Veckorevyn, 19 - 25 nov. -22

En vecka har runnit iväg igen och jag har knappt hunnit med i svängarna alls, men foton till Veckorevyn har det blivit trots allt. 😊 Så än finns det hopp för den här människan 😉

Veckan har varit fylld av mycket, givetvis, så där som veckor brukar vara. Jag har inte givit bloggen samma tid som jag brukar ge den men snart är ordningen återställd igen. Ibland måste man prioritera och välja bort det som tar den tid som man inte har. 

Det första fotot/de första fotona för dagen gäller som vanligt. 

_____________________________

Lördag den 19 november- 22


Vi gick som tidigare planerat till hamnen för att se på de tre segelfartyg som låg där vid kaj. Santa Maria Manuela visade jag redan tidigare HÄR men då på långt håll. Nu var vi betydligt närmare den vita vackra fyrmastade skonaren. 





De tremastade fullriggarna Danmark (låg snett mittemot) och det norska Sörlandet fanns också i hamnen.
Lite märkligt kändes det att ha både Danmark och Norge nära oss mitt i allt. Klicka på bilderna så blir de större. Fotona är tagna i motljus så de är inte av bästa kvalitet.


Lite kul är också kul som det heter. Solen låg exakt bakom lyktstolpen vars lampa ser ut att lysa starkt. I stormasten klättrar en sjöman som fixar något i dess topp. Tala om att ha ett höjdarjobb.


Mårdi, norsk skogskatt. 💜 I mycket kärt minne bevarad.

Vi fick samtal av sonen med familj vars fina katt hade lämnat världen ( fredag 18 nov.)  Så sorgligt det är men ibland måste man ta det där svåra beslutet och hjälpa sin vän över gränsen. Gråt och skratt hör livet till. 

_______________________

Söndag den 20 november-22 

Vi fick besök. Dels av en tornfalk som satt rätt så länge på muren en bit ifrån oss; dels av goda vänner som kom på middag.


De hade med sig sin fina Bonn-Vie, kallad Bolibompa. En lycklig vovve som fick ett fint hem till all glädje. Annars hade hon nog mera eller mindre blivit en av de hemlösa hundarna i Funchal. Bättre hem kunde hon inte ha fått. En kärvänligare hund har jag sällan varit med om. 

______________________________

Måndag den 21 november- 22


Så kan det också gå när den late vaknar till kvällen men Atlanten är vacker när solen går ner. 
Vi hade goda vänner på middag igen. Så kan det också gå.... 

______________________

Tisdag den 22 november-22 




Vi hade ärende till andra sidan (västerut) av stan och på vägen hem tog jag foto av några vackra fröställningar. "Jag borde ha förstått det", sade min hulde make, "att jag skulle ha haft ryggsäcken med mig så du kan ta "kottarna" med dig hem" . Men se det ville inte den hulde makens maka. Man kan ta hem Kungsmagnolia så här också via ett litet minneskort. 


    Så här se kungsmagnolian ut när den blommar. Fotot har jag tagit redan tidigare. (18 maj)

   ______________________

   Onsdag den 23 november- 22 

  

Fina Fina hade stortvätt på gång på taket mitt emot oss när jag öppnade sovrumsfönstret och vädrade sängkläderna. Hon låtsades inte ens om mig, den sötnosen. Stortvätt är stortvätt, vem bryr sig om människor då? Vädra på du bara.....

________________________

Torsdag den 24 november- 22


Så nära, har nog aldrig Komat´su nr 360 varit tidigare. Jag kunde klappa den från terrassen. Ja, till och med så kunde jag ha pussat den också om jag hade velat, vilket jag nog ville men risken fanns ju att jag skulle bli bortförd (they coming to take me away, haha, hihi, hoho..) 
Det kändes t.om. ledsamt när "stordonken" som vi har kallat den tillsammans med sin "husse"/förare
fick åka härifrån. Vi har ju varit grannar i snart ett år! Och så lämnar den oss! Vi vinkade och log glatt åt varandra, föraren och vi. Man vänjer sig verkligen med allt möjligt här i världen. Nå, vi har två grävmaskiner kvar här ännu men mera om det en annan gång. 




Sen gick vi till Sopronto, vårt hål i väggen, tillsammans med vänner för att handla och för att gå på café. 
När vi kom hem hittade vi den här boken i trappan. 
Postiljonen har lärt sig var han lägger större paket när vi är borta 😊.

