söndag 2 augusti 2020

Igelkotteliv

    Idag bryter jag bloggpausen!
    Den blev mycket längre än jag själv hade tänkt; ja, jag hade ju inte ens tänkt ha en paus
    men nu blev det så i alla fall. Jag kände att jag helt enkelt inte hann med, inte hade stresstålighet
    i tillräcklig mängd för att vara på flera ställen samtidigt.
    Så bloggen har inte sett tillstymmelsen av sin bloggskriverska på över en
    månad. Hon har haft fullt upp med många olika saker men också varit lat som bara den
   

    Igår kväll iakttog vi som vanligt våra igelkottar.  Vi har inte en aning om hur många de är, vi vet
    bara att vi har dem i olika storlekar.  Bamsestor, stor, lite mindre och mycket mindre. Minst fyra
    storlekar av igelkott pinnar på överallt i vår trädgård.
    Alla tycks de ha bespetsat sig på att äta solrosfrön,
    för varje kväll, ibland mitt på dagen, tar de plats under brödträdet/fågelträdet
    (där talgkorv, frön och bröd finns) .
    Jag har lagt ut kokt mannagrynsgröt med ägg men men...
    ägget går an, men gröten kan du äta själv ser de ut som att tänka.
    De är ju vana sedan tidigare somrar att äta Ålandspannkaka med saffran i men i år finns ingen
    söt och god pannkaka, bara tråkig mannagrynsgröt kokad på vatten, så
    de ratar allt jag har lagt ut. De äter hellre solrosfrön så nu lägger jag inte ut annat än solrosfrön.
    Och vatten förstås.
    De klarar sig i vår bohemträdgård hur bra som helst, där det finns sniglar, maskar och kryp av
    stor variation. Deras små tassespår finns överallt i grönsakslandet varje morgon. De gör nytta de
    taggiga sötnosarna.



   Det tar på att vara igång både dag och natt. Det vet vi ju alla och igelkottarna tycks inte vara
   något som helst undantag.  Mitt i allt som de äter så kastar de sig på sidan och sover som små stockar.
   Ibland snarkar de ljudligt. Några  minuter i drömmens värld och så stiger de upp och fortsätter äta.
   Nåja, stiger och stiger upp.  De ligger och äter, precis som romarna gjorde för många hundra år sedan.
   Att ligga till bords är bekvämt helt enkelt. Man bara ger lite extra fart med bakfötterna så åker man
   lätt fram på magen till nästa fröhög. Precis så går det till...


    De tycks vara smått bekväma av sig men givetvis så lyfter de på "kjolarna" och tar sig till vattenhålet
    för att begärligt dricka sig otörstiga innan de drar iväg på matrundorna i trädgården och omnejd.



?Behöver jag säga att vi är mycket glada över att vi har många igelkottar här igen    

  Ja, så är jag då igång igen och jag vet att det är skyltsöndag men den här söndagen gör jag ett undantag och låter bli att skylta. Jag skyltar enbart med att jag tar upp bloggandet igen. Jag märker att det har hänt mycket på Blogger och fastän jag trodde att jag var väl förtrogen med nymodigheterna så märker jag att jag har rätt mycket att lära mig ännu innan den  nya kostymen sitter som den ska. Det är lika bra att vänja sig att det kommer att hänga lite snett ett tag framöver. Här måste läsas på

Apropå läsa, så kommer jag förstås in och besöker er alla som jag brukar besöka. Det har säkert hänt massor under de här veckorna i era liv som jag gärna tar del av. Jag är på väg, lita på det .

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska..  


28 kommentarer:

Ama de casa sa...

Välkommen tillbaka - du har varit saknad!

Vad mysigt med igelkottarna och superfina bilder också. Fast dom verkar allt vara en anings bortskämda ;-)

Stort GRATTIS på namnsdagen också och än en gång - kul att du är tillbaks!

Tove Olberg sa...

Se där ja, då är du igång igen också! Så som livet är, även blogglivet verkar det som. Till och från :-) Välkommen åter är vi nog många som tycker! Stresstålighetsfaktorn mår bra av lathet blandat med vila från + annat fint att syssla med.
Nya blogger blev helt galet för mig då min första tanke var att blåsa liv där jag förut varit, det gick helt i stå, både bloggers gamla och nya system krockade - och mitt. Övergav och fann en annan sida, så nöjd så :-)
Bohemträdgården går inte av för hackor, jag menar iggor o andra djur!
God söndag till hela pettas!
<3


Pettas sa...

