fredag 18 september 2020

Dörrarnas vecka / del 5

Som ni redan har räknat ut så har jag fotat de flesta av "mina"  dörrar på Madeira. Jag har "plockat" dem i många år redan, en nu och en då och lagt dem på hög, den hög som jag nu har förminskat rejält. 

En dörröppning mot en fönsteröppning där man kan se ett fartyg på Atlanten, så blev det första av dagens dörrfotografier. 


 

 

Utsikt från "vår" lägenhetsbalkong i december -19.  "Hålet" i väggen på andra sidan gatan besöktes dagligen av många "infödingar"/ortsbor från kl. 07 på morgonen ända fram till midnatt.  Inget namn såg vi på caféet/baren men två dörrar fanns som man kunde gå in och ut i.  En enda gång var jag dit.  Dagen innan vi tog oss hem igen till Åland, den 18 mars, gick jag över gatan och köpte någonting att äta. Kylskåpet var tömt och tvättat innan hemresan. Männen som fanns i lokalen tittade förundrat på mig och såg ut som om de trodde att jag kom från en annan planet. Vänliga var de alltigenom. Engelska? Nej, nej...jag måste lära mig portugisiska, så är det bara. Men med kroppsspråk och leenden kommer man långt.


    På juldagen -19 gick vi ut på långpromenad i Funchal. Allt var stilla och nästan alla hade stängt.

     

Den 27 december-19 åkte vi buss till Monte men gick ner till stan längs den gamla järnvägsvägen. En kvartersbutik hade besök på ingång . Det är så typiskt för den äldre generationen av madeirensare att vara svartklädda, fastän damen på bilden har en röd vacker jumper på sig, kanske en julklapp ?


 

Några kvarter högre upp mot Monte ( se dörrarna i bakgrunden) hände något mitt i språnget. De kommer med full fart och tar en rejält vinklad sväng just där. Det diskuterades, det sprangs, det fotograferades och jag vet inte allt vad som var på gång. Mannen till vänster i bild tog foton av alla som åkte kälke, försörjde sig helt säkert på det. En sekund senare var de borta, alla utom fotografen


En annan dag då vi hade lagt många kilometer bakom oss och strosade sakta ner mot stan, såg vi flera personer som bara stod och hängde där på/längs väggarna mellan dörrarna.  


Mitt i allt så är vi uppe i bergen på högre höjder och vandrar levada längs Moinho (kvarn) . Två blåa vackra dörrar lyste upp mitt i allt. Då skrev vi år 2012...


Jag har ingen aning om var jag har fotat den här dörren annat än att den också finns på Madeira. Se på kaklet ovanför den...

Och här tror jag att jag låter dörrarna ligga. 

Måttet börjar kännas rågat vad gäller dörrar men det kommer en skyltsöndag också där dörrar får vara med. Jag antar att det blir något dörrlikt på måndag också men på ett mycket annorlunda sätt. 

Ha en fin helg alla! 

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

20 kommentarer:

tanthuset.blogg.se sa...

Underbart inlägg! Som vanligt förstås hos dig :) Kaklet ovanför dörrarna på ena bilden gav mig en visst-ja-upplevelse...eller har jag fel om jag säger att portugiser är väldigt duktiga på kakel???
Njut nu av denna lördag där solen lyser i norr och blåsten har avtagit, hoppas det är likadant hos dig! Kram <3

Karin sa...

Oj så många vackra, spännande och konstiga dörrar! finast av alla är den som du har i huvudet! Den riktigt ropar efter att få bli en akvarell. Fast helt lätt är den ju inte, som motiv ...

wiper sa...

Jag njuter av alla dina dörrbilder och allt annat du visar upp. Vilka härliga resor ni båda gjort. Härligt att du fick den fartfyllda bilden på männen.

Kul med målningarna på dörrväggarna. Det finns mycket mer att se i andra länder känns det som. Här är det lite tillrättalagt numera.

Tack för ytterligare ett härligt och lärorikt inlägg

Ha en skön helg
kram från Malin

Tove Olberg sa...

Dörrar har ett eget språk! Bloggerskan är dörrfrälst för vilket jag är tacksam, och nu utlovar hon dessutom något åt dörrhållet i skylten samt på måndag på ett mycket annorlunda sätt!! Hm ... jobbar hon med sina inlägg så pass planerade i förväg - cliffhangers ...
Vilket som det går gott an :-)
De blå dörrarna är favoriter och så är jag ju lite kakelförtjust också!
Fin fortsatt lördag åt pettasarna!
Kram

Pettas sa...

tanthuset,

tack! :)
Portugiser är urduktiga på kakel, oerhört!
Ja, här har det njutits tillika som jag har planterat om lite blommor som ska in i värmen om någon vecka. De står på trappan tillsvidare, färdiga att ta ett skutt över tröskeln om det blir för kallt på nätterna.
Kram ! <3

Pettas sa...

Karin,

ta fram färgerna och måla dörren som finns i mitt huvud! Du klarar det galant, det vet jag !

Pettas sa...

Wiper,

tack! <3
Bilden med männen och kälken gillar jag själv, den berättar så mycket fastän jag inte vet vad berättelsen handlar om.
Jag tror att man också blir hemmablind, förmodligen tycker folk som kommer från andra länder att vi är här exotiska som helst vi också .

Tack för titten in och hoppas att allt är bra med dig!
Ha detsamma!
Kram

Pettas sa...

Tove Olberg,

ja, de pratar sitt eget språk, dörrarna.
Jag är bara sådan Tove, försöker ha en viss framförhållning men mitt i allt så kan jag ändå svänga 360 grader på en sekund om så behövs. Men det blir absolut skyltsöndagsdörrar och på måndag det annorlunda i dörröppningsväg.
Tack detsamma önskar vi pettasar dig också !
Kram !