Goda vännen Berit Olanders på Åland har sänt oss sin nyskrivna bok. Så glada vi blev. 
Jag läste tre kapitel högt för Uffe innan annat tog vid. Underbart och härligt skrivet! 
Lycka! Tacksamhet! 
Det var här på Madeira år 2019 som vi fick läsa en del av hennes skriverier då hon var här och skrev för brinnkära livet. Nu är boken utgiven och välkomnad av många , många. 
Grattis Berit! Stort lycka till! 

_____________________

Fredag den 25 november- 22



 Den första julhälsningen kom! 
 Vännerna Gunilla och Henrik på Åland har sänt oss ett långt och innehållsrikt brev tillsammans
 med en julkalender från Röda Korset. 
 G och H. ville vara ute i god tid så att vi kan öppna luckor alla dagar fram till julafton.
 Så himla rart och omtänksamt. Vilken glädje!
 Tack!💜

 Jag i min tur önskar er alla som tittar in här en fin första advent!
 Otroligt att vi har kommit därhän eller hur? Njut och ha det fint!
 Glad Lilla Jul !


                                      Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira


Kommentarer

Gunnel sa…
Så trist när ens fyrfota vänner måste lämna, men minnena finns ändå kvar. Så annorlunda och tjusiga "kottar". Hur kunde du stå emot att plocka dem med dig hem? Jag känner hur hamstern i mig vaknar. Först trodde jag det var en tavla du hängt på väggen av den där grävskopan, men det var bara ett lyckosamt foto. Jag önskar er med en Glad Lilla Jul.......nu vet jag ju vad det innebär. Tror vi ska fira det här med. Godis är aldrig fel.
Gunnel,

ja, det är väldigt ledsamt men livet är ju sådant emellanåt då döden knackar på dörren. Allt har sin tid, en klen tröst när allt gör ont men så är det.
Kottarna var nästan på väg hem men jag insåg att de skulle fröa av sig och vi har inte utrymme för stora magnoliaträd i vår lilla trädgårdstäppa ;).
Tack! Ja, nu vet du vad Lilla jul är! :) En väntan börjar på den riktiga stora julen och tomten.
Godis sitter bra när man är sugen på det.
Önskar dig också en fin Advent, här blir det julpyntat imorgon!
BP sa…
Ja, man kan ju fråga sig hur du hinner blogga över huvud taget;-)
Älskade en "inramade" Komatsun. En kär vän måste den ha blivit efter ett år och dagliga "besök".
Bolibompa ser ut att vara världens sötaste vovve. Jag är ju hundrädd, men den skulle jag troligen våga klappa.
Jätteskoj att ha en kompis som gett ut en bok. Hoppas hon säljer många ex:-)
Ditte sa…
Bråda dagar har ni! Och visst är det ju roligt att träffa vänner.
En omväxlande vecka har ni haft och imponerande att du hunnit med att dokumentera den.
Roligt med fartygen här. Visst borde ju Sverige, Finland och Island också anslutit sig o det nu var träff. Bilden med mannen i masten och gatlyktan är ju suverän.
Jätteroligt med boken som kom. Ska givetvis kolla upp den. Säkert något även för Bosse och mig.
Trist och sorgligt med katten men livet varar ju inte för evigt för någon av oss.
Magnolia är ju så vacker. En av mina favoriter. Vi hade ett par som växte i rabatten till vårt spanska lilla hus under ett par år. Men tyvärr vandrade de vidare och slokade och tog sig inte mer.
Fina Fina har fullt upp och bildserien är ju så bra. Hon bryr sig bara om att bli just fin.

