måndag 30 mars 2020

Elskåpet


      - " Titta, någon har tappat sin tröja här!" sade jag åt Uffe i början av december då vi hade varit
    och hälsat på en vän högre upp i det vackra Funchal på Madeira.
    Men i nästa stund insåg vi båda två att det nog inte var något borttappat vi tittade på.
    Allt såg för prydligt ut till det.
    Tröjan, som var ren och hel, låg snyggt ihopvikt på en midjehög
    mur under en liten gångbro längs en av de äldre gatorna i stan
    
    Någon hade lagt dit den för att någon annan skulle kunna ta den till användning.
    Mitt hjärta fladdrade lyckligt till. Det måste ju bara vara så....
    Jag tyckte mycket om idén men tänkte inte på det mera utan vi vandrade vidare hemåt

 

    Ett tag senare "hittade" vi de här skorna som var utlagda till den som hade behov av dem.
    Nu var vi nästan övertygade om att det var så som vi redan hade trott att det fungerade.
    Ett smart sätt att låta kläder och saker vandra vidare till någon annan 
    En stund senare när vi åter gick förbi stället där skorna hade lagts ut var de borta
    De hade bokstavligt talat vandrat vidare.


    När jag märkte att min vänsterfot inte tyckte om mina vandringsskor längre, så bestämde jag mig
    för att nu är det dags att kasta dem men i samma stund som jag tänkte det så ändrade jag mig.
    Jag tvättade upp skorna och fixade till dem på bästa sätt. Jag lade dem på ett litet elskåp utanför
    huset där vi bodde. Vi sade åt varandra när vi vandrade vidare till en återvinningsplats några
    meter längre bort, att i kväll när vi kommer hem så tittar vi efter om de är kvar.
    Vill ingen ha dem så får de gå till förbränning.

    Precis som vi hade lagt returvarorna i sina givna kärl , klev jag ut på trottoaren bredvid
    för att i nästa stund få se mina egna skor glatt "vandra" förbi oss.
    En kvinna mellan 30-40 år hade tagit hand om dem och lagt dem i sin väska där de stack upp.
    Så glad jag blev, det var verkligen roligt att de kom till användning och det så snabbt
    som bara fem minuter efter det att jag hade lagt ut dem .
    Jag tog faktiskt bild på henne med skorna stickandes upp ur väskan men raderade allt en stund
    senare. Hon hade fått skorna men inte begärt om att vara med på bild.
    Allt måste inte dokumenteras. 

    När Uffe och jag reser bort någonstans, tar vi ofta med oss kläder som vi inte tar med oss hem
    igen.  Vi tar alltså inte det allra bästa vi har utan istället det mest använda som ofta används
    väldigt mycket på våra vandringar, så pass att vi tycker att nu får kläderna gå till förgängelsen.
    Sedan understöder vi handeln där vi är istället med att köpa nytt om det eventuellt behövs. 
    Men den här gången när vi var på Madeira gick ingenting till förgängelsen
    i någon soptunna, utan allt vandrade vidare än hit, än dit.

    Ett par sandaler fick bråttom upp i sluttningen ovanför oss
    Uffes vandringskängor fick också fart under sulorna,
    även om de var lite väl slitna för att vandra med uppe i bergen, men nere på plan
    mark i Funchal fungerade de perfekt. Jag stod på balkongen och såg dem bli undersökta,
    innan de en stund senare tillsammans med en man med glad uppsyn hoppade över en mur till
    en gård i närheten.

    Så där höll det på med jämna mellanrum, t-skjortor, tröjor, scarves och liknande plagg kom till
    användning hos andra människor.


    Mitt i allt så märkte vi att elskåpet blev populärt. Också andra människor lade ut
    sina saker som de inte behövde längre. Jag är helt övertygad om att dammsugaren fungerade.
    När vi gick förbi elskåpet på vägen hem igen så var dammsugaren borta.

   En dag stod en snygg vespa där och snabbt som ögat funderade förstås Uffe på om vi skulle ta
   vara på den, men där blev det stopp.
   Den som hade parkerat den visste nog inte om
   att vespan levde farligt.
   Uffe hade givetvis glimten i ögat..Tro inte annat.

