Veckorevyn

Så är det åter dags att se mig lite grann över axeln. En vecka har förflutit sedan senaste veckorevyn. Vilket foto/vilka foton tog jag till allra först den dagen det handlar om? 

Lördag den 1 oktober- 22 


Just när ljuset tog över efter mörkret vid 07.30-taget fick jag se en nästan ovanlig syn. Det var länge sedan hamnen var så välfylld. Nu svänger det, kryssningsfartygen lämnar Medelhavet och tar sig över Atlanten till öarna som ligger där, den här dagen alltså Madeira. 

Den ljusblå heter Anthem of the Seas och den bakom heter MSC Meraviglia. Tillsammans fanns det 8503 personer ombord på dem, inklusive passagerare och besättning. Anthem of the Seas stannade här i åtta timmar för att gå vidare mot A Coruna i norra Spanien. MSC Meraviglias nästa stopp var Bridgetown, Barbados huvudstad i Karibien. 

_________________

Söndag den 2 oktober- 22

Eftersom det var en tyst dag, utan byggjobb på andra sidan gränden beslöt vi oss för att stanna hemma. 


Falkarna tyckte förmodligen att det var skönt de också . Ödlan som hänger i klon tyckte det knappast om nu ödlor kan tycka. Falken blev mättad i alla fall. 

__________________

Måndag den 3 oktober- 22 


Tanken var förstås att vi skulle gå ut och vandra när det var måndag och nojs förväntades på andra sidan gränden men så...
Ja, det kom någonting väldigt intressant körandes uppför gränden
och då kan man ju inte lämna sin utkiksplats, det förstår väl vem som helst.
Sitter man på första parkett så gör man ju det
En kranbil kom som glänste som om den kom direkt från butiken!! 


Jag gick in för att slutföra något jag höll på med. Uffe, alltid lika påhittig, ropade på mig med orden "Kom och titta på Guds finger nu, Karin"! Guds finger? undrade jag och gick till Uffe som stod på terrassen. 
Sen förstod jag förstås, för visst kan man ju tänka sig att det var ett långt finger som pekade rakt upp mot himlen...


Nu frångår jag min princip att bara visa första bilden/bilderna för dagen men ibland blir det ett undantag och så blev det denna dag. Dels så gick vi aldrig ut för att vandra; det var alltför spännande att se på vad som hände på andra sidan gränden, dels så hände en olycka på arbetsplatsen mitt emot oss. 
Mitt i allt så hade vi arbetsledaren/bossen/Tomten på vår terrass som frågade om vi hade is i frysen. 
En man hade skadats och första ishjälpen var nödvändig verkade det som. 
Vi hade lite is, ja och så försvann Tomten med den. 
En stund senare kom ambulansen och tog den skadade karln med sig. 
En 54 årig arbetare hade fått en slägga i benet så att en fraktur uppstått
och kranföretaget blev en man för kort helt plötsligt.  
Gissa vem som har frusit ner isbitar i mängder nu? Utifall att....😉 
Jag funderade ett tag på om jag skulle ha givit frusna kanelbullar till omslag istället, eftersom det var kanelbullens dag men Uffe avrådde, han behövde ett inre "omslag" nu och då kom han på.
_________________


Ossi som bor under oss tog tillfället i akt och smög in på byggarbetsplatsen. 
Ingen såg honom försvinna in där...(okey, jag gjorde det förstås) . 
Han kom glad som bara den tillbaka igen efter en längre stund. 
Nu har han säkert revirmärkt det mesta där inne på byggarbetsplatsen.


                   Alla var fullt upptagna med att se på när en mobil byggkran sattes upp. 
                   Vi kunde förstås inte slita oss från terrassen ens på tisdagen. 
                   Vi höll oss hemma trots ambitionen om att gå till Sopronto för att köpa tomater
                   när byggjobbarna tog lunch, (vilket de inte gjorde) och  hit hittade än den ena
                   och än den andra. Tur att man har en viss cafévana 😉
                   Vips så var den dagen slut.  
                   (En liten varning utfärdas, det blir helt säkert ett inlägg om vad 
                   som hände på andra sidan gränden )

_________________________

Onsdag den 5 oktober -22

Eftersom Portugal firar den 5 oktober i minne av revolutionen den 5 oktober 1910  då kung Emanuel II avsattes och den första portugisiska republiken infördes så hade skolor och offentliga inrättningar ledig dag. Många andra också men långt ifrån alla. RIM på andra sidan gränden hade tagit ledigt och fastän det var tyst och stilla på gränden tog vi oss ändå ut för att vandra lite grann. Givetvis, vi hade ju varit lata tre dagar i rad, nu måste det göras något åt latmaskarna. 


