Veckorevyn


En vecka ligger bakom oss igen och jag tittar som vanligt mig över axeln och ser vilka foton som jag tog till allra först varje dag. Häng med om ni vill! 

________________

Lördag den 24 september-22 

" Det ligger ett segelfartyg i hamnen" , sade jag åt Uffe och så kom både kameran och kikaren fram, när vi åt frukost ute på vår terrass. Vi lyckades inte se vad det var för en bark som låg i hamnen, vi kände inte igen henne så...

På med sandalerna och lite senare såg vi att det var den holländska barken Europa som var på besök. Det finns en hel del intressant fakta att läsa om henne så klicka på länken så får ni veta mera. På Atlanten gick det vågor så det skummade vitt om dem. 

_____________________

    Söndag den 25 september-22


"Det är som om de har vikingablod här på Madeira" påstod vi där vi åter satt på vår terrass och höll utkik mot övriga världen. Ungdomarna var ute på söndagsregatta med sina optimistjollar. De är tuffa här vill jag lova. 

Vädret var hårt men vad spelar det för roll, ut på böljan den grå ska man ändå.
Grannkatten med ljusblått halsband hade inte alls något intresse av sjöfarten nere i hamnen. 

Han var mera intresserad av "maten" som sprang nedanför honom bland ricinbuskarna. Han är en god jägare den fina katten men jag fick aldrig se vad han fångade. Troligtvis en ödla men det kunde också vara en mus eller en råtta. Det är inte längesen jag såg en ganska stor råtta där uppe på hans mur. Den gången tog han den troligen för det blev ett oherrans liv en stund innan det tystnade tvärt. På dom bara! 

____________________

Måndag den 26 september- 22


" Men vad är det med Hitachin?" Den körde en liten, liten  bit på morgonen och så bara kröp den ihop helt plötsligt. Ber den till Mekka? Nej, fel väderstreck...
Vi börjar ju bli vänner med maskinerna på andra sidan gränden så givetvis blev vi lite oroliga.
En stund senare kom första hjälpen; den behövde energi men det hjälpte inte att bli tankad ens
Stora donken( piggen som den dunkar med) var sjuk och hängig. Hitachin fick ledig måndag...

  

Det är mycket på gång på andra sidan gränden. Nu har de börjat armera nere i stora gropen där det största huset ska stå. Här gör de allt sådant för hand ännu men flinka är de och de mest erfarna får göra jobbet. Han med vit hjälm är högsta hönset/tuppen nere i den församlingen. Jisses vad han jobbar. Nästan så man kan tro att han har ackordlön

______________

Tisdag den 27 september- 22


Vi gick förbi katthotellet nere i Gamla stan och hälsade på. En gäst sov i ett rum medan en annan gäst lade sig utanför i solskenet. Ett parasoll kanske kunde vara på sin plats ? Hotell brukar ju hålla sig med sådana eller hur? 

    
Däremot blommade en strandspindellilja vackert vid ribeiran där katthotellet ligger. Den är en art i familjen amaryllisväxter och härstammar från Mexico, Guatemala till norra Sydamerika. 

______________

   Onsdag den 28 september- 22


Just nu blommar kapocken överallt i Funchal, stora ståtliga träd är fyllda av så vackra, vackra blommor.
  

    Att klättra i träden är kanske inte att rekommendera med tanke på hur stam och grenar ser ut.


    Här tog jag foto av ett av träden. Oftast är de så här stora som det trädet är på fotot. 

