tisdag 1 oktober 2019

Morgonljus


    Idag skriver vi oktober men jag vill ändå ta er med till en av de sista septembermorgnarna
    som bjöds.
    - "Nej men nu måste jag gå ut och försöka fånga morgonsolen över grantopparna",
    sade jag åt Uffe som undrade varför jag sade nej, när jag menade ja. "Ja, säg det! "

    Man ska aldrig vänta på tillfället utan genast studsa ut, klädd eller oklädd men kameran
    ska med, för en stund senare kan tillfället vara över.
    Det växlar snabbt i naturen.

     Det blev som det blev med soluppgångsfångandet.
     Inte alls som jag ville ha det men det fanns en orsak
     Något måste man ju skylla sina tillkortakommanden på
     Det prasslade till bakom mig i bondpionen och där satt det visst någon?
     Men när jag hukade mig ner för att se vem som prasslade...


    ...så skuttade prasslaren makligt iväg mot baksidan av växthuset


    Sen satte den sig ner och väntade på mig som pratade och pratade...
    - " Nej men så stor du har blivit Puppenin, så fin!  Du var ju en liten harpalt för en stund sedan"
    Där satt den och tittade på mig och där stod jag och tittade på den.
    En lång stund...
    Undrar vad den tänkte om människan som stod där i stövlar och morgonrock med en låda
    på magen. Dessutom någon som pratade så där som man pratar med småbarn/bebisar.
    Heliduttandedejdå....
    Jag började känna mig lite småfånig
    
  

   Så jag tittade upp på husväggen och vildvinet istället
   Nu är det höstvackert.
   Sakta men säkert blir det större för varje år som går.
   Jag har försökt att övertala vildvinet att till allra först växa sig stort längst ner på väggen
   för att täcka skavankerna på det gamla stenhuset.
   Men så ville det inte, det ville uppåt i livet men i sakta mak sprider det ut sitt vackra lövverk
   längre och längre ner på väggen. Ungefär som om det låter sitt hår hänga fritt
   Snart har vi båda fått det som vi ville. 
   
   

    Morgonsolen förstärktes lite extra genom växthusglasen.
    Nu är växthusen tömda, tvättade och rengjorda som sig bör och så har jag fyllt dem igen
    med alla nytvättade krukor, byttor, ställningar och allt som åter ska användas när det blir vår igen.
  
   

                     Sen bar det iväg mot sjön vid åttatiden
                     Puppenin hade redan gömt sig i syrenhäcken när vi for iväg.
                     



   Vi skulle ta upp våra nät som vi lade i sjön kvällen innan.
   Solen följde med oss. Vi är två kilometer hemifrån när vi är i båthamnen
   Vår lilla pyttebåt Smulan syns inte alls bland de andra större båtarna
   En stund senare snurrade vi iväg ut på fjärden och tog upp våra nät

   Jodå, vi fick två stora gäddor ( 2kg vardera ) sex stora abborrar, en lagom stor gös, en lika stor id
   och en oherrans massa braxenpankor.
   Dem lade vi tillbaka i sjön igen och sade att" väx, väx, väx,
   så kommer vi efter er i vår istället. Nu är ni för små."
 
   På det sista och tredje nätet hade vi ännu mera braxenpankor som förmodligen hade kommit
   i ett enda stim och allt var en enda stor härva av fisk och nät som
   vi bara drog upp och tog med oss hem för att reda upp. Det tog en stund, en timme, kanske två.
   Men till slut så hade vi ordning på torpet igen där vi stod i vår nätgård och njöt av septembersolen
   medan de upphängda näten torkade
 
   Det blev gös i folie till middag förstås, resten frös vi ner för senare behov.
  

   Minns i oktober den ljuva september men faktum är att det fortfarande är ljuvligt och skönt.
 

     Den Nakna jungfrun i kvällssol hemma vid trappan.

     Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

18 kommentarer:

wiper sa...

Vilken vacker gul ros på headern. Som du skriver så bra så måste man fånga tillfället med kameran. Jag brukar ta med mig den ut i köket när vi äter frukost för ibland händer det saker på gården och man kan få en fågelbild eller annat. Din soluppgång är så vacker. Själv har jag svårt att lyckas med såna bilder. Även bilder på moln är svåra

Toppenbild du fick på haren och jag förstår att vad kul att den återkommer och även har fått ett namn ;). Jag har också undrat vad djur tänker när man närmar sig dom och har massa hyss för sig ;)

Nu fick jag reda på att det heter vildvinet för jag har undrat så när jag sett väggar med grönska.