Ama de casa,

tack! :) Inte utan att jag också har saknat er alla och tänkt på er lite nu och då och funderat hur ni har det.
Här skämmer vi bort men de är inte tama, utan får vara så vilda vi vill att de ska vara. Men de känner sig trygga, verkar det som.
Tack! Javisst, jag heter Karin och i Sverige har jag namnsdag idag. På Åland och i Finland firar jag Karin igen den 25 november. Det är fint att ha möjligheter eller hur? :)

Pettas sa...

Tove Olberg,

ja, lite smått i alla fall är jag på gång. Jag smyger mig in i den här världen sakta mak. Tack Tove för välkomnandet.
Förstår inte varför man ska förändra koncept som fungerar utmärkt men men...allt handlar säkert om de där s.k. telefonerna man ska vara uppkopplad i titt som tätt och då passar inte handen in handsken för den motsträviga. Men jag ska försöka få till det så småningom, läsa på eller läsa i handboken. Usch ja. Fint att du fann en annan sida som fungerar. Envist ska jag försöka vara kvar där jag är men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden. Jag hoppas förstås att du tycker att bohemträdgården också förutom alla djur, är värd en liten hacka :) ;) .
God söndag till dig från Pettas. <3

Hantverkarglädje sa...

Va roligt att läsa från dig igen. Avundas dig nästan att du har igelkottar i trädgården. Här mumsade de jordgubbar för väldigt många år sen men vi ser aldrig till någon mera. Så vina bilderna du har med de taggiga bollarna.
I bland kan man behöva uppehåll från bloggande. Själv har jag känt många gånger att jag har inget att ge men har valt att mitt bloggande får bli sporadiskt, bara så som jag känner och vill.Trevligt i alla fall att man märker att det finns läsare. Jag säger bara välkommen igen för jag läser gärna din sida om än det kanske inte råkar bli varje gång.

Pettas sa...

Hantverkarglädje,

tack ! <3
Vi är glada, väldigt glada, för att ha igelkottar i trädgården igen. Vi har haft tidigare också men så kom rävarna en dag och gjorde sitt men tydligen överlevde någon i alla fall, för nu är de rätt många här. Harar och ekorrar har vi också. Det är livat på landet.
Ja, det var helt enkelt nödvändigt för mig att ta paus den här gången. Jag klarar inte av stress längre på det sätt som jag gjorde tidigare. Tack än en gång för titten in!

Ditte sa...

Karin!
Varmt välkommen tillbaka! Har verkligen saknat dig. Men nu är du här igen. Vill berätta att vi lyssnade på ditt "Sommarprat" från Mariehamn och Åland. Så roligt! Musiken var "klippt", men all text gick fram. (Skrev en blänkare och en länk om detta på ett av mina blogginlägg.)

Så roligt att få ta del om era äventyr tillsammans med igelkottarna. Och jag förstår att de trivs hos er. Ja, kanske inte då med gröten. Men sånt får man ta.

Ha det gott!

Taina sa...

Välkommen tillbaka! Jag tar bloggpauser regelbundet, hahaha! Hinner liksom inte med samt inspirationen tryter också.
Så gulligt med alla dessa igelkottar. Min mamma älskade dessa små varelser och hade alltid en massa mums åt dem att tugga på.
Nu blev jag nyfiken på saffrans pannkakan? Läste jag rätt eller var det bara en dröm? Receptet, är det hemligt månntro, eller något frun kan dela med sig av?
Ha en fortsatt fin söndag!

Mia sa...

Välkommen tillbaka! Jag har tittat litet efter dig även om mitt aktiva bloggande varit litet si och så. Jag förstår att man missar en del när man inte hänger med i bloggvärlden, ser av en kommentar att du har sommarpratat i radion. Finns det fortfarande tillgängligt? Skulle vara väldigt roligt att lyssna till.

Apropå igelkottar, de är trevliga djur. Jag har endast upplevt en sommar med igelkottar i trädgården, den sommaren finns väl bevarat i mitt minne. Det var när mina barn var små, mycket spring på altangolvet av både stora och små. Förstod så småningom att därunder fanns just en igelkottsfamilj, med små, små kottar som kom utanför det trygga golvet så småningom. Men så reste vi bort på semester och vad som hände då vet vi inte. Men när vi väl kom hem igen syntes inga tecken av några igelkottar! Så tråkigt.... Hade de flyttat? Eller hade något tråkigt hänt? Ja, vi fick aldrig någon klarhet i det.

tanthuset.blogg.se sa...

Ohhh, välkommen tillbaka, jag har varit in och kikat ett par gånger i veckan men ingen där ;)
Vilken lycka att ha dessa underbara djur i närheten! Dom verkar verkligen trivas fantastiskt bra hos er, så glädjande!
Kram på're

BP sa...

