söndag 20 september 2020

Skyltsöndag / Dörrarnas vecka, sista delen

Så är det söndag igen och dags för skylttemat som BP håller i trådarna för på bästa sätt. På hennes sida hittar du också de andra som är med i skylt-temat, så titta gärna in där. 

Jag passar på att avsluta min "Dörrarnas vecka" och låter det här bli den sista delen med ett visst förbehåll att morgondagen kommer att bjuda på någon form av dörröppningar men på ett helt annorlunda sätt än under veckan som har gått.


Jag är tillbaka i Funchal på Madeira ( För tydlighetens skull: Jag är hemma på Åland men befinner mig i bildarkivet och höststädar)  I Gamla stan i Funchal har många konstnärer fått äran att måla dörrarna i den gamla stadsdelen. Från början skulle det bara bli ett tillfälligt årligt koncept men det ena ger det andra som det brukar göra när något blir populärt.  De målade dörrarna har fått vara kvar i flera år och man hittar bara flera och flera av dem som sprider sig i periferin, många dörrar har målats om osv. Turisterna gillar det här väldigt mycket och många dras till Gamla stan och Rua Santa Maria för att gå på konstrunda tillika som de söker sig fram till något ställe att äta/fika på eller för att hitta souvenirer i någon hantverksbutik.

Den första dörren här ovan, med en man som har en lång fisk i handen, visar en espada som är så typisk för Madeira och som ingen någonsin har sett i levande skick. Den lever på så pass djupt vatten som 2000  meter , men nattetid går den upp till ca 700 meters djup, där den fångas på långrev med ca 80 krokar. Den dör på vägen upp till ytan av trycket. Det är mycket vanligt att man i kvällsmörkret får se små fiskebåtar med belysning/lanternor, guppa i havet utanför Funchal när de fiskar espada. Läs mera om espadan som också finns på andra ställen i världen än utanför Madeira men under lite annorlunda betingelser på grund av vattendjupet.

Den andra dörren är så vacker i mina ögon. Det finns inte många kvinnor med slöja på Madeira, endast ett fåtal har jag sett genom alla de år vi har besökt ön. Kanske för att Madeira är katolskt ? Jag vet inte...


 

Följande dag kan man köpa espada på fiskavdelningen  i Mercadon.


 När man går förbi The Ritz får man alltid höra "levande" god kvalitetsmusik. Ja, vi har varit där en eller två gånger under alla de år vi har varit på Madeira . Det vi åt och drack var hur gott som helst, men lite väl dyrt för vår gemensamma resekassa. Vi har en budget som måste hållas. Däremot har jag varit in i caféet och tagit foton på alla läckerheter 😉. Kanske jag visar dem någon gång
 

                            Ja, så kan man också göra. Hålla sig lugn och dricka Madeira-rom.

                            På Lissabons flygplats är det Renova som sköter om renligheten på toaletterna


En charmig entre´, Nou Collonet, finns det på Tabarca i Spanien men det var så stängt som det bara kunde vara när vi var dit i november 2017

Det var egentligen kaklet på väggen vid dörren och runt fönstret som fångade mitt intresse då vi tillsammans med vår måg Johan gick förbi "El Trastero vintage" i november-17, någonstans på vägen längs kusten (Costa Blanca)  Jag minns inte var. Kanske att ni "spanjorer" som läser det här vet mera än vad jag vet...

Uppdatering:  NU vet jag var El Trastero ligger. Jag kom på den geniala idén att jag kunde googla. Haha...Elche är stadens namn. Så kan det gå..



                          Så denn ja, som dansken sa. Nu får det vara nog. Jag säger hej och går in till oss ... 

Dörrarnas vecka är slut för den här gången. Jag tror inte det blir en sådan vecka igen, fastän det nog finns många dörrar på lager ännu. Men någon gång nu och då blir det nog en dörr eller annat, nu när jag har fått upp farten och höststädar. Det finns annat  som också sopas ut ur "garderoben" och som jag gärna delar med mig av. Få se vad som följer. Det får bli en överraskning för oss alla, lika mycket för mig själv.

Ha en skön söndag alla! 

