onsdag 16 september 2020

Dörrarnas vecka, del 3

Oj, hoppas ni orkar med att se alla dörrar som jag delar med mig av den här veckan. Bildarkivet står här med häpnadens finger i förvåningens mun. " -Vad är det som händer ? Varför ska alla dörrar bort nu då, vad har hon nu hittat på den där människan?" Ja, det vet jag inte ens själv, jag bara städar jag och mår bra av lättheten som uppstår i kölvattnet. Datorn är helt med på mina upptåg, suckar lättat och känner sig lättare den också? Tror jag. Hårddisken är lättad i alla fall, så hård den nu än är.

Lite resande blir det av också, samtidigt. Ett bra sätt att resa i dessa virustider. Flera av er  har varit tillsammans med mig/oss på Kreta, till flera ställen i Spanien och nu så ramlar vi ner på Rhodos . Så där bara...

Tillsammans med min svåger Leif och svägerskan Barbro gick vi, Uffe och jag, in genom den pampiga dörren/porten som  leder in till  Rhodos akvarium, där vi tillbringade några timmar med att titta på allt vad havet gömmer i fråga om fiskar och andra havsdjur. Mycket trevligt hade vi. Far någon av er till Rhodos någon gång så titta gärna in där, på akvariet.

 

Dörren här ovan "hittades" i Gamla stan på Rhodos. Lite malplacerad ser elkontakten ut men nytt och gammalt möter varandra lite nu och lite då. 

 

 

Bakom krukan på bordet där den gamla skummadrassen ligger på marken, finns en blå vacker dörr. (också på Rhodos) Vi gick förbi där ett par gånger, Uffe och jag, men vi gick inte in.  Stället gav oss inte goda vibbar alls så helt spontant gjorde vi en omväg till andra sidan gatan. Men om man gillar droger så är jag säker på att man gärna gör besök där. De såg något flummiga ut de människor som vi såg att gick in och som kom ut. De var där men ändå någon helt annanstans. Nu gör jag kanske dålig reklam för caféet/restaurangen/ puben eller vad det nu var men det är min uppriktiga känsla som talar. Jag kanske har fått något helt om bakfoten men jag ville inte ens ta reda på hur landet verkligen låg till. Fördomsfull? Förmodligen...

 

 

I snabba ryck visar jag porten till Storkyrkan i Helsingfors istället för att kyla ner mig och kanske er. Längtar ni efter snö och vinter?😉  I den kyrkan har jag blivit gudmor till Valentina för rätt många år sedan och förstås så är det henne jag tänker på varje gång jag ser en bild av Storkyrkan. Jadå, jag tänker nog på henne annars också...

 

Jag fångade Nordeas dörr på bild när jag vandrade längs Alexandersgatan i Helsingfors i slutet av år 2015 då Uffe var på ett möte.  Pampig och vacker. Bara portarna i Helsingfors är en sevärdhet i sig. Bara för deras skull kunde jag göra ett besök i huvudstaden igen någon gång, vandra gata upp och gata ner för att beundra dem. 

 

Jag flyger vidare till Funchal och får se denna vackra fågel/örn på armen till sin skötare.  Se-katedralens dörr smög sig med i bild. 

 Kan dörrar vara blyga? Den här dörren har i alla fall dragit ner bougainvillean över sig så den knappast syns alls men det är inte lätt att försvinna under den luggen när man har ett så vackert och rött hår. Blickarna dras dit så givetvis såg jag dörren i alla fall, när vi gick uppför den branta backen på vägen till Levada Piornais, stadslevadan i Funchal i början av detta år. 

 

Det finns dörrar som tittar tillbaka på en när man ser dem. Jag tyckte att den här ovan väste fram ett buu, men jag hörde nog bara i syner...

    Men det var nog inte den enda dörren som jag kände att hade blickarna på mig...( Funchal) 


 Jag undrar om den här dörren fortfarande är vid "liv" när jag kommer till Madeira nästa gång.  Man har börjat att riva husen i det gamla kvarteret...

 

Jag avslutar den här dagen med en flicka med katt i famnen som står mellan två dörröppningar på Pestana Mira Mar i Funchal.  Där står hon med katten och tar det lugnt medan alla andra stressar på åt olika håll. Lyssnar man noga kan man höra katten spinna.

Utanför mitt fönster blåser det hårt och regnet täcker rutorna. Den första höststormen är här.

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

22 kommentarer:

Märtha sa...

