fredag 23 oktober 2020

Fredagsfåglar/ Talgoxe och blåmes

Mitt i allt så är det fredag igen vilket betyder fåglar här på bloggen. 

En av stannfåglarna här hos oss är talgoxen (Parus major) en tätting som hör till familjen mesar. Den är vanlig i hela Europa, i olika delar av Asien samt på vissa ställen i  Nordafrika.  Den förekommer i alla sorters skogslandskap. De flesta talgoxar flyttar inte söderut förutom under extremt hårda vintrar. Hos oss här på Pettas är den så pass vanlig så vi märker den knappt alls, den hör liksom till bara.  En liten tuffing är den, snudd på aggressiv emellanåt om någon annan fågel försöker komma för nära den mat den håller på att inta; men så länge det finns gott om mat så är den rätt så fridsam av sig fastän det bevisligen är så att den kan döda andra småfåglar om den är på det humöret. Vi har inte sett det här hos oss men den lilla sötnosen knackar hål på huvudskålen hos den fågel den har dödat och äter upp hjärnan. Jadå, det är ingen som helst skröna, naturen är grym och inte alls särskilt romantisk.

Talgoxen är lätt att känna igen med sitt svarta huvud och hals, sina vita kinder, olivgröna ovansida och gula undersida, med viss variation.  Den äter huvudsakligen insekter på sommaren medan den på vintern äter en mer varierad föda. Liksom alla mesar häckar den vanligen i trädhål. Vi hade en talgoxehona som i många års tid tog sig in genom ett litet hål i plåttaket ( som vi inte hade lagt märke till) till Uffes "snickeboa". Det kändes nästan grymt att stänga igen hålet när vi väl upptäckte det. Men var och en på sin plats som det heter. Vi var så pass hyggliga att vi väntade ut familjen tills de hade flugit ur boet innan vi täppte till "hemmanet". Det blev väldigt tyst efter allt småkvitter som vi hörde när alla ungar fanns i boet.  Jag är nästan säker på att hon har flyttat lite högre upp i vårt gamla hus. Ibland hör jag ljud från "våningen" ovanför under taknocken,  ett litet utrymme som ingen av oss ens vet hur ser ut. Honan lägger omkring tolv ägg som den ruvar ensam, men båda föräldrar tar hand om ungarna. De flesta år föder paret upp två kullar. Det är alltid lika roligt att se på när honan kommer flygandes med sina ungar i en lång rad efter sig på vägen till matstället hos oss.

Så här ser en helt ny unge ut som har flugit för första gången och landat på matstället. "Vad är det här för ett ställe? " ser den ut att tänka. Den har fortfarande skalnäbben kvar, den som den hackar sig ut ur ägget med. Visst ser den tuff ut eller hur, morsk om inte annat?

 

Jag odlar solrosor för fåglarnas skull och det händer att jag inte hinner plocka kakorna från plantorna utan de tas till vara per omgående där de står i landet, av alla fröätande småfåglar  De vet kanske att kakorna är deras och ingen annans. I alla fall så frågar de inte om lov, det tar det för givet.  Det roliga med talgoxen är att den ser ut att vara väldigt systematisk när den äter frön ur kakorna. Inget hattande hit och dit utan frö för frö äts som man kan se på kakan till vänster. 

 

 

Vi matar fåglarna året om som ni kanske minns och talgkorven är populär. Till höger i bild, längst fram sitter en talgoxe-unge medan de andra på korven är blåmesar. Det finns en orsak till att jag låter de här båda fågelarterna samsas om inlägget idag. Många har svårt att se skillnad på de båda sorterna. Men det är stor skillnad, inte bara färgmässigt utan också storleksmässigt. Talgoxen är betydligt mycket större än den lilla blåmesen. 

 

Blåmes (Cyanistes caeruleus).  Cyanistes kommer från det grekiska ordet "kuanus"och betyder mörkblå medan artnamnet betyder himmelsblå. Det är en av de nästan roligaste fåglarna att ha att göra med. De är så orädda av sig, smått påstridiga och jag har många gånger upplevt att de har skällt ner mig ordentligt från huvud till fot då jag lägger ut mat. Jag gör det inte tillräckligt snabbt har jag fått för mig. De flyger väldigt nära mig och småklagar ungefär som att de säger skynda dig nu, är du inte klar ännu? Jag känner vinddraget i håret när de flyger runt mig .