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

                               


28 kommentarer:

Gunnel sa...

Vilken annorlunda fisk. Den påminner om ål där den hänger. De målade dörrarna är verkligen konstnärligt dekorerade. Påminner lite om husmålning fast i mindre skala. Så bra att du visar en bild på er dörr så jag inte knackar på fel när jag går förbi. Ha en fin söndag.

Pettas sa...

Gunnel,

Du ska förstås inte gå förbi men bra är det att veta var man knackar på och går in. Välkommen! :)
Espadan är egentligen väldigt skräckinjagande när man ser huvudet och de vassa tänderna men det är sällan huvudet är kvar när den finns till försäljning. Den smakar inte som ål däremot mera som torsk...lite ditåt i alla fall.
Ha detsamma du med Gunnel!

Ama de casa sa...

Vilka otroligt vackra målade dörrar! Speciellt ögonen är fantastiskt gjorda.
Jag känner inte igen den där "El Trastero" trots att jag varit på många ställen utefter kusten här på Costa Blanca.

Snyggt skyltat och snyggt avslut med er egen dörr. Min brukar få vara med på bloggen också, men oftast inifrån med en resväska framför :-)

Ha en fortsatt fin söndag!

Pettas sa...

Ama de casa,

Den med ögonen är min favorit. Så vackert utfört jobb

Jag tror att El Trastero ligger norr om Santa Pola, längs kustvägen någonstans men men..det minnet det minnet.
Just nu är resväskorna undanstuvade...men förhoppningsvis så står de också på insidan av vår dörr lite längre fram igen.

Ha detsamma du med!

byblixtra sa...

Härligt med höststädning!
Jag gillar också kaklet runt entrén på El Trastero.

Pettas sa...

byblixtra,

ja, säg inte annat! :)
Jag gillar det små-pastelliga stuket på kaklet, blir glad i sinnet av det.

Karin sa...

Vilken gullig och lockande dörr till Nous Collinet! Eftersom det var stängt senast ni var där måste det kännas extra lockande att återvända och se om det kanske är öppet nästa gång.

Geddfish ♥ sa...

Jag var helt fascinerad av alla målade dörrar där i Funcha. Helt underbara. Hade velat stannat längre och fota men sällskapet drog iväg.
Fotot med The Ritz kände jag igen.
Trevlig söndag!

BP sa...

Det här var nog din i särklass bästa Skyltsöndag. Den är superduper bra helt enkelt. Dessutom en liten nostalgitripp, för Madeira ÄR espada, eller hur!?

Muralen av kvinnan med slöjan - ja, om jag tänker på att munskydd är ett måste i de flesta centraleuropeiska länderna vid det här laget, så är det ju ingen större skillnad längre om man säger så.

The Ritz besökte i en enda gång, men stället var alldeles för fint för oss. Vi fick knappt komma in med jeans, gympadojor och ryggsäck. Så, nej inget för oss.

Renova måste ha blivit en internationell koncern, då renhållningsföretaget har/hade sitt säte i Göteborg.

Sedan en riktig rolig sak. El Trasteros vackra kakel finns faktiskt här i Täby Centrum. Likadana mönster, fast här är det plastfolie i 3D-effekt som gäller. Vilket sammanträffande...

En toppen skyltning! Tusen tack för den och länken:-)

Pettas sa...

Karin,

Vi får väl se hur det går om det blir något Tabarca för oss i framtiden. Men om så sker så hoppas jag att Nous Collinet är öppet.

Pettas sa...

Geddfish,

du har min fulla förståelse för att du ville stanna längre och fota dörrarna.
Man går så gott som alltid förbi the Ritz, hör musiken som spelas och ser alla människor som sitter utanför och fikar.
Tack detsamma!

Pettas sa...

BP,

oj då! TACK!
Madeira är espada, så är det. Och espetada..och mycket till.

Vi satt i uteserveringen när vi var dit, vi passade inte heller in i det fina etablissemanget. Men vi har testat...
Nej men vad roligt, mitt i allt så är Renova svenskt?
Se där ja, El Trastero är världsberömt. Kul!
Tack BP än en gång!

tanthuset.blogg.se sa...

