Äventyret framtiden

Ja, vad gör man dagen efter att sommarcaféet har stängt för säsongen? Efter sju härliga veckor med stammisar och nya gäster, förväntas förstås att man ska sova som en liten gris. När man äntligen kan och ingen väckarklocka pockar på att man ska stiga upp och baka kakor, bullar, pajer och bröd till caféet. Men så fungerar det inte alls. Kroppen är van att vakna, att stiga upp och att komma igång.... Huvudet hänger inte riktigt med, man är småduven och i dimma tycks det som.  Inte ens morgonkaffet väcker en ordentligt, man är på sätt vi lite som dagen efter Det känns omtumlande på något sätt Jag gjorde en liten ansträngning att få något "vettigt" gjort men gav upp nästan genast Mitt JAG ville inte....Inte idag, idag ska du vila med betoning på VILA. Jag lyssnade inåt och det var bara att följa den manande rösten, så medan Uffe var till stan på ett läkarbesök tog jag en liten runda i trädgården och sög in allt det vackra, allt surrande, allt fladdrande    

Jag såg ett tv-program här om kvällen "I jakten på Gud med Morgan Freeman." Allt detta i väntan på att få se på ett mord i Midsomer, byn där det mördas glatt och hejvilt i all hemtrevlig härlighet. En ganska skön avkoppling det också. Morden alltså.😉 De är så många att man inte kan ta dem på allvar ens. Befolkningsantalet i Midsomer torde vara i farozonen rejält och bygden i utdöende om man tänker på hur många som går åt i varje program. Nå, nu till jakten på Gud.. Jag har min egen förvissning och mina väldigt personliga tankar om varandet, om andlighet, själ och gudomlighet, men tänker inte ge mig in på att berätta för omvärlden om mina tankar desto mera. Alla blir vi förhoppningsvis lyckliga på vår egen tro,  fast det är  intressant att vi kan se så olika på saker och ting som vi de facto gör. Mitt i programmet, när man berättade att muslimerna tycker att böneutropet är det allra vackraste ljudet man kan höra,  brast jag ut i skratt och kände mig snudd på

   när jag smyger mig ut från caféet och en sådan stund infann sig idag.    En lång rad veteranbilar gjorde oss äran att besöka Pettas café.    När alla bilägare hade fått sitt kaffe och sitt dopp greppade jag tag i kameran och    tog en liten runda på parkeringen efter att jag hade frågat lov om    att få visa världen deras vackra bilar här på bloggen     Vår egen gröna Toyota, Virtanen, stod i bakgrunden men dock i gott sällskap     Det är inte ofta vi ser en sådan bil på vägen ner mot byn...highway till trots 😉     De gör sig bra mot den gamla stenladugården eller hur?     Jag kan inte annat än att bli glad och snudd på nostalgisk när jag ser de här bilarna     Kända bilmärken är de säkert för många av er som läser min blogg....     Jag är tyvärr inte särskilt kunnig själv men jag tycker att de är vackra.     Det räcker väl långt?      Den här är som ett smycke i sig där den står mitt i gräslöken     Filip, fasanen stod en bit i från och str

Vi har redan haft öppet några dagar i caféet och jag märker att jag inte hinner med som vanligt här på bloggen. Midsommaren är över för det här året, fåglarna formligen sprutar ut ungar och vi matar på oförtrutet för sommaren är kall så här långt          Hackspettarna brukar ha tagit ut sina ungar den här tiden redan, men inte i år          Hit flyger de i skytteltrafik och tankar näbbarna fulla av talgkorv innan de flyger          vidare till sina ungar, som vi väntar på att få se vilken dag som helst.      Som vanligt har vi många ekorrar här till både vår glädje och till våra cafégästers glädje      Det är ingen större rusning ännu men ändå i lagom takt för att också vi ska komma igång      och bli varma inför högsäsongen. Man är alltid lite ringrostig i början    Blommorna avlöser varandra i rasande takt och ändå inte. Kylan har sina fördelar...    Allt blommar längre så just nu är trädgården mycket vacker då allt mera eller mindre    blommar samtidigt..

tänkte jag när jag såg hur  mycket svinmålla vi har i lökbäddarna i år. Ett regn och värmen på det, gjorde det. På ett huj hade vi svinmålla hur mycket som helst bland all lök Om nu försynen ser till att vi ska ha den här grönsaken i år så ska vi också äta upp den. Spenat behövs alltså inte. Vi har svinmålla! Tur att den är lätt att rensa bort ur landet och lätt att tillreda Och bort ska den innan den går i frö igen.... Efter en timme på huk blev lökbäddarna återbördade till tidigare utseende och vi hade mängder av "spenat". De allra minsta exemplaren sparar jag och låter dem växa sig lite större för en ny skörd längre fram. Härom dagen  gjorde jag en pastasås på svinmålla, kajp, sparris och en liten bit rökt skinka. Det blev väldigt gott och det är så skönt att bara kunna gå ut till landet och plocka åt sig vad som behövs. Svinmållans blad  kan användas exakt på samma sätt som spenatens, men innehåller dubbelt så mycket c-vitamin Svinmållan har en

Ni vet säkert vad jag menar när jag säger det... Först konstaterar läkaren per telefon att jag har fått borrelia, att det är den som är orsaken till alla onda, sjuka leder Jag har troligen fått ett fästingbett redan i höstas eftersom ledvärken satte igång i början av det här året. Borrelian har gått in i ett andra skede, bitit sig fast. Det kanske är ett pris av all dikesvandring i jakten på mördarsniglar. Mördarsniglarna ler säkert i sin himmel och ropar karma! Där fick du! 😉 Någon liten en har åkt snålskjuts och borrat sig in i min hud där jag inte har märkt det. Troligen på ryggen Ingen ring eller rodnad har ögat sett Den lilla marodören har klarat duschen... en liten fors-åkare som har hållit sig fast i något veck Överlevare finns det alltid. Rödhaken är bra mycket gulligare att titta på än en fästing Jag har varit rejält sjuk, knappt kunnat ta mig ur sängen annat än med att rulla mig ur den med stor möda. Det har gjort och gör fortfarande jätteont. Jag

Bettan befann sig plötsligt här och badade. Hon älskar aska och jord, gärna lite torr jord. Det står härliga till när hon tvättar sig. Jord och bönor flög hejvilt runt omkring henne idag när hon rengjorde fjäderskruden. Att ligga på ägg ger säkert både en och annan loppa, inte äggen förstås, men redet de är i. Tyvärr blev bilden jag tog från tv-rummets fönster inte den bästa för framför bönlandet växer det ogräs ännu. Kvickrot, kajp, nässlor och pepparrot, fader Allan! Operation borttagning är på gång men allra först måste de sista fröna påtas i jorden. Nu måste det säkert till några nya bönor också.... Men se på den! Bettan har fått konkurrens! Vi har undrat lite grann var Filip har hållit hus ett och ett halvt dygn. På håll har vi hört att han lever och mår bra men inte sedan fredagen har han varit synlig här. Nu har han en fru till. Han har varit på friarstråt den gode herrn. Troligen till grannbyn Bonäs där det finns fasaner redan. Det ni, när Bettan li