söndag 15 september 2019

Dagligt besök


    Sparvhöksparet har åter börjat ta sina dagliga rundor här hos oss efter sin sommarvistelse någon
    annanstans. Bara någon gång nu och då har de visat sig men nu är det som vanligt igen.
    Många gånger per dag . De vet att här finns det levande föda.
    Vi matar småfåglar och stora fåglar alla dagar året om vilket i sin tur medför att
    andra hungriga varelser också söker sig hit. Det ena ger det andra
  

                De är rätt så hemtama med oss.
                Det är inte utan att jag är glad att jag är så stor som jag är.
                Att vara en liten mus kan vara bekymmersamt när sparvhöken
                kommer farandes i högsta fart.
                Ett par tre gånger har det hänt att jag nästan har fått sparvhöken i huvudet
                ( av misstag) när jag har varit i trädgårdslandet och jobbat.


                När jag har rätat på mig och den har kommit i full fart på låg höjd
                ( det är verkligen full fart, ungefär som när ett jaktplan spränger ljudvallen)
                på väg efter någon mus eller småfågel som finns i gräset eller i landet
                så står det plötsligt en människa där mitt i "flygbanan"  med håret fladdrande
                runt öronen av vinddraget från sparvhöksfarten.

               

                Undrar just vem av oss som blir mest skrämd?
                Undrar om vi ens blir det längre?
                Vi har ju en viss vana av varandra.
                Men kanske jag borde ha hjälm på mig?
                Bara utifall att....
                Med den farten den kommer med så kan det uppstå
                skador både på fågeln och mig.
                Nå, lite farligt måste man unna sig att leva.

                Nej, det blir ingen sparvhökshjälm här.



                Vi har några harar som skuttar över tomten här så gott som dagligen också.
                En av dem pryder headern just nu. 
                Uppdatering: så här såg headern ut, nu är den utbytt mot något helt annat :)


               Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

22 kommentarer:

Åke sa...

Så fina bilder på sparvhöksparet. Vi har också många småfåglar som blir attackerade av just en sparvhök, förra veckan gav den på sig en skata. Dom var inte vänner kan jag påstå. Tyvärr han jag inte få fram kameran i tid... Matchen vart oavgjord till slut.

Pettas sa...

Åke,

tack!
Det är fint att följa med hur det går till i fågelvärlden.
Skatan är inget lätt rov för sparvhöken, så jag förstår att det blev oavgjort. Lite dumt av sparvhöken att tro att den skulle klara den biffen, men alla är vi barn i början :)

Gunnel sa...

Haha! Jag skrattade när jag tänkte på hur du stod med håret fladdrande efter sparvhökens framfart. Du får agera flygledare så den håller rätt kurs. Idag blåser håret utan hjälp av sparvhökar här. Ha det gott.

Pettas sa...

Gunnel,

ungefär så blir det ibland. Jag kan t.om känna de mjuka vingarna fladdra, så nära kan den komma. Det är bara rena turen att vi inte har kolliderat. Måste nog ha ett trafikmärke på huvudet som visar att den ska ta en omväg. Här blåser det också rejält, regnar med jämna mellanrum...hösten är kommen.
Ha det gott du med!

wiper sa...

Så intressant och spännande att få se såna mäktig fåglar på nära håll. Du har tagit fantastiska bilder

Härlig headerbild också. Tack för ett fint inlägg

Ha en skön början på veckan
kram
Malin

Klara Ovida sa...

Det är absolut något särskilt med pettas som också är djurens rike; stå där stor som du är du från människornas rike på samma ställe,utan hjälm :-)
Fin sös jag har <3

Pettas sa...

Wiper-Malin,
Tack! Det är ingen konst att ta bilder av sparvhöken här. Den visar sig på nära håll varje dag. Poserar snällt eller i alla fall så är den nyfiken på den tvåbenta varelsen med en svart låda framför ögonen.
Tack detsamma Malin! <3

Pettas sa...

Klara Ovidia,

"djur är också människor" som det heter. De hör till här precis som vi gör det; de kanske ännu mera än vi människor. Ja, utan hjälm blir det, även om det kanske blir ett fjäderbeklätt huvud en dag ( hoppas förstås inte på det men ....)
Detsamma säger jag sös! <3

Paula sa...