Oh ännu fler fantastiska dörrar....och KAKEL!!! :D
Riktigt snygg skyltning, Karin <3 Ha det så fint nu den här söndagsaftonen! Kram!

Pettas sa...

tanthuset,

Tack Mia!
Ha detsamma du med!
Kram

Susjos sa...

Vilka tjusiga dörrar! Och baren med levande musik ser härlig ut!
Fisken ser lite läskig ut, men den är säkert god.
Längtar ut och resa nu, men får väl vänta lite till...
Ha det gott!
Kram!

Ditte sa...

Vilken härlig "grand finale" vad gäller ditt dörrtema. Och hoppas det finns några kvar i arkivet soom kan komma till användning. Bland dagens dörrar kände jag igen den på Tabarca. Har passerat här många gånger.
Intressant att få veta mer om espadan. Jag visste inte ens att den fanns. Men nu så.
Stort tack för denna färgglada dörrskyltsöndag.

Paula sa...

Tack för alla annorlunda, exotiska, färgglada dörrar! Jag läste Wikipedias fakta om dolkfisken o kan inte säga att jag blev sugen. Fisken exploderar o inälvorna spys ut genom munnen och hela fisken blir svart...det låter ganska makabert.
Jag koncentrerar mig istället på den vackra flickan, jag tycker hennes ögon är så sorgliga, hon måste vara ledsen...
Det är alltid lika spännande att titta in hos dig, du har så mycket intressant att bjuda på!
En riktig cliffhanger fick du också till, hur ska jag nu kunna bärga mig..

Tove Olberg sa...

Morn morn Åland! Jag var här i går kväll och påbörjade läsningen, men huvudet var för trött så jag flyttade nöjet tills nu:-)
Läcker första dörrbilden! Mycket läcker fiskare med spännande fisk! Ögondörren är speciell på så vis att den är lite sorgsen vacker, en gnutta rädsla - och förundran. Det vackra blå kring ansiktet ger inramat innehåll åt ansiktet döljer hon något? Gillar att underdelen av dörren är så mörk det lyfter överdelen än mer i mitt tycke!
Fantastisk att ge konstnärer den möjligheten till permanent utställda alster - konstrunda som håller länge. Med mitt abstrakta målarsinne beundrar jag det föreställande som är så skickligt utförd!
Flera fina dörrar har du och som sagt - du har en oas av dörrar att bjuda!
Så tack för veckans och kommande :-)
Läste din svarskommentar på förra att du planerar inlägg lite i förväg, vi finner våra sätt att blogga på :-)
Måndagen är i sin linda!
<3

Pettas sa...

Susjos,

tjusiga dörrar finns det gott om. Det har jag konstaterat för mig själv när jag har städat i arkivet.
Den är inte vacker precis, espadan, smaken är rätt så lik torskens, lite ditåt. Det är kryddorna som gör det :) Populär är den i fiskdiskarna, helt klart.
Nu går vi i väntans tider. Lite roligt att säga det åt dig som är barnmorska,haha..
Ha det gott du med!


Kram!

Pettas sa...

Ditte,

tack!
Dörrar finns det hur många som helst ännu. Det kommer mera helt säkert men lite nu och då och i mindre portioner än en hel vecka.
Förstår att du känner igen Tabarcadörren. Vem annars? <3

Pettas sa...

Tove Olberg,

God morgon! :)
Det är så jag brukar göra också, när huvudet inte orkar med så är det bättre att läsa något, kommentera något när orken har återkommit.

Det är ett sant nöje att gå på dörrlig konstrunda i gamla stan i Funchal. Det härliga är att där dörrbilderna har flagnat av väder,vind och tid så målar man nytt, så konsten lever så att säga.

Espadafiskarna lever sitt speciella liv. Drar iväg mot midnatt och sitter där ute i havet och guppar som små lysande lanternor bland vågorna medan de väntar på morgondagens inkomst och mättnad.

