torsdag 9 april 2020

Möten


              
               Vi gick kringliga krångliga vägar i Funchal.
               Uppför backar nästan hela tiden bara för få lite mera "krut" i benen
               och lilla hjärtat att pumpa glatt. Ungefär. I och för sig så är det ingen
               större konst att hitta uppförsbackar i den staden.
               Vi utmanade oss själva för hälsans skull. 
               På vägen mötte vi pälsklingar.
               "-Har du något gott åt mig att äta?"
               "-Nej, söta, bara banan och vatten.
               Vatten har du redan och banan vill du väl ändå inte ha?"
               
              
          

               Visst ser den lite klentrogen ut eller hur med den minen.
               Men svansen var glad. Sen gick den förbi mig, lät mig vandra vidare bakom Uffe
               När jag tittade mig bakom satte den sig ner med ryggen mot mig.
               Jag var bortglömd.



     Om ett bedårande barn av sin tid sjöng visst Karl-Gerhard.
     Så himla söt man kan vara.
     - " Har du ätit upp din husse?"
     En svansviftning blev svaret.


    Tänk att den såg mig...























Men varför inte? Jag såg den ju, så varför skulle inte en skarpsynt katt se mig. Det är skönt
att ligga på solvarma tak. Ser ni den?



   Den här såg jag och skrattade. Inget egentligt möte men ändå, jag kunde inte lämna
   den så där bara med sin personliga charm.



                                Balkong med vy. Utsikt över Atlanten...



   Jodå, vi blev utskällda. Det blir man hela tiden, snudd på i alla fall.
   Det finns hundar nästan i varje hus, ibland flera på samma ställe.
   Men de är vänliga. De låter mycket om dem men pratar man med dem
   en liten stund så börjar svansen vifta glatt.
   Det är ju så förbålt tråkigt att vara ensam hemma om dagarna, men är man vakthund
   så är man. Vi brukar skämta och säga att bara vi hade en god korv med oss så skulle vi nog
   slippa in bakom vilken grind som helst. Men nu vill vi inte det så vi tar ingen korv med oss
   Men vi pratar med pälsklingarna, de vill ju så gärna prata de också.
  

       Precis utanför ovanstående hunds hus dök den här katten upp. Förmodligen hade
       den suttit under bilen när vi kom....


      Den satte sig ner vid mina fötter och jamade en lång mening, jag nästan ett helt stycke.
      Men den talade med hunden, inte med mig.
      Undrar vad den sade? Hunden tystnade i alla fall


    Men titta!  En romare och en uniformsklädd liten man i djupa diskussioner framför oss ....


           " Åh, en riktig prinsessa också, med blåa skor."

            Det blir många härliga möten när vi går ut på våra dagliga vandringar.  Nu känns det
            som väldigt längesen redan. Bilderna är tagna i mitten av februari.
            Det blir med all säkerhet något inlägg om våra "möten" igen. 
            Här har vi mera eller mindre suttit på våra corontänrumpor
            sedan vi kom hem från Madeira. Nå, trädgården får förstås dagligt besök av oss båda...
            Uffe sågar gran med vänsterhand och jag röjer i trädgårdslandet för det mesta.
            Vi håller oss på vår kant fastän vi inte sitter i karantän längre, men vi är försiktiga
            och tänker fortsättningsvis vara det.

            Ha en fin långfredag alla!
            Kom ihåg att det inte är bra att tända eld på fjolårsförnan just nu. Gräset är torrt
            och vinden har brått. 


             Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

           

28 kommentarer:

Anki sa...

Många trevliga möten och fina minnesbilder från Funchal ... så roligt att få se!
Fortsätt vara rädda om er!
Ha en lugn och fin Långfredag och en Glad Påsk!

Unknown sa...

God morgon. Här sover både man och hund men jag ligger kvar i sängen och lyssnar till fågelkvitter. Så skönt att solen är framme. Blir en skön fredag. Glad påsk.

Pettas sa...

Anki,

tack!
Ja, vi fortsätter hålla oss på vår kant, vilket jag anar att ni gör också. Det enda kloka just nu.
Ha detsamma!
Påskkram!

Pettas sa...

Unknown,
jag anar vem du är och det låter så skönt med sovande kärlekar och fågelkvitter.
Ha en skön fredag och glad påsk! :)

Livsamatören - amateur of life sa...

Fina möten på vandringsturererna, bilderna talar också. Såg katten och såklart måste den personliga med på bilden :-)
Soldis här. Vindstilla + 5 på den inglasade. Startar dagen med långa promenaden på långa fredagen.
Må försiktighetsgott!