    __________________

    Torsdag den 29 september 22

   

Det händer titt som tätt att det är ett fyrverkeri i hamnområdet, i Catarinaparken etc, så pass tätt att jag har blivit lite grann blasé, men den här kvällen tog jag ett par bilder när jag kom på att jag inte hade använt kameran på hela långa dagen. Veckorevyn skulle ju ha sitt för dagen;)

Just det, de gillar att skjuta fyrverkeripjäser i luften, ibland till och med dagtid, då man inte ens ser det glimrande. Huvudsaken är att man firar vad man än firar tycks det som. 
Jag gillar fyrverkerier, absolut men som med allting annat kan det bli för mycket av det goda, till slut ser man inte allt som skjuts upp. Vi hör smällarna men vi ids inte gå ut på terrassen alla gånger, säger bara att jaha, nu är det ett fyrverkeri på gång igen. 
När folk vet om att det ska bli ett fyrverkeri i hamnen så blir det snudd på folkvandring, vi ser hur de rusar ut och till för att hinna vara med om smällandet och allt grant som skjuts upp i luften. 
Till och med hundarna tycks gilla det, i alla fall visar de ingen rädsla. De har förmodligen vant sig. 

___________________

Fredag den 30 september- 22


Dagens första bild blev på den generösa gåvan vi fick av grannarna ovanför oss. En hel kasse fylld av pepinela eller chuchu som man också kallar frukten. Den har många namn beroende på var i världen den finns men här är det pepinela och chuchu som gäller.  I nordiska frukt- och grönsaksdiskar tror jag att det är caoyte som gäller. 
Grannfrun Z och jag har ett märkligt förhållande. Vi pratar som bara den med varandra utan att egentligen  kunna prata med varandra. Helt obegripligt är det att vi kan men så är det trots min portugisiska som kräver mycket mera och hennes engelska som inte finns överhuvudtaget, 
men nu vet jag att hon har starropererat sig och inte behöver använda glasögon samt att hennes man inte tycker om chuchu. 
Nu vet hon att Uffe är näthinneopererad och jag har berättat att vi tycker om chuchu plus lite till. 
Sen kramar vi om varandra och ger slängkyssar. 
En bolo de laranja (apelsinkaka)  och ett knippe bananer fick vi också. Hon  är en hejare på att kunna baka. Vi kunde ha ett bageri/café tillsammans ;) 
Vi bär kakor, bullar och liknande åt varandra när vi vill och kan dela med oss, samtidigt som vi lär oss mera om varandra hela tiden och jag lär mig mera och mera portugisiska varje gång.
Min tacksamhet känner inte några gränser.  

Um pouco mais por dia= lite mera för varje dag. Z har lärt mig :) 

Bom fim de semana! 
Trevlig helg! 


Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

vi är bortskämda med många sorters exotiska frukter i affärerna på Hisingen, men pepinela har jag nog aldrig smakat
Hanneles bokparadis,

cayote heter den förmodligen i Norden. Den smakar egentligen inte särskilt mycket. Den är mycket lik zucchini i smaken men lite mildare än så. Här kokar men den, steker, grillar etc. ja, helt enkelt använder den i maten. Som frukt som så skulle jag inte äta den. Däremot så river jag den och gör tsatsiki av den. Den kräver kryddor för att bli god. Men den är omtyckt här. Dessutom mycket C-vitaminrik :)
Karin sa…
Fin veckorevy, med fyrverkeri och allt. Jag har dock en undring: segelbåtar i all ära, men vad är det som syns på första bilden? En linbana??
Karin,

tack! Haha, jag har blivit hemmablind och ser inte ens linbanan med en av vagnarna framför mig längre. Jodå, det går en linbana från hamnen till bergsbyn Monte ca 600 meter högre upp. De åker förbi oss flera gånger per dag, upp och ner. Måste nog skriva om Teleféricon någon dag också!
Gunnel sa…
Så mysig din grannfru verkar vara och så kul att ni har så fin kontakt. Det är nog b'sta sättet att lära ett nytt språk på md att göra som du...ge sig in i samtalet och försöka. Vad gör det om det blir fel ibland? Det kan bli ganska kul. Ha en fin helg
Gunnel,

ja, hon är mysig! Från första början "tog hon hand om mig" och berättade om traditionerna här vid jul och påsk etc. fastän vi inte kunde prata med varandra. Vi har skrattat många gånger åt mina felsägningar.
Ha detsamma! <3
Cecilia i Houston sa…
Så fint att se att gästen på katthotellet är steriliserad (eller kastrerad) - det ser man på öronklippet som visar att katten har genomgått TNR (trap-neuter-release). En hjärtefråga för mig eftersom jag tar hand om 15+ gatu/utekatter här i Houston.
Cecilia i Houston,