Äta eller ätas, ujuj, sånt är livet. Och jag som tycker såå mycket om både kaniner och harar, o vet du vad jag ska göra imorgon! Jag ska smaka på kaninkött...Vi har en uppfödare i byn, hon har både köttuppfödning men säljer också som sällskapsdjur, det är olika raser tror jag. Hur som, hon har annonserat att hon slaktat och säljer färskt eller fryst kött och imorgon ska hon servera kaninragu i sin lilla servering. Många tycker jag är hjärtlös, men jag äter ju annat kött! och jag vet att djuren haft ett bra liv, jag har ju själv varit där hos henne flera gånger. Men nog är det knepigt var gränsen går, många äter inte hästkött, det gör jag, men jag tycker skillnaden inte är så stor till t.ex kyckling, för har du haft en tillgiven höna så är det kanske inte heller självklart att koka henne i en gryta. Vilket dilemma, hur tänker du?

Pettas sa...

Paula,

sånt är livet många gånger. Jag har ätit kaninkött för många många år sedan och det var ungefär (min upplevelse) som att äta kyckling, lite annorlunda bara.Nu minns jag också att jag åt väldigt god kanin på Kreta när vi var där för två år sedan.
Du är inte hjärtlös, varför skulle du vara det? Är man inte vegan så varför inte? Här äter vi lamm för att vi tycker om just det köttet men också annat kött. Njut av maten istället, tänk inte på att ha dåligt samvete.
Kaninen har ju redan slaktats, så måste göras när man är uppfödare.
Annars blir de lätt alltför många.
Förr i krigstider höll många kaniner själva för att ha mat för dagen. Här var det vanligt. Skinnet blev mössor och magen blev mätt.

Jag tänker som så, att djuren ska ha det så bra de kan ha det när de lever, de ska vara s.k. lyckliga grisar , glada hönor, osv så länge de lever. Det vore slöseri om man inte tog vara på. Jag vet att jag kunde vara vegetarian hur lätt som helst och är det också vissa dagar, ibland i veckor, helt och hållet (mjölkprodukter använder vi, ägg osv) men hos oss äter vi både fisk, kyckling,lammkött, ibland också annat kött och blir vi bjudna på middag så äter vi vad som bjuds. Inget problem alls. Huvudsaken är att djuret har haft det bra medan det har varit vid liv. Jag köper inte kött från annat land som jag inte vet något om hur haft det; är noga med ursprunget och noga med att ta reda på hur djuret har haft det innan. Det är viktigt för min del. Också när vi är utomlands försöker vi leva på det sättet.

Innan det fanns butiker i alla knutar och vrår så tog ju folket på landet det som en självklarhet att de förr eller senare skulle äta upp sina djur. Det var ju därför de hade dem. Jag minns en vän som en gång berättade att deras dotter som liten hade lagt gaffeln i en bit kött och frågat om det var Bamse de åt ( lamm) som den mest självklara sak. Lammet hade hon lekt med och haft till sin vän långa tider men allt har sin tid om man kan ta det för vad det är.
Respekt ska visas i alla skeden. Jag vet att många har helt andra åsikter än vad jag har men så är det alltid. Allt är rätt oberoende av hur man själv anser. Eskimåerna kan ju knappast överleva om de inte kunde äta sina sälar och fiskar?
Det här kunde bli ett hur långt inlägg som helst någon gång, säkert med många upprörda kommentarer,i all synnerhet nu när man ska känna klimatskam för precis allt man gör.
En del av mina tankar som jag har, många flera finns. :)

Veiken sa...

WOW! Vilka bilder. Lyckliga ni som får så fint besök! Det är inte alla som nästan får en sparvhök i huvudet! :)

Pettas sa...

Veiken,

tack! :)
Varje dag har vi den lyckan. Är dock inte säker på att alla småfåglar och möss tycker detsamma.

Jag antar att det är precis så som du säger. Det är inte alla förunnat att nästan få en sparvhök i huvudet. ;)

Ditte sa...

