Äventyret framtiden

    När vi steg upp från vår kaffestund utanför grottan och vände oss om,  såg vi genast någonting intressant     Jag vet inte om ni ser på bilden ovan vad vi båda två såg just då. En smal väg/gång vid bergsväggen          Men vad är det här?  Naturligtvis så måste jag få veta, nyfiken som jag är.     Jag lade ner ryggsäcken på marken och gick in mot "rummet" bakom det stora stenblocket     Uffe kom naturligtvis efter    Ett stort utrymme öppnade sig, en "hemlig" spännande gård, Borggården kallad.    Nästa gång vi vandrar i Getabergen, så ska vi dricka vårt kaffe här inne på gården    Ingen vet med säkerhet  hur Borggården har uppkommit men det    berättas att det var Sjörået som var här och släppte ut Skogsrået för att det ville ha sällskap.    Självklart så  lyfter man bara bort en del av berget så en väg uppstår ut (och in),    märkvärdigare än så behöver det ju inte vara.    Är man sällskapssjuk så är man och vad gör man inte för en i berg

är till för att hållas.... även om det tog tid innan jag infriade mitt löfte som jag berättar om i dagens inlägg. Vy mot Norrhavet över Getabergen. För riktigt många år sedan då jag gick i småskolan i Mariehamn skulle en vårutflykt göras till Getabergen och till grottan. Det var ett enormt stort äventyr för oss åttaåringar som stuvades in i en buss som skulle ta oss till målet Hos mig fanns ett motstånd som jag inte kunde förklara. Jag ville inte men det var bara att följa med fastän jag mycket hellre skulle ha stannat hemma. Det tog verkligen emot Att åka buss på den tiden tog sin tid, så kändes det i alla fall, (kanske min motvilja bidrog till att göra turen extra seg och lång ) men slutligen var vi framme vid Soltuna och på vägen ner längs berget mot grottan. Det var då jag fick fnatt och bara satte mig ner i rent trots och vägrade gå med de andra till grottan Varför har jag ingen aning om, inte då och inte nu heller. Min lärarinna gjorde allt för att få mi

Jag har insett att jag krånglar till livet för mig själv rätt bra emellanåt. Ta bara det här med veckans rubrik, "Idyll".....vad tänkte jag på när jag valde en sådan rubrik? Vad är en idyll egentligen, finns det överhuvudtaget någon idyll i vår värld av idag? Idyll står för, enligt Wikipedia, en problemfri värld, ofta med betydelsen opåverkad av industrialiseringen. men är ofta också förknippad med en lantlig idyll eller en småstadsidyll Sedan nämns herdedikter...mm. På vägen ut till Kobbarna mötte vi Rosella, färjan som går mellan Kapellskär och Mariehamn. Först tänkte jag berätta om Symi, ön i den grekiska arkipelagen som ligger nära Turkiet, dit vi tog båten en dag när vi var på Rhodos. Naturligtvis finns det mycket idyllisk glansbild över den Ja, jag menar det jag skriver, glansbild. Under ytan handlar allt om turism och om att överleva, inte så idylliskt när det kommer till kritan. Köpa, köpa, köpa är melodin, så vill man att besökaren ska göra ( preci

    Veckans rubrik står Olgakatt för.     Egentligen säger Jane Goodalls ord allting om varför vi på Pettas lever     så ekologiskt som det bara är möjligt.     För vilket är alternativet om vi tänker på vår miljö och på vår värld     som vi ska lämna vidare till dem som kommer efter oss?     För min egen del tog det ekologiska medveten fart när jag blev gravid första gången     Jag berörde det här.     Vi är certifierade, vilket betyder att vi är kontrollerade och godkända och att vi får kalla oss ekologiska.     Jag vet att det finns människor som skakar på huvudet och säger att det där betyder väl ingenting...     vem som helst  kan fuska. Jag har fått höra det ett antal gånger under åren som gått...     En konstig tanke för mig. Varför skulle man fuska? Varför utgår man ifrån att det ska fuskas?     Då är man i så fall inte seriös enligt mitt förmenande...     Då tänker man enbart i vinstsyfte då man vet att det     många gånger är dyrare med ekologiska än med ko

            Det var en frostig novembermorgon             Vi satt i en bilkö i Helsingfors, det gick sakta, sakta framåt             Plötsligt hajade jag till             En man red rakt ut i trafiken framför oss             ......svävade han över marken med sin häst?             Så magiskt allt kändes             En minut senare var allt det magiska försvunnet             Likaså marskalken av Finland.                         Vi vek av till vänster i korsningen och allt var som vanligt igen     En kall höstnatt frös vattnet i tunnan till is     Två bröder på promenad en julaftonsmorgon i Roslagen     Jag betraktar andra betraktare....     Vad allt har inte galjonsfigurerna varit med om på de sju världshaven?     En hoppfull tanke slår mig. Tänk om de får liv  när klockan slår tolv på natten     och röster om förgångna tider berättar om hur det var en gång för länge sedan....     En natt på Sjöfartsmuseét, vad sägs om det?     Kommer någon med?