fredag 27 mars 2020

Reflektioner

Vår hyresvärd kom till oss kvällen innan vi skulle resa iväg hemåt
bara för att prata en stund men också för att fylla i
anmälningsblanketten om vårt hälsotillstånd  som vi skulle visa upp
vid incheckningen. Så som  regeringen hade bestämt.
På min förfrågan i incheckningen följande dag, så fick vi bara ett leende till svar
och en lätt skakning på huvudet. 
Man brydde sig helt enkelt inte om det, kanske för att jag  hade intyget i handen
eller så var det kanske inte så viktigt när vi ändå var på väg bort.
 
Duarte var olycklig för allt ståhej som hade uppstått de sista dagarna som vi var där, men vi vinkade
bort det och sade att sånt händer överallt i världen när rädslor och panik sätter in.
Vi kände oss inte drabbade men han följde med i tidningarna och kände att allt hade blivit fel.
Vi skrattade tillsammans åt allt vi hade varit med om under vår tid i hans lägenhet
medan vi knastrade i oss chokladöverdragna mandlar. 

Faktum är att vi fick uppleva några jordbävningar, den största var 5.2  
på Richterskalan. Ett efterskalv kom på det som vi inte märkte av alls
Vi fick bara veta om att det hade varit.
Det stora skalvet kändes rejält och skakade om både människor och hus ordentligt.
Tavlorna hängde på sniskan,
huset knakade och brakade men bara under några sekunder,
fastän det kändes som om det höll på längre än så.


Folk sprang ut på gatan nedanför oss.
Vi såg vår närmaste grannkvinna springa rakt ut
över gatan och in i  "hålet i väggen" på andra sidan gatan för att sedan komma tillbaka ut igen
Där stod hon en stund och tittade upp på huset vi bodde i, förtvivlad och rädd.
Hennes man pratade i telefonen och jag gick ut i trapphuset när jag märkte att han var där.
Det har varit jordbävning, fick jag veta.
Hans fru kom upp för trapporna, pustandes ( hissen var trasig)
och berättade att de hade varit med om en
jordbävning i mitten av 1970 talet men att den var värre, över 6 magnitud, än kvällens.
Sen förmanade hon Gud en stund, svor till och sade att nu var det enough!

Jag i min tur tänkte att det måste till en jordbävning
för att vi skulle få kontakt med grannarna. Intet ont som ....

Gud hörde inte grannkvinnans bön/förmaning/svordom.
En vecka senare kom nästa jordbävning, mindre än den första. Vi trodde att en
stor lastbil eller något liknande körde utanför på gatan så att hela stora huset darrade till, men
det var (bara) en jordbävning.


Inte " vår " dörr som knarrade, den här jamar...

Tillsammans skrattade vi alla tre åt den knarrande dörren som grannen
längst ner irriterade sig på.
Vi befann oss på fjärde våningen och han på den första.
En lätt knarrning hördes när vi öppnade dörren. Bara ibland hördes den.
Men den störde grannen längst ner.
Duarte oljade allt som kunde oljas och knirrknarret försvann.
Vi hade roligt åt det hela.

Vi lär ha stängt ytterdörren och vår dörr till lägenheten med mycket oljud också.
Vi gick ut varje förmiddag och kom hem varje dag vid middagstid.
Dagtid.
Men visst hörde vi hur ytterdörren smällde och det rejält under kvällstid
och ibland också nattetid.
"Aha, nu är vi ute och på gång igen" konstaterade vi där vi låg i våra sängar.
Vissa människor vet mera om en, än vad man vet själv många gånger.
Och ett konststycke är det onekligen att vara på två ställen samtidigt.


Men jag är tydligen riktigt bra på att vara på två ställen samtidigt.
I Getagruppen på facebook delade jag ett foto som jag tog av vår eminenta Gun-Britt
på Getaboden när hon första gången kom med varor åt oss i vår hemkarantän.
Jag gjorde reklam om Getaboden i den meningen att folk skulle förstå att beställa varor hemma i kommunen så vår lilla affär har det lättare med sin överlevnad
nu när det är riktigt tuff-tuffa tider på kommande.

En kvinna i kommunen ( vi känner inte varandra alls, jag visste inte ens att hon fanns)
lade in en allt annat än gullig kommentar riktad till mig om att det inte var särskilt
trevligt att jag handlade på Getaboden.
Hon och många andra hade sett mig där och jag
riskerade både liv och hälsa för alla andra i kommunen.
Ja, jag blev arg och ledsen och sade ifrån men svaret jag fick var lika arrogant och ohövligt
som det första meddelandet.


Sen kom jag på att jag har den där speciella egenskapen.
Jag kan vara på två ställen samtidigt, helt ovetandes om det själv men ändå.
För säkerhets skull bad jag Gun-Britt på Getaboden att dementera eller bekräfta
om jag hade varit där eller inte hade varit där
fastän jag var säker på att jag var hemma i karantänen.
Uffe var vittne men han är ju jäv.