Ni bor så vackert så jag förstår att ni trivs och att ni även kan ha båt där är ju toppen. Ni får uppleva naturens alla skiftningar

Vad kul att ni fick så mycket fisk. Härliga bilder som känns lugnande för kroppen så här på morgonen.

Ha nu en fin första oktober
Kram från
Malin

Annika sa...

Ljuset är verkligen a och o då man fotar.
Precis som du säger ska man bara släppa allt och gå ut som man är när ljuset är som vackrast. OCH ja, det där "perfekta" fotoljuset försvinner så fort.
Älskar bilden vid sjön med dimmorna, och den med båtarna.
LJUVLIGT!!

Vldvinet på ert hus ÄR så vackert!

Grattis till god fångst också.
Braxen, tror inte jag ätit den fisken ... men kan ha fel ...

Glad första oktober! Här är det varmt som på sommaren ännu ...

Pettas sa...

Wiper-Malin,

Tack! Rosen slog ut härom dagen och så kom regnet!
Jag har också ofta kameran med mig vid frukostbordet för att ha möjlighet att hinna fånga allt som händer utanför i djurvärlden.
Jag är inte alls nöjd med soluppgångsbilden, var okoncentrerad och bara knäppte, på grund av Puppenin som prasslade bakom mig :)
Vildvin är vackert men alla är inte glada för att ha ett sådant på väggen av olika orsaker. Dräneringen vid husgrunden kan ta skada av rötterna osv.

Tack Malin för din betraktelse av mitt inlägg!
Nu är det redan kväll den 1 oktober så jag önskar dig en fin kväll! <3

Pettas sa...

Ljuset är verkligen a och o då man fotar.
Annika,
Ja, man ska släppa allt och bara gå ut och ta för sig. En stund senare är det oftast för sent.
Likadant var det vid båtarna. Stunden senare hade förtrollningen försvunnit. Jag är också väldigt förtjust i sjörök den här tiden på året.


Tack snälla du! Braxen är god i min mun men då ska den vara lite större än de småttingar som hade fastnat på nätena.

Här är det inte alls varmt, blåser nordan och regnar, en riktig höstdag då man känner att det tänker bli vinter. Men det går säkert om ännu innan vintern kommer.

Ha det allra bäst!

Mia sa...

Vilka vackra bilder du bjuder oss på! Urläckra! Varför säger vi som säger ibland!? Ja, det är något att fundera på för den kluriga... sådant kan jag fundera på ibland... kanske är jag klurig :-)

Fiskmiddag har jag också ätit idag, men den var inte egenhändigt fångad! Visst är det gott med fisk!

Harpalten, jag har ofta harar utanför mitt köksfönster när jag äter frukost eller när jag sitter där på kvällarna, allra helst när solen står lågt.... då springer de och leker... Mysigt

Lisbet sa...

Fantastiska bilder!
Säkert skönt med sådant puppesällskap :)
Jag blir så "snål" på fisken er.
Här blev det faktiskt rökt sik i dag, svärsonen hade kirrat sådan mat åt oss. Det blev lite sen middag och nu är jag så törstig så jag förgås, fisk kan jag nämligen inte äta med förstånd...
god natt och kram

Musikanta sa...

Fantastiskt vackra bilder. Och så fint du fångade den lilla haren. Konstigt att du fick till det och att hen inte skuttade iväg. Grattis till det goda fiskefänget - nu har ni många middagar fixade.
Ha det gott önskar Ingrid

Klara Ovidia sa...

Nej, men ja ... har tänkt på detta bruket av nej då innebörden egentligen syftar på ja. Har upplevd att norskan brukar det mycket mer än här och nu hos er. Får kolla mer på det där.
Nei, det går bra det sier norsken :-)
Kanske syftar nej på att vi på bryter det vi gör för att göra något annat ... Språkens bruk fascinerar
Underbara bilder i morgonljus, fånga dagen, prata med prasselskaparen, fåna sig, fota mer av det vackra som det är fullt upp av när en ser, alla dina bilder är ljuvliga. Jag är där!
Tror att solens brytning mot växthusglaset är blir min favorit samt prasslaren i bondpionens ljuva.
Kvällen kommer och Nakna jungfrun står där i jorden, värmer sig lite kanske.
<3

Gunnel sa...

Jag har märkt att de flesta sportintervjuer innehåller ordet nej åtskilliga gånger. Den intervjuade börjar ständigt sitt svar med nej, även om det sen blir mer ja-likt. Jag kan inte komma på att jag gör det själv, men Göran gör det väldigt ofta. Det går säkert av bara farten. Vilka underbara naturbilder. Hösten är vacker! Det där känner jag igen att man pratar barnspråk med djur. Kan det bero på att de är små och att man får en riktig tycka om-känsla när man ser dem? Ha det gott.

