck, om jämställdhetsförtryck... och jag kunde utveckla de här tankarna hur mycket som helst. Men jag tror förstås inte att det är det Tove tänkte när hon lade rubriken Utan helt enkelt att ordet är fritt, du får välja själv vad du vill skriva om, berätta om och visa bilder till Och som vanligt har jag funderat hit och funderat dit och så blir det nästan ingenting av det hela i alla fall, för uppslagen är alltför många.

Man börjar snart själv höra till historien....

Bild
Tingsplatsen i Kvarnbo, vid kyrkan     Det är bara att inse fakta, var min tanke när jag tog bilen och drog iväg till Saltviks kyrka senaste     lördag där det skulle bli ett återseende mellan konfirmander, lillvärdinnor och prästerskap.     Det har gått 50 år sedan skriftskolelägret!     Otroligt! 50 år, ett halvt sekel! Där fanns också en kultplats en gång i tiden Handelsplats Att vi hade vår  mötesplats i Saltviks kyrka var förstås naturligt för det var där konfirmationen gick av stapeln.  Lundell var präst och Joe Brandt adjunkt, numera präst sedan länge. Joe var nygift med sin Pirkko som övade sång med konfirmander vid olika tillfällen. Vi bodde i Rangsby skola på gångavstånd från kyrkan  och vi hade innerligen roligt och trivsamt fast det i väven förstås fanns inslag av allvar och många funderingar runt kristendomen och livet i allmänhet.  Själv var jag redan konfirmerad sedan april det året och var med som en av två s.k. lillvärdinnor eller stora

Oj, söta rara....

Bild
så svårt det kan vara att få ändan ur vagnen ibland. Många gånger har jag tänkt visa fortsättningen på utställningen Kalevala  i Eckerö Post o Tullhus, den som jag började visa redan här Men livet är intensivt, det händer saker hela tiden och en ann har svårt att hänga med i svängarna Plötsligt så finns det hur mycket som helst att skriva och berätta om men en sak i taget som det heter.... Några fina hantverk som föll mig i smaken särskilt mycket vill jag dela med mig av åt er Konstnären bakom de handsnidade fåglarna  är Synnöve Nordström (Alandia Birds)  Hon har en mästerlig hand som kan göra dessa fåglar så  naturtroget, ett öga som ser dem som de är. Här ovan kniphonan som slog sig ned på vattenmoderns knä, den flicka som Ilmarinen förvandlade till en skriande mås (Bilden av måsen blev som den blev.... )😐     Så här fick hon till  göken som gol för Väinämöinen     och så Tuoneälvens svan Smeden Tanja Spormann-Karlssons uggla (som hon h

Kalevala i ösande regn....

Bild
Vi tog Wilhelm, det yngsta barnbarnet med oss och for till Eckerö för att titta på konsthantverksutställningen Kalevala igår fredag. Idag regnar det välsignat mycket, regnet är behövligt i allra högsta grad och utearbeten kan man glömma bort på några timmar så jag passar på att ta er med på utställningen Eller åtminstone på vissa delar av den..... Det finns väldigt mycket fint att vila ögonen på, att ta in och låta sig inspireras av På bilden ovan ses Hanna Wiik-Rosenqvists "Vy över Kalevalaland", handtuftad i ullgarn. (För att hämnas på Kalevalas folk har Pohjas härskarinna stängt in solen och månen i berget)    Sofia Sand, studerande    har förfärdigat   "Gammelgäddan i vassen"    där näckrosor blommar på    vattenytan    Gammelgäddan återkommer många gånger    i Kalevalas historier.    Av gäddans käkar byggde    Väinämöinen en kantele    och spelade vackert för skogens alla djur.    Sofia Sand har tovat och använt sig av    bla

Den första "lediga" dagen

Bild
Ja, vad gör man dagen efter att sommarcaféet har stängt för säsongen? Efter sju härliga veckor med stammisar och nya gäster, förväntas förstås att man ska sova som en liten gris. När man äntligen kan och ingen väckarklocka pockar på att man ska stiga upp och baka kakor, bullar, pajer och bröd till caféet. Men så fungerar det inte alls. Kroppen är van att vakna, att stiga upp och att komma igång.... Huvudet hänger inte riktigt med, man är småduven och i dimma tycks det som.  Inte ens morgonkaffet väcker en ordentligt, man är på sätt vi lite som dagen efter Det känns omtumlande på något sätt Jag gjorde en liten ansträngning att få något "vettigt" gjort men gav upp nästan genast Mitt JAG ville inte....Inte idag, idag ska du vila med betoning på VILA. Jag lyssnade inåt och det var bara att följa den manande rösten, så medan Uffe var till stan på ett läkarbesök tog jag en liten runda i trädgården och sög in allt det vackra, allt surrande, allt fladdrande