Ja, vad gjorde latmaskarna då? Jo, de gick på Brödfestival i Jardim St Luzia
                      och kom hem med nybakat bröd från bl.a. Porto Santo och Camacha. 
                      Så nu har vi frysen full av både eget hembakat och andras hembakade. 
                      Helknäppt egentligen för vi äter väldigt lite bröd
                      Men vi har besök av vänner och bekanta rätt så ofta så några varma smörgåsar sitter 
                      knappast helt fel kan jag tänka mig

__________________

Torsdag den 6 oktober-22 


 I nivå med vår terrass gick ett par män från MadeiraGru och vandrade på "bron" de hade monterat ihop nere på marken mitt emot oss. Ett avsnitt bro till och de hade kunnat komma över till terrassen den vägen och druckit morgonkaffet tillsammans med oss. 
Nå, inte mera om byggarbetsplatsen nu, det kommer i ett eget inlägg. 



När jag öppnade sovrumsfönstret fick jag se lilla fina Fina på uthustaket mitt emot. 
Fastän jag smög upp fönstret för att inte störa den fina sötnosen, så märkte hon mycket väl
att jag gjorde det. Inget undgår en katt.
"Fortsätt sova", sade jag och stängde fönstret. 

_________________________

Fredag den 7 oktober- 22


Det är lite så här landet ligger till. 
Jag borde inte släppas lös för jag får saker att hända och får folk med mig i händelserna. 
Jag är lite för spontan ibland och när man inte kan språket helt perfekt så händer saker
som jag inte har räknat med. 
Tack och lov så har allt tillsvidare slutat med skratt! 
 
Jag planterade om en del blommor idag på morgonen, bl.a. den röda flamingon
som jag fick av grannen Z i förrgår men när jag nu en gång höll på
så tog jag bort en stor blomma som vi kallar till stryparliljan. 
Den tar över allt för mycket och nu fick den vandra vidare till en annan ägare. 

Där stod jag dock med en stor kruka med jord och efter påfyllning
i befintliga krukor hos oss så hade jag fortfarande jord kvar att göra något av. 
Då kom jag på att grannen under oss har en trasig kruka utanför sin dörr, 
så dit vände sig mina fötter på direkten. 
Jag berättade att jag hade för många tomma krukor och för mycket jord, 
får jag plantera om den där åt er ? 
L svarade glatt "sim", utan att ha pratat med frun M, så glad i hågen drog jag igång 
med omplanteringen. 
Vi hjälptes åt med doktor Westerlund, som hade rotat sig så det stod härliga till
 och plötsligt så kom ett par nycklar fram ur krukan. 
"Aha, där är de ju" ! utbrast L. 
Tydligen hade de inte haft koll på var de hade lagt sina reservnycklar. 
Vi skrattade gott alla tre. 
Lite tjafsade M och jag om doktor Westerlund, hon tyckte att jag kunde ta honom med mig
men det var ju  inte det som var meningen. L. undlät något ljud som lät som women? 
Hur som helst så kom jag hem med en liten bit av den fina växten i alla fall. 
Det är den biten som syns bredvid flamingon. 
Ibland tror jag att de tror att jag inte är riktigt klok, haha, men det bjuder jag på.
Jag kanske inte är det men vi har roligt och det är huvudsaken. 


    Strelitzian som vi fick av grannen Z, ovanför oss, tänker börja blomma. 
    Nästa vecka får vi säkert se en ljuvligt vacker papegojblomma. 

    Med detta önskar jag er alla en fin helg! 

                                             Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

wiper sa…
Där skulle jag verkligen trivas för jag gillar ett levande hamnliv där man kan få se olika båtar komma och gå.

