fredag 6 september 2019

Tankar en septembermorgon

Varje morgon tar jag en runda runt våra ägor.
Det låter nästan dråpligt det där men ägorna är inte stora, drygt 4000 kvm
Jag behöver inte häst för att rida runt och inspektera vad som har hänt eller händer
Det räcker gott och väl med apostlahästarna som jag stövelbeklär så jag inte blir våt
Det är vått i gräset nu, antingen av en regnskur eller av dagg.

I handen har jag en örtsax, vass som bara den
Ni vet ju vad jag inspekterar och vad jag har för mig, för jag har redan
många gånger tidigare berättat om mördarsniglarna som jag tar av daga
Processen att gå runt ägorna gör jag också på kvällarna av samma orsak.
Men mera om den saken en annan gång, nu vill jag bara berätta att det känns
att det är höst.
Det märks att det är det av många olika orsaker.


   Ett säkert tecken på att sommaren är över är när kärleksörten börjar rodna.
   Jag tycker om hösten men ändå så känns det lite vemodigt
   Alltid upplever jag att sommaren går så fort, att jag aldrig riktigt hinner med
   Fast å andra sidan så upplever jag det i stort sett med varje årstid.
   Det är svårt att leva i nuet och det är något som jag försöker lära mig varje dag.
   Det är ingen lätt match alls för min del.
   Jag är ju redan med en halv fot inne i nästa sommarsäsong.


   Tomater, gurkor och andra krukade grönsaker i växthusen börjar snart ha gjort sitt och
   en stor del  har skördats. Men inte allt ännu.
   Några byttor, hinkar och krukor är redan tömda och tvättade. De väntar på att ställas   
   i vinterförvaringen i källaren. Nu sorterar jag det som ska dit och det som ska gå
   vidare till Återvinningscentralen.
   Fryskorgarna, de som en gång har blivit över, används till att lägga över plantor som
   behöver lite extra skydd ibland.

Krukor, tvättade och på tork i det ena växthuset innan vinterförvaringen.
 
    Jag är alltid lika förundrad över hur många krukor och byttor som används under en säsong.
    Under våren upplever jag aldrig att det är så många som när jag tömmer krukorna och tar vara
    på  jorden och det odlade. Jorden (kompostjord) återanvänds i trädgårdslanden, någonstans.
    Tomaterna har snart gjort sitt. I år kommer vi inte att ha tomater lika
    länge som vi brukar men säkert hela september ut i alla fall och det är vackert så för vår del.

   Någon kanske undrar varför jag har en målning i växthuset?
   Jag hittade den på Återvinningscentralen i våras och kunde bara inte låta den gå till förgängelsen.
   En riktigt vacker signerad oljemålning har fått pryda växthusinteriören i sommar,
   troligen nästa sommar också. Tomater vill säkert  se på konst de också (haha) .
   Själv har jag njutit fullt ut av tavlan varje gång jag har besökt växthuset.


    Ett säkert septembertecken är när utebordet vid kökstrappan är fyllt av zucchini.  Jag tar sällan in
    zucchini till förvaring,  annat än de jag använder dagligen.
    De håller sig väldigt bra ute på bordet.
    Så länge vädret tillåter och så länge zucchiniplantorna i landet sprutar ut sina godsaker
    pågår den  här processen.  I år är jag riktigt stolt över mig själv för att jag inte har
    låtit zucchinin bli så stor att den har blivit squash. Den är mycket godare och mjällare som
    liten än som stor i mitt tycke. De får till och med vara mindre än de jag har på bordet.


 Solrosorna, de självsådda har börjat blomma. Det om något är ett septembertecken här hos oss.
 Där får de stå tills de går i frö och så får fåglarna äta kakorna tomma.

 Idag ska jag fortsätta med mitt örtalandsprojekt, kärra stenar och kanske dra iväg till skogs en stund
 för att plocka svamp. Allt beror lite grann på vädret som är lite ostadigt för tillfället. Än regnar det,
 än skiner solen. September är lite grann som april.  Lynnig.

