O oitavo Dezembro, den åttonde december

Naturligtvis så låter jag personen bakom mig i kön gå före om så behövs och så känns. Idag kommer jag inte att stå i någon kö alls men det händer att jag släpper förbi någon som har mycket mindre i sin varukorg än vad jag har. Ibland är det så att jag också får gå före någon som tänker likadant. 

Annas (i Portugal) lucka idag har en uppmaning "Låt personen bakom dig i kön gå före" . Som man kan se på fotot här ovan så lät jag den yngre kvinnan med sin önskelista i telefonen gå före mig senaste måndag. För det är väl det som det handlar om nu när det snart är jul. 😉 Önskelistor ska ges till tomten.    

Gunnels lucka idag handlar om storfamiljer 

För min egen del så tänker jag spontant på den här typen av storfamilj: 


En gång i tiden var jag biodlare och fick insyn i hur ett bisamhälle fungerar. Det är mycket intressant. Där är det ordning och reda men så måste det förstås vara när man kan vara tusentals individer i samma familj. En nyttigare storfamilj har jag svårt att tänka mig. Utan bin skulle vi människor stå oss rätt släta, utan att ha pollinerare så blir det inte någon växtlighet. Så var rädd om insekterna alla! De har stor stor betydelse för allt på jorden. Honungen är endast en bisak för människan i sammanhanget men en mycket god sådan 💜


Så en ljuvlig krubba här till slut. Jag älskar de där änglarna uppe på grottaket. Så de sjunger! Nästan så de vippar över ända....tur att de har vingar !

En trevlig torsdag önskas!

                                              Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
 

Kommentarer

Tove sa…
Kö? Jo jo och ja ja och nej - om jag släpps fram; joo det med!
Att ha en bi-familj är toppen och till och med nödvändigt :-)
Bilden är ljuvlig! Familjär ...
Kram
Gunnel sa…
Du är full av överraskningar! Inte visste jag att du varit biodlare. Finns det något du inte provat på. Det är så kul att få höra om allt du gjort. Att honung är en bisak kan ju vara lite tvetydigt. Jag älskar din humor. Ha det gott.
nu har jag scannat och betalat mina varor själv ett par decennier, så inte så ofta någon står bakom i kön... Även i England är det mycket självscanning och betala själv.
haft egna bin i vår lilla villaträdgård ett par år, mysigt när de surrade runt. Men fick en allergisk reaktion när ett gäng smög in från midjan när bältet inte ordentligt fast...
Tove,
här får man köa både titt och tätt och ofta går det rätt så långsamt. Är det någon i kund i kassan som har något att diskutera lite längre så får man snällt vänta ;).
När det begav sig så hade jag 7 st bisamhällen :)
Familjär är rätta ordet ja!
Kram
Gunnel,

jodå, sju stycken kupor fanns det ett tag i mitt liv. Mycket trevligt!
:) tack!
Ha detsamma!
Hanneles bokparadis,

så kan man göra här också i de större affärskedjorna men inte överallt. Vi går ju gärna till de små butikerna och där är vi mest glada över att det går att betala med kort, vilket inte fungerar alla gånger. Jag tycker om det personliga mötet och står gärna i kön för att komma fram till kassan men respekterar förstås att det finns andra system.

Hanneles bokparadis,

då är det bäst att inte ha bin i trädgården. Allergiska chocker kan man vara utan, helst ska man vara det. :)
Ditte sa…
Ja, visst är det vanligt och viktigt med hövlighet och det oavsett var en befinner sig. Blir förvånad varje dag här i Stockholm över den vänlighet och hävlighet som finns. Hinner sälla på t-banan innan någo reser sig upp och erbjuder sin plats.
Roligt att läsa om dina bin. Och visst är de viktiga medborgare i just storfamiljer.
Vacker krubba! Gillar både änglarna och granarna.
Önskar dig en fin torsdag.
Kram
Ditte,

så är det, absolut och jag blir glad varje gång det händer för egen del.
Bin är viktiga för hela mänskligheten, hela den familjen :)
Ja, krubban är fin och med tanke på att det är små händer som har gjort den givetvis med någon vuxen i sin närhet så blir den ännu finare.
Önskar dig detsamma!
Kram
Guldkryckan sa…
Ibland låter man ju någon gå före, det hör till på något vis antar jag.
Ibland får man ju "tillbaka" av någon annan, tacksamt om man barra har en påse äpplen att att betala gör. :)

