torsdag 3 oktober 2019

Utsikt från en glugg


    Så "ramlar " jag ner i Alfamaminnen  ( i slutet av mars -19) en stund igen. 
    Nu med utsikt från vår lilla fönsterglugg
   

    Tidigare stod jag där bland caféborden, mycket högre upp och tittade ner på gluggen
    till vårt boende längre ner i kvarteren.
    Nu tittar jag uppåt istället och som vanligt är det mycket folk på gång på den populära terassen
    Utsikten därifrån är magnifik över de tegelpanne-beklädda taken

  

                     Men det som allra först fångade mitt intresse var den här lilla fjäderlätta varelsen
                     som tycktes vara väldigt hemmastadd på den lilla gårdsplanen utanför vår lilla
                     fönsterglugg. Lika stor som en rödhake var den, likadana rörelser hade den, men
                     färgerna var annorlunda.  En liten raring som inte alls har visat sig
                     här hemma på nordliga breddgrader någonsin.


                        Och varför skulle den göra det förresten, så skönt och varmt som klimatet
                        är i Lissabon i jämförelse med hur det kan vara längre upp i Europa?
                        
                        

    Baksidan visade den också upp. Ja, om det är samma fågel som på de första bilderna låter jag
    vara osvuret. De var nämligen flera där och fångade insekter, vippade på och var himla näpna.
    

    En liten en med svarthätta fanns också där och försåg sig med pomerans eller insekter som fanns
    i den ruttnande pomeransens absoluta närhet.
    Tillsvidare har jag gått bet på vad fåglarna heter men mitt i allt så löser det sig. Jag tror
    faktiskt att den med pomeransen är en svarthätta av något slag i alla fall.
    Kanske någon här i bloggsfären har lösningen på mitt lilla problem?
    Jag kommer att fortsätta leta namn på de små raringarna och uppdaterar det här inlägget
    om och  när jag vet deras namn



        På den lilla,  till synes omöjliga att komma ut till, gårdsytan utanför vår lilla glugg stod ett 
        vackert träd som vi till allra först trodde att var ett apelsinträd men som vi senare kom underfund
        med att var ett pomeransträd.
        På bilden står trädet i skugga och jag brydde mig inte särskilt mycket om det just då,
        de små fjäderlätta hade tagit över mitt intresse istället.




    Men här är ett annat träd i dagsljus, någonstans i gränderna ovanför vårt boende
    Det fanns hur mycket som helst av sådana träd i Alfama, fyllda av frukter som bara ramlade ner
    och låg på marken. Jag såg aldrig att någon plockade fallfrukten



    Men helt säkert är det att någon gör det, någon gång, någonstans, för alla känner vi säkert till
    pomeransmarmelad, den lite beska men oftast goda marmeladen att breda ut
    över en skorpa eller en bit bröd?
    Lite ost till och smakupplevelsen blir total.
    Om man tycker om det lite beska som finns i den, vill säga.
    Engelsk apelsinmarmelad innehåller ofta pomerans
    I vissa pepparkaksrecept tillsätter man också pomerans

  
 
 
    Naturligtvis så fanns det många duvor utanför vår glugg också.
    Duvor finns det överallt, överallt.
    Intressanta fåglar i mitt tycke.
    De här två var riktiga turturduvor :)  så kärvänliga var de mot varandra. 


 
   Vid middagstid, vi lagar oftast vår egen middag, hördes varje dag mängder av barnröster,
   sjungande, skrattande, skrikande. Ett daghem fanns i vår omedelbara närhet, riktigt nära.
   Jag sökte efter det med blicken varje dag när vi gick förbi där jag trodde att de fanns någonstans
   men också då gick jag bet. De var "gömda" i tryggt förvar någonstans i gränderna.
   Men att de fanns där kunde vi inte ta miste på. När föräldrarna kom och hämtade sina barn
   efter dagens arbete, hördes barnens glada tillrop högt över hustaken. Väldigt nära oss.

   Jag avslutar titten ut från gluggen med en kvällsbild, just innan det har mörknat helt och hållet.

   Det här blev den här veckans Alfama-inlägg, nästa vecka fortsätter jag med ett annat.
   Hoppas ni vill hänga med på våra små vandringar i den gamla stadsdelen som var den allra
   första början till den det är idag, den mycket stora huvudstaden Lissabon i Portugal.

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

22 kommentarer:

Annika sa...

Tycker du är imponerande duktigt på fåglar redan nu!
Jag är så dålig på fåglar, verkligen alltså, kan bara de allra mest givna.
Så fint ni hade det där från er glugg. Underbar utsikt. Det var från er AirBnB alltså?