 Hoppas helgen blir fin för er alla!



En liten uppdatering med anledning av en kommentar från bloggen På livets trassliga bastmatta

Margaretha sände en länk på konst från Ateneum, Kvinna med tomat av Paul Klee

Vi konstaterade att om kor tycker om musik,
så torde tomater tycka om konst för att växa bättre? 
Hur som helst så finns det tomater i konsten också.






 Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

20 kommentarer:

Gunnel sa...

Nog tycker jag att dina ägor är rejält stora....i varje fall i jämförelse med vår tomt som är på 1000 kvm. Kärleksörten är vacker och tålig, vilket uppskattas väldigt mycket. Det där att vara steget före själva säsongen känns bekant. Konstigt nog tycker jag inte det känns stressande utan mer förväntansfullt. Ang. tavlan så var det den som jag först såg på krukbilden. Jag gillar verkligen din fantasi och uppfinningsrikedom. Den passar perfekt där. Ha det så trevligt på dina spankuleringsrundor.

Pettas sa...

Gunnel,

Det blir i alla fall en promenad till de ställen jag känner till att är smått invaderade av de förhatliga sniglarna. Några steg som tar mig in i dagen, några steg som också tar mig tillbaka från dagen.
Jag tycker väldigt mycket om kärleksörten som med fåglarnas hjälp har förökat sig och dyker upp även på andra ställen i trädgården. Rådjuren äter gärna upp den senare när kylan kommer, vilket de får göra. Örten kommer ju likaväl nästa vår igen. Ett bra koncept.
Stressad känner jag nog inte mig själv heller, det handlar ju mycket om framförsikt och vårplanering men ibland önskar jag att jag kunde vara mera där jag är för tillfället. Det är en skön känsla .
Tack Gunnel!

em sa...

Det sägs ju att kor mjölkar bättre till musik, så jag är säker på att tomatplantor producerar mer till konst!
Margaretha

Pettas sa...

Margaretha,

ja, det är ju helt logiskt att det är så!
Mera konst åt tomaterna! :)

em sa...

Ja, länge leve tomatkonsten!
http://www.the-athenaeum.org/art/full.php?ID=98258

Pettas sa...

Margaretha,

ja, länge leve tomatkonsten. Jag bifogade konstverket till mitt inlägg.
Tack!

Bosse Lidén sa...

Självklart ska tomaterna få titta på konst också. Annars är det konstigt tycker jag.
Apostlahästarna ska aldrig underskattas.
Aha! Det är du som är den ökända och farliga Mördar-Pettas. :) Usch! vad jag ogillar de djuren. Det slipper jag tänka på nu. Men i våra två förra bostäder hade vi en hink med "hemligheter i" som Solveig hällt i. Sedan var det min uppgift på kvällen att samla ihop gänget med hjälp av en spade. Därefter var det bad för sniglarna. Lite engelska kanske. Där går det bra både med engelska BAD och det svenska ordet. Tänk om det gick att utrota dem helt.
Jag har samma känsla som du för hösten. Det finns ljuvliga höstdagar med sol, hög luft och vackra färger i naturen. Ändå har jag alltid en vemodig känsla inombords. Ända sedan tidig ålder. Inte när jag var spermie. Lite senare.
Tänk om alla vi små människor kunde bli proffs på det. Leva mest i nuet.
Helgkram från öjn

Klara Ovidia sa...

Detta inlägget är vackert! Mycket vackert! Jag blir stilla i själen, sommaren är över och vemodet som följer i övergången till höst som är min bästa årstid är alltid där. Att jag varit på ägorna där hos er känns bra. Nuets ögonblick... Bilden med krokorna i växthuset med tavlan är skön, nu ska vilan i tagas som förberedelse till vårens årstid...
Paul Klee tavlan är passande i sammanhangen.
En fin helg har jag inledd meed besök i hemmet. Imorgon ska jag med tåg och buss ta mig över gränsen till mitt hemland för att se in en liten fin Kunstkrok där jag ska ha utställning om några veckor.
Skön helg till er med gården, skogen och havet❤️

Pettas sa...

