tisdag 24 september 2019

Sakta vi gick genom stan


    Jag tar mig till stadsdelen Alfama igen ( vi var i  Lissabon i slutet av mars-19) .
    Här kan ni läsa hur vi bodde.
    Direkt utanför ytterporten till vårt boende låg den katolska kyrkan Igreja de Santo Estevâo
    Uppriktigt sagt så såg jag knappt den stora byggnaden.
    Kanske den helt enkelt är för stor eller så är 
    jag verkligen ett blindstyre utan like.
    Tur att en del av den fastnade på kameralinsen. 
    Men det är väl som det mesta här i livet, blicken söker sig dit den vill söka sig och så
    följer kroppen med som på en given signal.
    Vattnet som syntes lockade mera
    Signalen måste ha ekat för Uffe tog kurs ditåt han också under vår första morgon i Lissabon.


 
    Med utsikt åt höger från oss sett såg det ut så här och allt som syns i bakgrunden
    och på andra sidan floden är också  Lissabon
   


    Rakt framför oss låg floden Tejo (Tajo på spanska) . Floden är 1038 km lång.
    716 km av den finns på den spanska sidan och på den portugisiska finns 275 km .
    Enligt mina beräkningar finns 47 km någon annanstans,
    var vet jag inte. Troligen har någon skrivit fel siffror i Wikipedia.
    Namnet Tejo/Tajo betyder klyfta/ ravin på grund av flodbäddens branta dalväggar.


    Längs Tejo skulle vi vandra väldigt mycket under de dagar vi var i Alfama .


    Den här dagen var vi på väg för att handla lite förnödenheter som vi behövde och till det tänkte
    vi söka upp en större mataffär i centrum.
    Vi hade tagit reda på att det fanns en Pingo doce och dit skulle vi gå.
    Vi var inte nöjda med de små butikerna i vår närhet, maten var allt annat än fräsch
    och dessutom mycket dyr, så vi lämnade vår utsiktsplats över hustaken och floden Tejo.
    Vi vandrade längs de bilfria gränderna som går kors och tvärs, uppför och nerför, precis
    var som helst och hur som helst tycktes det som.
    
    Alfama är den äldsta stadsdelen i Lissabon.
    Morerna härskade i staden under åren 711- 1147 e. Kr.
    Då hade gränderna som syfte att skydda både från  krigiska inkräktare
    och solens obarmhärtiga strålar.


    Gränderna är helt perfekta att gå vilse i!
    Flödet kändes inte helt logiskt men är det troligen.
    Tanken var ju från första början att
    förvirra oönskade individer under oroliga tider.
    Jag vågar påstå att det kan finnas förvirrade individer där än i denna dag, så det där
    gjorde de bra på den tiden då det begav sig.
    Skön skugga hittade vi också.
    Många trappor finns det i den äldsta delen, där bilar inte göre sig besvär.


    Och då menar jag verkligen många trappor med många trappsteg. När man väl har stegat sig uppåt
    så når man den lite yngre delen av Alfama där bilarna får tuta och köra på


    Jag har inte manipulerat bilderna, det är så här det verkligen ser ut
    Man får gå i uppförsbacke när man kommer från den äldre delen av Alfama
    där vi bodde. 
    Vi var glada för att vi hade "tränat" under flera veckor innan på Madeira, för det krävs en viss
    kondition att gå där med ryggsäckar på. Hej hå,hej hå, hej hå, vi nu till butiken gå


    Så där ja, nu börjar det plana ut ...


    En liten stund ja, sen fortsatte det igen.
    Vilka hus vi gick förbi, vilka utsmyckningar,kakelväggar och vackra balkonger!
    Huvudet på den här kvinnan skulle ha behövt en hals
    av ett slag mera lagd åt ugglehållet.
    Jag försökte vrida hela huvudet runt, men fick ta till hela kroppen istället,
    stanna upp och bara ta in allt jag kunde ta in.
    Dofter, lukter, prat, trafik.
    Vilken puls det plötsligt hade uppstått i jämförelse med våra lugna kvarter längre ner.
    Vet ni vad?
    Bilar är störande!😉


    Spårvagnar är mycket trevligare. Här mötte vi en som endast tre personer satt i. Förmodligen
    var de ute och testade om den skulle duga till att ha i trafik. Vad vet jag men roligt hade
    "gubbarna" på insidan.  Det gick det inte att ta miste på.


     Det var inte bara jag som fotograferade spårvagnen.

     Och så gick det som det gick, vi hittade inte "vår affär" Pingo Doce. Vi vandrade av och an, sökte
     upp alla byggnader som såg ut som ett stort affärskomplex men icke sá Nicke.
     Enligt kartan så var vi på rätt väg i alla fall men ....