Gunnel sa...

Det stod att Safari inte kunde öppna sidan, men jag gör ett nytt försök.Så trevligt att träffa på dessa små pälsklädda och få en pratstund ibland. Hoppas Uffe och du får en trevlig påsk.

Pettas sa...


husfruns ordskåp och färgpalett,

ja, de här möten gör ofta dagen. Ett levande myller av härliga individer av olika slag. Du förstår den personliga lyktan, förstås :) Tack för det!
Den är ju bara för charmig.
Här blåser det men är soligt, en bra dag väntar utanför i trädgården. Jag ska klippa bort syrenskott, dra bort dem som vill osv.
Ha en skön långpromenad Tove.
Försiktighetsgott önskas dig också!
!

Pettas sa...

Gunnel,

Safari?
Det blir flera pälsklädda med tiden, de har en förmåga att fastna på min kameralins. Klistrar sig fast ungefär.
Tack detsamma Gunnel, önskar förstås dig och Göran det samma!

Ama de casa sa...

Många härliga möten! Vi brukar också prata med djuren vi möter :-)

Här fortsätter karantänen - nu förlängd till den 26/4. Jag längtar uuuut!

Ha en fin och lång fredag!

Pettas sa...

Ama de casa,

djuren är ofta väldigt kloka. Tror jag fastän jag inte förstår vad säger alla gånger.
Ja, stackars ni, två veckor till. Hoppas det slutar med det att karantäntiden inte blir förlängd ytterligare. Håller tummarna för att Spanien släpper fångarne loss för nu är det vår.

Ha detsamma!

wiper sa...

Vilka fina djurbilder med din informativa och roliga berättartext till. Härligt att ha eget hus i dessa tider och en trädgård att vara i. Fina utklädda barn också

Var rädda om er. Ha en fin långfredag
kram från Malin

Biggeros.blogg.se sa...

Man möter många fyrbenta varelser på vägen. Jag går inte förbi utan att hälsa på dem. Många av katterna i Spanien är väldigt skygga. Däremot är hundarna mer tillmötesgående. Har jag något med mig såklart så bjussar jag gärna.
Ta hand om er och trevlig Långfredag 🐤🐥
Kram

Pettas sa...

Wiper,
Tack!
Det är tveeggat detta med att ha eget hus, vi brukar skratta till lite extra och säga "lycklig husägare" när värmepumpen går sönder eller så vidare. Ibland skulle det vara skönt att ringa till fastighetsförvaltaren i ett hyreshus och få service. Men medaljen har två sidor den också.
De utklädda barnen skulle ha carneval, så ingen påskhäxa som hälsar på för godis men det ser du säkert.
Var rädda om er ni också!
Ha det gott-kram!

Pettas sa...

Biggeros,

ja, inte sant och egentligen helt otroligt så många fyrbentingar det finns i en stad. Självklart ska man prata med dem man möter om de vill alltså. Katter är katter, de bestämmer och är inte lika lättflirtade som hundar är, helt rätt.
Ta hand om er också och ha det gott- kram!

tanthuset.blogg.se sa...

Haha, har du ätit upp din husse??? Precis min tanke men den såg då så snäll ut, fast i de lugnaste vattnen...ja du vet. :)
De blå skorna, den novellen läste jag igår kväll, lustigt att bilden med prinsessan med de blå skorna kom upp :D
Ha en jättefin påskhelg nu <3

Annika sa...

Så fint, Karin.
Älskar ditt sätt att visa och berätta på.
Så hundarna, de är inte aggressiva då? Hoppar inte upp etc?
Skulle ha lite svår för det där, tror jag. MEN de kanske är coola och mest bara lufsar förbi?
Katterna däremot ... underbara!!

OCH ni, vandrar på upp och ner för gator och branter. SÅ himla bra träning.
Bra för kropp och själ!

Var ni uppe på levadorna denna gång också??

Tycker ni är så duktiga, och så motiverade.

Glad Påsk till er bägge där mitt ute i Ålands hav.

PS. läste om en Närpespojke som kastat en flaskpost i havet, och sen hade den flutit iland i Geta och hittats av en annan pojke. SÅ gulligt.

Pettas sa...

tanthuset,

Ja, i bland blir det frågor som man vet att inte får svar av samma kaliber. :) Den var nog väldigt förtjust i sin husse eftersom den bar på en av hans handskar i bananplantagen vi gick förbi.
Vilket roligt sammanträffande med de blå skorna. Ibland är världen synnerligen liten.