Mig veterligen har jag inte varit i Getaboden sedan i november 2019.
Gun-Britt höll med, hon hade ju t.om. varit hit med varor till oss igen,
men mitt i allt när hon bekräftade att jag inte hade varit i butiken
så försvann allt i kommentarsfältet.
Kan ni förstå?
Ibland går det troll i allting.
Antingen finns man på två ställen samtidigt eller så finns man inte alls.
Man bara går upp i rök?

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta.
Men jag tror mig veta att jag är där jag är, hemma i min karantän
och där stannar jag hela tiden ut som det har rekommenderats.
Ser ni mig någon annanstans samtidigt som jag är här kan ni väl tala om det för mig.
Jag vill ju veta var jag håller hus.
Det börjar bli riktigt spännande det här


Ha det gott alla, var rädda om er och stay safe, stay at home!


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

20 kommentarer:

olgakatt sa...

Du är kanske släkt med Schrödingers katt, vem vet?
Men visst är det otroligt vad folk kan hitta på att bli störda av! Och ännu värre att sprida falska rykten - men det tycks vara en vinnande folksport i hela världen.
Jag lovar att hojta om jag ser dig här fast jag vet att du är där. Eller hur det nu var....

husfruns ordskåp och färgpalett sa...

Händelserikt när till och med jorden bävar och du är synlig lite varstans ...
hm?
Gillar detlajerna här Karin :-) de är just refektiva :-)
och du får gärna synas här på riktigt alltså!

Pettas sa...

Olgakatt,

ja, man kan ju börja undra på släktskapet? Inget är ju omöjligt nu för tiden tycks det som.
Att sprida falska rykten är värst, att smutskasta med vilja. Men man får hoppas på att smutsen fastnar där den ska fastna och på den som förtjänar det.
Dessvärre är det som du skriver en vinnande folksport. Folk har tråkigt och kanske borde börja med att lägga pussel istället.
Tack , egentligen är det ju ett gyllene tillfälle nu medan jag besitter de här egenskaperna att kunna förflytta mig, dela på mig och vara på två ställen samtidigt, att kvista över till dig. Men först tar jag karantänstiden ut.

Pettas sa...

Husfruns ordskåp och färgpalett,

Ja, tänk Tove, vilka tider vi lever i!
Jag ska göra mitt bästa att ta mig över till Karlstad nu medan de här delningsbara egenskaperna tydligen är verksamma.
Ingen märker att jag tar mig över stängda gränser förmodar jag.
Billigt, bra och snabbt.

Anne-Marie sa...

Nu har jag läst om er hemresa. Men Karin vilken resa! Jag kan tänka mig att det blir kaotiskt när så många människor skall ta sig hem snabbt och allt är kaotiskt. Och stackars Uffe som föll. Vilken tur att han inte bröt benet. Jag vet ju hur jobbiga fot/benskador kan vara - hoppas att det läker snabbt för honom.
Det låter som om ni fick hjälp på vägen “uppifrä” - ja, både du och jag tror väl på att det finns sådan hjälp. :)
Kan tänka mig att ni drog en lättnadens suck när ni väl var på hemmaplan igen.
Och jordbävningar dessutom. Ingen avsaknad av “action” under er Madeiravistelse hör jag.
Getaboden verkar nästan befinna sig i en twilight zone. ;) Ja, ibland vet man knappt var man befinner sig numera.
Skönt att ni är i er hemkarantän och får hjälp av snälla människor.
Ha det bra Karin och kram!

Pettas sa...

Anne-Marie,

Tack !
En resa som ger minnen! Både bra och dåliga men jag tänker fokusera på de som är bra. Vi kom hem, friska och hela och det är det allra viktigaste. Lite änglabeskydd tycks vi ha <3. Tacksamt är det.
Getaboden är en av fem privata affärsöverlevare på Åland. En av de fem affärer som fortfarande klarar biffen när alla andra småhandlare har tvingats lägga ner på grund av noll lönsamhet. De stora har tagit marknadsandelar av de små men tillsvidare lever vår lilla bod. Hoppas att det fortsätter så, för den behövs för så många som inte kan ta sig till tätorterna för att handla. Du satte fingret på det. Getaboden kanske är en twilight Zone! Härligt att vi har en sådan mitt i byn/kommunen. Kyrkan närmast.
Ha det bra du med-kram!

Karin sa...

Spännande reserapport igen! "Bara" lite jordbävning ... Visst är det märkligt hur man som jordbävningsovan fattar trögt i sådana sammanhang. Vilket är tur för man hinner ju inte bli vettskrämd.