Kan tänka mig att det blir lite tomt nu efter Komat´sun men lite lugnare. Räcker ju bra med två grävmaskiner. Så helt lottlösa blir ni ju inte.
Önskar er en fin första advent.
Kram
Tove sa…
Nämen, säger jag högt - här en lång utförlig härlig veckorapport samtidigt som du skriver att du inte hinner - nå må du nok jammen ta det med ro :-)
Santa Maria Manuela klingar och gör ringar på vattnet som Danmark och norska Sörlandet. Jag är född och uppväxt på norska östlandet och har sammanlevd med en dansk som seglade.
Motljusbilder är helt underbara - och solen i lyktstoplen är bra fång! Ska en granska och se noga på detaljerna så är det såklart lite dumt.
Bilden av nallen o katten där; ja så går det till att livet tar slut och barmhärtigt är det att de kan få hjälpen över till det andra landet.
Bolibompa, så fiin- en Bonn-vier ... något i släkt med Bonnevie(r) tro?
Kottig fröställning jag jublar och drar med mig Magnolian i farten av fröjd!
Tills slut Berit, så roligt!! Hon känner jag ju utan att verkligen känna. FB avslut gjorde att några i den gruppen försvann - men jag fann henne på Instagram nu. Visst hade hon en hemsida också??
Hälsa henne så gott och jag ska se om boken finns att få tag på för jag vill läsa. Bara ordet Vemses - du vet nog hur jag tänker när jag skriver det.
Glad lille jul som om jag fattar rätt infaller ad vent?
Klem knus och kram
Åke sa…
Segelfartyg och Atlanten kan jag aldrig se mig mätt på. Det var nära att jag skulle få vara med på en resa däröver som matros (jag hade anmält mig) Goda vänner gjorde en jordenruntresa resa på 3 år. Just från Portugal var jag påtänkt. Det tar en 3-4 dygn.
em sa…
Nu Karin, vill jag bara se om det här funkar. Och
LillaSyster sa…
Magnolian ♡♡♡, vill ha! Jag hade ju inte lämnat frökapslarna=)
Är som BP hundrädd/har stor respekt, men den där sötnosen så smälter man ju. Fina Fina tja precis så lever katten, fullt fokus på det som ska göras. Tufft när våra pälsälsklingar lämnar oss.
Fina solskensbilder=) här är så
novembergrått. Tack för sommarglimten
Bloggblad sa…
Fina bilder som vanligt! Vilken härlig titel på boken! ”Vemses” hörde jag ofta som barn, men det har fallit ur, likaväl som ”domses” och ”hanses”.
Märtha sa…
Kattor - katter - ja, hur heter det? Har en fd elev som har en norsk skogskatt och två maine coon, hon sätter upp bilder... Mina sista två var båda en blandning där norsk skogskatt ingick... Mmmm... Men den stora gula komatsukatten är inte precis nån skönhet där i fönstret... Våra magnolior är inte praktfulla som den där, men de blommar troget och rikare ju äldre de blir... Såg just att det snötäcke vi har knappast försvinner än, inte på de två kommande veckorna, i varje fall. Skönt att få uppleva lite annat emellan. Sov gott!
Vackra bilder på katten och de osedvanligt färggranna kottarna.
BP,
Uppriktigt sagt så undrar jag det själv, men jag gillar att vara ute i bloggosfären och räknar den så gott som till avslappning/rehabilitering.
Inkommande vecka blir lite lugnare för vår del, den senaste veckan blev VÄLDIGT social.
Det är lite märkligt att man blir så förtjust i maskiner. Stora är de men så de kan röra sig sirligt, nästan dansande. 360-ans förare är oerhört skicklig, snudd på akrobat i den här speciella världen. Ibland måste jag bara titta bort ;)
Bolibompa är något av det allra snällaste och kärvänligaste i hundvärld jag har varit med om. Jag är säker på att du skulle våga klappa henne.
Berits bok är en toppenbra bok, så välskriven och fängslande. Jag är så glad för hennes skull att hon fick den utgiven. En höjdare...
Ditte,

ja, just nu har det varit lite väl mycket för att vara helt uppriktig. En lugnare vecka väntar. Det är mycket trevligt att träffa vänner. Många är på väg bort härifrån inför julen och då är det roligt att träffas innan.
Tack! :)

Ni ska absolut läsa Berits bok. Så välskriven, så rakt på rödbetan, så vacker och så stark. Jag är så glad över att den ramlade ner här i brevlådan. Njuter av varje stavelse.

Allt har sin tid, även Mårdi hade det. <3
Fina Fina kom på besök idag när vi satt ute och drack kaffe. Dörren var öppen in så hon drog sig inåt men stannade till. Vi hade en cd på med fado och tydligen var det inte hennes melodi för hon gick igen.

Önskar er detsamma!
Kram!
Tove,

en dag i taget dokumenteras och samlar ihop sig till en vecka, bara att publicera när det finns tid.
Nu väntar en lugnare vecka, den senaste var lite väl intensiv men rolig.

Du har seglandet i dig på ditt sätt Tove :)

Motljusbilder är kul och kan bli väldigt bra men inte alltid.:)
Mårdi behövde få hjälp att ta sig över gränsen. Han hade så ont stackaren, artroskatt som han hade blivit. Höll knappt ihop längre.