   

   Vi bestämde oss för att ta samma gata tillbaka igen för att leta efter Pingo doce.
   På en liten sidoväg såg jag ett hus som såg intressant ut så vi gick dit för att bara titta
   på den vackra dekorationen.
   En äldre man med käpp kom gåendes mot huvudgatan, stannade upp och började prata med oss.
   ( äldre man, haha, han kanske var i samma ålder som vi är. Nåja lite äldre då)
   men likväl, han förhörde sig noggrant om var vi varifrån ( tydligen syntes det att vi var utbölingar),
   vi berättade och det visade sig att han visste en hel del om Finland,
   om det sista kriget och så vidare. Ett riktigt intressant samtal följde.

    Sen ville han prompt visa oss var den bästa utsiktsplatsen över Alfama fanns,
    föste oss framför sig, vänligt men bestämt, pratandes hela tiden.
    Mitt i allt så stannade han upp och berättade noggrant hur vi skulle vika av till höger
    och sedan gå gatan upp...

    Vi tackade för hans välvilja, lite snopna, för vi var ju inte intresserade av utsiktsplatsen just då
    Han kontrade vårt tack med att vi skulle få visa honom hur det såg ut i Finland
    när han skulle komma på besök.
    Sen skrattade han till och sade "att det blir nog inget besök men visa alla portugiser som
    kommer till er hur ni har det."
    Så log han och gick in genom en mindre dörr och försvann, lite grann som in i ett svart hål.

    Han skulle tydligen också handla för han gick in i Pingo Doce!
    Bingo! Vi var där vi skulle vara.
    Vi gick in vi också . Nu skulle vi inte gå förbi igen.

    Så där stannar vi nu till nästa gång då jag tar er med till Alfama.
    Jag har fortfarande en hel del jag vill berätta om dagarna vi hade där. 
    Hoppas ni vill komma med!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

16 kommentarer:

wiper sa...

Fantastiska bilder och jag gillar hustak som sticker upp. Bra skrivet detta om kyrkan för så är det verkligen. Den ser väldigt stor ut. Dina resereportage gör att jag längtar ut på resor och tänk att bara kunna ge sig iväg och uppleva nåt annat ett tag. Jag har rest lite men inte så mycket som jag velat

Härliga gränder och trapporna är ju helt enorma. Vilka hus wow!. Ja du hamnar man på ett ställe som är lugnare och inga bilar då märker man verkligen skillnaden. Vi behöver alla helt lugnt emellanåt.

Jag gillar verkligen spårvagnar och denna var jättefin. Dekorationen på sista huset var verkligen vackert. Härligt möte med mannen och det är sånt som är kul när man är ute och reser

Väntar med spänning på nästa del

Ha en härlig tisdag
kram från
Malin

Pettas sa...

Wiper-Malin,

tack snälla du! Hustak, i all synnerhet lite äldre med tegelpannor är väldigt vackra att titta på. Gemytliga på något sätt.

Det tog många år innan jag hade möjlighet att resa på det sättet som jag kan göra nu för tiden. Förr hade jag alltid så mycket att göra, pengarna räckte inte till, barnen behövde mig osv. Nu är det ett nödvändigt ont för Uffe att ha lite varmare på vintern än tidigare, så därför försöker vi ta oss till mera lagom tempererade trakter när det är som kallast här hemma.

Gränderna är verkligen härliga där, spännande och lugnande samtidigt.
Jag återkommer till spårvagnar i ett senare inlägg.
Tack för att du väntar!

ha detsamma Malin! <3

Gunnel sa...

Så mycket kul ni får uppleva på era resor. Först trodde jag att det var en konstnärlig vinkling när jag såg de här sneda husen. Inte anade jag att det var verklighet! Oj, så mycket trappor. Jag undrar hur äldre eller funktionshindrade klarar sig där. Finns det tro gatuhissar? Ni hittade rätt till slut helt av en slump tycks det. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen.

Barwitzki sa...

Takk for turen. Så veldig fin at du deler.
Jeg har stor glede å lese og se bildene.
Portugal jeg var ikke for...
men jeg er tilbake til Irland i går :-))
Gleder meg lese mer ferien din i Lissabon.
Takk.
Hilsener fra Viola

Annika sa...

Intressant med husen, trodde också det var en optiskt illusion som ju ofta uppträder då man fotar hus och raka vinklar, men där SER man! COOLT!!
Slitsamt att gå i trapporna skulle jag tycka (så taskiga knän).
Att gå längs vattendrag är verkligen härligt och ljuvligt på alla sätt och vis.
VACKRA bilder över vattnet med alla tak. Tack för en skön vandring i Lissabon!

Pettas sa...

Gunnel,

Vi upplever det så själva också. :)
Det är brant i Alfama, om det inte går uppför så går det nerför :)
I den allra äldsta delen så finns många trappor, både här och där.
Jag försöker tänka efter om jag såg någon äldre person som hade svårt att röra sig i gränderna, men väldigt få syntes till, kanske just för svårigheten att ta sig fram?Man såg någon gå med käpp men inte särskilt många
Jag såg inte någon gatuhiss, däremot en annan hiss som jag ska återkomma till. Men det finns gränder utan trappor också, byggda som ramper, så jag antar att det är där folk tar sig fram som har svårt att röra sig. Kullerstenar finns det däremot överallt, inte helt lätt att gå på. Tack Gunnel för att du vill komma med till Alfama igen!

