Äventyret framtiden

 sjöng Monica Zetterlund för längesen och jag brukade sjunga med. Jag tycker om Sakta vi gå genom stan och sjunger den nu och då för mig själv än i denna dag.  Så gjorde vi senaste söndag vi också, gick sakta genom stan då vi tog beslut om att ta en jakarandavandring när det var tomt på kryssningsfartyg i hamnen Det är stor skillnad på mängden folk i stan när kryssningsfartygen är borta härifrån så vi passar ofta på när de är på böljan den blå någon annanstans. Folktomt är det aldrig, det kommer massor av turister med flyg hit, men utan fartygen är det ca 10.000 personer mindre i stan.  Det märks bra och då passar vi på. Det är skönt med mera svängrum emellanåt. Tro nu inte att vi inte tycker om att det kommer turister  hit. Madeira lever på turismen men likväl kan det bli för mycket ibland för oss som bor här permanent, så för det mesta söker vi andra gator att vandra längs för att känna oss mera hemma och då undviker vi strandpromenaden och de vanliga turiststråken. Men i söndags

På torsdag är det femtio år sedan en militärkupp gjordes i Lissabon. Man lyckades störta den auktoritära Estado Novo-regeringen (Estado novo: ny stat)  Jag minns att man talade om revolutionen i tv och i radio, men desto mera än så tänkte jag inte på det just då. En diktatur försvann, en demokrati föddes. På den tiden, 1974, fanns inte ens tanken på att jag, då en ung åländska, skulle ha siktet inställt på att bo i Portugal, även om Portugal alltid har funnits inom mig lite grann så där i bakgrunden av någon underlig anledning. Portugallien brukade min pappa säga om PT.  Men mina tankar rörde sig i helt andra banor på den tiden fastän jag minns att det var en revolution här som kallades Nejlikerevolutionen.  Namnet i sig gjorde mig extra uppmärksam.  Utan att gå alltför djupt in i historien om varför det hände så ledde resultatet i alla fall till stora sociala, ekonomiska, territoriella, demografiska och politiska förändringar i Portugal.  Nejlikerevolutionen (  Revolução dos Cravos)  

Mycket har hänt under den senaste veckan. Några av händelserna har fastnat på kameralinsen och det är dem jag delar med mig av till den som vill läsa.  Måndag den 15 april Som ni vet så delar jag min vardag med RIM-byggnationen på andra sidan gränden. Lilla Doosan tog sig en flygtur med hjälp av Gruan/lyftkranen under morgonen. Vart hon riktigt tog vägen kan jag inte säga säkert men det såg ut som att hon landade på en av balkongerna.  Hon kanske tänker provbo en av lägenheterna?  Apropå det där med prov-bo ...ett roligt minne dyker upp. Jag måste anteckna det och så återkommer jag med minnet så småningom. ( Vem lider av bloggtorka? Inte jag i alla fall. Jag vet inte ens hur jag ska hinna med allt jag vill skriva om. Ibland slår mig tanken att om jag dör innan jag hinner skriva allt jag vill skriva så får jag bli en spökskrivare 😉)  *************************** Tisdag den 16 april Det är inte ofta kryssningsfartygen ligger nos mot nos/ för mot för. Men de här två tycktes hålla djupsin

Bloggvännen BP:s skyltsöndag går av stapeln i dag igen och jag har några skyltar att visa från den senaste veckan. Således riktigt färska skyltar... Vi var som ni redan vet bortbjudna på lunch senaste onsdag till två vänner. Till maten fick vi vin, två olika sorter. Jag drack lite Lambrusco, sen bara vatten.. Jag som tycker att vin är gott är urusel på att dricka det goda. Synd och skam. Jag klarar inte av att träna ens. Min kropp "slår liksom ifrån sig och ställer sig i försvarsställning".  Men vattnet är gott här i Funchal. 😊 På vägen hemåt, tog vi en annan väg ner mot vårt hem än när vi vandrade uppåt och då måste jag ju bara ta foto av det levande infrastrukturella livet. Jag måste ha något större glapp i hjärnkontoret men jag tycker att vyer av det här slaget är vackra.  Ett kryssningsfartyg är på väg ut mot Kanarieöarna till, en lyftkran (för BP) är i aktion, husbyggen är på gång. Skyltandet får bilarnas registerskyltar stå för och så polkagrisen som är uppställd mot