Ha detsamma du med! <3

Pettas sa...

Annika,
angående flaskposten står detta att läsa i Ålandstidningen:

Max flaskpost flöt från Närpes till Geta

I juli förra året skickade Max Bärnas en flaskpost från familjens stuga i Österbotten. Döm om hans förvåning när den i söndags hittades i Geta – av dagiskompisen Luca Clemes och hans kusiner.
Max Bärnas pappa Kristoffer Bärnas kommer från Närpes och familjen, som bor i Jomala, brukar varje sommar vara en hel del på stugan i Töjby. Den 8 juli i fjol var en dag med lite sämre väder och i stället för att bada ville Max Bärnas, som då var fyra år, hitta på något annat.
– Han gjorde en flaskpost och tillsammans med hans farfar tog vi båten en bit ut i viken där Max slängde i flaskan.
Kristoffer Bärnas tänkte i sitt stilla sinne att flaskan nog skulle blåsa in hos någon av grannarna.
– Och jag trodde att den skulle landa på en öde ö, berättar Max Bärnas.
Så gick månaderna utan att någon av dem funderade desto mer på flaskpostens öde. Släktingar till familjen hittade senare en flaskpost i närheten. Det gick inte att tyda texten i brevet, men tack vare att Kristoffer Bärnas hade bilder från när sonen slängde i flaskan kunde de utesluta att det handlade om Max flaskpost – den som släktingarna hittat hade nämligen en annan färg på korken.
Geta, Hällö
Men i söndags ringde plötsligt telefonen hemma hos familjen Bärnas och en pojke frågade efter Max. Det visade sig vara Luca Clemes, 6 år, som går på Max dagis Österkulla i Kalmarnäs.
Tillsammans med kusinerna Stella, Anton och Moa Luoma, hade han hittat flaskan i Geta, Hällö.
– Vi hittade den i en hög med vass, säger Stella Luoma.
Kristoffer Bärnas konstaterar att flaskposten, om den har åkt raka vägen till Åland, avverkat en sträcka om minst 260 kilometer, men högst troligen har den också varit på en del omvägar.
– Tänk att den tog sig så här långt och att just någon Max känner hittade den. Det känns som att det borde vara lättare att få sju rätt på lotto.
Blir fler
Max Bärnas själv verkar ta det hela med ro, men han är ändå imponerad över att flaskan guppat sig hela vägen från Närpes till Åland.
– Han vet ju hur länge det tar att åka med Grace och hur långt det är att köra innan vi kommer fram, säger Kristoffer Bärnas.
Alla barnen säger att de tänker skicka iväg brev och teckningar per flaskpost i sommar.
– Men nu vill jag att den ska åka någon annanstans, säger Max Bärnas.

Som du ser så är världen väldigt liten. En underbar liten historia eller hur?
Vi gick levada också den här gången, jag ska skriva mera om det längre fram.
Det är nödvändigt att vara motiverade, det betyder så mycket för hälsan för Uffe och också för mig.

Glad Påsk- Kram!

BP sa...

Vilka helt underbara bilder. På Madeira finns ju många vilda katter och hundar också. Även dom är "trevliga" och inte ett dugg aggressiva. Minns att många butiksägare hade "adopterat" sin egen hund/katt.
Skrattade också gott åt lampan. Den har verkligen "karaktär" och jag gissar att den fortfarande fungerar alldeles utmärkt. Ett gummiband är dessutom mera diskret än gaffatejp;-)

Vet inte om du/ni kört bil i Funchal någon gång. Det har jag gjort, men det var med skräckblandad förtjusning på dessa gator med stigningar på minst 35 grader. Jag var vettskrämd att stanna vid ett rödljus, när jag hade bilar bakom mig. Att slira på kopplingen var ju ingen höjdare, och att dra i handbromsen vågade jag inte. När jag lossade den när det blev grönt fanns det ju en stor risk att bilen rullade nedför backen och därmed rakt in i bakomvarande bil. Vet inte hur många gånger jag körde mot rött, men det var ofta. Men vi klarade oss från både böter och krockar.

Pettas sa...

BP,

tack! Det finns många katter och hundar på Madeira, många husvilla sådana också men de är snälla och folk bryr sig verkligen om dem. Jag kan tänka mig att de har det jobbigare nu när ingen har öppet längre men precis som du skriver så får de alltid någonting att äta, lite här och lite där bland alla företag. Kom på att jag måste skriva ett särskilt inlägg nu...:)
Senare
Jodå, vi har kört bil i Funchal och över hela ön. Det är med skräckblandad förtjusning. Men nu åker vi buss...känns tryggare så eller så blir det taxi. Men mest går vi.