Pettas sa...


Mia,

tack! :) Jag säger rätt ofta på det där sättet. Nej, nu ska jag ...
Förmodligen är det så att jag tänker avsluta det jag håller på och gör ett extra eftertryck att nu får det räcka med det för att nu ska jag göra något annat. Man lägger sig till med märkliga vanor

Det är mycket gott med fisk! Extragott när man har fångat den själv! :)

Vi har haft en harfamilj av och till här sedan i våras men nu tycks bara en av harpaltarna vara kvar här. Om det inte är så att vi tror att det är samma palt, det kan ju vara någon annan av dem också förstås.
Det är mysigt, men de lever farligt för nu har jägarna börjat röra på sig igen. Rådjur, älg och harar får lova att se upp!

Pettas sa...

Lisbet,

tack!
Det är mysigt med puppesällskap. Mitt i allt så är den där bara...
Rökt sik, wow, hör till en av mina favoriter.
Jag äter gärna fisk jag också, hur många gånger som helst och så mycket jag orkar.


kram

Pettas sa...

Musikanta,

tack! :)
Haren är lite grann som ekorren är. De blir helt stilla när man kommer. De tror antagligen att de inte syns då. Eller så vill de höra min ljuva stämma ;)
Ja, nu har vi många middagar fixade, goda middagar.
Ha det gott du med Ingrid!

Pettas sa...


Klara Ovidia,

jag tror som du, att man är lite grann steget före när man säger nej i sådana här rätt typiska sammanhang. Man avslutar något man gör med med att säga nej, fastän man öppnar upp för ett ja till något nytt.
Kanske det rent av är något dialektalt? Ska lyssna noggrannare på ålänningarna härefter :)
Det är fascinerande.
Tack K.O/Tove! :)
fint att jag lyckas ta dig hit via bilder och text, även om det prasslar och pratas fånigt mellan raderna.
Nu har Nakna jungfrun lagt sig ner på jorden. Trött ser hon ut.


<3

Pettas sa...

Gunnel,

intressant. Det där ska jag ge akt på! Vi är rätt roliga vi människor som är så motsägelsefulla av någon outgrundlig orsak.
Tack! Hösten är vacker på så många olika sätt, också när det regnar och ruskar.
I Fråga Lund här om veckan pratade man om just det här med barnspråk och varför man pratar så med barn och mindre varelser. Uppriktigt sagt minns jag inte riktigt vad som svarades men det har något med att fånga uppmärksamheten på ett annat sätt än att prata så kallat normalt. Röstläget fångar lyssnaren på ett annat sätt och ger också trygghet. Men det fanns en jättefin förklaring som jag inte kommer ihåg längre. Typiskt förstås.

Paula sa...

Helt magiska foton du visar! Och fisket, jag har inte varit med o lagt fiskenät sedan jag var barn! Låter rent exotiskt i mina öron...
Och lilla kaninisen, vet du, min mammas smeknamn på mig var Puppe. Jag hatade det, lät inte klokt i mina öron. Men när mamma använde Paula, då visste jag att jag låg risigt till!
Jag tycker namnet passar kaninen mycket bättre, haha
Den nakna jungfrun, vilken skönhet, det epitetet har iaf jag aldrig kallats, tsss
Ha det gott i din vackra skärgård

Pettas sa...

Paula,

tack ! :)
Jag älskar att fiska, både med nät, kastspö, pilke och mete. Men vi rovfiskar aldrig. Nu blir det inte fiske på långa tider för vår del, vi har tillräckligt med fisk för minst ett par månader framöver.

Men lilla Puppe-Paula! så gulligt men jag förstår dig, jag skulle inte heller ha velat bli kallad Puppe. Det hör harar och kaniner till, så är det bara. Paula är ju mycket finare på dig.
Det är längesen man var en naken jungfru ;)
Tack detsamma Paula fastän vid insjöar och skogsdungar.

Ditte sa...

Vilken ynnest att få var med dom detta och jag är glad över att du tar mig med. Fantastiskt morgonljus hemma och men fint möte med herr Hare. Och att sedan ge sig ut på sjön och ta upp näten med fångst är en lisa för själen. Väldigt vackra bilder och det kändes som om jag var med här.
Jag läser och njuter. Stort tack

Pettas sa...

Ditte,

ja, så upplever vi det också, som en ynnest, något att känna stor tacksamhet för. Vilket vi verkligen gör.
Tack för titten in Ditte, ha det gott där du är!