Äventyret framtiden

Jag fortsätter  att "städa" bland alla bilder jag har i arkivet. Somt raderas, somt ska sparas. De här vill jag visa er som tittar in på bloggen Jag har inte bara fartygsdille, (jodå, jag har hittat många bilder på fartyg till sedan senaste inlägg, men jag vill ju inte sänka er, så de kommer pö om pö )   Jag har pippi också.   De här små gråsparvarna bor på Rhodos och kvittrar antagligen på grekiska Vi delade poolkant den 25 september 2016.    Att bo nära en stor pool, har sina fördelar. Då kan man använda det som fågelbad,    om man är fågel vill säga.    Själv simmade jag inte i samma pool som gråsparvarna utan i poolen utanför    Medelhavet är namnet.     Det finns tydligen badkrukor i fågelvärlden också.     En viss tvekan kunde man se helt tydligt     Men en av dem gillade att bada och det ordentligt    "Oj, så du skvättar då!  Jag blir ju våt !"     "Och du blir ju jättevåt själv också !" " Jag tvä

Att vara med Wilhelm sex år , blir aldrig tråkigt. Vi har nyss  haft två heldagar tillsammans. Att vara delaktig i hans vardag är inte bara glädjen att få vara med sitt barnbarn, utan också tillfällen till eftertanke, spontana skratt, att vara iakttagare, att minnas sin egen barndom, förundran över påhittigheter... Jag lär mig hela tiden någonting nytt, så gammal jag är. Vi är varandras läromästare på många sätt och vis. Vi har spelat en hel del spel. Allt jag har lärt mig om bl.a. schack har jag fått om bakfoten, för enligt Wilhelm så har de helt andra regler i hans familj än vad vi här i Geta har. Tornen gör som de ska göra, men kungen hos dem är drottning och drottningen bestämmer allt och gör som hon vill och alla får mera eller mindre lyda. En viss logik finns det förstås i det hela, för oftast är det ju en kvinna som ligger bakom allt. Säkert även bakom en kung ( en liten parentes: kung lär betyda: tillhör kvinnan ) Hästarna hos dem har en  tendens att göra som

På något sätt är det magiskt att dra garnet genom en maska och se hur ett mönster växer fram... De flesta av oss som stickar, stickar ofta till någon speciell. I och med det låter vi vår kärlek och omtanke om varandra växa, en maska i taget. Att sticka är en form av meditation, handens arbete ger sinnet ro och själen fria tyglar "Du klarar det! Ta bara en maska i taget, ta bara ett steg i taget." Det är ungefär som att se livet framför sig. Ovanstående får stå som en symbolik för ordet Kvinnokraft. Omtanke, kärlek, kvalitet, trygghet, ro och fria tyglar är inte det kvinnokraft om något? Den som bär oss framåt och ger oss styrka i livet Självklart har jag ett antal gånger fått höra  (ur kvinnomun)  att kvinnor som handarbetar, medverkar till förspilld kvinnokraft. Jag har alltid slagit dövörat till och nästan tyckt synd om dem som har en så snäv kvinnosyn. Ingenting är förspillt, allt hör livet till rakt upp och ner. Jag är lyckligt lottad som har fått oc

Jag vaknade tidigt en morgon med tanken på att jag kanske borde odla frilandsgurka i år. Ibland känns tanken färdigt bearbetad under natten via drömmarna. Men redan i sängvärmen tog jag beslut om att det inte blir frilandsgurka i år. Vad tänkte egentligen tanken? Jag slog den ifrån mig illa kvickt Nej, i år ska jag odla växthusgurka.... Och så blir det som det blir ibland när man nymornad ligger i sängen och låter tankarna vandra sina egna vägar innan man stiger upp. Det "Stora gurk-kriget" som jag har haft fördelen att vara med om tornade upp sig i minnet. Nu undrar kanske någon hur ett krig kan vara en fördel att få vara med om? Ibland är det faktiskt så. Det är inte alla förunnat att få vara med om  livfulla, hetlevrade människor med mycket temperament  och som trots allt förgyller ens vardag på ett oförglömligt sätt.  Det hela började helt oskyldigt med att jag fick ett erbjudande om  att odla gurka på två, ca 15 meter långa  rader i ett större land ti

Jag kan inte tänka mig att leva utan varken frukt och grönsaker. Hos oss är det basen i matlagningen. Vi utgår i stort sett alltid från vad vi har i den vägen innan och om vi lägger till (lamm)kött, kyckling eller fisk. Många gånger äter vi vegetariskt. På fredag sitter alltid kvinnor från landsbygden utanför Mercadon i Funchal och säljer blommor. Vackert uppklädda i sina folkdräkter. Blommorna har en strykande åtgång........................................................... I Funchal på Madeira besöker vi nästan alltid Bondens marknad varje fredag. Mercadon har öppet alla dagar förutom söndagar och det finns hur mycket som helst av varierande slag att välja på alla dagar,  men fredagar har blivit vår upphandlingsdag just på grund av att då kommer bönderna ner till stan för att sälja sina produkter. Vi går ut och äter på restaurang någon gång nu och då, men oftast lagar vi maten själva "hemma" hos oss och då vill vi äta lokalt producerade varor.  Bönder

Det var min första tanke när jag såg någonting märkligt på väggen på vårt balkongräcke när vi var på Madeira. Ingen liljebagge, precis Liljebaggen såg ut så här på nära håll 😀 En liten del av en torkad hibiskusblomma hade tydligen fallit ner på golvet kvällen innan när vi satt där ute och njöt av tillvaron medan vi tuggade på dadlar, valnötter och kanderad hibiskusblomma. Att jag hade låtit mig luras att köpa de torkade hibiskuskronbladen var myrorna förstås omedvetna om, men de skulle säkert ha varit hur nöjda som helst över att  försäljaren på Mercadon övertygade mig om att inget socker var tillsatt, att allt var naturligt sött, då jag, nyfiken som jag är,  frågade honom om just detta. Dit föll jag! Haha....( han hade säkert roligt åt mig, den lättlurade kvinnan). Han ljög som en borstbindare och jag gick på det. Förutom att de var dyra var de också kanderade och super söta. Min mage protesterade starkt över sockerchocken, så jag beslöt mig för att