   En av de allra sista dagarna vi var där lade jag ut en klänning i en ljuvlig turkosgrön färg som
   var i riktigt bra skick. Jag älskade klänningen och den passade mig perfekt, men varje gång
   jag har sett den hänga i garderoben eller tagit den på mig så har den givit  mig minnen
   om min sista timme tillsammans med min bror Krister innan han dog i augusti -13.
   Jag köpte klänningen just innan dess för att vara fin under våra sista stunder tillsammans i livet.
   Ni vet, det där med att hålla flaggan i topp.
   Jag bestämde mig för att nu får det vara nog med nostalgi som gör ont.

   Försvann gjorde den på ett kick den också.
   Den som nu bär den har förhoppningsvis bara glada stunder i den
   helt ovetandes om den förra ägarinnans sorgliga minnen.
   Det sitter inte i tyget, det vet jag förstås
   men för mig blev den en ständig påminnelse om en svår stund i livet.
   Jag tog inte ens en bild på den utan nu är den historia.
   Puts väck.
   Fast det vet jag ju inte , mitt i allt så möter jag den en dag någonstans i Funchal.
   Då ska jag säga hej åt klänningen och glatt gå vidare i livet.
 
   Städningen den sista dagen gjordes, våra fleecejackor bars ut och lades på elskåpet.
   Jag hann bara upp till balkongen för att se att en man stod och prövade dem.
   En stund senare gick han med Uffes tröja på sig över övergångsstället
   och min tröja i påsen som jag lade  bredvid tröjorna,  i handen.
   Han hade säkert en fru som kunde ha storlek medium.
   Härligt, härligt.

   Jag gillar verkligen den här typen av cirkulation.

   Ps. Själv är jag inne i en skrivperiod som ni kanske har märkt. Ett uppdämt behov
   gör sig hört,  men snart är jag säkert i normala gängor igen. ds.
 

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

20 kommentarer:

Gunnel sa...

Jag har läst bakåt i din blogg och det har varit en händelserik tid för er förstår jag. Så härligt och höra om alla era bravader. Vilken tur att ni ändå kunde komma tillbaka hem. Jag gillar verkligen "elskåpsaffären". Så borde vi kunna göra här med. Det hade säkert glatt många som inte har egen bil och kan ta sig till någon second hand affär....och här var kläderna dessutom gratis. Den här tiden vi lever i nu lockar fram både det bästa och det sämsta inom människan. Rädslan är givetvis en stor bov i dramat. Men så roligt det är att kunna läsa om alla som ställer upp helhjärtat för att hjälpa personer de inte känner. Så kul att du är i skrivartagen...då har jag något att läsa till morgonkaffet varje dag. Ha det så bra.

Pettas sa...

Gunnel,

Tack för att du har givit dig tid att läsa! Tiden ska ju också finnas för det och jag har personligen lite dåligt samvete nu och då för att det blir på undantag, detta med att läsa andras fina bloggar. Men nu i karantänstider så ger åtminstone jag mig mera tid åt bloggandet igen.
Tidigare hade vi en liknande elskåpsaffär i Mariehamn. Cirkeln hette den. Dit förde folk överloppssaker för att andra skulle kunna ta det de ville.
Nu i dessa tider som drar åt svångremmen på ett annat sätt så ser man var de varmhjärtade finns. Det är ingen rolig tid alls detta och vi vet inte ännu hur det blir till fullo, men man ser också mycket gott som föds just nu.
Ha det gott bästa du! Var rädd om dig!

wiper sa...

Det var ju en helt fantastisk idé och så fint gjort. Man blir ju rörd av sånt.

Vad härligt att ni gjorde samma sak, så fint. Bra tänkt detta med kläderna för att stödja butikerna där. Vilken bra grej att kunna lägga ut saker lite överallt, fantasi till tusen. Sen att du gav bort din fina klänning var också en höjdare. Så kul att se nån sen gå omkring med kläderna ;)

Vilket härligt inlägg.

Ha det bra och var rädda om er ni båda
kram från Malin

Pettas sa...

Wiper,

ja, jag tycker om den typen av cirkulation som kommer andra till nytta när man inte själv behöver något mera. Man kan ju själv ha nytta av liknande också någon gång. Miljötänk är det samtidigt som också ekonomisk.
Tack snälla,
ha det bra ni båda ni också!
Kram

Veiken sa...