Det finns en riktigt bra djurskyddsförening här som jobbar ideellt och som sköter om de hemlösa katterna och hundarna efter bästa förmåga. Vem som sköter om katthotellet känner jag inte till men det har funnits i drygt ett år och är välbesökt av katter. De får mat och vatten, husrum etc. Ett klösträ finns där också. Tack nu lärde jag mig någonting nytt och ska härefter titta efter öronklipp.
Lycka till med ditt behjärtansvärda jobb!
BP sa…
Så duktig du är med din portugisiskan. Språket är ju snarlik spanska men långt ifrån "likadant" om man säger så. Men det fina är ju att man kan prata med varandra utan att förstå vad den andra säger. Det är en konst och mycket värd.

Det ska bli intressant att se grannhuset när det är klart. Vilken utsikt har ni kvar? Kommer solen fortfarande in till er? Ja, det får tiden visar... och din blogg;-)
BP,

tack,jag är långt ifrån duktig men jag babblarpå i alla fall :) Ett bra sätt att lära sig på har jag märkt. Åtminstone förståelsen blir bättre, språket kommer i sakta mak. Ibland talar jag svenska också har jag kommit på...haha
Ja, det ska bli intressant att se det färdiga resultatet. Vi får lite mindre sol men vi har inte särskilt mycket sol nu heller, annat än mitt på dagen och då är den i zenit ovanför oss. Vi har inte köpt parasoll och möbler ännu med tanke på hur det slutligen blir. Utsikten försvinner rakt över gränden, mot havet och hamnen finns det kvar, har vi förstått av bilderna vi har sett. En husgavel får vi rakt mitt emot oss.
Ja, tiden får visa hur det blir, spännande är det.
Ditte sa…
Är så förtjust i dessa "Veckorevyer" och det blir och ger en så fin bild av det vardagsliv ni lever.
Och dessutom just med vackra bilder som illustrerar.
Just att våga prata är så viktigt. Ohc en stor fördel för dina framsteg i språket är ju att du har grannar och andra i närheten som just talat portugisiska. Känner igen detta från åren vi bodde i Kina. Språket är ju en nyckel och man måste träna för att få den att passa. Ta alla chanser.
Lärde mig också betydligt mer spanska på samma sätt. (Plus att jag hade en kurs "Babbel" som gav mycket. Men den dagliga träningen var bäst.
Kul att följa husbygget.
Och hoppas att ni kommer att ha lite eller helst mycket av havsutsikten kvar. Förstod i din kommentar till BP att den består.
Önskar er en fin helg.
Kram
Märtha sa…
Din veckorevy är alltid läsvärd och härlig, med alla dina iakttagelser och förmänskligande av stora maskiner! Och linbana... Har jag bara möjlighet så åker jag, jag som vill se allt lite från ovan! Taxin som tog oss upp till botaniska trädgården i Funchal försökte förklara för oss att han skulle ta oss till intressanta ställen på nedvägen, men nä! Jag skulle åka linbana, så he så! Likaså åkte jag linbana på Floriade Expo. Och jag har också åkt i La Paz! Det var häftigt de, men höjden där, höjden över havsytan, blev jag liksom inte så van vid. En plattlänning som vill upp till höjder, det är jag det! Ha det så gott med "dina mastodontmaskiner"!
Åke sa…
Vilken spännande frukt. Så varma bilder du bjuder på… här utanför fönstret är det 3 grader nu, dock pluss :) dom där segelfartygen älskar jag. Eller jag kallar dem brigg. Här hemma kände jag en delägare för x antal år sedan som rustade upp en bra likadan… jag vet faktiskt inte vad som hände… men planer om jorden runt fanns ju… undra om dom inte tog sig till Västindien i alla fall. Du/ni har härliga veckor.
Guldkryckan sa…
Skriver, återigen,att jag borde göra ett sådant inlägg som skildrar min vecka.
Det får bli ett framtida projekt än en gång.