Tack för din historia om bilkörningen. Jag har full förståelse för hur det var.

Karin sa...

Vilka fina möten och vackra bilder! Och vilket bra teleobjektiv du har, som kunde zooma in den katten!

Pettas sa...

Karin,

tack! Jodå, det är lätt att "suga" in föremål på håll. 24 gånger förstorar objektivet.

Ditte sa...

Vilka härliga möten! Och väldigt vackra bilder! Tänk så mycket man kan möta och uppleva när man är ute och går och har mötesögonen med sig och en kamera som hjälper till att behålla de ögonblick man kan få till.
Stort tack för promenaden och jag känner hur orken stadigt förbättras här i uppförsbackarna-
Önskar er fortsatt fina påskdagar.

Pettas sa...

Ditte,

Ja, väldigt härliga möten! :) De där mötena är i en klass för sig.
Tack! Tack för att du promenerade med oss.
Önskar förstås detsamma! Riktigt fina påskdagar!

Lena i Wales sa...

Det är många möten man gör.
Liknande situation med hundarna i Spanien.
Tycker dock att det ibland är jobbigt med dessa skällande hundar, de verkar var uttråkade. Har man djur vill det ju till att man sköter dem också, trist.
Fin liten prinsessa.
Fortsatt glad påsk!

Pettas sa...

Lena i Wales,

ja, så är det, många fina mänskliga möten också, men det är sällan jag tar bild på människor.
På vissa ställen händer det att man verkligen blir rejält utskälld också i Funchal. Där det finns många hundar på samma ställe, nära grannar. De har rätt så tråkigt kan jag tänka mig. Men jag håller med dig Lena, det kan vara jobbigt emellanåt. För mycket är för mycket.
God fortsättning på påsken önskar jag dig/er också!

Paula sa...

Blir varm i hjärtat av alla fina djur du fotat. Den första hunden är gammal, alldeles grå om nosen och ögonen ser grumliga ut. Undrar om den hade synen kvar....
Jag vet inte hur jag skulle reagera på alla lösa hundar och katter som söker kontakt. Framför allt hundar har jag aldrig stött på under mina egna resor. Jag är djurvän av stora mått så jag skulle självklart stanna, prata, kanske klappa, men tänk om något djur inte mår bra? Jag har blivit så blödig på äldre dar...
Och den fina prinsessan på vift, tänk, att få bära en sån klänning, jag har aldrig varit prinsessa, inte ens i skolpjäserna, när jag var på konfirmationsläger fick jag en dikt av mina kamrater som löd: Paula hon är ej så snäll men istället liknar hon en karamell...Kanske var det därför...
Undrar om ni också ska få busväder imorgon, hela Sverige verkar drabbas av storm och regn eller snö. Håll er i stugvärmen i så fall!

Pettas sa...

Paula,

jag kan förstå att ditt hjärta blir ännu varmare än vanligt när du ser djuren, så djurmänniska som du är.
Jag gissar att den såg behjälpligt, den första hunden, men helt säkert är att den såg sämre. Jag har många gånger svårt när jag träffar djur som är sjuka och inte har det bra. Det skär i hjärtat och helst skulle jag vilja ta hand om men det går inte, när man bara bor tillfälligt. Vi fick inte ta djur i vår lägenhet, så många som hyr den och flera kan vara allergiker så den tanken att ta vara på för att hjälpa finns inte av praktiska skäl. Men om jag bodde där permanent så skulle jag absolut hjälpa på något sätt, om inte annat än i de organisationer som finns för att hjälpa de hemlösa katterna och hundarna. De är översållade av djur som behöver familjer. Det fina i kråksången är ändå att de, djuren, för det mesta alltid blir vänligt bemötta. Undantag finns säkert men jag har aldrig sett annat än vänliga människor i de här sammanhangen. Många lägger ut mat åt dem och det kanske är därför som de är vänligt sinnande
Haha, du söta karamell. Du är visst en prinsessa men säkert en sådan som säger till och är rakt på rödbetan. Jag känner själv en sådan prinsessa som heter Karin. Lite obekväm prinsessa men ändå snäll.
Det har utlovats oväder men ser rätt så skapligt ut just nu. Kanske det blåser förbi norr om oss istället? håll i hatten Paula!