Ja, när jag var i LA såg jag så många apelsinträd, och kanske även pomeransträd? Citronträd såg jag likaså liksom clementiner. .
Det är så exotiskt för mig att det inte är klokt, här där jag bor finns inga sådana.
Tycker också det är lite fascinerande med fallfrukten som bara ligger där. Ungefär som man ser äpplen ligga här ...
En annan dag i LA gick vi förbi en skola, och där doftade det så starkt i luften av eukalyptus att jag nästan blev yr. Just det, sådana träd. Det har jag inte här heller.


Duvor gillar jag inte ... verkligen inte, hehe.
Ja såvida det inte är skogsduvor med sina sorgliga läten. Står ut med dem ;-)

Marmelad, nu blir jag SUGEN!!

Ha en bra och fin dag idag!!!

Pettas sa...

Annika,

ja, det är från vår lilla Airbnb-lägenhet som vår utsikt såg ut så.
Visst är det exotiskt att få vara med om alla citrusträd, när man inte har dem själv i sin närhet. Pomerans smakar inte särskilt gott om ens alls gott så där rakt av men som marmelad är pomerans gott i min mun. Jag gillar det där lilla skarpa/beska som bryter det söta.
Åh, eukalyptus är en så fin frisk doft, ljuvligt är att vandra där det finns sådana träd. De finns hur många som helst på Madeira och man blir nästan hög på kuppen när man går under dem.
Stadsduvor är rätt jobbiga och kan till och med vara rätt så fräcka. De lär sig för sin överlevnads skull. Vilda skogsduvor är något helt annat. Men intressanta individer är de faktiska var och en av dem, trots liknande beteenden.

Ha det fint du med Annika!

Mia sa...

Så härligt att sitta och se tillbaka på dessa bilder om ni har lika kallt och ruggigt som vi har. Det verkar inte bli någon härlig brittsommar i år... Eller, nåja, litet för tidigt att säga, vädret kan växla ordentligt så här års. Hur som helst, jag är inte kompis med det småländska vädret just nu.

Vackra bilder... ja, er lägenhets läge var ju alldeles speciellt. Ska jag resa till Lissabon vet jag inte om jag ens vågar hyra lägenhet... Jag behöver ha boende det är hyfsat lätt att hitta hem till :-)

Ha det gott!

Klara Ovidia sa...

Om ditt inlägg passar det norska uttrycket in som hand i handsken;
Jeg koser meg glugg ihjel,
NAOB, det norske akademis ordbok säger;
glugg adverb, muligens dialektalt glugge 'velge med omhu'
aldeles, fullstendig
glugg ihjel:
her liker man seg glugg ihjel
å kose seg glugg ihjel i spartanske omgivelser.
:-)

Gunnel sa...

Vilken härlig utsikt ni har! Det är ett riktigt gytter av hustak och man undrar hur gatorna snirklar isig där emellan. Jag har ju sett dina andra bilder så jag förstår att det är vanligt. Så synd att ingen tar hand om frukten. Pomeransmarmelad gillar jag. Ha en trevlig helg

Pettas sa...


Mia,

ja, det är synnerligen härligt att tänka sig tillbaka till sköna dagar i slutet av mars, då temperaturen låg runt 22-24 grader plus varje dag, då solen sken och det mesta var fullständigt perfekt.
Här utanför mitt fönster regnar det snöblandat, ömsom med lite solsken i det hela och så där är det just nu. Rena aprilvädret trots oktober men det är bara att ta det rakt av, något annat kan man ju inte, men skönt är att titta lite bakåt i backspegeln.

Tack; ja, vi hade en pangplats att bo på, tack vare Uffes idoga sökande långt i förväg, och då menar jag långt i förväg. :)

Ha det gott du med Mia och tack för titten in!


Pettas sa...

Klara Ovidia,

Och nu måste jag nästan ljuda mig fram genom det trevliga norska språket. En stund.
Liker seg glugg ihjel, javisst passar det som hand i handske, för så var det ju <3
Som hand i handske, vi passade själva så bra in i vår miljö tyckte vi.

Pettas sa...

