O sétimo de Dezembro; den sjunde december

 Så får rubriken heta idag rakt upp och ner. Det slår mig att här börjar alla månader med stor bokstav. 

  Till att börja med vill jag ge alla ett litet tips på  hur man kan göra sin egen krubba. 

                   
Man behöver inte krångla till det alls. Har man en massa pennstumpar i olika storlek som ligger och skräpar i någon låda, så kan de bli till en jättefin gran, så några burkar i olika storlek på det etc. och snart är en härlig krubba är fixad. Det är barn från en förskola  här i Funchal som har skapat denna ljuvlighet. Jag älskar Josefs uppsyn, så talande på något sätt. Vad han tänker vet bara han själv förstås.


Annas i Portugal  lucka 7 handlar om att skicka ett julkort, något som jag har gjort till en viss del redan och forfarande har att göra. Några ska jag skriva klart idag och lägga på lådan så att säga. 
Det har blivit lite si och så med julkortsskrivandet med åren. Förr skrev jag mängder, sände många till olika delar av världen där vänner befann sig men så kom den digitala verkligheten in i sammanhanget; tiden som företagare i jultider var oftast knapp och jag tog det enkla till mig framför det som tog mera tid. 
Senare kom en tid då jag tillverkade alla julkort i god tid . Jag återanvände de julkort som vi själva hade fått och skapade nya julkort av dem. Ofta skapade jag under dessa under mellandagarna. Det klokaste jag har gjort egentligen, det enda som behövs är lite lim och nya kuvert. Dit ska jag återkomma igen, vara beredd med julkort och bara sända iväg när det åter blir jul. 
I år har jag köpt några dubbla julkort för att sända till några få, resten får julhälsningar via e:post och messenger.  
Personligen tycker jag om det personliga och att få hälsningar med brevduva, men jag har full förståelse för att alla inte gillar det längre, dels för att det kostar onödigt mycket och för att man känner att man vill prioritera sin tid på annat sätt. 

Gunnels lucka handlar om kinesiska horoskop och djur. De tolv årsdjuren.  

Jag själv är född i oxens stjärntecken men om jag tänker kinesiskt så är jag en kanin. Det är lite skillnad på en oxe och en kanin 😊 Uffe är också en kanin, eftersom vi båda två är födda inom samma år. Så här skuttar vi omkring och äter grönsaker och frukt ☺

Personligen har jag en viss anknytning till kaninen/haren eftersom jag som hantverkare har skapat en egen modell som jag tovade,sydde och sålde. 
Jag fick också diplom för dem som kallades "Utmärkt skärgårdsslöjd", något som jag är mycket stolt över.  


Många är de skuttande varelserna som har uppstått genom mina händer. Långväga åkte de med personer som köpte dem i vår lilla butik men flera av kaninerna/hararna som föddes hos oss reste ut i världen på utställningar också, bl.a till Reykjavik och till Milano. På bilden här ovan som jag har fått till mig så sitter de på en madrass i Milano. Ingen av dem kom hem igen, de trivdes så bra i Italien så ...ja,  man kan säkert kalla dem avhoppare 😉

Jag hoppas att ni får en fin dag idag med många glada skutt inom er! 

                                    Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Gunnel sa…
Jag gillar penngranen. Har alltid tyckt om att göra saker av det som finns hemmavid. Det blir lite av en sport att köpa så lite material som möjligt.Så gulliga dina kaniner är! Grattis till det fina priset. Och så kul det låter med utställningarna. Det skulle vara roligt och höra mer om dem. Var du själv på plats också? Ha en fin dag.
Gunnel,

jag gör detsamma, gillar att skapa av sådant som finns och som inte behöver köpas. Tack! :)
Jag var inte på plats själv, var hemma och jobbade medan kaninerna gjorde världen. Vart de skuttade vidare är en gåta :). Men hemma på Åland när jag deltog i utställningar var jag för det mesta med på vernissaget.