Tack för en verkligt trevlig stund tillsammans med dina minnen från Madeira. Du vet verkligen hur man ska fånga min uppmärksamhet! Jag har nu läst allt från er ombokning tills nu! Den unge mannen Christian Rinaldo, som går under smeknamnet Grinaldo på många håll i Sverige! En gudabenådad spelare som ibland mest ligger på planen och har så ont så ont tills domaren blåser. Han hade gjort sig bra i Hollywood! Synd på så rara ärtor!
Resan hem var ju ett rent äventyr för er, men till slut kom ni hem i alla fall!
Återvinning på allra bästa sätt har ni ju också varit med om!
Än en gång tack för trevlig läsning!
Ta väl hand om er!

Pettas sa...

Veiken,

tack för att du har givit mina inlägg dina stunder! :)
Haha, du har så rätt. Ronaldo och många flera stjärnor kunde göra sig en framtid i Hollywood också.
Vi är hemma och vi är friska, det är huvudsaken. Att resan från Madeira hem tog fyra dygn är förstås lite ovanligt. Normalt brukar den ta ca 19 timmar med alla små uppehåll på vägen. Men en upplevelse rikare är vi igen.

Tack Veiken, än en gång!
Ta väl hand om er ni också, båda två och alla andra i er familj!

Karin sa...

Vad fint mer elskåpscirkulationen!

Men hallå, varför ändra på ett vinnande koncept? Vi vill inte ha "normala gängor" om det skulle innebära att du skriver mindre!

Karin sa...

... med ...

Pettas sa...

Karin,

ja, elskåpscirkulation är toppen!
Tack för det! Jag ska försöka vara onormal ett tag till, gillar ju att skriva. Renässans på gång!

Pettas sa...

Karin,

förstod nog! :)

Paula sa...

Vilket empatiskt och fint inlägg, Karin i ett nötskal! Vi har något liknande här i Sverige, man lämnar sin ytterrock på en krok vid en vägg och där kan den som saknar värmande plagg hämta, utomhus. Vet inte om jag fattade dåligt, men var det alltid ovanpå ett elskåp man lämnade sina gåvor? Annars är det lätt att missförstå och kanske bli anklagad som tjuv, milda makter!
Jag köper ofta plagg på vår loppis för en liten slant. När jag sen använt dem klart då åker de in på Human Bridge-insamlingen som tar emot textilier för vidare omarbetning, även det känns bra. Hur går acklimatiseringen? Jag skulle vilja ha en isbjörnspäls idag, snökorn i luften och isande nordliga vindar.
Ha en fin måndag!

Pettas sa...

Paula,

tack snälla du! :)
Vi har ju Emmaus här, men också många andra "hjälpar" som Matbanken ( Röda Korset och Rädda barnen hör till de också förstås men på ett lite annorlunda sätt). Ett gäng män kör med varor till Lettland med jämna mellanrum osv. Det finns många hjälpande händer men inte vad jag vet just det här att lämna något kvar någonstans och så tar den hand om det som behöver det.
Det var vi som började med att lägga saker på elskåpet utanför vårt hus och sedan hakade andra på men annars läggs det kläder och liknande lite överallt i stan. Funchal är stor , 250 000 invånare och vidsträckt.
Jag gissar att var och en som lägger ut saker/kläder de inte behöver längre lägger ut dem där det är bekvämast för dem. Så svaret är att man inte alls alltid lägger sina gåvor på ett elskåp. Vi gjorde det och några till. Nu kanske det har blivit en plats i "våra" kvarter där folk fortsätter med det som vi började med. Hoppas så!
Jag gör detsamma som du, handlar kläder på Emmaus och använder dem så länge som bara är möjligt. De blir till golvtrasor och liknande så småningom.
Vi mår bra och på ett märkligt sätt så känns det som om det var jättelänge sedan vi var på Madeira. Jag gissar att det betyder att acklimatiseringen går bra :).
Här är också kylslaget och stundtals ramlar det snö ner från himlen men så gott som genast har jorden slickat den i sig eller om det är solen som gör det. De kanske hjälps åt rent av.
Ha detsamma Paula! <3

husfruns ordskåp och färgpalett sa...

Ja, det råder ingen tvekan om att du är i skrivartagen. Å ja, jag läser in det flyt du har i meningar på linjerna och mellan de samma. Härlig förmedling av härligt och engagerande innehåll du ser, fångar in och förmedlar. Du skriver med hjärtat. Komma i vanliga gängorna säger du, det får vi stå ut med då 🤗

Pettas sa...

husfruns ordskåp och färgpalett,

Haha, jag är det, det bara kliar i fingrarna nu. Skriva, skriva...
Tack snälla. Jag är glad att du känner att hjärtat är med.
Haha, igen. Nå ännu är jag onormal och inte i gängorna. Ni får stå ut med det också ett tag framöver.
Kram

Märtha sa...