Men milda makter vad korkat av den där kvinnan att skriva OM dig i stället för att kanske ringa till dig och framföra sina synpunkter. OM det hade varit så att du varit i den där affären hade det ju varit ett effektivare sätt att stoppa dig. Och när det nu var så att du INTE varit där, hade missförståndet kunnat redas upp direkt.

Hantverkarglädje sa...

Oj då, ni hann då vara med om mycket. Har tänkt många gånger vid resor att bara man inte hamnar i någon jordbävning.
Jo jag har också märkt hur elaka människor blir mot varann när de själva är rädda. Vi som kom från utlandet just nu har nog fått en del elakheter då särskilt i en grupp jag är med i. Det värsta är att få känna av att människor inte blir snälla och omtänksamma mot varann i kristider utan det blir elakheter och skäll. Alltid lär man sig något av detta. Bl.a. att de som inte reser alls och vidgar sina vyer är de som skällt mest i den grupp jag tänker på. I alla fall att resa och uppleva annat är också att man får mer känsla för annat och andra än sig själv. Alltid hemmavid så börjar tankarna snurra i så liten cirkel att man tror man själv alltid tänker rätt. Jag ångrar inte en endaste resa jag gjort trots detta elände som nu råder. Vi är ju många bovar just nu som varit på resandes fot. Solen skiner här i dag så hoppas även ni har solken så ha en bra dag.

Hantverkarglädje sa...

Ännu en tanke. Tänk dessutom så trevligt om denna kvinna som beskyllde dig hade sen kunnat be om ursäkt. Det tycker jag hade varit på sin plats.

Pettas sa...

Karin,

Du har så rätt, som jordbävningsovan fattar man inte vad som händer, även om det kändes rätt i ryggmärgen. Jag tittade per automatik på var jag hade en bra dörröppning och var Uffe skulle hitta en också. Men först lade jag undan vinglasen från bordet till diskbänken, så inte de skulle gå sönder. Vi satt och läppjade på ett glas rosévin var denna lördagskväll då det begav sig.
Det är bra att man är lite sendragen av sig emellanåt.

Hon anklagade mig på det mest oförskämda sätt och när jag dementerade så ifrågasattes det också i menande ordalag så man kunde tro att jag ljög. Omyndigförklarad, så där bara. Dessutom, om jag inte skulle ha bestämt mig för att verkligen sköta om att vara i karantän med allt vad det innebär, inte träffa folk, så är karantänen bara en rekommendation, inte ett tvång. Vi har rätt att fara till affären och till apoteket om vi vill men vi har avstått, för ev. smitta vi kan ha fått på vår resa hem över Europa.
Du har så rätt, man ska ta tjuren vid hornen på ett ärligt sätt.

Pettas sa...

Hantverkarglädje,

Ja, det har verkligen varit en resa som vi kommer att minnas länge.

Du har så rätt, man lär sig alltid något av liknande händelser och också en hel del om sig själv. Man lär sig vem och vad man lägger energi på.
Nu behöver vi alla ta vara på allt det goda som man kan förmedla till varandra istället för göra liknande påhopp som trångsynta människor delar med sig av.
Du har så rätt, man får vidgade vyer, får uppleva andras liv och kulturer. Allt detta öppnar upp och man får förståelse på ett helt annat sätt.
Jag tycker inte att vi är bovar vi som rör på oss. Vi gör det av alldeles speciella skäl nu för tiden, förr var det behövlig tid för vår del att resa bort från jobb och stress, nu handlar det om rehabilitering i rätt temperatur. I all synnerhet för Uffes del som inte klarar av den råkalla vintern särskilt bra längre efter stroken 2016.
Idag har vi solsken och blå klar himmel. Så fint och jag ska ta en tur ut i trädgården för att bara njuta.
Hoppas att du kan göra detsamma!
Ta väl vara på dig!

Ditte sa...

Att uppleva en jordbävning av den här kalibern märks ju onekligen. Vi har upplevt en liknande i Peking för många år sedan och även ett par kraftiga i Torrevieja. Plus där ett par mindre varianter. Obehagligt är det och särskilt om man bor några trappor upp.
Log när jag läste om den knirkande dörren i ert boende på Maderia. Men det var ju bra att den blev oljad.
Log gjorde jag inte när jag läste om angreppet på dig i "facebook". Bedrövligt! Och ön är ju inte direkt så stor så det hade varit trevligare att ta reda på fakta om nu någon var orolig för att du var ute på byn och i Getaboden.Och helt oavsett vad skulle det ha gjort.
Att vara på två ställen är en konst och för de flesta helt omöjligt.
Och visst kan det vara en fördel för din och Uffes del om du/ni vet var du för tillfället befinner dig.

Önskar dig nu en vilsam helg där du vet var du är.

Pettas sa...