Pettas sa...

Barwitzki,

tack själv! :)
Irland låter fint. Det bodde irländare på samma ställe som vi och
tillsammans med dem och en tysk man med dotter njöt vi av de sköna kvällarna med fina samtal.
Så roligt att du vill läsa mera om Lissabon igen.
Jag återkommer endera dagen! :)
men jeg er tilbake til Irland i går :-))
Tack Viola!

Pettas sa...

Annika,

det ser ut som en optisk illusion, därför ville jag berätta att det verkligen ser ut som det gör. Det är brant i Alfama. Vi undrade varför vi mötte så många människor som gick neråt och inte uppåt, haha..sen förstod vi.
Har man taskiga knän, ben, höfter osv. är det med all säkerhet en jobbig stadsdel att vara i,utan tvekan.
Tack själv Annika, jag vandrade med dig och Peter för några timmar sen, nu var du med oss i din tur.

Ditte sa...

Stort tack för denna långa och härliga promenad. Väldigt roligt också att få lite mer fakta om Lissabon och Alfama. Har varit här men inser att jag inte alls minns hur fint det är vare sig i Alfama eller Lissabon.Kanske dags för en tur dit.
Väldigt vackra bilder gör läsningen än mer upplyftande.
Intressant möte här med den här "äldre mannen". Och han bidrog ju till att ni hittade butiken.
Ser redan fram emot nästa vandring här i stan.

Pettas sa...

Ditte,

så roligt att jag kan dela med mig av det vi upplevde under de få dagarna vi var i Alfama. Lissabon är ju väldigt stort och vi inser att det tar tid att lära sig mera, att upptäcka och så vidare om man tänker på det. Inte ens Alfama hann vi med så mycket som vi ville.
Ja, den äldre mannen kom mycket lägligt till vår hjälp utan att varken han eller vi fattade det förrän han gick in genom dörren till Pingo Doce. Så kan det gå.
Tack Ditte!

Karin sa...

Oooh, blir nästan sjösjuk av dina fina bilder! Vilket äventyr och vad spännande med alla kringelikrokiga trapprika gränder. Inget för en dysdirektiker som jag! Jag skulle aldrig hitta någonstans överhuvudtaget så jag är tacksam för att få följa med på fotosafari i stället.

Pettas sa...

Karin,

Alfama är speciellt! Vi kände till att det fanns mycket trappor och branta gränder redan tidigare då vi läste på, men att det stämde så bra som det gjorde överträffade nästan verkligheten. Det är en spännande stadsdel utan tvekan.
Glädjande nog så är ingenting så stort att man inte hittar tillbaka igen men jag förstår, jag virrade bort mig titt som tätt. Uffe har bättre koll på väderstrecken än vad jag har så det ordnade sig för det mesta. Och det finns kartor, men man ska ju förstå sig på dem också, för mitt i allt som man går på en namngiven gata eller gränd så har den ändrat namn, så där bara. Spännande!
Kul att du hänger med Karin!

Klara Ovidia sa...

Bingo där var visst Pingo... äldre man i er egen ålder, upp o ner snett och vint och mycket vackert i trånga gränder som skulle skydda mot krigiska inkräktare och solens obarmhärtiga strålar - ja tänkte jag så var det då och så är det ju nu med på sitt sätt.
Underbara byggnader, över hustaken synes - ja var söker sig blicken??? Å se der kom trikken jo på sporet som ikke forstyrrer som biler :-) Tur du brukade hela kroppen och inte bara huvudet . det där som du ändå har i himlen.
Erat resande med att vara på stället gillar jag mycket och att texten är så levande till bilderna är "som att vara där". Visst kommer jag med på fortsättningen. Helt uten tvil
<3

Pettas sa...

Klara Ovidia,

haha, ja, där var Pingo mitt i allt och förbi hade vi gått ett par gånger redan, när den äldre mannen i vår egen ålder visade oss vägen dit helt omedvetet! Så det blev Bingo förstås! :)
Historien upprepar sig och vad gäller gränderna i Alfama.
Risken hade varit stor att jag hade gått med nackspärr om jag inte hade använt kroppen. Huvudet är ju där det är i alla fall, i himlen! ;)
Tack för att du kommer med igen, vad det nu än blir jag berättar om ...<3

Veiken sa...

Underbart! Nu fick jag se lite mer av Lissabon, även om jag kände igen mig på en del bilder! Väntar på nästa inlägg
Ha det bäst!

Pettas sa...

Veiken,

självklart att du känner igen dig! :) Det är ju inte längesen som du vandrade i Alfama som är stor i sig som en liten stad i den stora staden Lissabon.
Ha det bäst du/ni med!