Ha nu en fin kväll.
Igen en väldigt kreativ julkrubba! Jag har funderat på att skaffa bin, kanske det kan bli av så småningom. Vi har massor av bin här, vänner har bikupor i närheten. Väldigt fin bild du bjuder på med bina! Och visst är det härligt att glädja andra genom att låta de gå före. Ligger nog i mina gener för det har jag gjort så länge jag kan minnas :)
Jossu sa…
Det brukar vara så pass oturligt att jag redan börjat lägga upp mina varor och kassörskan scanna dom, och då kommer någon med en vara och ställer sig bakom mig. Men när möjligheten finns brukar jag låta personer med få varor gå före i kön.
Guldkryckan,

så är det ju. Allt beror på tillfället och på stunden.
Det handlar om att ge och ta, alltid.
Ibland låter man ju någon gå före, det hör till på något vis antar jag.


Ha detsamma du med!
Anna i Portugal,

ja, säg inte annat. Den är så fin.
Det är verkligen både roligt, intressant och lite jobbigt att ha bin , men mest är det positivt. Jag tyckte mycket om att ha bin. Tack!
Jag gissar att det är en naturlig talang det där att låta andra få gå före ibland. Generositetstalang :)
Jossu,

fint gjort och bra tänkt! :)
Susjos sa…
Vilken underbar liten julkrubba, och inte minst änglarna som sjunger så det står härliga till! Visst låter jag nån gå före i kön om de bara har nån sak som de ska köpa, och visst har jag också fått gå före i kön för samma anledning. Oj, så du har varit bi-odlare, så spännande, ja man måste vara rädd om insekterna har jag förstått!
Jag är ju ingift i en storfamilj, min man har fem äldre syskon, så många härliga familjesammankomster har det blivit!
Ha det gott!
Kram
BP sa…
Jodå, jag låter också gå folk före mig i kön när de bara har en vara och/eller har ett tåg/en buss att passa. Är man pensionär har man ju sällan brådis om man säger så.
Här är det nu nästan ett "måste" att alla bostadsrättsföreningar skaffar insekts-/bihotell. I min förening började man med det ifjol. Nu efter renoveringen finns det minst tre bihotell på området.
Krubban är helt underbar:-)
Susjos,

ja, den är underbar och änglarna är så frejdiga, glada så de nästan faller omkull.
Så är det ju, ett givande och tagande.
Ja, jag har varit bi-odlare och höll familjen med honung, samt bina med blommor.
Insekterna är väldigt viktiga för allt levande, så man ska vara oerhört rädd om dem som pollinerar. Ingen växt utan pollinering. En enkel ekvation.
Så härligt det låter med stor familj. Min far hade åtta syskon och när alla träffades med sina familjer var det fest...Nu är de alla nio borta men kusiner har jag hur många som helst. De flesta i Sverige.
Ha det gott!
Kram
BP,

så är det nog för de flesta av oss skulle jag tro. Vi har ju tid vi som är pensionerade, på ett helt annat sätt än de som är mitt i karriären.

Bihotell hade vi också på tomten, lite annorlunda än att ha bikupor med stora samhällen i, men väldigt viktiga de också för sin egen överlevnad och för växtligheten. Så bra att det nästan är ett "Måste" med sådana. Hurra!

Krubban är underbar:-)
Annika sa…
Ja visst kan jag låta ngn gå före i kön, det händer då och då.
Inga problem.
Älskar julkrubban, och ffa änglarna!! Ser ut som om stallet är en potatis. Gulligt.
Jaa, tack och lov för bin, verkligen. Vi ska verkligen vara rädda om dem.
Kramar!
Annika,

jag gissar att vi alla gör så ibland. :)
Julkrubban och änglarna är ljuvliga, de vise männen himlar med ögonen etc. Jag älskar det där. Så levande.
Potatis,tänkte berg men visst är det en potatis, haha...
Vi ska vara rädda om bina, humlorna etc.
Kramar!
Paula sa…
Jamen visst brukar jag titta i korgen hos andra kunder i matbutiken ochh gärna låta dem gå före. Bin har äntligen börjat få upprättelse och den uppmärksamhet de förtjänar. Och så gillar jag krubban, änglarna verkar lyfta precis och granarna ser mjuka och turkosa ut.
Kramen
Paula,

så gör jag också...och så gör andra också för mig när jag bara har lite som ska betalas i motsats mot vad de har.
Insekterna är så viktiga för allas vår överlevnad. Hoppas att mänskligheten förstår sammanhanget.
Änglarna är ljuvliga :)
Kram till dig med!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Jag finns, jag lever...