Vilka fina och härliga bilder. Det händer verkligen nåt hela tiden där. Det var finurligt sagt av din man och så bra :)

Men så tråkigt med arbetsplatsolyckan. Toppen att ni ändå hade lite is och bra tänkt att alltid ha is i frysen. Hoppas han blir fullt återställd

Vad roligt med brödfestival och brödet ser så gott ut. Jag äter också väldigt lite bröd men det är alltid bra att ha lite hemma i frysen som du säger när man får besök

Jag tycker det är intressant detta med byggplatsen hos er

Vilken fin katt ni har i er närhet. Vilken fin rosenkalla som är en av mina favoritblommor. Dom är så grafiska

Vad härligt berättat detta med grannen och krukorna. Den sista blomman såg häftig ut

Ha nu en skön fredag
Kram

Wiper-Malin,

det förstår jag att du skulle göra. Det beror förstås på var på den här ön man bor och lever men de flesta har en bra utsikt över havet, hamnen osv. Åtminstone de som bor i Funchal. :)
Jag är så gott som övertygad om att karln som var med om olyckan säkert blir bra igen, det tar sin tid men...de finns bra sjukhus och läkare här.
Vi tycker det själva också, det händer något intressant hela tiden.
Här säger man Flamingoblomma om det du kallar rosenkalla. Antúrio på portugisiska, Anthurium på latin, Flamingo flower på engelska. Den finns överallt oftast i krukor hos folk. I lite olika variationer, vita också. En tacksam växt att ha i sin trädgård :)
Den sista blomman heter Papegojblomma i Sverige, här är det strelitzia som gäller, efter det latinska namnet. Den är bara i knopp ännu men snart så slår den ut.
Ha detsamma!
Kram
Annika sa…
Karin, hamnen ni ser!!
AVIS så in bängen!! Jag skulle kunna sitta där och glo på fartyg hela dagen.
DET passar er ålänningar att bo just DÄR!! Jag skulle ÄLSKA det, att se det ena kryssningsfartyget avlösa det andra, att se stora lastbåtar, mindre fartyg, segelbåtar ... ALLT!!
Ja nu är väl tiden inne för att stora rederier att flytta sina fartyg från Europa till Karibien.
Crossing days.

Brödet sen, mUMS!! ÅÅÅ kan tro att det är GOTT!! Det ser iaf vansinnigt gott ut på bild!

Vad fint att ni kunde hjälpa den skadade arbetaren. DE kom till rätt personer då de kom till er.


Förstår att ni njuter av söndagarna när det är tyst.

Katten såååå himla SÖT!!


Kramar och trevlig helg till dig oh Uffe!!
Annika,

vi har en superduper utsikt, absolut. Vi hittade så rätt med en gång! Nu börjar kryssningsfartygen återkomma; det har varit väldigt lugnt ett tag på den fronten men likväl är det mycket turister överallt i alla fall. Flygen är proppfulla hit varje dag. Förmodar att det har mycket med det oroliga läget i Europa, här är det lugnare mitt ute i oceanen.
Vi småskrattade för oss själva, allt bröd, trots olika sorter smakade likadant, förutom det på råg.

Kramar till er båda också!
femfemman sa…
Vilken första parkett plats. Underhållning hela dagen!
Läckert foto med falken och ödlan.Grymt... men så är ju livet i naturen. Gissar att det finns många ödlor kvar.
Förstår att det tar emot att gå ut och gå ibland. Det jag kommer ihåg av Funchal, det är vackra växter, vita byggnader och EXTREMT branta backar.
Men man kanske vänjer sig!
Lycka till med planteringen!
Ha det gott! Kram
Så kul att se kryssarna, men kanske inte så roligt att springa på 8000 extra personer på gatorna i stan. Men stannar de bara 8 timmar är det ju enkelt att hålla sig därifrån just då så klart. Och ni har ju bästa underhållningen från er balkong!
Vi bor ju på en ö, men ser inte de största båtarna.
BP sa…
Skulle vi tävla med varandra - alltså vem har de mest underhållande föreställningarna från balkongen/terrassen så hade du vid det här laget lett med minst 10-0.
Tycker ni gör verkligen det bästa av situationen med all oljud hela dagen - ni följer med intresse hur bygget fortlöper. Det gör det ju iofs inte en, men "Guds finger" är helt klart mums för en som älskar lyftkranar och arbetsmaskiner. Åsså hoppas jag verkligen att den stackars arbetaren tillfrisknar snart.
femfemman,