Det kom många tankar och galna infall av dina tre dörrinlägg! Och ordet Ruckelromantiker gillar jag! Vackert! Dörrar som glor, dörrar "åt alla håll"... Kom att tänta på Tevje i Spelman på taket, han som vill bygga en trappa som går ingenstans, om han hade pengar... Och flickan med katten har jag också sett i verkligheten. Nu äntligen fick jag ihop mitt inlägg med bild på dig! Gillar den bilden, precis som jag sa åt killarna i fotoaffären när de skulle övertyga mig om att köpa digi-kamera, så att jag kan radera alla dåliga bilder. "Jag tar inga dåliga bilder", sa jag. "En dålig bild blir bra med lite text till". På den tiden gjorde jag album, en rolig sysselsättning som abrupt tog slut 2009. Jag har många helsingforsdörrar i mitt arkiv... Dessutom en hel del broar... I morgon blir det skrivdag för ca halva slanten, deadline till Trädgårdsnytt, allt finns endast i huvudet...

Pettas sa...

Märtha,

Sannerligen så fick du många tankar. :)
Jag håller med dig om det, det är texten som hjälper bilden, många gånger, fastän det också kan vara precis tvärtom. En vacker och bra bild behöver inte några ord alls.
Lycka till med din skrivdag. Jag är övertygad om att det blir bra som vanligt! Du kan du Märtha!

Gunnel sa...

Haha! Du hittade även humoristiska dörrar, ser jag. Ha en fin höstdag.

Tove Olberg sa...

Här är dörrarna på vid gavel till mitt dörrkonto :-)
Nog finns det blyga, arga, skrämmande dörrar och så finns det fuldörrar som leder in i fördärvet, fördomar eller inte! Det finns magnifika, dominanta, robusta och det finns busiga. Håldörrar.
Härligt!
Sola lyser här från blå himmel så jag skickar någon stråle mellan storskurarna!
Kram
Nu ska jag koncentrera mig på att få fram kommentaren :-)

Pettas sa...

Gunnel,

:) . Ett par åtminstone :)
Ha detsamma! Här håller vi i oss för talman och självstyrelse!

Ama de casa sa...

Ännu fler vackra dörrar! Eftersom jag var helt inställd på Rhodos i hela inlägget blev jag förvånad när snön dök upp. Fast jag kände ju igen kyrkan så polletten ramlade ned ganska snabbt trots allt :-)

Ha en toppendag!

Lena i Wales sa...

Jättekul med dina dörrar här och inlägget nedan. Jag bara älskar dörrar och tar också ofta foton på dem när jag flanerar runt på olika ställen.
Slitet kan också varar vackert.
Kul inlägg, tack!

wiper sa...

Jag blir bara glad av att få se fler dörrar och dessutom dörrar som man aldrig sett förr. Tänk att slitet också kan vara så vackert. Synd att man inte rest till Madeira medans man jobbade och hade en rejäl lön. Jag får vänta tills Svenska spel ringer ;) ;)

Vad pampig storkyrkan är och även Nordeas tjusiga dörr. Vilken läcker bild på örnen och tänk att få se en sån på nära håll. Det var verkligen en "Röd lugg" bra beskrivet och roligt ;)

Flickan med katten var också snygg. Hade önskat man blivit lika överraskad här som i andra länder.

Tack för ytterligare ett härligt inlägg

Ha en fin torsdag
kram från Malin

Annika sa...

KUL med den stirrande dörren i Funchal.
DET ser ju verkligen UT som ögon!
Tror ni gjorde helt rätt som gick på magkänslan på Rhodos då ni gick förbi den där baren. Sin magkänsla ska man lita på. Helt klart.
Men stället i sig ligger väääääldigt fint. DOCK den gamla skumgummimadrassen gör ju att man faktiskt drar sig för att gå dit. SÅ skulle jag känna.
Portarna i Hfors är såååå fina, pampiga.
HAHA, dörren med spindelväven skulle passa bra på Halloween. En äkta BUUUU-dörr!!
Kramar från mig!!

Pettas sa...

Lena i Wales,

tack! :)
Dörrar fängslar en på särskilt sätt, precis som fönster också gör. Jag vet inte hur många dörrar som jag har tagit foton på.
Patinan är fin, fastän dörrarna ofta inte duger till att kallas dörr längre, men de kan vara oerhört vackra.
Tack igen Lena!

Pettas sa...

Tove Olberg,

:), dörrar är som människor, haha
Tack för strålen som faktiskt kom...:) Du har kraften kvinna!
Och koncentrera dig det kan du med för kommentaren kom fram.
Kram

Pettas sa...