Huvudet är ljusblått och ansiktet till största delen vitt omgärdat av svarta band och streck. Vingarna och stjärten är mörkblå och undersidan gul, ibland med en antydan till mörk mittstrimma. Ryggen är mörkt grön. Båda könen mycket lika, men hanen har dock genomgående mörkare och klarare blå färg. Ungfåglarna har under sommaren gula kinder och ej så klara färger. Bilden ovan visar en ny liten blåmes som just har landat i asken vid matstället efter sin första flygfärd. De ser ut som små banditer med sina mörka streck över ögonen; lite Björnligan (Kalle Anka) är det över dem.


 "Min bulle"! tycks blåmesen säga. Fast det var nog Bull-Måssans bulle men det visste den förstås inte om den lilla sötnosen. Bull-Måssan får ett eget inlägg någon gång längre fram i historien.

Trevlig helg önskas er alla!

 

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

32 kommentarer:

Anki sa...

Gillar verkligen dina inlägg med fredagsfåglar Karin! Så trevliga bilder och intressant text.
Vi har förstås också gott om dessa mesar och de är verkligen roliga att följa. Jag upplever blåmesen som den tuffaste av de två - alltid en blåmes som är först om man lägger ut något nytt och för dem okänt på fågelbordet. Mest slagsmål är det dock mellan talgoxarna som ibland bråkar tills de ramlar ner på marken. Blåmesen tycker jag liknar Björnligans medlemmar ... de i Kalle Anka, alltså. tänker på det scarta :)
Ha en fin fredag och en trevlig helg!

Tove Olberg sa...

Fällde ut vingarna och flög i väg hit :-)
Nye vyheader ser jag, flygvänlig må jag säga.
Talgoxen är som en "allvärldsfågel! Med två utmärkande drag efter om det finns mat eller inte. Naturen har ingen lag. Tyckte också då bilden på ungen rullar fram att den såg bister ut, hård i ögonen. Skålnäbben faktisk läcker.
Blåmesen som har de "oskyldigt blå" färger är alltså inte så oskyldiga kan en tänka. Bilden av den där på sin bullfångst är tydlig.
Du är duktig fotograf på fåglar- också Karin.
Jag är ingen vetare, men en njutare av de bevingade. Nu har jag varit stadbo i så många år och fått med mig att det är mycket fåglar också i städer. Det har ökat. För några år sedan hörde jag ett program på P1 var det nog om just det fenomenet att fåglar också lever stadsliv. Det ofina är att en inte kan mata från balkonger längre. Men det borde gå fint att hänga talgbollar o dylika i skogsdungor.
Bulle-mås blir gott - jag menar trevligt :-)
Jag hänger på lite av din idé om fredgsinlägg. Har ju fotat så många träd -och stammar7formationer under åren, de kan ju få komma ut i ljuset tänkte jag. Som vi skrev om här tidigare så är det ju något när vi tar bilderna ...
Trevlig helg åt er - djuren och fåglarna! Vädret här er grått och regn och löven yr och jag är i mitt esse :-)
Tack för bevingad info!
<3

Pettas sa...

Anki,

tack! :) <3
De finns i rikliga mängder de här mesarna. Jag håller med dig om att blåmesen är tuffast och får de flesta andra att ta en omväg om så behövs. En härlig liten individ som häckar här på många ställen i vår omedelbara närhet. De är väldigt orädda av sig de små liven. Men är duktiga på att berätta för en att man ska veta sin plats :)
Ha detsamma du med !

Pettas sa...

Tove Olberg,

Tack för utfällningen av dina vingar och flygturen hit!
Ja, det är så här vädret ser ut hos oss just nu på den här ön i havet.
Skalnäbben är så speciell för de små utflugna. Ett livsviktigt instrument att kunna ta sig ut i världen med.
Tack Tove!
Det finns mycket fåglar i städerna, skogarna försvinner och fåglarna söker mat där det finns mat. Både talgoxen och blåmesen är stadsfåglar också.

Härligt Tove, med idén om fredagsinlägg. Kommer över snart och hälsar på.
Tack detsamma till dig med!
<3

wiper sa...

Fantastiskt bra bilder du tagit på fåglarna. Jag bara njuter och ger mig hän

Härligt att få reda på lite om dessa vackra fåglar. Vad lustig fågelungen ser ut ;). Vad fint av dig att odla solrosor för fåglarnas skull och sån fin bild där fågeln sitter på en av dom

Tack för ett intressant och fint inlägg
Ha en skön fredag
kram från Malin

Ama de casa sa...