Bolibompa, är en härlig blandning av det mesta i hundväg här på Madeira. En riktigt fin gatukorsning s.a.s..
Du träffade Berit och låg mitt ibland hennes konst när du var på besök till oss, helt rätt. Jag känner inte till om hon är på Instagram, jag är inte där själv. Nu är det bloggen, messenger och Telegram som gäller och lite Whatsupp. :) För min del. Berit och jag "träffas" på Messenger, håller kontakten på det sättet.
Att läsa hennes bok är en stor fröjd, så välskriven, så stark och vacker. Hoppas du får tag på den!
Lilla jul är alltid kvällen innan första advent, exakt.
Kramar!
Åke,

jag är av samma kaliber som du vad gäller just detta.
Hoppas du får möjligheten igen och tar den! :)
LillaSyster,

det var nära på att jag tog hem frökapslarna men sen besinnade jag mig och tog hem dem via minneskortet.
Bolibompa gör en till smältande smör. Man kan inte annat än att älska henne.
Det är tufft när pälsklingarna lämnar oss, så är det.
Tack !:)
Bloggblad,

Tack! Ja, så sades det i Berits hembygd och kanske sägs ännu. Härligt med dialekt.
Märtha,

för min del är kattor flickor, katter pojkar men det finns många meningar om detta. Som barn var alla katter kattor för mig, nu har jag fått veta att det heter katter (lite mot min vilja)
T.om. den stora gula komatsukatten kunde/kan spinna. Så nära var den aldrig som när den lämnade oss. Du får snart se magnolia blomma igen. Såg idag att de sätter fart nu.
Jag förstår att det ska bli skönt med gräs under fötterna ett tag. Jag skriver snart svar på mejlet! :)
Ha det gott!
Anna i Portugal,

adventstjärnorna är upphängda här, ute på stan hänger det julpynt och liknande i oerhört stora mängder, nu innan allt tänds den 1 december. :)
femfemman sa…
Så vackra djurkort. Tråkigt med sonens katt, men sådant är tyvärr livet för alla djurägare.
Hundar behöver ett hem. Grymt med hemlösa hundar. Den du visar är ju så fin. För att inte tala om den pälsvårdande katten.
Skulle gärna vilja se en kungsmagnolia. Är extremt förtjust i magnolia.
Kul att se lite skymningsfoton från ön. Så det gör inget alls om du är sent ute.
Adventskalender, ja, det hör tiden till. Fick en chokladkalrnder i födelsedagspresent.
Ha en fin vecka! Kram//Anna-Lena
femfemman,

tack!
Ja, sånt är livet, allt har sin tid.
Bolibompa har det så bra som en hund bara kan ha det och lilla fina Fina är en fin liten katt.
Tack för förståelsen.
Adventskalendern blir vår förströelse till frukosten varje dag fr.om den 1 dec. Kul.
Ha detsamma du med !
Kram// Karin
Paula sa…
Jag har inte varit riktigt på topp denna vecka så bloggbesöken har blivit få liksom eget skriveri. Så kan det bli ibland. Sorgligt med sonens vackra kisse, men all heder till hussar som vet när det är dags att ta farväl! I överigt har ni haft en innehållsrik vecka, tvärtemot min, och bättre och varmare väder också, kan känna mig lite avundsjuk, dock inte på era grävmaskiner som jag knappast skulle kunna känna saknad till...Det räcker gott med husbygget här bredvid oss, det hamras dagarna i ända, och ibland räknar jag till sju extra fordon på vår lilla gatstump. Vilken vacker bok du fick och så roligt med en författarbekant. Minns faktiskt mycket väl hur ofta jag fick frågan när jag var barn och tillbringade somrarna i Lovisa. Vemses flicka är du???
Tack för veckorevyn denna gång, nu ska jag kolla skyltar innan det är dags att släcka ner för idag. Kram
Paula,

vi har haft en gemensam nämnare då den senaste veckan. Jag har inte heller varit särskilt aktiv i bloggvärlden men precis som du skriver, det blir så ibland.
Det var dags för Mårdi, hur sorgligt det än är att en fin kamrat inte kan vara med längre i den här världen.
Vår vecka har varit väldigt intensiv på olika sätt. Luften går ur en, pyser ut på ett märkligt sätt. Nu ska jag bara vara en vecka hoppas jag, få energin att skriva blogg tillbaka igen.
För att överleva detta evinnerliga dunkande som har pågått snart i ett år så är det bäst att bli vän med sina "ovänner", se det positiva i maskiner och människor. Vi har på något märkligt sätt blivit en "familj" som måste stå ut och förstår varandra. Allt är på väg in i ett nytt skede nu.
Boken är så fin, så härlig att läsa.
Kram till dig Paula!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Jag finns, jag lever...