Ha det nu jättefint.
wiper sa…
Jättefina bilder som vanligt och så härligt det låter när ni äter frukost ute på er vackra terrass. Jag har alltid gillat terasser. Sen är bilden på katten magisk, ser ut som den skall hoppa ur bilden ;). Det byggs och jobbas verkligen hårt i er närhet och jag gillar arbetsfordon till tusen så det njuter jag av

Tänk att det finns katthotell det låter lyxigt ;).Dom blommorna ser verkligen ut som spindlar, så annorlunda

Fyrverkerier är vackert men som du säger kan det bli för mycket. Det var en annorlunda frukt som jag aldrig hört talas om. Vilka fina grannar

Det är verkligen märkligt när man kan tala med nån annan fast man har olika språk. Det kan vara gester eller ord man känner igen kanske

Ha en trevlig helg ni båda också i det kuperade och vackra landet

Kramar!
femfemman sa…
Blommornas ö. Så otroligt vackra blommor! Ovanliga mot dem man sett vid Medelhavet
Kan nog ett portugisiska ord... Skulle nog känna igen goddag också... men glömt just nu.
Vet inte hur det stavas, men kollegan/väninnan som bodde i Portugal i sju år berättade att hon började fnissa då hon behövde ett måttband. Kussimurra!
Så trevligt ni tycks ha, du och grannen,trots språkförbistring.
Ha en fin vecka! //Anna-Lena
Ditte,

tack! :)
Det är viktigt att våga och att våga göra bort sig. Värre saker händer inte än att det uppstår skrattsalvor och förvånande ögon.
Jag tror också att det bästa är att leva bland befolkningen, den madeiranska och inte bland turisterna, för de pratar engelska. I och för sig så är det rätt många som pratar engelska här, i alla fall de yngre men bäst är att höra portugisiskan, läsa den och se den i text på tv. Sakta mak så fastnar det något hela tiden. Svårast är uttalet. Mycket sch-ljud här.
Havsutsikten kommer vi att ha kvar, däremot försvinner en del mot andra sidan gränden till men det är bara att ta det som det kommer.

Önskar er detsamma!
Kram
Märtha,

tack! :)
Givetvis så ska du åka linbana till Monte! och ta bussen ner eller tvärtom, för bussresan (nr 48) är en upplevelse av guds nåde det också!
Undrar vilka intressanta ställen han tänkte på taxichauffören? Nerför backen från Botaniska är inte så speciellt, fast och för sig så är allt intressant här. Givetvis så ska du som plattlänning upp på höjderna, det där förstår jag hur bra som helst som är van med att högsta toppen är 128 cm. Lite annat här. Mastodontmaskinerna och jag hälsar så glatt!
Åke,

förstår att du tycker att jag bjuder på varma bilder om det är så pass kallt som det är hos dig. Snart har ni frosten och vinter där. Skönt det också.
Jag är också en segelfartygsälskare. Europa är en bark, en brigg är tvåmastad och har full uppsättning råsegel på båda masterna och ett stort gaffelsegel på nedre delen av stormasten.
En bark är tremastad eller flermastad vars akterska mast, mesanmasten är gaffelriggad och resten av masterna råriggade.
Europa kallar sig själv bark också :) Men ett segelfartyg är det och det är det allra viktigaste.
Det är något alldeles speciellt med segelfartyg eller hur? Hoppas din vän nådde Västindien och seglar på de sju haven fortfarande. Det vore livet det!
Vi har det bra här, utan minsta tvekan !:)
Guldkryckan,

ja, gör det! När andan faller på och tiden finns!
Ha det jättefint du med!
Wiper-Malin,
tack!
det är fint att sitta ute och äta, vilket gör sig lördag och söndag just nu för vår del. De andra dagarna är alltför ljudliga från andra sidan gränden.