Ha detsamma!
söta kaniner, julkrubba har vi alltid haft och förklarat för barnen varför vi firar jul.
Annika sa…
Vad fint det där med penngranen. Josefs uppsyn ja ... WTF just HAPPENED!????!!! Maria ser from ut, som hon ska, haha.Änglakören så söt!
Julkort, har helt slutat. Nästan alla jag känner har lagt av. Trist på ett sätt, skönt på ett annat.
Karin, vilka SÖTA kaniner du gjort. Underbart fina och söta.
Kramar!
femfemman sa…
Ljuvlig krubba. Men ojcen sådan massa pennstumpar!
Vilken grej att exportera din produkter.
Bra fixat.
Läste Gunnels lucka och konstaterade att jag är orm. Liksom maken. Två ormarxdkola ej bo under samma tak...
Har funkat i drygt 45 år. Men ofta befinner vi oss numera på olika våningar i huset.
Kram
Hanneles bokparadis,

tack! Julkrubban hör ihop med julen, så enkelt är det.

Annika,

ja, visst är Josefs uppsyn talande. Antagligen kände han sig så när Maria plötsligt fick barn utan honom ;) Vad hände, haha...
Ja och Maria ser from ut. En kvinna med hemligheter och så Jesus som ser småbusig ut, som vet. Änglakören är så fin.
Tack! Ibland får jag för mig att jag borde få ihop några kaniner igen, bara för att ...
Kramar!
femfemman,

ja, den är ljuvlig. Jag tror att det är pennstumpar som har klistrats upp på en flaska.
Tack! Jag hörde till en konstförening som var själva exportören :)
och den fixade det riktigt bra.
Haha, två ormar under samma tak, precis som vi som är två kaniner under samma tak. Men det är ju så Anna-Lena att det måste vara två av allting för att det ska bli flera ;) Du ser ju själv att det har fungerat bra i så många år redan.

Kram
Tove sa…
Något gick fel när jag skrev kommentar förut; men jag provar igen.
Man behöver inte krångla till det alls :-) Hinder för kreativitet är som bekant fantasin om den inte är närvarande. Räknar med att diplomerade hantverkarKarin instämmer. Så roligt få diplomen!
Kaninerna, jaa :-) ni två och de du hantverkar fram, vilken tråd blev inte det i ditt inlägg idag så läckert.
Julkort, ja jag samlade på mig från flera år så högen blev stor. Moa barnbarnet och jag hade mycket roligt med dessa och jag fickberätta om vem de var ifrån.
Jag skickar några få. Mest blir det ringa av samt nutidens kommunikationskanaler.

Må gottkram
Tove,

sånt händer eller shit happens som det också heter :) men nu är du här . Tack för det! :)
Ofta blir det bäst när man inte krånglar till det. Jag håller fullständigt med dig, diplomerad eller inte :). Ja, det var väldigt roligt och mycket oväntat. Desto roligare då också.
Så fick mina kaniner komma med i bilden lite grann igen.
Jag använder de fådda julkortet för att ge vidare men i ny form. Det är väldigt roligt att skapa nytt av gammalt. I år inte men till nästa år igen.
Några få blir det här också. Samma sak sker här, nutiden får det bli av flera olika skäl.

Må gott-kram till dig med!
Lisbet sa…
Vilket pyssligt inlägg! Det börjar ju nästan klia i mina fingrar :)
kram
Lisbet,

det låter utmärkt bra det. Må det klia! <3
Kram
BP sa…
Personalen på den förskolan förtjänar en medalj. Krubban är ju 1 000 gånger finare än en "köpt" gjord av plast eller gips. Så kreativ personalen där är. För visst har du visat upp en annan kreation av dessa barn förut...
Jag är råtta och min man var kanin - ooooops. Söt var han min man, men inte lika gullig som dina kaniner som du skapat själv. Så otroligt duktig du är. Du kan ju allt:-)
BP,

absolut så förtjänar personalen en medalj tillsammans med de kreativa barnen. Jadå, jag har redan tidigare visat skapelser som barn i förskolor har gjort här i Funchal. Jag njuter lika mycket av dem alla gånger.
Men råtta och kanin går väl bra ihop? Nästan samma storlek också, fyrbenta osv. :)
Tack BP, jag kan rätt mycket men långt ifrån allt. :)
Ditte sa…
Verkligen en jättefin krubba! Och så kreativt! Vilka lärare barnen har som kan ta sig an och för detta.
Tack för att du visar!
Och instämmer helt i tankarna om Josefs uppsyn.