Ama de casa,

ja, både vackra och fula.
Jag tyckte att vi behövde kylas ner lite grann så därför kom det vinter i Helsingfors mitt i allt. Rhodosdörrarna blev inte flera. Konstigt nog. Där tog jag bilder på flygplan istället, hur många som helst..
Man får sina infall.
Ha detsamma du med!

Pettas sa...

Wiper,

härligt, för det kommer några dörrar till ännu innan veckan är över.
Det är oftast det slitna som blir vackert, får sin naturliga patina och lyser på sitt särskilda sätt. Lite grann som det är med oss människor när vi blir äldre.
Det är faktiskt inte så dyrt att resa till Madeira och att leva där. Vi lagar allt själva, går sällan ut och äter. Vi gnor och sparar året om för att samla de nödvändiga sekinerna som behövs för vår del
Jag håller tummarna för att Svenska spel ringer och överraskar!

Storkyrkan är jättevacker, min favorit på sitt sätt. Den hör till när man kommer med båt till Helsingfors, tronar där över allt och alla.

Fågelvänner i Portugal jobbar för att hjälpa/rädda vilda fåglar och var till Madeira för att berätta om det, samt för att förstås samla slantar till rörelsen. De jobbar ideellt men det kostar att hålla fåglarna med mat och liknande innan de släpper dem fria igen.

Tack för ytterligare ett- titten in Malin!
Ha detsamma du med!
Kram

Susjos sa...

Oj, så många dörrar i olika skepnader! Häftigt! Längtar till Grekland, vi kom ju inte dit i år. Så fin staty med flickan och katten, jag har en liten Molly som spinner här bredvid mej just nu!
Må så gott!
Kram

Pettas sa...

Annika,

kan tänka mig att du tänkte på Halloween. Det gjorde faktiskt jag också. Spindelväg och allting, precis färdigt för Halloween.
Förmodligen är dörren som stirrar borta nästa gång vi kommer dit. De håller på att ta ner ett helt gammalt kvarter, husen är fallfärdiga.
Vi är övertygade om att vi gjorde helt rätt. Jag klippte bort en stor del av bilden. Det var egentligen rätt roligt att se på allt som fanns utanför, fastän det var "råddigt" men in gick vi inte, absolut inte.

Kramar till dig med !

Pettas sa...

Susjos,

din katt är så levande i jämförelse med den på Mira Mar, mycket molligare och gulligare. Vi får hoppas på att man snart kan resa igen, men som det ser ut just nu så...nåja, vi ger inte upp.
Må så gott du med !
kram till dig och Molly!

Herr Nilssons Fru sa...

Tittade på ditt tidigare inlägg också och fastnade för dörren med spetsmönster som du skrev. bilden innan "igenbommat" gav lite spänning och nyfikenhet.

Nordeas dörr påminner mycket om vår ytterdörr på jobbet. Nja fullt så full av utsmyckning är inte den men den är 1800-tal som denna. De gjorde pampiga saker förr.

Kramiz

Ditte sa...

Väldigt vackra dörrar och visst är de fina minnen att ha med sig. Jag var på Rhodos första gången i början av 1960-talet och det ko att bli en del resor dit under årens lopp. Och just dörrar där vet jag att jag också fastnade för. Ofta var de jag tyckte om som 12.13 -åring blå.
Du har också fotograferat dörrarna så fint och fråb olika vinklar så just deras speciella charm/karaktär blir så tydlig.
Vad gäller Rhodos så had ejag inte heller passerat den där dörren bakom madrassen.
Stort tack, för den fina dörr-resan.

BP sa...

Här kan jag verkligen inte klaga över dörrmixen, tvärtom! Hoppas dock att du inte slänger originalbilderna utan spara dom.

Mina favo dörrar här är helt klart de som har ett ansikte.

Pettas sa...

Herr Nilssons fru,

Dörren med spetsmönster gillar jag också.
De kunde på 1800-talet!

Kram

Pettas sa...

Ditte,

tack! Märkligt nog så tog jag inte flera bilder av dörrar när jag var på Rhodos. Det blev flygplan för hela slanten då och lite till.
Man ska följa sin magkänsla, den brukar vara rätt.
Tack för att du kom med en bit igen på min dörrliga resa.

Pettas sa...

BP,

tack för det. Vissa foton sparar jag, många raderar jag. Tar vara på favoriterna i original förstås.
Dörrar med egna ansikten är nästan mänskliga, om än lite spökliga.