Vi såg ett annat katthotell här om dagen också men då hade jag inte kameran med men nästa gång så kanske :)

Tack Malin, kramar !

femfemman,

ja, det är verkligen blommornas ö detta. Många av dem är endemiska och finns bara här på ön. Det är det subtropiska klimatet som gör det till en viss del.
Bom dia: godmorgon från morgon till kl. 13. Boa tarde: god eftermiddag från kl. 13 och till Boa noite, god natt.
Fita-metrica är namnet på måttband. Vi fnissade vi också när vi köpte ett sådant för ett år sedan. Det finns många olika fita här t.ex fita-electrica = ledlampor, ljusband på rulle. Många skratt uppstår.

Så småningom så lär jag mig mera portugisiska och så småningom kommer jag säkert på vad jag har sagt för fel åt grannen. Hon skrattar ofta..
Börjar hon gråta så är det riktigt allvarligt
Ha detsamma du med Anna-Lena!
Karin
Wow, strandspindelliljan är ju så himla fin! Vad kul att Z hjälper dig med språket, jag har pratat en hel del när vi rullat runt i landet i veckan. Men det är så svårt att förstå när de pratar fort och i norr pratar de dessutom en helt annan dialekt än i Alentejo. Men lite nytt har jag säkert lärt mig. Jag använde chuchu i soppa med massor av koriander förra året. Det blev gott! Vad gör du med den?
Anna i Portugal,

ja, den är verkligen både lite udda och mycket fin.
Ja, Z är ett guldkorn att ha till granne.
Du lägger fingret på det hela; de pratar så fort och så är det olika dialekter som råder här, t.om. i samma familj. Z:s man A är mycket svår att förstå.
Jag gör rätt mycket tsatsiki av chuchu, visade Z igår att hon kan göra det hon också. Egentligen använder jag den i allt där vanlig zucchini kan användas.
Paula sa…
Jag blir alldeles rörd när du berättar om den trevliga grannsamverkan! Precis så ska det vara i den bästa av världar! Kan man skratta ihop så har man kommit långt, och allt annat går lättare.
Jag lär mig massor här hos dig, speciellt när det gäller veckorevy-inläggen. Jag visste inte att det fanns andra barkar än barkbåt, den lilla. Nu vet jag att t.ex Pommern är en bark. Jag hade aldrig sett det vackra trädet med den ljuvliga blomman, kallas bomullsträd. Och grönsaken, den kallas här för pärongurka eller grönsakspäron, jag har aldrig stött på den! Smakar den som gurka? Äter ni den bara färsk eller kan man göra annat med den, konservera?
Och så de ljuvligaste av katter...jag har på sistone blivit lite kattsjuk, det gick oväntat bra när jag omplacerade mina och har inte hunnit sakna dem under året som gått men nu har jag en ny granne med två missar,,,,ja du förstår..
Tack för allt du berättar och visar och roar och beskriver! Kram
Paula,

ja, det är så fint att ha den grannsamverkan som vi har. Vi känner att vi är accepterade av alla våra grannar i det femlägenhetshus vi bor i.
Man kommer långt med att kunna skratta tillsammans.
Jodå, en bark känner jag igen men så är jag född med sjömansblod i ådrorna :) Barkbåtar kan man också göra en bark av. Bara lägga tre master på den och lite till.
Ja, kapockträdets blommor är vackra och kapock är ju som ett slags bomull. Som barn hade jag en kapockmadrass. Inte sååå kul eftersom den var väl använd och knölig. Men minnesvärd. Jag tänker på den varje gång jag ser "bomullen".
Jag har hört att pepinelan kallas pärongurka när du nämner det. Jag minns det nu. Den smakar nästan ingenting, lite som gurka men ännu mindre men man kan använda den i grytor, soppor, ja till vad som helst ungefär som man gör med zucchini. Jag gör tsatsiki på den väldigt ofta. Istället för gurka så...Säkert kan man konservera den också, jag har inte gjort det. Den är väldigt hållbar som färsk, ibland tuggar jag på en bit. Hela växten går att använda, även när den växer, både blad och stänglar, rötter...allt,allt.
Jag är också lite kattsjuk men är glad att det finns gott om dem i våra knutar.
Tack själv Paula!
Kram!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Jag finns, jag lever...