Gunnel,

Ja, vi hade en trevlig utsikt, även om det var svårt att titta sig bakom knuten på grund av det återstående järngallret / tvättlinan ;)
Det ÄR verkligen ett gytter och som jag har sagt redan tidigare så möter man nästan sig själv emellanåt. Riktigt spännande att vandra där.
Jag antar att det finns alltför mycket pomerans i området. Fåglar fanns det däremot på marken bland fallfrukten så någon försåg sig på något sätt. Jag är inte säker på att fåglarna åt själva frukten, för den är bittrare än bitter, men det uppstår ju insekter av olika slag som kan vara goda för en fjäderbeklädd varelse att äta.
Jag tycker också om pomerans i marmelad och också i pepparkakor.

Ha en trevlig helg du med Gunnel!

Veiken sa...

Jag kände igen mig på några av bilderna. Härligt!
Visst var det vanligare i Sverige förr med pomerans. Jag tror faktiskt det!
Vilka sötingar du hittade. Klart dom stannar i Portugal om du frågar mig!
Ha det fint!

Pettas sa...

Veiken,

så kul! Jag vet att du var uppe på terassen när du var där. Du beskrev det i ditt inlägg från Alfama.
Givetvis så stannar de i Portugal, det skulle jag också göra om jag var en liten fjäderlätt fågel. Varför chansa när man har det så bra som man har det.
Ha det fint du med!

Musikanta sa...

Underbar utsikt - bra motiv för en målning. Har aldrig tänkt på att det är pomerans i den goda engelska apelsinmarmeladen - så nu vet jag det :-).
Ingrid

Pettas sa...

Musikanta,

ja, väldigt fin utsikt. Bara måla, ta fram penslarna och måla av :) Du som kan!
Man lär sig så länge man lever som det heter. Ofta finns det ingefära i engelsk marmelad också.
Ha det gott!

wiper sa...

Vilken härlig utsikt och jag gillar själv takåsar. Terassen ser fantastisk ut också riktigt svindlande. Vilka fina bra tagna bilder på fåglarna. Härligt att få se fåglar man inte sett förut. Vilket mäktigt pomeransträd. Vilka gulliga turturduvor ;)

Vilken upplevelse ni hade där förstår att ni trivdes. Härligt resereportage men blir sugen på att resa.

Ha en jättefin lördag
kramar från
Malin

Pettas sa...

Wiper-Malin,

det är nog något alldeles extra med takåsar.
Tack, fåglarna var inte riktigt med på noterna att bli fotograferade men till slut lyckades jag fånga dem ett stilla ögonblick.

Ha det fint du med Malin! <3

Ditte sa...

Jag är följer gärna med på många fler tittar och upplevelser i Alfama. Vi har funderingar på att i slutet av oktober ta oss ner med tåg från norra Spanien, genom Portugal och sedan vidare igen in i Spanien. Och förstås med en del stopp under vägen- Ska maila dig om ert boende i Alfama.

Väldigt roligt att stå där i gluggen och se vad som händer runt om. Och mycket är det helt klart-
Tack för titten via de vackra bilderna.

Pettas sa...

Ditte,

tack för det! Jag är själv förvånad över hur mycket vi hann med på de dagar vi var där. Ibland hinner med mycket trots att man själv tycker att man tar det lugnt. Eller kanske just därför ;)
Era funderingar låter toppensköna! Jag ska ta reda på allt, namn, adress och kontaktmöjligheter.

Tack själv för titten!

Radka sa...

How nice to have a lovely holiday after a busy summer :-)
I make orange marmalade, in the winter (January, February time), when the bitter Seville oranges (as we call them in England) arrive to UK.
Enjoy your break!,
xx

Pettas sa...

Radka,

thank you. Our brake was in the end of march, but I still enjoy it sometimes now and then when I look at the pictures from those days. <3

Radka sa...

Oh, sorry, I thought it was a recent holiday! I am obviously reading your blog too fast! LOL
It was interesting for me what you called the marmalade (Saville) oranges, I have never seen that name before.
xx

Pettas sa...

Radka,

no problem at all. I understood that you thought I was there for the moment.
<3

Cecilia i Houston sa...

Härligt med semester i Lissabon tidigt på året. Min man växte upp strax utanför, men utflyttad sedan 25+ år. Vi var där i somras och fågelskådade med en väldigt kunnig vän så jag frågade honom om dina fåglar. Hans gissningar är att de är båda hanar och den första är en Phoenichurus ochrurus (Black redstart) och den andra en Sylvia atricapilla (Eurasian blackcap, en svarthätta som du gissade).

Pettas sa...

Cecilia i Houston,

Så härligt! Tack, tack för hjälpen! Att svarthättan var en Sylvia trodde jag men var inte helt säker. Nu har jag namnen på dem. Tusen tack än en gång. Sådana här gånger är Internet och bloggskrivandet en stor fröjd.