Smart idé... Undrar om det skulle fungera här i östra Nyland, mentaliteten är märklig enligt en österbottning som bott här i över 40 år... Visserligen, när folk översvämmar "skräpinsamlingsplatser" med saker de städat bort så kan det nog hända att folk tar något åt sig. Men, man kan ju aldrig veta... Härligt inlägg! -5,2 här nu, det blir en kall natt nummer två i rad. Klockan är 22.45, sommartid...

BP sa...

Ungefär så gör man i Spanien också, fast man har inte ett speciellt ställe för sakerna, utan det man vill bli av med lägger/ställer man bredvid sopcontainrar som töms dagligen. Så allt som ligger bredvid och ofta även något som ligger i behållaren plockas upp snabbt.

Så tycker jag att det ska vara. Återanvändning när den är som bäst. Inte som här där man hänger kodlås på containrarna så att endast de som har fått koden kan öppna dom och slänger sina saker.

Har sett många nästan nya datorer som slängts där. Okej, de är lösenordsskyddade, men en hacker hade nog kunna lösa det problemet och datorn hade troligen kommit till nytta till en tjej/kille i en familj som har mindre pengar.

Ditte sa...

Vad trevligt att du är inne i en skrivande period. Stort tack!
Jag läser ditt inlägg med ett igen kännande leende. För just så här är det hos oss, på vår "soptunnegata" i Torrevieja. Här vid soptunnorna, bredvid dem, lägger man i saker man inte längre vill ha eller behöver. Kläder, skor,väskor,husgeråd, mindre möbler m.m. Och de brukar snart vandra vidare. Ofta lägger folk användbara saker i kassar och ställer bredvid. Hade förstås varit trevligare med en mur eller elskåp men det finns inger. Återvinning när den är som bäst kanske.
Tänk dina skor som fick ny ägare , din vackra turkos klänning och mycket annat. Och vespaägaren hade ju tur. Han visste inte hur farligt jan levde med sitt fordon.
Tack för ett härligt inlägg.

Pettas sa...

Märtha,

Så tycker jag också.
Jag har precis som du funderat på om det skulle fungerar här på Åland men jag är inte säker. Vi har däremot på vår returdepå ett litet skjul där man kan lägga det man vill bli av med och det är väl använt.
Jag har också hittat saker där som har kommit till användning i trädgården men mycket annat trevligt finns också. Det som inte går åt efter ett tag sorterar vår kommunkille ut i återvinningskärlen.

Hos oss är det plus minus noll precis just nu men det visar att det blir minusgrader i natt, också den andra natten och också sommartid :) Tack Märtha!

Pettas sa...

BP,

Ja, jag känner till att man gör så i Spanien också. I Tyskland vet jag att de brukar lägga ut det de vill bli av med på söndagar och folk går omkring och plockar åt sig vad de vill ha. Resten tar sopbilen hand om på måndagen. Så har det varit på vissa ställen i varje fall.
Vi har lite annorlunda här i och med att vi är många kommuner. Varje kommun har sin egen returdepå och på de flesta returdepåer finns ett utrymme för saker som man kan ta eller dit man kan lägga sådant som är för bra att bara kasta bort.

Det är synd att bra saker inte kan tas tillvara av andra.
Det kan betyda väldigt mycket för den som inte får slantarna att räcka till.
Livsmedelscontainers vet jag att fungerar på liknande sätt här, lås på så att ingen kan ta hand om det som kastats. Men jag är inte hundra procent säker på att det fungerar så på alla ställen, fastän jag tror att det finns ett reglemente för det som ska följas.



Pettas sa...

Ditte,

Tack för att du tycker att det är trevligt!
Det är ju jättebra att det här smarta systemet fungerar och finns på andra ställen också. Precis som du skriver så ser man även kassar fyllda med kläder på olika ställen i Funchal, det glömde jag berätta i mitt inlägg. I all synnerhet där de mera utsatta håller till.
Återvinning när den är som bäst kanske. Absolut. Det kommer genast i användning och utan mellanhänder.
Vi hoppas på att ingen tog vespan som inte skulle ta den. Troligen var han på besök till hålet i väggen mitt emot på andra sidan gatan.
Tack Ditte!