Vilka underbara bilder på dom fina talgoxarna och blåmesarna! Gillar dom fåglarna och har svårt att förstå att folk blandar ihop dom när det är så pass stor skillnad.

Ha nu en riktigt fin inledning på helgen!

Pettas sa...

Wiper,

tack snälla! <3
Fågelungarna ser nästan alltid annorlunda ut än vad slutresultatet blir längre fram. Många gånger är de bolligare och större än vad föräldrarna är.

Tack själv Malin!
Detsamma önskas! <3

Pettas sa...

Ama de casa,

tack! <3
Jag gillar dem jag också precis som jag gillar de flesta andra fåglar men de här hör till. Ser jag inte en talgoxe eller en blåmes börjar jag undra...
Det är stor skillnad på dem :)
Ha detsamma ni båda också nere i solens land!

Veiken sa...

Säger du till fåglarna att posera för dig, så du kan ta fina bilder?
Du är en riktig fågelfotograf! Vi har haft blåmesar i flera år, som hyrt in sig hos oss. I år inspekterade dom, men valde ett annat boende!
Det är så mysigt att ha småfåglar på riktigt nära håll. Stora fåglar också förresten!
Tack för ett fint och informativt inlägg!
He det bäst!

Pettas sa...

Veiken,

ja,jag har dem väldrillade. De ställer sig i givakt på direkten när jag säger till ;)
Tack snälla du! <3
Det är mycket mysigt, vi säger det nästan dagligen åt varandra när vi sitter och ser på dem vid frukostdags.
ha det bäst du med!

Paula sa...

Jag tillhör dem som har svårt att skilja på dessa pippifåglar. Och inte bara dem, lika illa är det med andra fåglar. Som senast med bofink och bergfink...
Nu är jag inte så hängiven utan är glad att få besök av dem, skulle gärna vilja ha en kikare för att komma lita närmare...men då sitter jag väl fast halva dagarna vid fönsterkarmen och får inget gjort.
Att naturen är grym, den enes död är den andres bröd, ja det stämmer ju till punkt och pricka. Själv läser jag just nu om kaskeloter och andra valar och grymmast är nog människan, alla kategorier!
En solig hälsning från Dalapörtet

Annika sa...

Du har verkligen hand med dina fåglar och är en så snäll matmor.
Det vet de. Minns när jag började läsa hos dig, tyckte det var som en Disneyfilm på riktigt ;-)
Talgoxen, vilken best ... pickar ut hjärnan på sitt offer. DET hade man inte trott om den lilla oskyldige fågeln son liksom bara finns, hehe.

Så fina bilder.
Önskar dig ett fint veckoslut.

Kramar från dimman i Reston

Pettas sa...

Paula,

vi är olika, så enkelt är det. Man ser på olika sätt på samma sak.
Skaffa dig en kikare du så sitter du säkert fast, så blir det..
Jag har alltid varit intresserad av allt levande i naturen, hade det nog med mig i bagaget när jag föddes, tror jag.
Människan är den grymmaste av alla djur/däggdjur, jag håller fullständigt med dig om det.
Tack för solen! Hälsningar härifrån också men lite mindre solig.

Biggeros sa...

Tack för talgoxens info och bilder. Den känner man verkligen till men inte att den kan vara så råa i sitt beteende. Visst är det tufft i djurriket. Älskar dina fredagsinlägg med olika arter av fåglar.
Trevlig fredag och kram <3

Pettas sa...

Annika,

tack! <3.
När man har börjat med det så får man fortsätta med det och naturligtvis så trivs jag som fågeln på himlen, fisken i vattnet med att ha skogens djur omkring mig och oss. Det är lite Disney här, jag håller med dig om det.
Ja, talgoxen kan vara riktigt grym, men faktum är att många i fågelvärlden är det. Allt handlar om överlevnad.

Tack!
Önskar dig en fin helg och sänder kramar från Geta som nog är grått och vått men där det också ser lovande ut rent vädermässigt för stunden.

Pettas sa...

Biggeros,

allt är inte så rosaskimrande som vi gärna vill ha det till. Överlevnad är viktigt och när talgoxarna är hungriga kan de bli riktigt aggressiva.
Tack Birgitte! <3
Trevlig fredagskväll till dig med!
Kram!

Karin sa...