Ama de casa sa...

Charader. Jag har klarat mig många gånger med att jag är ganska duktig på charader. Ja, när språkproblem uppstår alltså, vilket det gör rätt ofta runt om i världen.
Bästa sättet att försöka lära sig spanska är att åka ut på landsbygden här i Spanien, där pratas så gott som ingen engelska. Vi brukar få omdömet "Vilken BRA spanska ni pratar!". Får man höra det så vet man att det skulle dom aldrig ha sagt ifall man faktiskt pratade bra spanska. Men lite uppmuntrande är det allt :-D
Fina dörrar igen - ser fram emot söndag :-)

Pettas sa...

Ama de casa,

ja, charader är bra! Då blir det roligt också för alla inblandade.
Madeiranskan, är lite annorlunda än portugisiskan, portugiserna förstår inte alla gånger vad madeiraborna säger, de har sin speciella dialekt. Men lite har jag lärt mig och mera vill jag lära mig, behöver nog gå en kurs också..Det är så mycket roligare om man kan åtminstone lite och visar att man vill prata deras språk. Skulle vi bo där hela tiden, året om, så skulle det absolut vara lättare att lära sig språket. Språk och människor är ett äventyr i sig. Många gånger ett roligt äventyr.
Tack Ama!

Susjos sa...

Så många dörrar du har fotograferat!
Kaklet påminne rmej om den enda gången jag har varit i Portugal, i Madrid på ESC, jösses så tjusigt de var där med allt vackert färgglatt kakel.
Nu måste jag skynda vidare mot jobbet!
Ha det gott!

BP sa...

Här var det många godbitar som var helt i min smak. Favon var den "skumma" baren tvärsöver gatan. Där hade man troligen aldrig sett en kvinna och definitivt inte en från Åland.
Andra bilden är härlig med väggmålningen och det läckra mosaikbordet.

Vågade aldrig sätta mig i dessa korgar, min man vågade inte heller. Tycker det går alldeles för fort och killarna som styr har ju inga hjälpmedel alls, förutom sina egna fötter som jag förstått det.

Pettas sa...

Susjos,

det handlar om många års dörrar, dörrar som har lagts på hög.
Kakel av det här slaget finns både i Portugal och Spanien, dit du var när du var till Madrid ;). Portugiserna skulle säkert tycka att det är bra att de har fått Madrid också. Portugal och Spanien älskar att gnabbas med varandra precis som Norge och Sverige gör.
Ha en lugn och bra natt på jobbet!

Pettas sa...

BP,

Den "skumma" baren var egentligen inte alls skum. Ordning och reda, ibland hörde vi hur någon hojtade till lite extra när han blev utkastad för att förmodligen vara aningen för rund under fötterna. Ingen pardon, ut på trottoaren bara. Men inte ofta alls under de nästan 4 månader vi bodde i lägenheten. Men till baren kom det i första hand Funchalbor, det var sällan någon utlänning hittade dit. Kvinnor gick dit men inte utländska. Det var ett hak för madeirabor i första hand.

De är nog väldigt pålitliga korg-chaufförerna, de kan sin sak. Är starka och sega, snabba och vakna. Alltid två stycken på en kälke. De har extratjocka sulor på sina skor, har jag förstått. Sulorna slits fort i den där nedförsbacken som heter duga.

Ditte sa...

Har var det mer än dörrar som lockade mig. Miljöerna. Jag har varit på Madeira ett par gånger men då i 10 dagars pass och inser att jag missat väldigt mycket. Nu har du lockat mig att på nytt resa hit. Får se när det kan bli möjligt.
Kaklet är jag väldigt förtjust i och vet att jag köpt med mig hem som sedan blev till underlägg för kastruller.
Log när jag såg "korgen" som var på väg nerför backarna. Har testat en liknande kälke just i Funchal. Minnesvärt och väldigt turistiskt.
Skulle vi nu vilja byta dörr så har jag fått många bra idéer.

Pettas sa...

Ditte,

ja, det är ju egentligen inte riktigt klokt så många dörrar jag har samlat på mig genom åren. Tur att det bara är i bildarkivet :)
Hoppas ni kommer er iväg till Madeira igen någon gång.
Kaklet är de väldigt stolta över, det fanns oerhört mycket äldre sådant när vi började fara dit, i all synnerhet längs strandpromenaden i staden, men sen byggde de om...
Allt försvann men man hittar rätt mycket gammalt och vackert kakel överallt på ön ännu.
Kälkåkningen är turistisk och var det också från början. På det sättet tog man ner folk från Monte om de inte åkte tåg ner förstås. Nu finns inget tåg längre däremot, har inte funnits på snart hundra år.

Paula sa...

Nu har jag bläddrat mig igenom tidigare inslag i dörrveckan, hade bara läst nummer ett förut. Jag konstaterar lugnt att jag nog också skulle trivas på Madeira, stilen är så avslappnad, man ser ut att ha ett gott liv på den vackra ön.
Tack för alla fina foton!

Pettas sa...

Paula,

Du lägger fingret på något väldigt väsentligt. Stilen är avslappnad där och det är en av orsakerna till att jag trivs bra. Man är sig själv rakt upp och ner. Visst finns det stress där också men det finns också något annat som gör att jag känner ro.
Livet där är som på andra ställen, både ont och gott men till stor del avslappnat och accepterande.

Lena i Wales sa...

Fina dörrinlägg!
Älskar dörrar, vet int varför, men tror att jag alltid gjort det.

Pettas sa...

Lena i Wales,

tack! Ja, vad är det med dörrar som trollbinder oss? Vi är så många som gillar dörrar.