Bosse Lidén,

Jag förstår att du förstår att tomaterna måste få se på konst :) och också att du har fattat att jag är den ökända och farliga Mördar-Pettas, haha.
Tänk ändå att det finns så förhatliga djur som mördarsniglarna. Att födas till att bli illa omtyckt från första början. Vilket öde. Men släktet tycks vara starkt och slitsamt så vi får nog kämpa på ett bra tag ännu, fastän jag upplever att jag har dem under kontroll. Men man kan nog inte lita på en snigel ens.

Det är en stor konst har jag lärt mig, det där med att leva i nuet. Ibland händer det men bara ibland, fast jag övar...


Helgkram till er på öjn från den här öjn lite högre upp på kartan.

Pettas sa...

Klara Ovidia,
tack!
Jag kom att tänka på vad vår gemensamma Berit sade om tillståndet som man känner mellan sommar och vår. Tomt, det är tomt men skönt tomt. Så ungefär. Det är kanske då man känner det där lilla vemodet, mitt i tomheten men också möjligheterna att göra något fint. Man har liksom hela livet framför sig, tar ny sats. Hösten är ju väldigt fin och jag tycker också mycket om den som årstid. Den ger lugn.
Nu önskar jag dig en fin fin helg i ditt hemland och naturligtvis mycket lycka till med utställningen som är på kommande. Massor av lycka till!

Skön helg till dig också söstrami❤️

Karin sa...

Karlfeldt är en poet från mina hemtrakter, otroligt populär en gång i tiden, Nobelpris 1931, ofta citerad. När jag letar upp hans dikt om att hösten egentligen är en slags vår inser jag också varför han sedan hamnade i skymundan: lite för ordrik, lite för svulstigt för modernismen som inte gillade prunkande metaforer. Men ett uttryck som "höstmånens röda kastrull" lever vidare. Och bland trädgårdsintresserade och andra odlare är hans "vår de svage kallar höst" en självklarhet.

Pettas sa...

Karin,

Karlfeldt har ofta nämnts i den här bloggens kommentarsfält under åren som gått och just med orden om hösten som egentligen är en slags vår. Läste honom gjorde jag också i min ungdom och borde nog läsa honom igen. Vi får lyfta honom på bordet igen eller hur?

Paula sa...

En sån mysig start på dagen, att inspektera ägorna...
Zucchinin, får jag fråga, jag köpte på marknaden en gul, annars har vi bara de gröna. Jag reagerade på att skalet var mycket tjockare o hårdare och när jag lade i bitar i min köttgryta så mjuknade inte skalet alls! Alltså borde jag ha skalat den...lätt att vara efterklok.
Självklart vill tomater och andra plantor titta på konst, kanske också höra på en symfoni....du får fixa högtalare in i växthuset till nästa säsong...Ha en fortsatt fin helg, det regnar o regnar, men det behövs ju.

Ditte sa...

Tomten är ju stor och några som inte riktigt har tillstånd av dig har snikit sig in. Förstår att du har en vass sax med dig.
Jag minns ju när vi var på besök i början av sommaren på "Pettas" och alla krukorna fanns fyllda med olika saker i växhuset och jag beundrade så dina fina tomater från när och fjärran. Många från fjärran. Och tavlan som både jag och tomaterna då också tittade på. Och nu är krukorna tvättade och väntar på höst/vinterförvaring. Redan!
Så roligt när du berättar om allt fint och gott som växer hos er och jag är säker på att alla verkligen stortrivs.Tack!
Önskar dig en fin helg.

Pettas sa...