Åh, då var den nog en blåmes som brukade stå och stampa argt på fönsterblecken hos min mamma om den inte fick sockerkaka. Inget annat dög. Visst kunde den väl till nöds picka i sig lite frön, talg och brödsmulor, men det skulle vara sockerkaka också. "Annars ... " såg den ut att säga och så stampade den igen.

Unknown sa...

Men hör du Karin! Du är en mästerfotograf!
Och berättare! Och faktaförmedlare! Och Och Och!
Trevlig helg!
Kram

Unknown sa...

Hälsningar från norra ön!

Ditte sa...

Vad trevligt och givande att få veta mer om talgoxen. Det är en av de få fåglar som jag tror mig känna igen. Men jag visst inte så mycket om dem. Nu vet jag mer. Stort tack, Karin. Och dina fina bilder till gör det hela än bättre.
Önskar dig också en fin helg.

Pettas sa...

Karin,

helt säkert var det nog en sådan som stampade argt när det inte fanns sockerkaka.:) Oj, tänk om du kunde måla det där Karin! Vilken ljuvlig bild det skulle bli. I akvarell!

Pettas sa...

Jag förmodar att jag ska skriva Lisbet här! ? <3
Tack snälla!
Trevlig helg till dig också!
Kram! <3

Pettas sa...

Ha det innerligt bra på norra ön! :)

Pettas sa...

Ditte,

Tack för det ! Talgoxen brukar de flesta känna igen och blåmesen också.
Tack detsamma! <3

Märtha sa...

Två fåglar jag klarar av, hurra! Vi har en "lian", en vildvinsgren (kan det heta så) som hänger som en lina i en båge vid det fönster jag oftast tittar ut genom härifrån köksbordet. Dit kommer talgmesar och sätter sig och gungar. Vet inte om det är samma fågel om och om igen, men ibland tycker jag att den tittar på TV, ibland gör den matbetställningar med en ganska så ilsken blick, ibland verkar den faktiskt bara roa sig och gunga! Och i mitt förra liv hade vi en gång en talgmes som alltid kom sent på kvällen för att äta, den var lurvig så den fick heta Ludisan. En varm kväll satte den sig bredvid mig på verandabordet. Jag drack te och åt kristallpepparkakor, smulade en bit och satte framför den. Den åt, och återkom flera dagar. Men inget annat än kristallpepparkakor dög!

Ätliga trädgården sa...

Alltså fåglar och allt de har för sig, bara man kommer dem en aning närmare genom linsen. Talgoxungen helt bedårande och blåmesarna må vara små, men ack så kaxiga vid fågelbordet.
Fina bilder. Nu har jag köpt ett lite bättre teleobjektiv, så i vinter ska jag träna mig lite på fåglar.
Trevlig helg
/Anette

Pettas sa...

Märtha,

härligt så! Du säger som min pappa brukade säga, talgmes om talgoxen. Jag har förstått att den har flera olika lokala namn den lilla. Det är härliga fåglar och vi har också ett par som brukar titta in lite ilsket på oss om talgkorven är slut därute. Många gånger tittar de i fönstersmygarna efter insekter som har boat in sig där. Kanske vi måste skaffa en lian vi också, det där låter kul.
Tala om att vara fin på näbben, haha. Kristallpepparkakor! Men de var goda, eller kanske de fortfarande är det fast jag inte har sett dem i affärerna längre.

Pettas sa...

Ätliga trädgården,

de är intressanta och trevliga små skapelser.
Och är precis så som du beskriver dem. Kaxiga, i all synnerhet blåmesen. Den är kungen bland alla, så tror den själv i alla fall.
Tack Anette, det är precis det det handlar om, träning tills bilden sitter. Jag har ett bra objektiv i min vid den här tiden , redan gamla kamera. Tillräckligt bra för min del i alla fall. Det finns mycket mycket bättre men så länge kameran vill och håller ihop så får den stanna.
Trevlig helg till dig också !

Lena i Wales sa...

Tyckerom dina fågelinlägg!
Massor att lära och skrivit på ett så vackert sätt och dessutom fantastiska bilder.
Trevlig helg!

Pettas sa...

Lena i Wales.

tack! <3
Trevlig helg önskas er båda också!

BP sa...

Du är lika duktig på fåglar som du är med att fota, inte bara fåglar utan allt annat också:-)
Favon , ja det måste vara fågelungen med den coola frisyren också sista bilden. Där jag trodde att fågeln valt nåt helt annat att sitta på ;-)

Pettas sa...

BP,

tack! :)
En bränd bulle kan se lite märklig ut. Jag håller med dig om det!