Ditte,

det var en upplevelse, absolut. Eftersom vi inte hade varit med om jordbävning tidigare så reagerade vi kanske inte särskilt mycket. Någonstans visste vi men jag försökte för egen del hitta på andra orsaker till att hela huset skakade och lät en hel del. Det var ju inte tyst...Men ändå visste jag. Jag är glad för att få ha fått vara med om det vi var med om och glad för att det inte var av värsta sorten. Men jag känner nog inte för att behöva uppleva det igen. Man inser verkligen att man bara är en liten myra på världskartan när det händer.
Man har inget att säga till om om det vill sig illa.

Dylika angrepp är så oerhört onödiga. Jag skulle inte ha brytt mig så mycket annars men när direkta lögner sprids så måste man agera och säga ifrån. Hon hade sett mig i affären och inte bara hon, utan många flera.Påstod hon. Tala om att se i syner...

Det är en stor fördel att hålla sig på en och samma plats, absolut.

Tack Ditte, jag önskar dig detsamma där du är!

Pettas sa...

Hantverkarglädje,

det skulle nog ha varit väldigt trevligt med en ursäkt men inte det...

tanthuset.blogg.se sa...

Hahaha, förlåt att jag skrattar....men hellre det än gråta, det finns folk till allting vet du. Det viktigaste är ju ändå att du håller koll på var du är ;) Ha det så fint nu <3

Pettas sa...

tanthuset,

Det är ju det enda kloka att skratta. Så bra uttryck du har " det finns folk till allting" :) .
Jag gör mitt bästa för att hålla koll på var jag är.
Nu har vi fått samhällssmittan hit till Åland också så jag ska hålla mig hemma så mycket jag bara kan när karantänstiden är förbi. Det blir frivillig fortsättningskarantän med andra ord :).
Ha det så fint du med! <3

Märtha sa...

Tryggt hemma, i karantän, och sen då denna "anklagelse". Ibland undrar jag verkligen vad folk är gjorda av. Vill man påpeka något för någon bör man göra det direkt, om man inte kan det bör man låta bli. Här sitter vi i våra "karantänliknande förhållanden", jobbar med skogen på tomten, klipper buskar, skriver - allt är rena rama vardagen för mig. Butiken en gång per vecka, lite mera noggrann med sådant nu. Bernts körer är inhiberade, han skulle ha haft fullt upp med övningar och konserter från palmsöndag till långfredag, plus alla övningar före, förstås. Så visst känns det för honom. Dagarna blir ändå inte tomma, enformiga och innehållslösa, idag tog vi ner en rätt så stor lönn som irriterat länge. Ha det gott!

Pettas sa...

Märtha,

en lögnaktig anklagelse dessutom. Det kändes värst men man får tänka som Tanthuset här ovan skriver; Det finns folk till allting. Och på vägen lär man sig något igen, även om jag gärna var utan den lärdomen. Man upphör dock aldrig att förvåna sig.
Det är nog för er som för oss, allt i karantänlivet är rena vardagen. Det är bara avståndet och frånvaron av andra människor som är annorlunda. Nu för tiden har vi ju Internet och andra kanaler att hålla kontakt med omvärlden när man sitter i karantän.
Jag kan förstå att det känns för Bernt, han måste kännas sig vingklippt om någon. Det är precis så man får göra, ta tag i sådant som har väntat länge.
Ha det gott du med!

Annika sa...

JORDBÄVNING OCKSÅ!!
Men snälla, som om det inte redan RÄCKTE!!!
JAG förstår att den kändes. Vi hade en större sådan i augusti 2011, 5,8 på skalan.
DET var ngt det, kommer aldrig att glömma det. Tavlor ramlade av väggarna, nagellacksflaskor for i golvet i badrummet, och MULLRET.
Märklig upplevelse.

OCH så lite fake news hos er också.
USCH vilken vidrig människa som skrev så om dig. Idioti. Vilken liten ryktesspriderska. USCH.
Men fin bild på er matleverande tjej, och jag ser toapapper också. HAHA.

Kramar!!

Pettas sa...

Annika,

jadå, nu har vi varit med om det också. Vi anade att det var det men visste inte riktigt säkert. Äldre hus i staden fick skador och grottor rasade ihop, stora block lossade från bergstopparna och rullade ner på vägar osv. Men ingen människa blev skadad. Man förstår faktiskt inte riktigt mullret, undrade bara vad det var för stort fordon som lät som många bussar tillsammans, ungefär. Märklig upplevelse är rätta ordet. Skrämmande också. Man inser verkligen sin litenhet.

Förtal och lögnaktigheter kan man gott vara förutan. Fattar fortfarande inte vad som flög i henne. Vi känner ju inte ens varandra.
Men så denn är det som dansken sa.

Toapapper är viktigt det, vågade knappt beställa sådant med tanke på hur alla hade hamstrat tidigare.
Kramar!