Paula,

starten på dagen brukar för det mesta vara mysig.
Så märkligt att en zucchini har så tjockt och hårt skal. Den måste ha vuxit väldigt långsamt och haft lite vattentillgång. Normalt är skalet så gott som "ingenting" och zucchini brukar inte behöva skalas alls. Däremot en squash, en äldre zucchini som har blivit squash, kan ha väldigt hårda skal ibland. Jag tror att du fick en som var rätt gammal redan men inte hade vuxit fullt ut utan lagt växtkraften på skalet av olika skäl. Är dock ingen expert men det är min spontana tanke att det har gått fel någonstans i odlandet.

Nästa sommar ska det bli symfonimusik i växthuset, hur jag nu sedan ska få till det ;) Ha en fortsatt fin helg önskas dig också Paula, här regnade det lite grann men nu skiner solen, från en molnig himmel. Det går det också tydligen. Jadå, vatten behövs ännu.

Pettas sa...

Ditte,

du har så rätt, de har inte tillstånd att smyga sig över hit till oss, så då kommer saxen fram, obönhörligen.

Ja, du har ju också tittat på tomaternas tavla Ditte. :)
Nästan alla krukor är tvättade, eller åtminstone hälften. Fortfarande mognar tomater i konstväxthuset. Men snart är den tiden förbi igen.

Tack Ditte för att du ger dig tid att titta in här trots att jag vet att du har så mycket annat fint att titta på just nu.

God fortsättning på din vistelse i Salzburg!

wiper sa...

Jag tycker ni har stora ägor och jag njuter av bilderna och rundvandringen. Vilken frodig fin kärleksört. Sommaren går verkligen fort men den har dragit ut på tiden lite dom sista åren. Härligt att ni odlar så mycket så ni får goda fina grönsaker. Väldigt kreativt med målningen så det råder ingen brist på fantasi och kreativitet

Vilka fantastiskt fina zuccini och ugglan bredvid passar så bra in. Bilden på solrosen är magisk. Tack för ett härligt och stimulerande inlägg

Ha en toppenfin söndag
kram från
Malin

Pettas sa...

Wiper-Malin,

på landet är det inte särskilt stor äga men allting är relativt, så är det ju. Häst slipper jag köpa i alla fall ;)
Kärleksörten blir bara större för varje år som går och är en fröjd att titta på, att njuta av. Snart är den fylld av insekter som suger åt sig nektar.
Här finns det konst lite här och där,uppåt väggarna och på andra ställen. Det är roligt att variera "utställningen" från sommar till sommar. Många vandrar här i vår trädgård och trivs med att titta efter vad som har ändrat från året tidigare.
Ugglan har suttit på en enkvist men ska flytta in till vintern. Nu håller den zucchinin sällskap så länge.
Tack för titten in Malin!
Ha en lika fin söndag du med! <3

Annika sa...

Visst är det svårt att leva här och NU.
Det är en konst, och jag har nog inte bemästrat den. Frågan är om jag någonsin gör det?
Sommaren gick så fort, det tycker jag också fastän jag var i norden i över två månader. Varje år tänker jag att jag ska göra än det ena och än det andra. Sen blir det inte av.
Hösten älskar jag, men hösten där jag bor är mindre vemodig än hösten i den höga nord. Ja, det beror väl på att den ofta är så varm och så solig, antar jag.

Jag kände så väl av den nordiska hösten in själen då jag var hemma. En inte helt oäven känsla det heller.

Pettas sa...

Annika,

det är svårt och jag tror att det egentligen bara är möjligt att leva här och nu stundvis. Vi har ju alla framförhållning, måste ha det för att livet ska fungera. Jag tror inte att jag heller kan bemästra den konsten fullt ut någonsin.

Hösten är fin, där är vi helt överens du och jag. Det är skönt att hösta in sig, boa till det lite mera och känna av värmen inomhus.
Inte fy skam alls.