Välkommen tillbaka med världens trevligaste bilder. Älskar igelkottar och minns att vi också hade en familj i trädgården när jag var liten.

Själv är jag kvar med gamla Blogger, som fortfarande fungerar, men det lär vara en tidsfråga tills även jag får sätta mig på skolbänken igen;-)

Paula sa...

Nämen hej, du har varit saknad! Du och alla växter och alla djuren och alla kloka ord. Och humorn, inte att förglömma!
Undrar om ni hade dessa igelkottar hos er om ni hade hund eller katt, för det har ni väl inte? Eller om de skulle flytta då de inte vill ha konkurrens om utrymmet? Kattmat på burk har jag serverat till upphittade små igelkottsbäbisar för många år sedan. De var alltså såna som blivit föräldralösa o togs om hand av vänliga människor tills de kunde klara livhanken själva.
Hoppas första augustiveckan blir till belåtenhet!

Susjos sa...

Grattis på Karin dagen säger jag också så här i sista minuten.
Kul att se dig på blogger igen! Underbara foton på igelkottarna!
Ha en bra start på veckan!

Pettas sa...

Ditte!

Tack <3!
Så roligt att ni lyssnade på Sommarpratet, tack för det. Ja, de klipper musiken direkt när programmet har sänts, så musiken hör man bara två gånger och då direkt från radion. Lite synd men det kostar att ha musik har jag förstått och därför blir det som det blir, lite klippt. Tack jag ska komma på besök och läsa alla dina inlägg sedan jag gick på paus och framåt.
Det är fantastiskt roligt att ha både igelkottar, harar, ekorrar och mycket mera här i trädgården. Vårt eget lilla zoo.
Jag ger dem inte gröt längre; det ska vara socker på och kokt på mjölk har jag förstått men då blir det inget, haha.

Ha det gott du och Bosse med!

Pettas sa...

Taina,

Tack! Ja, man måste göra det man måste ibland, ta bloggpaus om man ska hinna med allt man ska hinna med.
Det är något speciellt med igelkottar, de är som små gummor och gubbar som rumsterar om här i trädgården, gruffar, smackar och knäpper. Ser dåligt gör de så man får vara lite försiktig så det inte uppstår kollisioner i onödan.
Jag delar gärna med mig av receptet som jag använder mig av i caféet; många har redan fått det, t.om. restaurangägare i Stockholm och Malmö. Får nog skriva upp detta som en påminnelse någonstans och göra ett litet pannkakaeinlägg igen någon dag här i slutet av veckan.

Ha en fortsatt fin inkommande vecka!

Pettas sa...

Mia

Tack! :) Jag smyger mig sakteligen in i bloggvärlden igen; har fortfarande en del måsten som behöver sin tid men några steg ska jag gå varje vecka i den här världen till att börja med. Ibland är man mera aktiv än ibland. Jag ska dela med mig av länken i nästa inlägg, så det kommer sommarpratet.
Det har varit min mening hela tiden att dela med mig av det men Ditte hann före. Det gick ut den 28 juli i etern. Men i morgon finns det också på min egen sida.
Det är härligt med igelkottar; de berör på något särskilt sätt; kanske för att de är urdjur och har varit med så himla länge på jorden. De har tyvärr fiender som tar knäcken på dem, så vi kämpar med att skrämma iväg mårdhundar och rävar så gott vi kan. Trafiken är också en svår nöt att knäcka.
Fina igelkottsminnen har du! :)
De kan gott och väl ha flyttat dina kottar. De har stora revir och så snart de blir tillräckligt stora så särar de på sig. Men finns det mat tillräckligt på ett ställe så kan man få se många av dem .


Ha en fin måndag Mia, jag tittar in till dig så snart jag får lite lästid! :)

Pettas sa...

tanthuset,

Tack!
Ja, det är underbart att ha de här småttingarna runt omkring sig i trädgården. Vi noterar varandra, hälsar och går förbi liksom. Respektfullt.
Jag kommer på besök snart till dig!
Kram!

Pettas sa...

BP,

Tack. Igelkottar berör en lite särskilt. De är mysiga på så många olika sätt. Vi är oerhört glada för att ha dem i vår omedelbara närhet. Vi får liksom bo här hos dem, känns det som.
Jag förstår att det gamla Blogger försvinner den 26 augusti. Så stora förändringar upplever jag inte att det är men viss slipning behöver jag nog få till på kunnandet, det märker jag. Men det är väl som det mesta, mitt i allt så sitter det någorlunda där det ska sitta. Jag återkommer till söndagsskyltningen inkommande söndag och hänger på igen som tidigare. Skyltar har jag :)
Tittar in till dig så småningom när jag har hunnit lite mera ifatt.