ja, vi har underhållning från morgon till kväll.
Naturen är grym men så är det. Det enes död är den andres bröd.
Det var underhållningen som fick oss att stanna hemma. Vi går gärna i backarna här, de ger liksom dubbelt upp av motionskvoten för dagen :) Och när man väl har gått uppåt så går det neråt igen. Lön för mödan ungefär.
Tack och ha det gott du med !
Kram !
Anna i Portugal,

vi undviker hamnen och kvarteren runt den när det är många kryssningsfartyg på gång. Vi går lite högre upp istället. Här finns så många vägar som bär till varje Rom. Beroende på vart man ska så kan man gå runt de mest myllrande platserna. I stort sett men inte alltid.
Vi hoppas också att arbetaren tillfrisknar snart. En fraktur i benet är inte roligt överhuvudtaget men ibland är olyckan framme.
Hannele på Hisingen,

så gjorde jag också förut, då jag bodde på Åland men jag såg inte heller de stora båtarna.
BP,
skönt att vi inte tävlar med varandra. Vi har en klar fördel just nu med allt byggande på andra sidan gränden. Det händer någonting alla dagar. Jag har märkt att även de grannar som var mest härskna och ilskna när det här började tittar på det hela med helt andra ögon nu och är riktigt intresserade.
Bygget har till och med fört oss samman på ett bra sätt.
När jag skriver inlägg nästa vecka om bygget så kommer du att få ditt lystmäte tryggat BP. Det kommer att bli mycket lyftkran då. Jag kan lugnt påstå att du inte är ensam om att älska sådana nu. Jag är hänförd !
Nästa vecka när vi träffar Tomten ska jag fråga honom om arbetarens tillstånd.
Ditte sa…
Ni bor ju så fint och visst är det härligt att bo mitt i en levande miljö. Och havet har ni ju nära, något jag förstår att ni uppskattar. Så fint att se fartygen komma in.
Ni kan ju stan och behöver ju inte vara mitt i när fartygen kommer.
Intressant är det ju att följa byggnationerna på andra sidan och givetvis behagligt när de tar lite paus. Förstår att ni då, när det är tyst, gärna nyttjar terrassen. Blir det sedan klart så blir det ju en lugnare hemmamiljö för er.
Hoppas att Tomten tillfrisknar och att allt är väl med honom.
Önskar er fin helg.
Ditte,

ja, vi bor bra, utan minsta tvekan.
Det är exakt som du skriver om det själv Ditte, bara en sak blev fel. Tomten är smeknamnet på arbetsledaren och det är inte han som blev skadad. Han mår bra! Den skadade vet vi inget om men troligen så vet Tomten och kan berätta när jag frågar honom om det.
Önskar er detsamma!
Guldkryckan sa…
Hade nog också hållit mig hemma och vaktat när det är viktiga saker som händer i ens område såsom byggnation av det slaget.
En mänsklig skyldighet att föreviga sådant på bild.
Dessutom fick ni ju bistå med lite is där, det var nog en mening med det då antar jag. ;)

Tack för denna kavalkad av veckans bilder, härligt att få se.

Ha en fin lördag.
Susjos sa…
Bra att du gjort mera is...det är mycket som kan hända i byggbranschen!
Fina bilder från din vecka, inte minst på lilla missen Fina, så njutbart hon har det där hon ligger.
Å vilken fin historia med grannen och omplanteringen av blommorna!
Ha en fin lördag!
Kram
Guldkryckan,

ja, det gick ju inte att låta bli att stanna hemma när man plötsligt hade rena cirkusen framför sig och gratis dessutom. Jag ger bilderna vidare till arbetsledaren så får de alla gotta sig åt dem. Inte bara vi som är i bloggosfären.
Istillverkningen är på gång utifall att...det minsta vi kan bistå med.