Fantastiska bilder på sparvhöken. en är verkligen stor och mäktig. Har bara sett den på avstånd. Och här bland fåglar och djur gäller ju "djungelns lag". Det är ju ingen som dödar någon för att idka hobbyverksamhet. Naturen har in gång och sedan kan vi människor tycka vad vi vill.
Jag är lite rädd för stora fåglar men är också fascinerad av dem. Örnar inte minst.
Din "header" tycker jag om. Och hoppas herr/fru hare hinner undan.

Pettas sa...

Ditte,

tack! Faktum är att den inte är så stor som den kanske ser ut på bilderna. Den är i storlek med en skata/kråka men fjäderskruden är så pluffig och fin, så fågeln ser lite större ut.
Visst är det djungelns lag som gäller i naturen. Helt naturligt. Så snart någon liten en har fått lägga livet till så återgår "vardagen" genast som om inget har hänt. De håller sig undan när "jaktplanen" kommer men så snart de har dragit vidare så kommer de genast fram igen som om inget har hänt. Det hör till...
Vi människor har en förmåga att förmänskliga djuren vilket inte alls är bra. De är inte som vi är, tack och lov. Vi är många gånger värre när vi ser oss omkring i världen.
Vi har Örnie som svävar över oss med jämna mellanrum. Det är inte längesedan han satt i en av grantopparna här hos oss.
Det är för honom/henne herr och fru hare ska se upp.

Paula sa...

Håller med dig fullt ut, vi tänker helt lika. Såg en intervju med en nötdjursproducent i Brasiliens amazonas nyligen där han fick frågan om han inte tycker det är fel att hugga ner hela regnskogen för att deras djur ska få bete. Hans svar var: Om vi inte föder upp nötkreatur då blir ju hela världen utan protein.....
Då blir man rädd på riktigt...
Ha en fin onsdag, kyliga dagar men det hör hösten till och den klara luften som vi nu får inandas är ljuvlig.

Pettas sa...

Paula,

Det finns så många sanningar om det mesta, helt beroende från vilket håll de kommer. Vi kan bara göra det vi själva kan och försöka göra det bästa av det mesta.

Ha detsamma Paula, hösten är kommen och då är vädret som höstvädret är. Jag tycker om hösten i och för sig och njuter av den så mycket jag hinner och kan.

Lena i Wales sa...

Vilka fantastiska bilder! Så mäktiga!
Ha det bra!

Pettas sa...

Lena i Wales,

tack! Naturen är mäktig på så många sätt och i all synnerhet djuren som finns i den.
Ha det bra du med!

Musikanta sa...

Håller med Ditte om att dina bilder på sparvhöken är helt fantastiska. Även den lilla haren i headern är fin! Jag undrar många gånger var de skulle göra av alla tjurkalvar om inte någon åt upp dem? Undrar om de äter dem i Indien? Själv är jag inte så förtjust i rött kött men äter gärna kyckling och bacon. Och rätter av köttfärs och korv. Jag kan inte tänka mig att bli vegetarian trots att Kent är det, men äter naturligtvis ibland samma mat som han eftersom han själv lagar den. Någon klimatskam har jag mycket svårt att känna, men så är jag ju gammal också :-).
Ingrid

Pettas sa...

Musikanta,

tack! <3
Tanken bakom är kanske att det inte ska finnas djur överhuvudtaget? Det går troll i det mesta nu för tiden. Antingen ska man vara så eller så ska man vara si för att vara rätt. Och om man inte tänker som man ska tänka enligt de influencer som tänker "rätt" så är man en bov.

Det är bra att du inte heller känner någon klimatskam. Man gör det bästa man kan på sitt sätt. Vi är alla medvetna om hur världen ser ut.
Att äta så mycket inhemskt som möjligt är kanske viktigare att tänka på. Allt som kommer långt bort ifrån belastar klimatet och miljön

Du är inte gammal Ingrid, du har levt många år, men det är en helt annan sak. Gammal är du inte!
Sinnet är ungt och det är det som räknas.

Annika sa...

Så fin den är, och vilka ljuvliga bilder du har tagit på den.

Pettas sa...

Annika,

den är väldigt vacker och smått mäktig i sin uppsyn. Tack! :)