Pettas sa...

Paula,

Hej! :) Tack Paula!
Nu är jag på väg in i den här världen igen, sakta dock till en början men ändå...
Katter har vi haft tillika som vi har haft igelkottar, och hundar hade jag i mitt tidigare liv också och igelkottar då också. Oftast är kottarna på gång nattetid, men har förstås fullt upp med att äta upp sig inför kommande ide-tider igen så de traskar på också under dagtid har jag märkt. Tar sig bara någon tupplur emellanåt.
Jag känner rätt många som matar kottar med kattmat och det är ju bra att hjälpa till så gott man kan. Här klarar de sig väldigt bra tycks det som utan extra födointag än solrosfrön som de tuggar i mängder. Du skulle höra hur det knastrar när de skalar fröna.
De stora fienderna är räven och mårdhunden.
Tack detsamma Paula, jag kommer över och hälsar på så småningom!

Pettas sa...

Susjos,

tack snälla du!
Snart får du besök på din sida, du också. Jag är nyfiken på allt som har hänt under den tiden jag har varit "Ledig".
Igelkottar är underbara små varelser.
Tack detsamma!

Märtha sa...

Roligt att du är tillbaka! Och med vilket inlägg sen! Jag hade igelkottar i flera år på 1980-talet, men de bara försvann. Hunden var bra på att spana upp dem, stod som en staty och tittade. En gång ville hon visa matte, stack ner nosen - men aldrig hade hon förr eller senare skuttat så snabbt bakåt! Här där jag nu bott i tio år har jag inte sett en enda, trots att jag bygger rishögar för fullt! Ärende: skriver e-post till ue!

Violen sa...

Välkommen in i bloggvärlden igen! Så mysigt med igelkottbilder! Jag har inte sett en levande igelkott på många år så det här är en riktig höjdare.
Ha det gott!

Lisbet sa...

Bra! Det är som det ska vara, du är här igen.
Nymodigheterna är lite krångliga, kräver tankearbete. Det gamla fungerade ju, men sådär är det med det mesta nuförtiden :) Själv har jag sökt ngn knapp där jag kan förstora texten, ibland endast ett ord, men inte lyckats med det.
Härliga kottar ni har där! Här kan man också träffa på dem.
kram

Karin sa...

Så trevligt att du är tillbaka! Och på namnsdagen dessutom – grattis i efterskott!

Och så underbart med igelkottarna. Finns det trivsammare varelser? Jag saknar verkligen att ha dem rotande runt i trädgården ivrigt fnysande och buffande. Och om man dessutom har lyckan att ha igelkottsungar – grattis!

Jag tror att kottarna lätt skulle vinna en tävling som vi kört i sommar: vem knäcker solrosfrön fortast? Vem kan knäcka med bara ett knäck? Igelkottarna är tydligen proffs på sånt!

Pettas sa...

Märtha,

tack!
Så var det här också, vi hade kottar men så försvann de till synes. Räven hade varit på besök; men någon överlevare fanns det trots allt för nu är de här igen och riktigt många också.
Småler åt din hundhistoria, känner igen den sedan jag själv hade hundar. Nyfiken tittar får sig på nosen.
Vi har rishögar här också och naturligtvis så finns de där men också under vårt lider, dit också hararna har hittat. Undrar hur de egentligen har de i sitt gemensamma bostadshus? Jadå, jag har skrivit mejl till svar åt dig Märtha. Roligt, roligt är det! :)

Pettas sa...

Violen,

tack! Jag kommer sakta trevande nu i början men jag är här igen.
Igelkottare är höjdare, jag håller fullständigt med dig om det!
Ha detsamma!

Pettas sa...

Lisbet,

Tack för det! :)
Ja, precis så är det; man måste tänka lite och det är ju det som är det jobbiga eller hur? ;)
Jag är inne i samma fas som du är, försöker hitta rätta knappen för förstoring men men...men det löser sig mitt i allt när jag söker något annat. Så brukar det vara.
Roligt att ni också har igelkottar!
Kram

Pettas sa...

Karin,

tack! Det är trevligt att sakta mak komma in i den här värmen igen.
Och grattis även till dig Karin för namnsdagen som var för någon dag sedan.
Tror inte det finns några trivsammare varelser. Det är härligt att ha dem buffande, knäppande och smågrymtande här i buskarna. Fem olika storlekar har vi sett för tillfället men kanske de äter upp sig bara?
Solrosfrön går det åt så det bara knäpper om det. De är experter, absolut! På onsdag måste jag köpa en säck igen och det gör jag så gärna så gärna.