Tack detsamma!
Susjos,

ja, funderar på om jag måste köpa hem lite mera plåster o liknande också?;)
Is är ju en lätt sak att hålla så givetvis är vi beredda med isande omslag om så skulle behövas.
Lilla Fina har fullt upp som inspektör hos byggrannen bakom oss. Hon håller till där för det mesta och när hon sover på uthustaket så har hon ögonkontakt med dem på direkten om det händer någonting. Hon är ljuvlig! Och tittar mig i ögonen nu för tiden, är lugn. Känns så bra!
Ha detsamma!
Kram
Geddfish ♥ sa…
Ni bor ju i en väldigt spännande boning och omgivning och jag har ju varit på Madeira, sett hamnen och allt. Är så avis!
Min utsikt är inte så märkvärdig här även om jag gillar balkongen i sig och det är trafik och saker som händer. Men du, förstår att ni inte kan slita er ibland!
Tack för veckojournalen och trevlig lördag!
Kram!
Tove sa…
Kika sig om axeln, iakttaga och om en nu är lite galen åt okloka hållet så må det vara hänt. Guds finger, tänker jag och blir påmind om mina söndagspredikningar ... "han" är verkligen långfingrig och klåfingrig fingerfärdig.
Sista bilden gör mig helt salig ...
:-)
Geddfish,

vi har en livlig, på ett fint sätt, plats i vårt liv just nu.
Jag är fullständigt säker på att din utsikt är hur "märkvärdig" som helst, det beror bara på vad man ser och inte ser.
Tack själv Gerd!
Kram!
Tove,

Ja, jag tror att det underlättar en aning att inte vara alltför klok.
Jadu, Tove, där ser du hur gudsfingret ser ut. Jag tror att det är pekfingret.
Strelitzian i knopp är mycket vacker. Snart visar jag hur den ser ut när den inte är knopp längre : )
Paula sa…
Ni har lika knäppa grannar som jag! Eller tvärtom. grannarna har så knäpp finnkäring och dina grannar har en knäpp åländska...
En positiv livssyn och attityd har väl aldrig suttit i vägen! Bröden såg smaskiga ut, stackars honom som gjorde sig illa, hoppas företaget har bra försäkring,och ett extra wow för falken och dess pyttelilla byte....
Kram
Märtha sa…
Dina iakttagelser är bara för ljuvliga! om jag gjorde en likadan dag för dag så skulle det oftast bli en alltför långtråkig historia... blomomplanteringen var liksom bara för härligt grannsamarbete, de får tacka dig för att de hittade nycklarna! Och byggarbetsplatsen där det händer... Hamnen... Åtta timmar i Funchal? Vad gör man på den tiden? Man hinner upp i linbanan, förstås... Undrar om era grannar iakttar er lika mycket som ni iakttar dem? De gillar säkert den friska fläkt som du innebär! På tal om fläkt: en av mina facebookvänner (fd journalist) kallade de småstormar som vi nu råkat ut för LÖVRIVARE! Hos oss har de snarare varit äppelrivare... Förutom presenningsrivare, presenningen över vedhopen bestämde sig för att vara ett segel i torsdags... Så visst händer det här också... Ha det gott!
Paula,
:) kan tänka mig det, också tvärtom! :) Mina grannar har en knäpp åländska, absolut, men jag tror de trivs ganska bra med den knäppisen. Jag trivs i alla fall.
Jag antar att den stora, stora firman har försäkringar som ska täcka olycksfall. Annat vore bara för dåligt!

Kram till finnkäringen från åländskan!
Märtha,
Tack! :)
Jag är helt övertygad om att det händer precis lika mycket i din värld som i min värld. Du ser så mycket som många andra inte ser och så får du till alla möjliga härliga historier av det du har sett.
Ja, det var lustigt detta med reservnycklarna :)
Åtta timmar i Funchal. Du hinner både upp och ner och upp igen på den tiden och lite grann åt alla håll. Jag är övertygad om att våra grannar vet en hel del om oss också. Jag känner deras blickar i nacken när jag gräver ner banankompost i det lilla blomlandet. Vad gör människan? Men så har jag daggmaskar som inte de har som strör blåa kulor i allting.
Ni är sannerligen riviga nu tycks det som :)
Ha det gott ni med!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Jag finns, jag lever...