Ögondörren gillar jag för färgernas skull i all synnerhet men jag ser också det du ser, något förundrat, men ingen rädsla däremot. Lugn ser jag i det hela.
Jag upplever överlag att man lyfter fram konsten och konstnärerna på ett bra sätt i Funchal och också på andra ställen på Madeira.
Tack Tove! Jag är rätt så systematisk över lag, har blivit sådan i mitt företagande eller så är jag född sådan. För att hinna med så behöver jag framförhållning på något sätt men visst kan jag göra en kontramanöver emellanåt om så känns. No problem at all.
Ha en finfin måndag där sola skiner! <3

Pettas sa...

Paula,

tack för att du har följt med mig genom dörrveckan
.
Ja, att fiskas och fångas är inte särskilt romantiskt alls. Det är trycket som gör det när det gäller espadan; att bli dragen hundratals meter upp i ett fångstredskap kan ta livet av vem som helst.

Tack snälla du för alla snälla ord!

Veiken sa...

Vi gick också omkring och tittade på alla dörrar i Funchal. Där stannade vi länge. Jag tycker verkligen om det!
Vi tog faktiskt något att dricka på Ritz, men åt gjorde vi inte. Åh, måtte det lilla äckliga viruset försvinna så vi kan komma ut igen!
Tusen tack för ett härligt inlägg!

Pettas sa...

Veiken,

jag kan förstås att du verkligen tyckte om det. Man kan ju inte annat. Den ena dörren överraskar mera än den andra. Jag har dem nog i arkivet och har också bloggat om dem för längesen men sparat ner inläggen . Mitt i allt så visar jag några dörrar från gamla stan i F. igen. Det roliga är att det också kommer någon ny uppoppande mitt i allt också.
Vi satte oss i uteserveringen vill jag minnas, drack kaffe och åt något gott till, en annan gång blev det en öl och en sandwich.
Tack själv !

wiper sa...

Vilka läckra och annorlunda dörrar. Vad kul att få se så mycket här hos dig som man aldrig sett förut. Den första dörren är lite extra fin och man får ju lite bakgrundsfakta av dig också. Det gillas

Härligt med levande musik på Café för här blir det mindre och mindre av den varan. Nu strömmar musiken ut från högtalare och det är inte samma sak

Där på Ritz skulle jag vilja sitta nu och njuta. Den gula dörren var häftig också. Tack för ytterligare ett härligt och givande inlägg

Ha en skön dag
kram från Malin

Pettas sa...

Wiper,

Tack! Tack!
Det är alltid roligt att gå mot Ritz och förbi Ritz för musiken strömmar lång väg. Man får lätta steg av vackra toner.
Det är absolut njutbart att sitta utanför Ritz, det kan man se för mängden av människor som är där alla dagar.

Ha detsamma! <3

Märtha sa...

Här var det då mycket bekant! Fisken där på disken i på "fisktorget" har jag också stirrat på. Ja, inte exakt samma fiskar, förstås. Och gamla stadsdelen med de härliga dörrarna. Ritz, där vi satt bara för att sitta och "ha varit där". Jo, det kostade. likaså Afternoon tea på det där ärevördiga rosa hotellet... (där kände jag mig som en elefant i en porslinsbutik). Och allra sist en nyligen sedd dörr... Jag vill besöka Madeira på nytt, hoppas att det ser bättre ut om ett år! Såg du - jag har en ålandsbild i mitt senaste inlägg också, Lemlands kyrka! Ha det gott! Hälsa Uffe!

Pettas sa...

Märtha,

det förstår jag att det är för din del. Fisken stirrade säkert tillbaka om den fortfarande hade huvudet kvar. Ett grymt utseende hade den med sina vassa tänder. Den har gjort en resa upp mot ljuset som heter duga
Gamla stadsdelen i sig har en särskild dragningskraft med sina konstnärligt målade dörrar. En aha-upplevelse varje gång
Ungefär så var det för oss också, vi har varit på Ritz, den där elefantkänslan har jag också haft flera gånger. Jag känner mig inte riktigt bekväm i de finare salongerna, det är inte min värld helt enkelt.
Ja, den sista dörren såg du för inte alls länge sen. Så roligt!
Jag har inte läst din blogg ännu men ska göra det idag, har några måsten först, t.ex tandläkarbesök i stan. Ha det gott du med Märtha och hälsa Bernt!