Vad gäller julkort skickar jag också några. Men jag frågar mig varför jag gör det till mest till jul. Gammal hävd tror jag. Har i år skickat några hälsningar året om och det känns bra.
Gul med Gunnels djur.
Ägnade mig mycket åt djur i den kinesiska kalendern då vi bodde i Kina. I Kina är jag född i oxens år men jag är vädur. Typisk vädur- Du har ju också lite anknytning till oxe.
Kram!
Bloggblad sa…
Vilken härligt kreativ krubba!
Jag kan skylla på att mina ömma och stela fingrar inte klarar att skriva mer än möjligen en namnteckning. Som tur är klarar de moderna lätta tangenter
Ditte,

ja, det är så charmig, krubban. De är väldigt kreativa här, jag har följt med i flera år och ser alltid framemot att få se vad årets "skörd" är.
Josefs uppsyn är obetalbar.
Du har så rätt, man borde inte stanna vid att sända kort endast till julen. Jag har ökat på det hela lite grann igen. Det är ju väldigt roligt att få ett fysiskt julkort.
Ja, det är roligt med de kinesiska 12 årsdjuren.
Jag är född i oxens stjärntecken, så mitt i man kan komma, så väldigt mycket oxe är jag. :)
Kram
Bloggblad,

ja, den är härlig. :)
Så är det med flera av oss när artrosen sätter fart. Igår när vi firade Uffe och Finlands självständighet här med två par vänner vid bordet så var det tre av oss som kunde visa hurudana långfingrar vi har. De spretar lite hur som helst. Många skratt blev det.
Vilken fantastisk penngran och kul att de lär förskolebarnen att ta tillvara på material som redan finns tillgängligt. Blir så glad när jag läser att du återanvände julkorten du fick! Otroligt smart måste jag säga. Det blir ett digitalt förån mig i år och nästa år ska jag försöka få in att även skicka några med brevduvan :)
Så fina dina kaniner och harar är, förstår ni fick sålt många och att de rest över världen!
Anna i Portugal,

ja, den är fin penngranen. Jag är så imponerad över allt de gör tillsammans med de små här i stan. Mycket handlar om ekologi.
Det är roligt att återanvända julkort, att göra nya av de gamla på ett litet annorlunda sätt.
Här blir det både ock i år. Märkligt nog så rinner tiden alltid iväg lite väl fort.
Tack!
Paula sa…
Hihi, nämen nu fick jag förklaringen till alla morötter och andra nyttigheter som ni fyller era magar med. Vilka underbart söta kaninisar!
Jag brukar skicka en slant till olika fonder, och lagom till jul kommer en liten drös av julkort från dessa, vilket passar mig perfekt. Då känns det liksom som att jag fått dubbelt för mina slantar, dels till ett behjärtansvärt ändamål och sedan fina kort som jag skickar till mina vänner utan att gå ut och handla. Minns när jag som liten flicka besökte mormors tantväninnor om somrarna. De satt i timmar och fikade och liten Paula fick som underhållning rota runt bland gamla foton och vykort. Gissa vad det sorterades...
Paula,

ja, nu är vi avslöjade! :) Därför älskar vi grönsaker och varandra, vi är kaniner.
Det är en fin gest av dig Paula, att sända en slant till de fonder som gör nytta. När vi bodde på Åland fick vi varje jul liknande från de dövstummas förbund och givetvis så sändes en slant iväg till dem och så sände vi julkort vidare förutom de som jag själv tillverkade.
Jodå, jag kan gissa mig till det! :) Jag känner igen det där, på den tiden var det foton och kort som man fick roa sig med, ingen padda eller så...

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Jag finns, jag lever...